Folk som sår i snö

 

Máriddja är 85 år gammal och när hon får reda på sin cancerdiagnos känner hon att ingen ska tala om för henne när hon ska dö. Dessutom kan ingen få reda på diagnosen, särskilt inte maken Biera. Den enda hon anförtror sig åt är växeltelefonisten Siri i den nya telefonen, som Biera skaffat bakom hennes rygg, även om Siri ibland verkar lite väl korkad. I samband med att Kajs mamma dör, utan att berätta sin hemlighet, flyttar han och sambon Mimmi till en liten ort i Norrbotten, där han kanske kan slå rot. Sägnen säger att ingenting får kallas vid sitt rätta namn, för då kan allt gå förlorat. Det betyder att det är hög tid att ta saken i egna händer, även om det innebär att tjuvskjuta en älg och bränna ner en lada.
 
Folk som sår i snö är den svenska författaren Tina Harnesks mycket starka debutroman. Det här en alldeles underbar berättelse som både är allvarlig och alldeles underbart skruvad på gränsen till farsartad. Av någon anledning så är det här en bok som helt har gått mig förbi tills min bokklubb valde den som nästa bok efter att den vann omröstningen Årets bok tidigare i höst. Det hade varit tråkigt om jag missat den helt, för det visade sig vara en av de bästa böcker som jag läst i år. Det ska bli intressant att diskutera den med bokklubben och jag har markerat flera saker som jag vill prata om.