Kvinnogatan

I den andra delen i Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen, Kvinnogatan, är det fortfarande fokus på kvinnorna. Dock så får kvinnoläkaren Jacob Levin ett visst utrymme, men han är undantaget som den ende mannen som inte är med som lite utfyllning i bakgrunden. Levins fru Sally får däremot inte någon större plats och hon beskrivs som hans ”stora präktiga kossa till hustru” som vartannat år föder honom ett barn. En del saker har förändrats sedan Den blå rullgardinen, Petra och Angela har lämnat Eka herrgård för att den nu sjuttonåriga Angela ska kunna gå i skola i Stockholm. Efter att hon gått ut skolan så börjar Angela på en hushållsskola i Strängnäs. Petra har en väldigt liten roll i den här boken, men man förstår att hon får det ensamt när Angela åker iväg till skolan. Utöver Angela (och doktor Levin) så är det andra kvinnor på skolan som får ta plats som fröknarna Strussenhielm som driver hushållsskolan, underlärarinnan Bell von Wanden och Angelas nya kamrater Stanny och Linnéa (som lämnat sitt barn hos föräldrarna medan hon är på skolan). I denna kvinnliga miljö uppstår en del lesbiska tendenser, dels i vänskapen mellan Angela och Stanny och dels genom Bell, som är förtjust i unga flickor, förälskar sig i Angela.

 

I likhet med den första boken, Den blå rullgardinen, så är Kvinnogatan en väldigt bra bok skriven med ett språk som har ett flyt, trots de gamla böjningsformerna som jag vanligtvis brukar ha problem med. Att boken dessutom inte är längre än 163 sidor känns väldigt sympatiskt. Jag längtar efter att läsa de resterande fem delarna i sviten och kanske ytterligare några böcker av denna utomordentliga författare.