Sidor

måndag 26 augusti 2013

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden


Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden är den tredje och avslutande delen i Jonas Gardells trilogi om Benjamin, Rasmus, Paul, Seppo, Lars-Åke, Reine och Bengt. Och om sjukdomen som präglade deras tillvaro och som tog deras liv och deras vänners liv. Som titeln antyder så handlar den här sista delen om döden, om att förbereda sig på att man ska dö och att se de runtomkring sig dö. De bildar bärarlag som bär varandras kistor och under en period har Seppo begravningskostymen på jobbet eftersom det är smidigast så med alla begravningar. I den förra boken så fick Reine ta plats och berätta sin historia, i den här boken är det Bengt och Lars-Åke som får berätta sina historier. Bengt som kom till Stockholm från Hammarstrand, via Östersund, som gick på scenskolan och var på väg att göra sig ett namn som skådespelare, men inte klarade av att leva med beskedet om sjukdomen. Lars-Åke som levde i en heterosexuell relation innan han hittade hem till sitt rätta jag. Lars-Åke vars värsta mardröm var att hamna i en olycka för att då skulle han behöva ha kraften att ropa rör mig inte, jag är smittad. Mest är det en berättelse om Rasmus och Benjamin, som måste leva vidare utan sin älskade. Det är också en berättelse om att leva i ett samhälle som inte vet hur man ska hantera den nya sjukdomen och de som drabbats av den.

Det märks att de tre delarna av Torka aldrig tårar utan handskar är ett verk som hör ihop och nästa gång jag läser dem ska jag läsa alla tre böckerna direkt efter varandra. Jonas Gardell har ett underbart språk och är en fantastisk berättare. Torka aldrig tårar utan handskar är ett viktigt verk som alla borde läsa för att lära sig om det som hände i vår närhet för inte särskilt länge sedan. Det kan vara en blivande klassiker som Gardell skrivit.

2 kommentarer:

  1. NU ska jag läsa hela trilogin i ett svep. Läser om ettan för jag kände redan då att jag vill läsa sammanhängande.

    SvaraRadera
  2. Det är en mycket bra och viktig trilogi som nog ändå hade vunnit på att vara en bok. Tror den hade blivit ännu vassare då.

    SvaraRadera