När man inte är på Bokmässan

 

Då jag inte kom iväg till Bokmässan i Göteborg i år heller så for jag istället till Åre Höstmarknad för att trängas med folk istället. Det är dessutom betydligt närmare att åka till Åre (10 mil) än till Göteborg (typ 80 mil).

Jag passade även på att åka Bergbanan för första gången på många, många år då den var gratis under marknaden. På köpet fick jag lite information om vad som ändrats i vagnarna sedan mamma hade säsongkort i början av 1960-talet.

Eftersom vi bodde i släktens lilla stuga så möttes jag av den här synen när jag vaknade, en spegelblank Åresjö och dimma över Renfjället.

 

Istället för att köpa böcker så blev det ett par sköna tofflor i tovad ull på rea. Jag följer instruktionerna och går barfota i dem och då är de alldeles lagomt varma.

Så klart blev det även ett besök på den lokala chokladfabriken, där man förutom att köpa god choklad även kan provsmaka olika sorter och titta på när den görs. Dessutom så hann jag med en del läsning, en vinst i en deckarfrågesport och tre vinster i alfapet.

Bokbloggsjerka 27 – 30 september

Då har det blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka, som den här veckan har en ovanligt lätt fråga;

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Sverige är det korta och enkla svaret.
Det har utvecklat sig så att jag läser väldigt mycket svensk litteratur, både nya böcker och klassiker, och har en rad favoriter bland svenska författare i olika genrer som;

Majgull Axelsson
Kristina Sandberg
Peter Englund
Johan Theorin
Åsa Larsson
Jonas Gardell
Sara Lövestam
Vilhem Moberg
Moa Martinson
Harry Martinson
Maria Gripe
Leif GW Persson

Det är den som möter som ska backa

 

Det är den som möter som ska backa är det senaste (har ingen aning om hur många de är uppe i nu) av de album som Jan och Maria Berglin ger ut med sina serierutor. De är oerhört skickliga på att hitta de saker och företeelser i vardagen som beskriver den värld vi lever i och beskriver dem väldigt träffande i en eller fyra serierutor. Att läsa om de stornästa människorna i obestämd ålder är som att sitta med vid fikabordet eller på parmiddagen. Det här är ett dokument om vår samtid.

Det här är ett recensionex från Wahlström och Widstrand

Bokpaketen - nu med bilder

Nu uppdaterad med bilder!!

När man är en boknörd så är det alltid trevligt när man kommer hem från jobbet och det finns ett bokpaket som väntar, och de senaste veckorna har det trillat in några bokpaket hos mig. Intressant nog så verkar de bara komma på måndagar. I alla fall så har det varit fallet de tre senaste måndagarna (där det en måndag kom tre bokpaket). Nu återstår det bara att hitta tillräckligt med tid att läsa böckerna.

 

Första måndagens bokpaket;



Enigma of China av Qiu Xiaoling (köpt)

Cochise, Geronimo och apacekrigen av David Roberts (vinst)

Det är den som möter som ska backa av Jan och Maria Berglin (recex)

 

 

Andra måndagens bokpaket;

Lex bok av Sara Kadefors (recex)

 

Tredje måndagens bokpaket;

Rörgast av Johan Theorin (recex)

Nathalie - en delikat historia

Nathalie och François är ett perfekt par som lever ett drömliv, i alla fall tills François efter bara några års äktenskap dör i en olycka. Efter François hastiga bortgång känner sig Nathalie död invärtes och var övertygad om att hon aldrig någonsin mer kommer att se åt en annan man. Som en överlevnadsstrategi gräver hon ner sig i arbetet, tills den dag då allt kommer att ändras igen. Dagen då Nathalie på ren impuls kysser sin nördige och försynte svenska kollega Markus och på så sätt inleds en lite annorlunda romans.
 
Nathalie – en delikat historia är en charmig liten bok om sorg och oväntad romans berättad i korta kapitel varvade med korta faktainslag. Det är lite intressant med den svenske Markus som beskrivs på ett charmigt sätt ur en fransmans perspektiv. Det är en trevlig och välskriven historia som passar extra bra att läsa i höstrusket. Dessutom så kommer det en ny bok av David Foenkinos på svenska i höst, Minnen, som snabbt seglade in på min att läsa-lista.

