Littfest 2022

I helgen var jag på Littfest i Umeå för första gången efter att ha velat åka dit i flera år. I många år kom jag på att jag ville åka först när det pågick, och då är det ju lite sent. För två år sedan skulle jag i väg, hade köpt biljetter både till Littfest och tåget, hade ett hotellrum som väntade på mig och skulle äta middag med en kompis första kvällen, när hela festivalen ställdes in dagen innan jag skulle åka då de första restriktionerna kom.
 
I år var festivalen tillbaka och även om den inte var helt utsåld så var det många som var på plats (och det kändes som extra mycket folk efter de senaste två årens sociala distansering). Jag köpte biljetterna redan i november och bokade även hotellrummet, men det var först för ett par veckor sedan som jag kände att det verkligen blir av den här gången.
 
Jag tog tåget upp från Östersund på torsdagen och träffade kompisen som jag skulle ha träffat för två år sedan för att äta middag. Vi hade en trevlig kväll där vi pratade om allt möjligt och åt god mat (även om det var väldigt små portioner).
 
Själva festivalen pågick under fredagen och lördagen med en massa samtal om litteratur med olika författare och översättare på olika scener och med flera bokbord där man kunde köpa böcker direkt från förlagen. Dessutom kunde man köpa böcker av de medverkande författarna efter samtalen och få dem signerade (eller om man hade med sig en bok som man köpt tidigare). Efter att ha studerat programmet noga hade jag gjort ett schema för båda dagarna med det ena samtalet efter det andra (lunchen fick bli en kaka eller en liten macka mellan två programpunkter) och ibland krockade flera intressanta programpunkter så jag fick välja bort en del. De flesta av samtalen hade författare som medverkade, men ett intressant samtal som jag lyssnade på var med översättare och som handlade om översättarnas roll genom historien.
 
Vad var då bäst under helgen? Det var väldigt roligt att lyssna på Ella-Maria Nutti som pratade om sin hyllade debutroman Kaffe med mjölk med Martina Lowden och det var extra roligt att det blev fullsatt i lokalen. Jag lyssnade även på när Martina Lowden pratade med David Lagercrantz om hans författarskap och blev positivt överraskad då Lagercrantz inte var mitt upp i en lansering av en bok (som han var sist jag lyssnade på honom) så var han betydligt lugnare och mindre manisk än jag är van att se honom. Dessutom så hade jag inga större förväntningar på samtalet, som jag bestämde mig för att gå på i sista stund.
 
Allra bäst var dock den italienska författaren Silvia Avallone, som är en stor favorit hos mig och som var den programpunkt som fick mig att köpa biljetterna. Dessutom släpptes Avallones fjärde roman på svenska lagom till helgen (jag köpte den dagen innan jag åkte upp). Nu kunde jag lyssna på när hon pratade om den sprillans nya boken medan jag höll på att läsa den (självklart så läste jag inte under själva samtalet) och sedan fick jag den signerad. Avallone är en oerhört karismatisk person som verkligen trollband hela publiken och hela signeringskön surrade om hur underbar hon var. Det hela blev inte sämre av att den som ledde samtalet var Annika Norlin och det hela översattes på ett imponerande sätt av tolken Viveka Holm.
 
När dagens program var slut både på fredagen och lördagen orkade jag inte med något annat än att äta middag någonstans i närheten av hotellet för att sedan kollapsa på hotellrummet utmattad av alla intryck.

Jag kommer definitivt att besöka Littfest fler gånger, kanske redan nästa år.