Herr Arnes penningar

Eftersom jag för tillfället har lite svårt att hitta nya böcker att läsa, i alla sådana som hunnit komma ut, så fortsätter jag med att läsa klassiker. Den här gången hade turen kommit till Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf i en ljudboksinläsning av Stig Torstensson.

Herr Arnes penningar utspelar sig i Bohuslän i slutet av 1500-talet, där vintern håller ett håller ett grepp om både människor och fartyg när isen lagt sig på havet. En kväll när fiskmånglaren Torarin kommer till den rike prästen Herr Arne i Solberga så blir prästfrun rädd under middagen och hävdar att de slipar knivarna på Branehög. Den natten kommer tre skotska legosoldater till Herr Arne, förutom att råna honom så dödar de alla och tänder på huset för att de ska se ut som en olycka. Den enda som överlever överfallet är den späda jungfrun Elsalill, som följer med Torarin hem. Utan att veta om det så förälskar sig Elsalill i en av mördarna, Sir Archie, men när hennes döda fostersyster kommer till henne så ställt Elsalill inför det moraliska dilemmat om hon ska ange sin älskade eller inte.

För att vara helt ärlig så tyckte jag att en av fördelarna med Herr Arnes penningar var att den var kort. Jag har inga problem med att det dyker upp spöken som pekar ut mördarna, jag tyckte helt enkelt att boken var tråkig. Jag störde mig en del på Elsalill som inte vet om hon vill ange Sir Archie eller inte, även om det är han som mördat alla som stod henne nära i livet. Jag läste några böcker av Selma Lagerlöf i skolan och nu när jag återkommer till hennes böcker så känner jag att vi tyvärr inte passar ihop.