Annorlunda läsning

Den här helgen har jag hjälpt mina föräldrar att passa systerdöttrarna A 4 år och L 6 månader medan deras föräldrar var på bröllop. Det har inneburit att jag inte hunnit läsa många rader i mina böcker, däremot så har jag fått lyssna på en liten annan typ av böcker som bland andra Bajskorv av Stephanie Blake (mycket rolig i en viss ålder) och Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum. Vi har även hunnit med att leka, bygga lego och besöka den internationella matmarknaden som var i stan, där jag passade på att äta både fransk snabbmat och bakverk (det börjar kanske bli dags att ta i tu med att planera en resa till Frankrike). Eftersom jag inte är van att umgås med energiska barn hela dagarna så behöver jag nu återhämta mig lite.

Eldnatt

Advokaten Thóra Gudmundsdóttir får i uppdrag att undersöka ett fall närmare där en ung man, Jakob, med Downs syndrom dömts för att ha orsakat en brand i gruppboendet som dödade fem personer. Huvudanledningen till att Jakob misstänks är att han är den enda överlevande från branden, men frågan är om han har kunnat planera och genomföra det som krävdes för att anlägga branden. Det visar sig snart att det pågick mer på gruppboendet än vad som framkom i den första undersökningen. Det finns även en del övernaturliga fenomen invävda i historien och allt utspelar sig i efterdyningarna av den isländska bankkrisen.

Eldnatt är den andra boken som jag läser av Yrsa Sigurðardóttir, och jag minns att Det tredje tecknet var bra även om det var några år sedan jag läste den. Eldnatt är en helt ok deckare med en ganska komplicerad deckargåta, och eftersom det handlar om ett gammalt fall så är det föredömligt få lik (vilket jag gillar). Det som jag är lite kritisk emot är att historien är ganska rörig och innehåller väldigt många karaktärer som inte alltid tillför något. Det är lite synd för jag gillade Thóra Gudmundsdóttir och hennes storfamilj.



Bokbloggsjerka 20 – 23 september

Det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka och den här gången lyder frågan

Läser du helst standalones eller bokserier?

För mig spelar det ingen större roll, det beror på. Den längsta serien som jag läser är Peter Robinsons om DCI Alan Banks, där jag läst 19 av 21 böcker i serien, två fristående böcker och två (av tre) novellsamlingar och där känns det verkligen som att hänga med gamla vänner när jag läser.

Det känns som att det är mest inom deckargenren som jag läser bokserier, medan de skönlitterära böckerna jag läser oftast är fristående, eller kommer i trilogier. En blandning av både är nog bäst.

Allt jag önskar mig

Livet blev inte som Jocelyne hade tänkt sig, istället för att bli en modeskapare i Paris så driver hon en sytillbehörsaffär i Arras och istället för att träffa drömprinsen så dyker Jocelyn upp. Tillsammans har de två utflugna barn och för att fördriva tiden så skriver hon för sitt eget nöjes skull en blogg om stickning och sömnad. En dag blir Jocelyne övertalad av sina väninnor att spela på lotto och vinner 18 547 301 euro. Eller gör hon det?

Jag tyckte verkligen om Allt jag önskar mig, det var en trevligt liten bok om vad pengar kan göra med människor och kärlek. En sak som jag känner igen mig i är de listor som Jocelyne gör med vad hon ska göra med pengarna, skillnaden är att jag planerar vad jag ska göra med pengarna som jag inte kommer att vinna eftersom jag aldrig spelar eller köper lotter. Att lyssna på Anna Maria Källs fina inläsning blev även ett trevligt avbrott från alla deckare som jag verkar läsa för tillfället.

Tematrio - Teman på Bokmässan

Det börjar dra ihop sig till Bokmässan och jag ska inte dit i år heller, men jag hänger på Lyrans tematrio om vilka teman vi vill se på Bokmässan.

Deckare - det vore roligt om Bokmässan hade deckare som tema och att man då lyfter fram deckare från olika delar av världen och även lyfter fram klassiker igenren.

