TemaTorsdag #9: Tid som gått förlorad

Den här veckans TemaTorsdag hos Bokmärkt handlar om tid som slösats bort på att läsa dåliga böcker. Jag brukar försöka undvika de böcker som känns som att de kommer att slösa bort min tid genom att lägga bort dem och sluta läsa. Dock har jag den senaste tiden märkt att jag har lättare att fortsätta med böcker som inte är så bra om jag lyssnar som ljudbok, även om jag ibland sitter och stör mig på hur dåliga de är. Självklart har även jag läst böcker som känts som att det är tid som gått förlorad och här kommer fyra exempel.

Foucaults pendel av Umberto Eco – en bok som jag bestämde mig för att läsa ut när jag gav mig på dem för några år sedan, trots att jag egentligen tyckte att den bara var bra i cirka hundra sidor (av väldigt många fler).

Dracula av Bram Stoker – eftersom den egentliga anledningen till att lyssnade på Dracula var för att lyssna på Gerhard Hoberstorfers underbara röst (då han bara verkar ha läst tre böcker så finns det inte många att välja på), så var de sexton timmarna som lyssnandet tog aning bortkastade. Särskilt som jag fortfarande inte vem som dog på slutet.

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon – en chick-lit som var väldigt förutsägbar och som mest gick ut på att vänta på att saker skulle hända (och de hände verkligen). Jag är medveten om att det är en bok som säkert fungerar under rätt omständigheter, men eftersom jag lyssnade på den kritiskt medan jag jobbade så kändes det som förlorad tid.

 
Den sista blir ett fenomen, nämligen dåliga deckare som är tråkiga, dåligt skrivna, har ointressanta karaktärer, röriga historier och slut som spårar ur med än en actionfilm från Hollywood. Jag har slösat bort alldeles för mycket tid på dåliga deckare genom åren, och varje gång lovar jag mig själv att bli mer kräsen i valet av vilka deckare jag läser. Men efter ett tag sitter jag där och irriterar mig på ytterligare en dålig deckare.