December - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta årets sista läsmånad, december, en månad som varit bra med några extra dagars lästid på grund av helgerna. Det har även varit ett franskt tema eftersom jag passat på att ta igen hela Sekwas höstutgivning (fyra böcker). Annars har det varit fokus på nyutgiven litteratur så här mot slutet av året.

Greatest hits: en roman av Laura Barnett

Fejk av E. Lockhart

Julia & Paul - en försommarberättelse av Peter Fröberg Idling

Det tyska huset av Arnaldur Indriðason

glädjen av Justine Lévy

flätan av Laetitia Colombani

alla gånger jag inte dog av Geneviève Lefebvre

Pixie-box Rocky av Martin Kellerman

Poems of Inspector Chen av Qiu Xiaolong

Camille av Pierre Lemaitre

En mors bekännelse av Kelly Rimmer

Antal lästa böcker: 11

Antal pappersböcker: 2

Antal e-böcker: 2

Antal böcker utgivna 2017: 11

Antal klassiker: 0

Antal deckare: 2

Antal faktaböcker: 0

Antal seriealbum: 1

Antal kvinnliga författare: 6

Antal manliga författare: 5

Antal kvinnlig och manlig författare: 0

Antal böcker lästa på svenska: 10

Antal böcker lästa på engelska: 1

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal recensionsex: 1

Antal länder: 8 (Sverige, England, USA, Frankrike, Australien, Kanada, Island, Kina)

2017 - den långa listan

Inspirerad av Kulturkollos monsterlista tänkte jag göra en sammanfattning av året som har gått.

Årets mest oväntade: Butcher’s Crossing av John William

Årets klassiker: Krig och fred av Leo Tolstoj

Årets knock out: Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Årets kvinnokamp: #metoo-rörelsen

Årets gråtfest: Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Årets historiska: Den tyska flickan av Armanda Lucas Correa

Årets obehagligaste: Levande och döda av Han Kang

Årets grafiska: Nya Norrland av Mats Jonsson

Årets nya bekantskap: En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Årets utmaning: Krig och fred av Leo Tolstoj (1816 sidor i fyra band)

Årets tegelsten: Krig och fred av Leo Tolstoj (1816 sidor i fyra band)

Årets ögonöppnare: Bad Feminist av Roxane Gay

Årets återseende: Jack of Spades av Joyce Carol Oates

Årets aldrig mer: Pierre Lemaitre

Årets huvudperson: Elle Marja i Sameblod

Årets bifigur: Loki i Thor: Ragnarök

Årets filmupplevelse: Sameblod

Årets kulturella höjdpunkt: Stockholm Literature

Årets möte: Kjell Westö på Stockholm Literature

Årets magplask: Det tyska huset av Arnaldur Indriðason

Årets kan-inte-släppa-den: Krokas av Elin Olofsson

Årets skämskudde: Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman

Årets lyckopiller: flätan av Laetitia Colombani

Årets läskigaste: X – den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Årets debut: Vända hem av Yaa Gyasi

Årets skandal: att Kjell Westö inte nominerades till Augustpriset

Årets förlag: Sekwa

Årets pristagare: Kazuo Ishiguro

Årets överskattade: Leaving the Atocha Station av Ben Lerner

Årets underskattade: Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Årets serie: Neapel-kvartetten av Elena Ferrante

Årets scen: First Aid Kit

Årets TV-serie: Fröken Frimans krig

Årets titel: Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i Berlin av Yvonne Hirdman

Årets låt: Way back med TLC (eller By the way med Soul Asylum om man ska tro Spotifys sammanställning över mina mest spelade låtar under året)

Årets deckare: Fred Vargas böcker om kommissarie Adamsberg

Årets biografi: Ett jävla solsken – en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

Årets jubilar: DCI Alan Banks 30 år sedan första boken i serien

Årets bästa populärkulturella referenser: Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Årets nytolkning av klassiker: Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Årets reseskildring: Rysk dagbok av John Steinbeck och Robert Capa

Årets bilderbok: Titta Hamlet av Anna Högberg och Barbro Lindgren

Årets feelgood: flätan av Laetitia Colombani

Årets bästa läsmånad: september, 13 böcker

Årets bokvinst: alla tolv nominerade böckerna till Årets bok

Årets mesta författare: Elena Ferrante och Fred Vargas (4 titlar var)

Årets mest frekventa länder: Sverige (37), England (16), USA (15), Frankrike (11)

Årets bästa böcker

Nu när året börjar närma sig sitt slut har det blivit dags att börja sammanfatta läsåret 2017 och jag har börjar med att lista mina bästa böcker från året. För enkelhetens skull har jag listat böckerna i den ordning som jag läst dem.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Vända hem av Yaa Gyasi

Hilma - en roman om Hilma af Klint av Anna Anna Laestadius Larsson

Jack of Spades av Joyce Carol Oates

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Finns det hjärterum av Sara Lövestam

X - Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Titta Hamlet av Anna Höglund och Barbro Lindgren

Den sista kvinnan av Aður Ava Ólafsdóttir

Krokas av Elin Olofsson

Butcher’s Crossing av John William

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Krig och fred av Leo Tolstoj

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Ett jävla solsken - en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

Helgfrågan v. 52

Det har blivit torsdag och dags för årets sista helgfråga hos Mias bokhörna

Hur sammanfattar du ditt bokår?