Mat - både i litteraturen och alla kokböcker som ges ut även om många i dagens samhälle lagar allt mindre mat från grunden. Varför är vi så besatta av mat och dieter av alla de slag.

Kvinnor - precis som Lyran så tycker jag att kvinnorna förtjänar att lyftas fram, både kvinnors livsvillkor i olika delar världen och kvinnliga författare, både klassisker och samtida.

Gone girl

Nick och Amy Dunne lever ett på ytan lyckat liv i en amerikansk småstad, dit de flyttat efter några år i New York för att hjälpa till att ta hand om Nicks åldrande föräldrar. På parets femåriga bröllopsdag försvinner Amy och misstankarna riktas mot Nick som uppträder lite märkligt (och dessutom så är det ju alltid mannen som misstänks först), men som ihärdigt förnekar att ha någonting med försvinnandet att göra. I den dagbok som Amy skrivit målas det upp en bild av Nick som inte är lika trevlig som omgivningen uppfattar honom.

 

Gone girl är en bra bok, inte bara för att vara en deckare, i alla fall så är det ganska länge tills berättelsen spårar ur (vilket är alldeles för vanligt inom deckargenren). Det som till en början var en välkonstruerad berättelse håller länge, men tyvärr inte hela vägen och det hade inte gjort något om man bantat ner den något. Jag tyckte att Flynns förra bok Mörka platser led av samma problem när jag läste den. Boken är bra skriven och språket håller en högre nivå än det mesta annat som ryms inom deckargenren. Berättelsen lyfts även av Anna Maria Källs inläsning som är helt underbar.

Bokbloggsjerka 13 – 16 september

Ännu en arbetsvecka närmar sig sitt slut och det innebär att det är dags för veckans bokbloggsjerka.

Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

• i en stad?
• på landet?
• på en fiktiv plats?
• på havet?
• i framtiden?
• i det förflutna?
• i nuet?
• i Sverige eller utomlands?
• annat?

Om du inte har några planer på att skriva en bok och därmed känner dig tvungen att hoppa över den här frågan kan du i stället berätta om var du helst ser att de böcker du läser utspelar sig.

Skulle jag skriva en bok så skulle den troligtvis utspela sig i det förflutna, typ medeltiden, men det är inte aktuellt för mig just nu.

Vart tycker jag då om att böcker utspelar sig? Egentligen så spelar det ingen roll så länge det är en bra berättelse, men jag är helt klart svag för böcker som utspelar sig i Norrland, gärna under vintern (som Åsa Larssons deckare) eller i Jämtland.

Wednesday's Child

Sjuåriga Gemma försvinner från sitt hem i den östra, mindre fina, delen av Eastvale när ett välklätt attraktivt par påstår sig vara socialarbetare som utreder anklagelser om att Gemma far illa i hemmet. När DCI Alan Banks och hans team börjar utreda försvinnandet så finns det inte så mycket att gå på och poliserna har svårt att hålla hoppet uppe om att hitta flickan vid liv. När man dessutom hittar kroppen efter en ung man i en övergiven gruva så tar utredningen en annan riktning.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Wednesday’s Child, det är den nittonde boken som jag läser om DCI Alan Banks och de är i ärlighetens namn ganska lika varandra. Mordgåtan är i sig inte särskilt komplicerad även om det tar ett tag innan alla pusselbitar faller på plats. Det är en av Peter Robinsons mellanböcker, den hör varken till de bästa eller de sämsta som han skrivit.

 

Wednesday’s Child är i alla fall den första boken som jag läser i Pocketlovers tre på tre-utmaning.

Kvinnor och äppelträd

Sally och Ellen växer upp i Norrköpings fattigkvarter, de är båda släkt i tredje led genom mor Sofi på Storgårda, men de känner inte till varandra. När de möts som vuxna utvecklar de en vänskap och enas kring det hårda livet med att skaffa mat till barnen och männen som super upp förtjänsten. Ellen är den lite saktmodigare av dem som är gift med en spritglad rallare och har svårt att få fram mat till barnen. Den vackra Sally är både uppkäftig och känd som byns bolsjevik som uppviglar männen, vilket anses vara värre än att ligga med dem.

