Mansfield Park

 

Fanny Price växer från det att hon är tio år upp som fosterbarn hos sin moster och morbror på deras gods Mansfield Park och hon är en flicka som är intelligent, har en blick för omgivningen förtjänster och brister och en insikt om vad hon som är av lägre börd kan uppnå i ett klassamhälle. När syskonen Henry och Mary Crawford flyttar in i byn börjar de umgås med ungdomarna på Mansfield Park och Henry flörtar med båda hennes kusiner Maria och Julia. Medan Fannys favoritkusin Edward fattar tycke för Mary, och Fanny är orolig för att han är förblindad och inte ser Marys brister. När Henry sedan återvänder efter att tillbringat en tid i London bestämmer han sig för att förälska sig i Fanny och bestämmer sig för att fria. Fanny tackar nej till frieriet då hon inte gillar hur Henry har behandlat kvinnor tidigare, men när hon blir ombedd att förklara varför hon tackade nej vägrar hon att berätta anledningen för att skydda sin kusin Maria. För att Fanny ska få perspektiv på tillvaron skickar hennes morbror henne hem till föräldrahemmet i Portsmouth.

Mansfield Park är Jane Austens tredje roman som gavs ut första gången 1814, men även om den sålde bra så blev den inte recenserad förrän 1821 och översattes inte till svenska förrän 1997. Det är också den roman av Austen som jag inte har läst förrän nu trots att hon har varit en av mina favoritförfattare i många år nu. Det här en roman som på många sätt är en typisk Austen-berättelse med sökande efter kärleken och att gifta sig med ett bra parti. Fanny Price är dock inte lika självsäker som Lizzie Bennett i Stolthet och Fördom eller systrarna Dashwood i Förnuft och känsla, utan är mer tillbakadragen, försynt och betraktar sin omgivning mer. Hon är dock väldigt bestämd över att hon inte ska gifta sig utan kärlek, även om det innebär att nobba en man som skulle ha varit ett bra parti. Även om jag verkligen gillar boken, så är det inte min favorit av Austen och jag föll inte för den på samma sätt som jag gjorde med Northanger Abbey för några år sedan.