Aska är
den andra delen i den isländske deckarförfattaren Ragnar Jónassons serie Det
mörka Island som inleddes med Snöblind. Jag gillar Jónassons böcker
och det faktum att de utspelar sig på ödsliga delar av Island. Till stora delar
gillar jag även den här boken, men mot slutet händer det lite väl mycket och
upplösningen blir lite väl dramatisk för min smak. Även om jag har vissa invändningar
mot upplösningen så ger boken en trevlig underhållning för stunden.
För ett antal år sedan läste jag den tyske författaren och advokaten Ferdinand von Schirachs novellsamlingar Brott och Skuld och nu har jag upptäckt att det även finns en tredje novellsamling, Straff. Straff innehåller 12 noveller som på olika sätt handlar om det straff som personerna får i de olika berättelserna, vilket inte alltid är påföljder som delas ut av domstolar. Det känns som att von Schirach hämtat inspiration från sin långa karriär som advokat, de berättelser som han skriver om handlar alla om brott som är vardagliga och som skulle kunna hända var som helst. Här finns bland annat en kvinna som försöker slippa uppdraget som nämndeman, en ung turkisk kvinna som slänger bort huvudduken så fort hon blir kvinna, en man som använder en dykardräkt för sexuell njutning och en ensam som inte lever som de flesta andra. De 12 novellerna i boken skapar en helhet som berör och som är svår att lägga ifrån sig.
I juni 2020 förlorar
författaren Chimamanda Ngozi Adichie sin pappa (inte i Covid) och essän Anteckningar
om sorg har hon samlat sina tankar om den överväldigande sorgen och det
komplicerade i att vara långt från sin familj på grund av pandemin. Det är en
väldigt personlig berättelse om att förlora någon alltid har funnits där och den
stora saknaden som följer. Det är fin och stark berättelse som det är svårt att
skriva om då det handlar både om något allmänt (vi kommer ju alla att förlora
personer som står oss nära förr eller senare) och något väldigt personligt i
hur sorgen drabbar Adichie.
Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president och tillsammans med sin syster June och deras bästa vän Nora är de Vita Huset-trion, som gör stort avtryck som influencers. Alex har dock en ärkefiende i form av prins Henry av Wales och när ett bråk mellan de två hamnar på löpsedlar över hela världen måste de låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Ju mer Alex lär känna Henry upptäcker han vad som döljer sig under den kungliga fasaden och de två blir vänner på riktigt. När deras vänskap djupnar till något annat blir det ett hot mot Alex mammas chanser att bli omvald som president.
Rött, vitt och kungligt blått är den amerikanska författaren Casey McQuistons omtalade debutroman som utspelar sig under ett mer harmoniskt 2020 (där engelska prinsessor kan gifta sig med en James Bond-skådis, en frånskild och omgift kvinna kan vara president i USA och där världen inte är lamslagen av en pandemi) än det som vi upplevde. Det här är i mångt och mycket en traditionell feelgoodberättelse där det är ganska uppenbart vilka som kommer att få varandra, även om det den gången är två killar som det handlar om. Det är en berättelse som ger en trevlig underhållning för stunden.
Italienska Chiara har i hela sitt tjugofemåriga liv trott att hennes pappa dog i en olycka innan hon föddes. En dag får hon reda på att hennes biologiska far egentligen kan bo på ön Groix i franska Bretagne. Chockerad över uppgiften om att hennes pappa kanske inte är den man som hennes mamma sörjt så intensivt i hela hennes liv beger hon sig till Groix för att leta upp den som kan vara hennes pappa. Det visar sig snart att det var två bröder som träffade hennes mamma den där gången.
Poste restante – ett brev till Locmaria är den tredje romanen som jag läser av den franska författaren Lorraine Fouchet. Jag läste Mellan himmel och Lou när den kom för några år sedan och den väldigt charmiga Allt som väntar dig nu i vår. I likhet med de andra böckerna så spelar ön Groix en viktig roll för huvudkaraktärerna. Det här är en berättelse om sökandet efter sin identitet och hur familjen sätter sina spår, även om de inte är närvarande. Boken är en charmig berättelse om sökandet efter en familj och att man kanske hittar den där man inte trodde.
Tom Hazard verkar vara en ordinär man i 40-årsåldern, men han bär på en hemlighet. I själva verket är han 439 år gammal och har bland annat upplevt den elisabetanska eran, det glada tjugotalet i Paris fram till dagens London där han börjar jobba som historielärare på en grundskola. Han har sett hur världen har förändrats flera gånger och har varit tvungen att flytta runt med flera olika identiteter för att undvika att omgivningen ska märka att han åldras i en annan takt än andra. Det Tom längtar efter är ett vanligt liv och att hitta sin sedan länge försvunna dotter.