 

Kvinnor och äppelträd är Moa Martinson debutroman från 1933 och hon var den ända kvinnan bland proletärförfattarna som kom fram runt den tiden. Hos Martinson är det kvinnorna som står i centrum, det är de som får ta hand om barnen medan männen super upp den förtjänst som de får och lever ett hårt liv. Det finns en stark scen där Sally föder ett barn ensam på golvet och får använda händer för att få hål på fosterhinnan, något som författaren själv var med vid en av sina fem födslar. De manliga litteraturkritikerna på den tiden ansåg att Moa skulle låta de manliga författarna ha monopol på att skriva om den kvinnliga sexualiteten. Jag misstänker att de inte visste hur verkligheten såg ut och att de blev chockerade av vissa delar av boken. Jag tycker att Kvinnor och äppelträd är bra, realistisk och ett tidsdokument om hur tillvaron såg ut för kvinnorna i fattigkvarteren.

Julafton för en boknörd

eller jag gissar att jag inte var brevbärarens favorit idag. Jag väntade mig att hitta den nya Inspector Chen-deckaren Enigma of China av Qiu Xiaolong som jag beställt på hallgolvet. Dessutom så visade det sig att jag vunnit ett exemplar av David Roberts Cochise, Geronimo och apacherkrigen, vilket jag inte hade en aning om, och dessutom hade mitt recex av Jan och Maria Berglins nya Det är den som möter som ska backa kommit. Böckerna tillsammans med reklamen som kommit gjorde att det inte var helt lätt att komma in i lägenheten.

Tematrio - Tunnisar

Förra veckan handlade Lyrans tematrio, så inte helt ologiskt så handlar det den här gången om tunna böcker.

Berätta om tre minnesvärda tunnisar (kortromaner, långnoveller c:a 50-150 sidor)!
Joyce Carol Oates var med i förra veckans tematrio med tegelstenen Blonde och får vara med även den här veckan då hon även skrivit fantastiska tunninsa som Våld. En historia om kärlek, Djur, Mörkt vatten och Svart flicka, vit flicka.

Animal farm av George Orwell - en klassiker som är tänkvärd om makt och korruption

Norrtullsligan av Elin Wägner - en rapp klassiker om fyra unga kvinnors liv i förra sekelskiftets Stockholm

Sommarpratarna 2013

Nu när sommaren onekligen är slut och jag har hunnit lyssna igenom de sommarpratare som jag varit intresserad av så tänkte jag lista de som varit mina favoriter under sommaren. En del överraskade mig positivt, en del levde upp till förväntningarna och del stängde jag helt enkelt av. Eftersom jag lyssnat på sommarpratarna i efterhand så har jag inte hört musiken och inte heller lyssnat i någon särskild ordning. Här har jag valt att utelämnde de som jag inte tyckte levde upp till mina förväntningar eftersom jag inte lyssnade klart på många av dem.

De positiva överraskningarna

Katarina Gospic – en inspirernade hjärnforskare 

Peter Wolodarski - ledarskribent på DN

Kristian Gidlund - musikern och journalisten som skrivit om sin kamp mot cancern i den fantastiska boken I kroppen min
Theodor Kallifatides - den charmige grekiske författaren som kom till Sverige på 1960-talet och lärde svenska genom pjäser av August Strindberg
Maria Sveland - pratade bland annat om att vara en hatat feminist
Johanna Frändén - sportjournalisten som ljög sig hela vägen till Barcelona
Sara Danius - professorn som snart tar en av platserna i Svenska Akademien

De som levde upp till mina förväntningar

Jonas Gardell - en gammal favorit som var så bra som jag trodde att han skulle vara. Det är inte heller alla som blivit biten i näsan av Astrid Lindgren

Mikael Niemi - den tornedalske berättaren som verkligen kan konsten att berätta en historia

Jenny Strömstedt - den sympatiska journalisten som pratade om sin farfar mördaren

Özz Nûjen - komikern som ofta får en att tänka till
Jan Eliasson - diplomaten och politikern som nu är vice generalsekreterare i FN

Martin Schibbye och Johan Persson - journalisterna som satt fängslade i etiopiskt fängselse i 14 månader

