Svårmodets döttrar

 

Det är 1968 och höst och i Svårmodet rustas det för fest i polismästarbostaden, där tre generationer bor. Det är den trettioåriga bröllopsdagen mellan Greta och Harald som ska firas, även om Gretas mamma Ingeborg kallar äktenskapet för det trettioåriga kriget. Mormor Ingeborg bor på nåder i källaren hos sin dotter och svärson. I bagaget har hon med sig sina erfarenheter av kärlek och kampen för kvinnor rättigheter, men vad har det lett till. Mamma Greta lyckades ta det steg upp i societeten som hon drömde om som ung, men har det varit värt det pris som hon har betalat. Det viktiga för henne är hur saker ser ut i andras ögon. Dottern Eva är sexton år och letar desperat efter en väg ut från tillvaron i det lilla samhället för att kunna skapa sin egen väg i livet. Den som dominerar hela tillvaron är pappa Harald som gör att mörkret och smärtan växer under ytan.

Svårmodets döttrar är den senaste romanen av den svenska författaren Anna Laestadius Larsson och det är första gången som hon skriver en roman som utspelar sig mer i vår samtid och som inte innehåller några kända verkliga personer. Tidigare har Laestadius Larsson skrivit fyra romaner om kvinnor på 1700-talet (Barnbruden, Pottungen, Räfvhonan och Kurtisanen) och en roman om konstnären Hilma af Klint, Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint. Det här en stark och känslosam berättelse om kvinnors historia under 1900-talets första del som berättas genom tre generationer kvinnor som tampas med samma saker fast på lite olika sätt. Det handlar även om samhällets syn på hur kvinnor ska vara och vilken roll de ska ha på arbetsmarknaden. Den här boken väckte ganska många känslor hos mig, mest ilska, och den var svår att lägga ifrån sig. Jag ser redan fram emot att läsa fler böcker av Laestadius Larsson i framtiden.