Historieläraren av Matt Haig är en berättelse som skiljer sig från de flesta andra då den följer en person som levt i mer än 400 år. Det är en berättelse om en förälders längtan efter dottern som har inte har sett på flera hundra år och våndan av att förälska sig i någon som kommer att åldras i en mycket snabbare takt än dig. Det är en bok som ger en trevlig underhållning så länge som den pågår.
Poppy och Alex har egentligen ingenting gemensamt, men ändå har de varit bästa vänner sedan college då de träffade varandra av en slump. Poppy är impulsiv och har en omättlig reslust, medan Alex är mer jordnära och föredrar att stanna hemma med en bok. Varje år i års tid har de gjort en resa tillsammans, sommarresan, bara de två och vad de har haft råd med just då. För två år sedan hände något mellan dem som förstörde allt och de har inte pratat med varandra sedan dess. När Poppy på vinst eller förlust hör av sig till Alex för att fråga om han vill följa med på ännu en resa, och till hennes förvåning tackar han ja. Nu har de en vecka på sig att lappa ihop vänskapen.
Sommarmöten är den andra romanen av den amerikanska författaren Emily Henry som kommit på svenska och det är även den andra romanen som jag läser. Henrys förra bok, Strandläsning, var en av förra årets stora snackisar inom feelgoodgenren. Jag gillar att det här inte är en typisk feelgoodbok, där den kvinnliga huvudpersonen faller för främlingen som hon till en början inte gillar, utan att man här får följa vänskapen mellan de två huvudpersonerna, hur den växer fram och förändras genom åren. Det här är en bok som passar extra bra att läsa i solstolen i sommar.
Antropologen Ellinor Green hittas död i sitt hem utanför Köpenhamn. Vid en första anblick verkar det som att hon och maken lever ett stillsamt liv, men när man skrapar på ytan uppdagas det flera konflikter och slitningar i relationerna med den närmaste familjen. Den stora frågan är vem som önskade livet ut henne, och det saknas inte kandidater i utredningen.
Funnen död är den första deckaren av den danske författaren Gretelise Holm som kommit på väldigt länge. Under de första åren av 2000-talet släppte Holm fyra deckare som jag gillade när jag läste dem. Det har gått så lång tid mellan den förra boken och den här att jag trodde att Holm hade slutat att skriva böcker. När nu Holm gjort comeback så är det med en helt okej deckare, som skiljer sig något från andra böcker i genren. Jag kan tycka att intrigen är lite väl rörig och spretig med alla som är misstänkta för mordet innan det blir en ganska oväntad upplösning.
Jessica och Emily är mor och dotter och de har bokat in sig på en rundtur för att besöka flera universitet på USAs östkust inför att det är dags för Emily att bestämma vilken skola hon vill gå på efter high school. Nu kommer de att tillbringa en hel vecka fast på en buss tillsammans med främlingar, och två bekanta fiender, och en väldigt entusiastisk reseledare. Jessica hoppas att resan ska föra henne och dottern närmare varandra, eftersom det känns som att de har glidit ifrån varandra sedan Emily kommit in puberteten. För Emily känns det som den sista chansen att bli entusiastisk över college och sin framtid då hon just nu tycker hon att livet är ganska tråkigt.
I was told it would get easier är den andra bok som jag läser av den amerikanska författaren Abbi Waxman och jag älskade den förra boken, The bookish life of Nina Hill. Den här boken går lite i samma anda och är även den väldigt rolig trots att den tar upp en hel del allvarliga ämnen. Det här är en bok som lämnar mig alldeles varm om hjärtat när jag kom till den sista sidan. Nu vill jag helt klart läsa fler böcker av Waxman.
För att kunna uppfylla sin pappas sista önskan beger sig Thomas ut på en resa över Atlanten, med pappans aska nedsmugglad i handbagaget. Väl framme i San Francisco har han bara tre dagar på sig för att utföra uppdraget. Det visar sig snart att resan bjuder på flera överraskningar, som pappans hemliga kärlek Camille, och det hela blir alltmer komplicerat.
En sång för dig är den tredje av Marc Levys romaner som kommer på svenska, och det är den tredje som jag läser. En sak som jag inte hade väntat mig av en berättelse om en man som ska uppfylla sin döda pappas sista önskan, var att jag skulle sitta och småskratta för mig själv under nästan hela läsningen. Det här är en riktigt pärla som både är rolig, charmig och tänkvärd. Det är en bok som jag verkligen rekommenderar till alla som vill läsa en underbar liten bok.