Watching the dark

Det känns som att det är länge sedan jag läste en bok om DCI Alan Banks, som är en av mina absoluta favoritpoliser i kriminallitteraturen (vad jag tycker om filmatiseringarna kan man läsa här). Watching the dark är den fjortonde boken (av tjugo) om DCI Banks som jag läst (plus att jag läst ytterligare några böcker av Peter Robinson) och det här är en mellanbok, varken den bästa eller den sämsta jag läst av Robinson.

 

Poliskommissarien Bill Quinn hittas mördad med en pil från ett armborst i bröstet på den fridfulla omgivningen till polisen rekreationscenter St Peter’s. Eftersom det cirkulerar rykten om att Quinn inte varit en helt hederlig så Banks utredning övervakas, till hans irritation, av Joanna Passero från polisen internutredning. I fallet finns det även kopplingar till en ung engelsk kvinna som försvann spårlöst i Tallin för sex år sedan. Banks kollega Annie Cabbot har återhämtat sig från skadorna som hon fick i förra boken, Bad Boy, och är tillbaka i tjänst.

 

Även om Watching the dark inte är den bästa deckaren som Peter Robinson har skrivit, så är den bättre än den genomsnittliga deckaren. Det finns dock en sak som stör mig med boken och det är att Banks återigen har en tendens att börja reflektera över barndomsminnen medan han förhör personer. Detta är något som jag stört mig på i del av de tidigare böckerna (då även Annie tänkte oproportionerligt ofta på minnen under förhör), men det har varit mycket mindre av det i några av de senare böckerna. I vanlig ordning när det gäller Peter Robinson så finns det ett flyt i språket som gör att den går lätt att läsa även på engelska.

En liten enkät

Jag hittade en enkät hos Glory Box som passade bra att svara på en vintrig måndagskväll.

Jobbet:

Rullar på som vanligt, sitter mina åtta timmar framför datorskärmen och tänker på böcker, i alla fall när jag inte behöver använda hjärnan till något viktigare.

Senaste böckerna jag läste:

Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald med P1s bokcirkel och Erlend Loes nya roman Fvonk

Böcker jag läser just nu: Just nu håller jag på att läsa upplösningen i Peter Robinsons nya deckare om DCI Alan Banks, Watching the dark. Sedan tänker jag ta mig an den första delen i Haruki Murakamis 1Q84 trilogi innan det är dags för att hänga ännu en bokcirkel med P1, den här gången blir det Processen av Franz Kafka.

Böcker jag ser framemot: Jag ser fram emot att läsa del två och tre av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar och Lars Keplers nya deckare Sandmannen som kommer snart.

Senaste filmerna jag såg: Även om jag egentligen tycker om att se på film, så är det sällan jag tar mig tid att se filmer. Den senaste var antagligen någon halvdålig film på tv som jag sett förut och som jag inte såg hela på grund av mitt hoppande mellan kanalerna. Den senaste filmen som jag såg hela var nog Förnuft och känsla (vet inte för vilken gång i ordningen) när jag var sjuk för ett tag sedan.

Filmer jag ser framemot: Jag har sett fram emot filmatiseringen av The Hobbit, men har kommit av mig lite när det blev tre filmer istället för två eftersom jag inte är säker på att berättelsen räcker till tre filmer. Filmatiseringen av Anna Karenina som kommer efter nyår verkar också intressant. Annars så har jag väldigt lite koll på vilka filmer som kommer.

Senaste tv-serierna jag såg: Jag börjar tycka allt mer om att följa bra tv-serier eftersom de kan utveckla karaktärer och historier på annat sätt än vad som hinns med i en film. Den senaste upptäckten bland tv-serierna Hart of Dixie på Kanal 5. Annars så verkar jag alltid följa någon deckarserie, för tillfället Rizzoli & Isles, Grey’s Anatomy och The Big Bang Theory. Något som jag tycker är synd är att det finns så få svenska serier som känns lika högkvalitativa. Jag har även en tendens att fastna framför matlagningstävlingar, Biggest Loser och Lyxfällan (fast den börjar gå på tomgång).

Tv-serier jag längtar efter: Jag vill ha mycket mer av mina absoluta favoritserier Downton Abbey och True Blood. Att båda visas på SVT så man slipper reklamavbrott är bara en fördel.

Musik jag lyssnar på just nu: Det blir mest samma artister som jag lyssnar på som Manic Street Preachers, Olle Ljungström, Thåström, Darren Heyes, Alison Krauss, Jamie Callum, Sofia Karlsson och Pernilla Andersson blandat med lite klassiskt och opera.