Skuggsida

Den lilla byn Shipcott vid Exmoorheden i England är en plats där det inte händer så mycket, i alla fall inte när det gäller kriminalitet. När en äldre kvinna hittas mördad i sin säng blir det en chock för byns polis Jonas Holly. Hur kan mördaren ha tagit sig in till kvinnan och mördat henne utan att lämna några spår efter sig och utan att någon sett nåt ovanligt. När utredning över tas att av en bufflig kriminalinspektör känner sig Holly åsidosatt. Det blir inte bättre av att det verkar som att någon i byn iakttar och anklagar honom för att inte sköta sitt jobb. Det blir inte bättre av att fler sköra personer hittas mördade.

När jag nyligen läste Belinda Bauers debut Mörk jord så blev jag sugen på att läsa mer av henne, så när jag skaffade Storytel så blev Skuggsida den första boken som jag lyssnade på (sedan jag gett upp på Wolf Hall som bara gjorde mig förvirrad som ljudbok). Det börjar bra med den lokale polisen Jonas Holly som känner sig åsidosatt under mordutredningen och som måste ta hand om sin sjuka fru och hans känsla av mördaren finns i närheten men han kan inte se den. Sedan tycker jag att det hela spårar ur efter ett tag och blir mer än lovligt osannolikt. Eftersom jag ganska tidigt kom på vem mördaren är så blev upplösningen inte så spännande som den annars hade varit. Jag blev i alla fall glad över att det verkar ha gått ganska bra för Steven Lamb från Mörk jord, som får vara med på ett litet hörn.

Bokbloggsjerka 6 – 9 september

Då har det blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en lite annorlunda fråga.

Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner kronor rikare?

Det första jag skulle göra är nog att lösa studieskulden hos CSN (som visserligen inte är så stor, men som kan vara skön att bli av med ändå). Sedan skulle jag fortsätta vara lite tråkig och lägga undan det mesta av pengarna så att jag kan köpa ett litet hus eller en lägenhet där jag får plats med ett eget litet bibliotek. Om jag ska ha ett bibliotek så måste jag börja köpa mer böcker så att jag kan fylla hyllorna.

Nu tänker jag mig att jag har ungefär en miljon kvar som jag tänker leva upp med att resa och börja beta av den ganska långa listan med önskeresmål som jag har. Jag kommer även att ha utrymme för att bjuda med nära och kära på en del av resorna. Det kan även hända att det kan bli lite god mat och vin för pengarna.

I kroppen min – min resa mot livets slut och alltings början

Jag skulle ju inte läsa Kristian Gidlunds I kroppen min – min resa mot livets slut och alltings början för att det skulle vara för jobbigt att läsa en döende mans berättelse.

När boken först kom ut noterade jag den utan att känns för att läsa den.

Sedan lyssnade jag på Gidlunds fina sommarprat och bestämde mig för att inte läsa boken eftersom det skulle vara för jobbigt.

Sedan surfade jag in på bloggen och upptäckte hur vackert han skriver och bestämde mig för att det skulle vara alldeles för jobbigt att läsa boken.

Sedan fanns den att låna som e-bok från biblioteket så kunde jag ändå inte låta bli att låna boken, och när jag väl började läsa så kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Ja, förutom för några gråtpauser.

Nu när jag läst I kroppen min så är jag glad att jag ändå läste den för att även om det var jobbigt att läsa om Kristians vandring mot döden så är det en fin bok som är skriven med ett vackert språk som går rakt in i hjärtat. Jag har svårt att förstå hur man kan skriva så vackert om sin vandring mot den alldeles för tidiga döden.

 

Kristian Gidlund är trummis i borlängebandet Sugarplum Fairy och journalist. 2011 diagnostiserades han vid 27 års ålder med cancer i magen och även om cancern försvann så kom den tillbaka. Den här gången var den obotlig. Jag känner med Kristians familj, hans föräldrar, bror och syster, som tvingas se honom tyna bort med vetskapen om att de kommer att begrava sin son och sin lillebror alldeles för tidigt.

