Det känns som att det är länge sedan jag läste en bok om DCI
Alan Banks, som är en av mina absoluta favoritpoliser i kriminallitteraturen (vad jag
tycker om filmatiseringarna kan man läsa här). Watching the dark är den
fjortonde boken (av tjugo) om DCI Banks som jag läst (plus att jag läst
ytterligare några böcker av Peter Robinson) och det här är en mellanbok, varken
den bästa eller den sämsta jag läst av Robinson.
Poliskommissarien Bill Quinn hittas mördad med en pil från
ett armborst i bröstet på den fridfulla omgivningen till polisen
rekreationscenter St Peter’s. Eftersom det cirkulerar rykten om att Quinn inte
varit en helt hederlig så Banks utredning övervakas, till hans irritation, av
Joanna Passero från polisen internutredning. I fallet finns det även kopplingar
till en ung engelsk kvinna som försvann spårlöst i Tallin för sex år sedan. Banks
kollega Annie Cabbot har återhämtat sig från skadorna som hon fick i förra
boken, Bad Boy, och är tillbaka i tjänst.
Även om Watching the dark inte är den bästa deckaren som
Peter Robinson har skrivit, så är den bättre än den genomsnittliga deckaren. Det
finns dock en sak som stör mig med boken och det är att Banks återigen har en
tendens att börja reflektera över barndomsminnen medan han förhör personer.
Detta är något som jag stört mig på i del av de tidigare böckerna (då även
Annie tänkte oproportionerligt ofta på minnen under förhör), men det har varit
mycket mindre av det i några av de senare böckerna. I vanlig ordning när det
gäller Peter Robinson så finns det ett flyt i språket som gör att den går lätt
att läsa även på engelska.