Musik jag ser framemot: Eftersom jag mest lyssnar på samma artister så är jag dålig på att upptäcka nya artister och har därför ingen koll på om det är någon intressant musik som släpps snart.

Bokbloggsjerka 26-29 oktober

Äntligen är det fredag och dags för ännu en bokbloggsjerka och veckans fråga är;

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Nej, jag sätter inte betyg på böckerna jag skriver om här på bloggen. Anledningen till det är att jag inte tycker att betyg är representativa för vad jag tycker om böckerna (och jag misstänker att de flesta böckerna skulle få det intetsägande mellan betyget 3 på en skala mellan 1-5).

Nomineringarna till Augustpriset

Idag presenterades de nominerade till årets Augustpris som delas ut 26 november. Årets nominerade böcker är;

Skönlitteratur

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
Springa med åror av Cilla Naumann
Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg

Fakta

Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz

Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson och Helene Schmitz.
Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin
”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg
Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen
Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos

Barnböcker

Only väg is upp av Emmy Abrahamson
Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall
Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum
Elin under havet av Sofia Malmberg
Jag är världen av Mårten Melin
A B C å allt om D av Nina Ulmaja

Den enda av de nominerade böckerna som jag läst är Jag är Zlatan, och den läste jag bara för att det är den underbare David Lagercrantz som skrivit den. Däremot så är jag sugen på att läsa flera av de skönlitterära böckerna samt Ingrid Carlbergs bok om Raul Wallenberg.

Fvonk

Jag minns när jag bodde i Borås i början av 2000-talet och det pratades mycket om Erlend Loes bok Naiv. Super och när jag till slut läste den så föll jag pladask för den absurda humor som Loe använder sig av. Sedan dess har jag följt Erlend Loes författarskap och läst alla böcker som släppts, både barn- och vuxenböcker. Även om jag gillar Loes barnböcker om truckföraren Kurt, så känns det som att det var ett tag sedan han kom med en vuxenbok.

 

Fvonk har det jobbigt sedan det uppdagades att Gång- och Motionsförbundet fuskat med medlemsantalet och tvingades lägga ner verksamheten. Fvonk känner att okulturen inom Gång- och Motionsförbundet smittad ner honom, vilket gör att de gravida (som enligt Fvonk är de renaste varelserna i världen) börjat förfölja honom. Det Fvonk behöver är en vän. En dag så får han en ny hyresgäst som har ett stort lösskägg, två livvakter och som påminner väldigt mycket om den norska statsministern Jens Stoltenberg. Jens behöver också en vän, han skulle egentligen behöva sjukskriva sig, men det kommer att skada både partiet och regeringssamarbetet. Jens är trött och lite deprimerad och hittar en fristad hos Fvonk.

 

Fvonk är en typisk bok av Erlend Loe där lite udda (och i det här fallet lite slitna) människor möts och en viss absurditet uppstår. Jag tycker att det här är en av Loes bästa böcker och en av styrkorna med boken är att berättelsen har ett begränsat persongalleri (Fvonk, Jens och några få bifigurer) och att den utspelar sig i den lilla världen, som i det här fallet mest är hemma hos Fvonk.  

Roseanna

Första gången jag läste Sjöwall/Wahlöös deckare var på högstadiet och jag vill minnas att det var filmerna med Gösta Ekman i rollen som Martin Beck som inspirerade mig till att läsa böckerna. Jag minns att jag tyckte om böckerna, men kommer inte ihåg så mycket av handlingarna. När nu böckerna kommit i nyutgåva så kände jag att mig inspirerad att läsa om böckerna, eller snarare lyssna på dem som ljudböcker på jobbet. Jag vet inte om ordningen spelar någon roll, men jag började i alla fall med den första boken, Roseanna.

 

En ung kvinna hittas mördad i Göta kanal och hon identifieras så småningom som Roseanna McGraw från USA. Det blir en långdragen utredning för 1:e kriminalassistent Martin Beck och hans kollegor för att hitta mördaren, då de har väldigt lite att gå på. Till sin hjälp har Martin Beck de välbekanta poliserna Mellander och Lennart Kollberg, Gunnar Ahlberg från Motalapolisen och den amerikanske kollegan Elmer B. Kafka. En välkänd som jag saknar i Roseanna är Gunvald Larsson, som jag hoppas kommer att dyka upp i nästa bok.

