Nalle Puh och Nalle Puhs hörna

 

För ett par veckor sedan kom jag på idén att prata om teamarbete och de olikheter som finns i alla grupper genom berättelsen där Nalle Puh och alla andra i Sjumilaskogen går på en expedition för att upptäcka Nordpolen. Efter att ha framför förslaget för min chef fick jag att okej på att ha det som en del av den planeringsdag som jag fått i uppdrag att planera. Jag började genast att studera berättelsen och bestämde mig för att passa på att läsa båda böckerna Nalle Puh och Nalle Puhs hörna för första gången på många år. När jag var liten lyssnade jag på Allan Edwalls inläsning på kassettband konstant och enligt uppgift lekte jag expeditionen till Nordpolen varje helg under en period. Det spelades också en hel del puhpinne under min uppväxt.
 
När jag läser berättelserna som 45-åring så ser jag andra saker än jag gjorde som barn och i tonåren och tidiga 20-åren. Det finns många exempel på gruppdynamik och det känns som att de är hämtade ur vekligenheten, även om de är skrivna för 100 år sedan som berättelser för barn. Jag har definitivt jobbat med en del av karaktärerna i mitt yrkesliv och jag känner även igen mig själv i flera av karaktärerna.
 
Vad försökte jag förmedla till mina kollegor? Jo, att vi alla i gruppen är olika, men det är okej för att vi är starka tillsammans och när vi samarbetar når vi våra mål.