Only young twice - historien om Europe

Europe är ett band som jag har haft ett upp- och nerförhållande till i tjugo års tid, bitvis har jag lyssnat väldigt mycket på dem för att sedan inte röra skivorna på något år, men Only young twice är den första biografin som jag läser om gruppen som dominerade listorna under en period på 1980-talet. Med tanke på hur stora de varit och att de efter comebacken 2004 turnerar flitigt runt om i världen och är på gång att släppa sin fjärde skiva på åtta år så är det lite märkligt att det skrivits någon bok tidigare om dem. En anledning kan vara att de själva inte är intresserade, vilket indikeras av att Mattias Klings bok inte är en officiell biografi, vilket främst visar sig genom avsaknaden av förstahandsuppgifter från bandmedlemmarna. Även om Mattias Kling gjort ett gediget researcharbete så är det just avsaknaden av förstahandsuppgifter som jag tycker är bokens största problem, bland annat så refereras det ett tag så mycket till Anders Tengners bok Den stora rockdrömmen att jag undrar om det inte vore enklare att läsa den
istället. Det hade varit intressant att höra bandmedlemmarnas egna berättelser, utan att de för den sakens skull lämnar ut allt som Mötley Crüe gör i The Dirt. Det är framförallt i slutet av boken som jag hade velat ha mer förstahandsuppgifter. Till exempel så skulle jag vilja veta hur de själva upplevde det att efter att ha sålt 10 miljoner skivor och turnerat över hela världen landade brutalt i verkligheten med stora skatteskulder och fick ta de jobb de kunde för att ha råd med mat och blöjor till barnen. Där väcks många funderingar som inte får några svar.

Berättelsen om Europe är en historia som är värd att berätta, hur ett gäng unga killar i stockholmsförorten Upplands Väsby gick från att repa i källarlokaler till att bara några år senare toppa listorna i 25 länder med monsterhiten The Final Countdown. Här finns alla ingredienser för en riktigt smaskig historia med en plötslig och oväntad framgång som skickar ut ett gäng killar i tjugoårsåldern i en surrealistisk verklighet där fansen skriker så fort de visar sig, tjejer kastar sig över dem, de flyger i privatplan, lever upp till myten om sex, drugs and rock’n’roll och har en manager som blir både deras uppgång och fall. Fallet visar sig bli brutalt då det inte finns några pengar kvar, men skatteskulder i miljonklassen och när grungen satte spiken i kistan för den melodiösa hårdrock som Europe spelade så lades bandet ner 1992. Via en spektakulär tillfällig återförening vid millennieskiftet så återförenades bandet 2004 med ett tyngre sound än tidigare och med den ursprunglige gitarristen John Norum (som hoppade av 1986) tillbaka i bandet.

Trots att alla förutsättningar finns för en riktigt bra bok så fungerar det inte. Vad är det så som gör att det inte fungerar? Som jag tidigare nämnt så saknas förstahandsuppgifterna från bandmedlemmarna, istället blir det väldigt mycket hänvisande till andra källor vilket tar bort flytet i texten. Det känns även som att texten hade mått bra av lite mer bearbetning och en korrekturläsning till. Jag tycker att det är ganska tråkig och intetsägande bok och hoppas att det någon gång i framtiden kommer en bok skriven av bandmedlemmarna själva. Om man vill läsa en bra svensk rockbiografi så rekommenderar jag istället Kee Marcellos Rockstjärnan Gud glömde som kom i höstas och som jag skrivit om här. Kee Marcello var för övrigt gitarristen som ersatte John Norum i Europe, och dessutom så citeras den boken i alla fall i Only young twice.