 

Trots att det snart är 50 år sedan Roseanna släpptes så är den betydligt bättre än de flesta deckare som kommer ut idag. I vissa avseenden så märks det så klart att boken är skriven i en annan tid, kommunikationen sker via brev, telefonsamtal (som rings av) via det fasta nätet (telefonkiosker för den som är ute på fältet) och om det är riktigt brådskande telegram. Det finns även den del ord som inte längre är så vanliga i boken som luguber, trankilt, sinistert, frugal och halvannan. En sak som dagens deckarförfattare borde tänka på är att det går utmärkt att skriva en bra historia med bara ett mord, det blir inte bättre om man staplar liken på varandra. Vill man läsa riktigt bra deckare så är böckerna om Martin Beck fortfarande att rekommendera, och de kommer att stå sig länge än.

Bokbloggsjerka 19 – 22 oktober

Den här veckans Bokbloggsjerkan är lite knepigare än de två senaste.

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Nej, det finns ingen enskild bok eller författare som har inspirerat mig till några stora förändringar i mitt liv. Däremot så tror jag att de böcker som jag läst genom åren har bidragit till att göra mig till den jag är idag.

Den store Gatsby

Hade det inte varit för att bokcirkeln i P1 (numera en del av Lundströms bokradio) skulle läsa F Scott Fitzgeralds klassiker Den store Gatsby så hade jag nog inte kommit på tanken att läsa den, i alla fall inte just nu. Som vanligt när jag ska läsa en bok med P1s bokcirkel så hamnade jag i otakt från början. Först så hamnade jag efter och fick vänta med att lyssna på förra veckans avsnitt av Lundströms bokradio. I helgen läste jag däremot hela boken och lyssnade idag på de två första (av tre) delarna av bokcirkeln, vilket gör att jag nu ligger före i läsningen. Även om det är trevligt med känslan att läsa samma bok som andra människor runt om i landet, så passar det inte riktigt mig att läsa ett visst antal sidor i en bok per vecka. 

Den store Gatsby utspelar sig under sommaren 1922 och börjar med att Nick Carraway flyttar till Long Island utanför New York och blir granne med den mystiske Gatsby som har stora fester som han själv inte är med på. Det går många rykten om den unge, rike Gatsby, bland annat att han har dödat en man. Nick umgås även med sin sysslingdotter Daisy som gift sig med den rike Tom Buchanan och får genom dem ta del av ett flärdfullt liv. Det finns även en del romanser, bland annat mellan Gatsby och den vackra Daisy, vilket är en ungdomsromans som Gatsby försöker väcka till liv igen. Det finns även ett klassperspektiv i boken där det görs skillnader mellan de som har gamla pengar, nya pengar, de som är medelklass och de som är fattiga, vilket bland annat visas genom vart folk bor.

Det finns en anledning till att Den store Gatsby räknas som en klassiker och fortfarande blir läst efter nästan 80 år. Det beror på att det är en välskriven bok med en historia som fortsätter att fascinera. Även om jag tycker att det är en bra bok så tog den inte riktigt tag i mig och jag läste med en känsla av att jag borde tycka att det är en bättre bok än vad jag tycker. Det kan bero på att det är en bok som jag läste för att jag skulle och inte för att jag kände mig inspirerad. Jag tar med mig en liten påminnelse om lusten betydelse för min läsning till nästa bok.

Bokbloggsjerka 12-15 oktober

Den här veckans Bokbloggsjerka består av två snabba frågor

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Mo Yan är säkert en utmärkt författare som förtjänar priset och jag planer att läsa någon av hans böcker när jag kommer fram i bibliotekskön. Däremot så hade jag hoppats på att en kvinnlig pristagare i år.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Kombinationen av att vara en flitig låntagare på biblioteket, att jag köper relativt få böcker och att jag inte får recensionböcker gör att högen med olästa böcker inte hinner växa sig så stor. Det finns cirka 20 olästa böcker hemms hos mig och som är uppdelade i olika underkategorier, biblioteksböcker, köpta böcker (samlade på ett hyllplan i hyllan i sovrummet) och de som av olika anledningar är insorterade bland övriga böcker (och lätt blir bortglömda).

Mo Yan

Den här dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken var att jag skulle skjuta lite på lunchen så att jag skulle hinna äta och sedan dra mig tillbaka till sofforna på jobbet, där det brukar vara lugnt den tiden på dagen och där det finns bra radiomottagning (till skillnad från platsen där jag sitter). I soffan skulle jag sitta redo med papper och penna för att kunna göra anteckningar, lyssna på P1’s sändning, ha internet igång i mobilen för att kunna beställa en bok om pristagaren verkade intressant.  

Men istället för att göra mina vanliga arbetsuppgifter så fick jag göra ett annat projekt (läs titta på papper som åker genom en skanner nästan hela dagen) och då kunde jag inte ta lunch precis när jag ville eftersom jag fick anpassa mig till när någon kom avlöste mig. Istället för en lugn stund i soffan så fick jag lyssna medan jag jobbade och fick vifta med mobilen i ett försök att hitta en bra mottagning (vilket oftast verkar vara när jag står i en obekväm ställning).

När Peter Englund presenterade Mo Yan som årets pristagare så var min första tanke, inte ännu en man för tredje året i rad. Inte för att det är könet som är det viktiga för om man är en bra författare eller inte, men jag tror inte heller att det bara funnits 12 kvinnliga författare som varit bra nog för att få nobelpriset sedan 1901. Nu när jag hört lite mer om Mo Yans författarskap så har jag ställt mig i kö på biblioteket för att kunna läsa romanen Vitlöksballaderna. 

Nobelpriset

Klockan 13 på torsdag presenteras året nobelpristagare Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund. Jag kommer att följa tillkännagivandet via P1s direktsändning under en något förlängd lunch på jobbet med papper och penna redo för att kunna göra anteckningar. Det gäller även att ha mobilen redo så att jag snabbt kan beställa en bok av pristagaren innan de tar slut på Adlibris (ifjol var jag så snabb att jag fick Tomas Tranströmers samlade verk redan dagen efter).

Vem kommer då att få årets pris?
Jag har ingen aning, men det känns som att det i alla fall inte kommer att bli en svensk poet i år. Eftersom det varit män som fått priset de två senaste åren så hoppas jag att det blir en kvinna i år.

The mystery of Mercy Close

Efter några års frånvaro så har drottningen av chick-lit Marian Keyes äntligen kommit med en ny bok. I The mystery of Mercy Close är det den femte och sista systern i familjen Walsh, Helen, som är huvudperson. Helen Walsh jobbar som privatdetektiv, en bransch som drabbats hårt av den ekonomiska krisen på Irland, och eftersom det går trögt på jobbfronten så har hon blivit vräkt från sin lägenhet och eftersom hon inte har några pengar alls så måste hon flytta hem till sina föräldrar igen samtidigt som gamla demoner börjar göra sig påminda igen. Då dyker Helens förre detta pojkvän, den charmige Jay Parker, upp med ett fall med en försvunnen person och erbjuder en generös ersättning i kontanter (vilket är precis vad Helen behöver). Den försvunna personen är Wayne Diffney, som var en av medlemmarna i pojkbandet Laddz som har en utsåld återföreningskonsert om fem dagar. Det verkar som att Wayne gått upp i rök och har lämnat få spår efter sig som Helen kan följa för att kunna hitta honom.

 

Det är trevligt att Marian Keyes äntligen släppt en ny bok och det märks en del att hon själv varit dålig i depression då även huvudkaraktären Helen lider av depressionen. Det är ett ämne avhandlades till viss del i den förra boken The brightest star in the sky. Är det här Marian Keyes bästa bok? Nej, kanske inte den bästa, men den är bra och befäster Marian Keyes position som den bästa chick-litförfattaren. Under hela sin författarkarriär så har Marian Keyes lyckats få in allvarliga ämnen i sina böcker, som vid en första anblick verkar vara ytliga. Så även den här gången, även om jag tycker att The mystery of Mercy Close inte har lika mycket humor och oneliners som många av de tidigare böckerna.

Lästid

Det känns som att det gått trögt med läsadet under hela året och jag verkar inte hinna med så många böcker som jag som jag tänkt mig. Jag trodde att jag skulle få mycket mer tid över när jag för ett år sedan fick promenadavstånd till jobbet, men nu börjar jag misstänka att jag läsa mer än jag tror under den timme som jag tidigare åkte buss varje dag. Även om jag nu har kortare arbetsdagar, så försvinner kvällarna lika fort ändå.

Bokbloggsjerka

Den här helgen har jag bestämt mig för att vara med i Bokbloggsjerkan för första gången då veckans fråga kändes ganska lätt att besvara.

Veckans fråga:

Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?
Det händer att jag läser facklitteratur ibland och oftast så blir det biografier om rockmusiker eller historiska personer. Utöver mitt litteraturintresse så är jag även intresserad av historia och har en ganska stor historieavdelning i en av bokhyllorna där det visserligen finns en viss överrepresentation av Peter Englund och böcker om medeltiden (min favoritperiod).