Artonåriga Louise och hennes mamma har bestämt träff på ett
café och Louise väntar och väntar. Medan hon väntar äter hon en bit paj,
dricker kaffe, äter lunch, tar en kopp te och går på en promenad. Hon ser även
tillbaka på en uppväxt med en komplicerad relation till modern, som inte alltid
funnits där. Louise är van att vänta på mamman som ofta är sen. Kanske har hon
träffat en ny bekantskap.
Vi ses på Place de la
Sorbonne är en fantastisk liten roman om att vänta på någon som inte
kommer, vilket blir extra påtagligt när det är mamman som inte kommer. Det är
en sådan bok som är svår att lägga ifrån sig och som är väldigt välskriven. Det
är extra imponerande att det här är Lévys debutroman som hon skrev endast tjugo
år gammal.
Åh, den låter intressant.
SvaraRadera