Staden vid Sidenvägen

Lagom till min minisemester i huvudstaden så läste jag att det skulle öppna en ny utställning i Världskulturmuseet lokal Bergrummet som verkade vara intressant. Utställningen handlar om den kinesiska staden Luoyang som under Tang-dynastin på 600- och 700-talen var en miljonstad som var en handelsstad som präglades av en mångkulturell och kosmopolitisk karaktär. Det var även under den här tiden som Kina hade sin enda kvinnliga kejsare, Wu Zetian. Det var väldigt fascinerande att se alla dessa porslinsföremål som fortfarande efter 1400 år är intakta och ser nästan nytillverkade ut. Det är lite märkligt att när man i Kina massproducerade stora och komplicerade porslinsfigurer så ägnade vi i Norden åt att knacka runor i stenar.

Tang-dynastin anses vara guldåldern för kinesisk poesi och det fanns ett krav på att man var tvungen att kunna skriva poesi för att kunna bli ämbetsman hos kejsaren. En av de främsta poeten var Bo Juyi och under utgrävningar i hans trädgård har man hittat några leksaker som man kunnat knyta till hans barn.