Den fantastiske Peter Høeg

I år är det 20 år sedan jag lånade min mammas exemplar av Fröken Smillas känsla för snö av den danske författaren Peter Høeg och även om jag inte minns vad jag tyckte om boken, men jag tyckte om den och läste lite senare samma år hans nästa bok De kanske lämpade när den kom ut på svenska. De kanske lämpade var en bok som knockade mig och som förde upp Peter Høeg som en av mina favoritförfattare, en position som han behållit sedan dess och jag har säkert läst hans åtta böcker tjugo gånger genom åren.

Peter Høeg är en författare som inte syns så mycket i media och inte ger särskilt många intervjuer, så när det visade sig att han skulle komma till Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm så bestämde jag mig för att åka dit. Jag har aldrig fått intryck av att han är speciellt komisk (då har jag läst alla intervjuer jag kommit över de senaste tjugo åren), men det visade sig att han har en förmåga att få hela publiken att skratta. Jag var inte heller beredd på Høegs förmåga att trollbinda publiken när han reste sig från stolen på scenen och började berätta historier.

Under signeringen efter samtalet var han väldigt trevlig och såg uppriktigt glad ut när jag berättade att han varit min favoritförfattare i tjugo års tid. Jag fick två böcker signerade med hälsning till Hanna från Peter Høeg och jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna.