Nalle Brunos vår

Eftersom jag har en systerdotter på 2,5 som älskar att höra och hemma hos mig finns det bara bilderböcker utgivna typ 1981 så har jag funderat på att köpa något nyare att läsa när jag får besök. Det finns dessutom en gräns för hur många gånger man kan läsa Totte är liten, Lilla spöket Laban får en lillasyster och klassikern Nalle utan att bli less. När jag på bokrean insåg att jag stod och valde mellan Barna Hedenhös och Paddington (inte de nyaste böckerna) så gav jag upp för tillfället. När jag var på biblioteket i fredags så passade jag på att besöka barnavdelningen på jakt efter någon lämplig bok och hittade den nyligen utgivna Nalle Brunos vår av Gunilla Ingves. Boken handlar om Nalle Bruno och hunden Majsan som upptäcker våren, solen värmer nosen, det rullas runt i fjolårsgräs, det sätts upp en ny fågelholk så att fåglarna har någonstans att bygga bo, det vårstädas och det hälsas på hos djuren som vaknat. Nalle Brunos vår är en charmig bok med underbara bilder och som lär barn om vad som händer i naturen. Jag gillar även att när de fikar på sin utflykt så börjar de med bullarna istället för ostmackorna. Att boken i det här fallet tilltalade moster mer är barnet beror på att hon än är lite för liten för att minnas att vi hälsade på hos myrorna förra våren (plus att hon är ett stadsbarn). I början och slutet av boken finns Nalle Brunos anteckningar om bland annat hur man sår frön, vilket man kan vilja försöka dölja när barnet helst vill att ALLA ord i på varje sida i hela boken ska läsas, inklusive uppgifter om översättare och bokförlag på försättssidorna.