Jag tycker att jag har haft ett bra bokår där jag läst fler böcker än någonsin, det är en bit över 100 men jag har inte den exakta siffran just nu (dessutom så är ju året inte slut riktigt än). Det har också varit ett år med många bra böcker och flera nya bekantskaper då jag läst ovanligt många debutanter. Jag kommer den närmsta tiden att sammanfatta året på lite olika sätt, så om man vill ha lite mer detaljerade redogörelser för året kan man hålla utkik här.

Bästa boken du fick i julklapp?

Eftersom jag bara fick en bok i julklapp i år så är det en väldigt enkel fråga att svara på, Poems of Inspector Chen av Qiu Xiaolong.

Poems of Inspector Chen

Poems of Inspector Chen är definitivt en annorlunda diktsamling eftersom den bygger på de dikter som Shanghaipolisen Chen Cao skriver i Qiu Xiaolongs deckarserie. Det är även intressant att det både i förordet och i kommentarerna till dikterna så framställs Chen Cao som att han vore en verklig person, vilket han ju inte är (även om jag skulle önska att han var det). Dikterna är bra och finstämda, även om några av den kritiserar både regimen och miljöförstöring. Jag gillar boken både på grund av dikterna och att jag är ett stort fan av Xiaolongs böcker. Även om jag gillar boken så tror jag att man bör vara ett fan av deckarserien om Inspector Chen för att uppskatta boken. Nu håller jag tummarna för att det kommer i alla fall en del till serien, även om det i förra boken verkade som att Chens karriär var på väg att avslutas av politiska skäl.

Camille

I samband med butikerna i Galerie Monier i Paris går Anne Forestier mot kundtoaletterna efter att ha spillt kaffe på sig. När hon öppnar dörren till toaletten står där två rånare med luvorna i händerna och en av dem attackerar Anne och misshandlar henne brutalt. När Annes partner, polisen Camille Verhoeven får veta vad som hänt är han beredd att bryta mot alla regler för att skydda den som han älskar.

Camille är den andra boken av Pierre Lemaitre som kommer på svenska, även om det är den sista delen i trilogin om Verhoeven (den andra delen i trilogin, Alex, kom i våras och den första delen, Irène, kommer i vår). Jag har vissa problem med den här boken (och även med den första) och en av de saker som jag har mest problem med är att Verhoeven är 145 centimeter lång, vilket känns som att han aldrig borde ha kommit på polisskolan. Det känns inte troligt att någon som beskrivs som att vara stor som en trettonårig pojke och som har en handikappanpassad bil eftersom han inte når ner till pedalerna med fötterna kan göra karriär inom polisen. I den här boken finns det även en brutalitet från polisens sida som jag inte tycker om, särskilt när de bryter mot alla lagar. Jag har nu läst två böcker av Lemaitre och tvivlar på att jag kommer att läsa några fler böcker.

alla gånger jag inte dog

Catherine försörjer sig som talskrivare, men är egentligen författare (även om ingen läser hennes böcker). När vänskapen med hennes gamle vän, krigskorrespondenten Matt genom åren har utvecklats till att bli allt mer passionerad sätter sig Catherine på ett plan från Montreal till Bryssel. Det är november 2015, bara några dagar efter terrordåden i Paris, och i Bryssel är beredskapsläget högt och det råder utegångsförbud och på gatorna kryllar det av militärer. Inget blir som Catherine tänkt sig och i en tid där hatet finns så nära till hands finns det inget annat val än att älska.

Alla gånger jag inte dog är den kanadensiska författaren Geneviève Lefebvres femte roman, men den första som översätts till svenska. Det är en berättelse som utspelar sig under en vecka i Bryssel, men som innehåller flera historien om kärlek, hat, svek, våld och föräldraskap. Det handlar även om vår samtid och rädslan för nya terrordåd. Det är en stark berättelse som väcker både tankar och känslor.

God Jul!

Nu är julen här och jag har i år en liten gran (med bjällror istället för kulor) och det ligger till och med ett litet paket under granen.