Barnbruden

1774 kommer den femtonåriga Hedvig Elisabeth Charlotta till Sverige med det kungliga skeppet Sofia Albertina för att gifta sig med hertig Karl av Södermanland, yngre bror till kung Gustaf III, och ge landet den tronarvinge som är efterlängtad. På skeppet finns även den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som inte vill passa upp på en trilskande tysk barnrumpa. De två unga kvinnorna finner dock varandra under resan och utvecklar en djup vänskap. Det är ett hov fyllt av intriger som den unga prinsessan kommer till. Kungen Gustaf III vill inte umgås med drottningen Sofia Magdalena och har inte fullbordat äktenskapet trots att det gått nio år. Kungen kommer dessutom inte överrens med sin mot, änkedrottningen Lovisa Ulrika (som förövrigt inte kommer överrens med drottningen heller). Förutom att vara fast i ett kärlekslöst äktenskap så måste den unga prinsessan leva med sin mans inte särskilt diskreta affärer med andra kvinnor. På slottet finns även den stumma flickan Pottungen som tar hand om andras skit.

 

Barnbruden är journalisten Anna Laestadius Larsson debutroman och det är en historisk roman om när den blivande drottningen Hedvig Charlotta kom till Sverige och kastades in i ett intrigfyllt hovliv. En sak som jag stör mig lite på är påståendet att Hedvig Charlotta var den yngsta kungliga bruden i landets historia. Jag har visserligen inte koll på hur gamla alla kungliga brudar varit, men jag vet med säkerhet att drottning Filippa var tolv år när hon gifte sig med unionskungen Erik av Pommern. Barnbruden är en bra bok med ett språk som flyter och som behandlar en intressant period i svensk historia. Dock så förstår jag inte riktigt vad Pottungen tillför berättelsen.

 

Det här är ett recensionsex från Piratförlaget

Tematrio - Tegelstenar

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om tegelstenar, dit hör enligt mig böcker på över 600 sidor.

Berätta om tre minnesvärda tegelstenar!
Blonde av Joyce Carol Oates (862 sidor) - den fantastiska boken som fick mig att på allvar upptäcka Joyce Carol Oates författarskap, även om jag vill minnas att det tog ett tag att läsa den.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (741 sidor) - en bok där det uppstod tycke vid första sidan. En del tycker att det är lite konstig bok, men för mig som gillar väl utförd magisk realism så passar den bra.

Anna Karenina av Lev Tolstoj (879 sidor) - den maffiga och dödsdömda kärlekshistorien mellan Anna Karenina och Vronskij i 1800-talets Ryssland, vilket även är den andra ryska tegelstenen som jag någonsin tagit mig igenom.

Pajazzo

Igår var jag och såg operan Pajazzo av Ruggiero Leoncavallo i en uppsättning av Estrad Norr och Nordiska Kammarorkestern när det spelades i Östersund. Eftersom jag de senaste åren mest konsumerar opera på digitalbio från Metropolitan i New York, så var det trevligt att se en liveföreställning som omväxling. Pajazzo innehåller det mesta man förväntar sig av en opera som kärlek, svek, romantik, komik och lite ond bråd död. Handlingen utspelar sig runt ett resande teatersällskap som kommer till en stad för att sätta upp ett skådespel. Tydligen så har man i den här uppsättningen tagit bort en del köravsnitt och ersatt dem med två nycirkusartister. Nycirkusartisterna David och Fofo är oerhört skickliga och tillför något till föreställningen, även om Fofo stjäl föreställningen under en aria i första akten när hon utför avancerad akrobatik med hjälp av två tygskynken och att de får hålla på alldeles för länge i början av andra akten. Alla fem solisterna i föreställningen (inklusive vår lokala operastjärna Jan ”Janke” Löfgren) var skickliga sångare. Jag har dock ett par invändningar, den ena är att operan inte är särskilt lång vilket gjorde att den 30 minuter långa pausen kändes onödig. Den andra invändningen är att lokalen inte var helt optimal, eftersom föreställningen spelades i en gammal militär exercishall där golvet är platt så var det inte alltid helt lätt att se vad som pågick på scenen. När det gäller ljudet så fanns det inte något att klaga på, förutom att musiken överröstade sången bitvis. På det hela taget så var det en bra och trevlig föreställning.