Förutom att umgås med släkten på julafton och juldagen planerar jag att mest ta det lugnt och läsa med kopp te (och kanna) nära till hands under helgen.

Jag önskar er alla en riktigt god jul!

Vet ni!

Tidigare i höstas drog tidningen Historiskan igång en kickstarterkampanj för att finansiera ett nytt frågespel om svensk kvinnohistoria, Vet ni!. Jag var med i kampanjen och igår kom äntligen mitt exemplar av spelet tillsammans med en make herstory-pin. Det har varit lite osäkert om spelet skulle hinna fram innan jul (och om det skulle få plats i brevinkastet eller om jag skulle behöva vänta någon extra dag), så jag blev väldigt glad när det låg och väntade på hallgolvet när jag kom hem från jobbet igår. Spelet består av 375 frågor på 75 kategorikort och handlar om kvinnor inom vetenskap, kultur, sport, politik och underhållning med mera. En del kort har bara frågor om en specifik kvinna, andra om teman. Jag kommer att ta med spelet nu i jul och hoppas att någon vill spela med mig.

Vill man köpa spelet finns det i Historiskans webbshop och kostar 120 kronor.

flätan

I Indien bor Smita, hon dalit och drömmer om ett bättre liv för sig och framförallt för dottern. Hennes högsta önskan är att dottern ska få gå i skolan och ska slippa från fattigdomen och förödmjukelsen som de är dömda till av samhället.

I Palermo, Italien arbetar Giulia i familjens perukateljé som gått i släkten i flera generationer. När hennes pappa är med om en allvarlig olycka blir det Giulia som tar över företaget, som visar sig ha stora ekonomiska bekymmer.

I Montreal, Kanada bor Sarah som är en ambitiös advokat, och ensamstående trebarnsmor, som inte låtit någonting stå i vägen för karriären. När hon är på väg att ta nästa steg på karriärstegen får hon veta att hon är allvarligt sjuk.

Flätan är en oerhört stark debutroman från den franska författaren Laetitia Colombani där tre kvinnors livsöden vävs samman till en stark historia om hopp, livsglädje, längtan och solidaritet. De tre kvinnorna som lever helt olika liv på olika kontinenter binds samman genom en fläta som har olika betydelse för dem. Det är en berättelse som jag sögs in i och läste i princip i ett sträck. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Colombani framöver.

Helgfrågan v. 51

Det har blivit torsdag igen och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vilken bok/böcker tänker du läsa i jul?

Jag har inte hunnit planera längre än att jag tänker läsa ut Alla gånger jag inte dog av Geneviève Lefebvre. Sedan får jag se vad det blir, men det mest troliga är att jag fortsätter beta av högarna här hemma.

Bonusfråga: Hur firar ni jul?

På julafton ska jag till mamma och pappa och fira tillsammans med släkten, eftersom vi inte är så många så det blir nog ganska lugnt. Resten av julhelgen har inte planerat in så mycket mer än att läsa och se den fjärde och sista säsongen av Fröken Frimans krig.

glädjen

Louise bär med sig många sorger och har ett mörker inom sig efter en uppväxt med en psykiskt instabil och missbrukande mamma och en pappa som hela tiden har nya flickvänner som inte vill ha rollen som styvmamma. När Louise upptäcker att hon är gravid bestämmer hon sig för att sluta vara olycklig och begrava mörkret inom sig en gång för alla.

glädjen är den andra boken som jag läser av den franska författaren Justine Lévy och det finns vissa likheter mellan den här boken och Vi ses på Place de la Sorbonne i det i centrum finns en komplicerad relation mellan mor och dotter. Lévy har skrivit en självutlämnande bok som ställer frågor om föräldraskapet som om man kan älska sina barn för mycket, hur skyddar man barnen från alla faror som lurar där ute och hur släpper man taget barnen. Det är berättelse som tar tag i en och som är svår att lägga ifrån sig.

Julenkät anno 2017

Det är ju alltid trevligt med enkäter och nu har Lotten på Lottens bokblogg återanvänt en julenkät som hon hittade på sin blogg och som jag inte tror att jag svarat på tidigare.

Finns det någon speciell bok du önskar dig? Eller är du en sådan person som har en lång lista på böcker? Vilken står i så fall överst på listan? Och i vilket format önskar du få boken?

Jag önskar mig egentligen ingenting särskilt i år, men har tipsat tomten om en bok med dikter från Qiu Xiaolongs deckarserie om Inspector Chen. Jag skulle även bli glad för presentkort eftersom det kommer ett par böcker i mars som jag vill ha.

Finns det något annat bok/läsrelaterat som du önskar dig?

Bara tid att läsa

Nu är det här innan jul och man vet ju aldrig vem som läser bloggen – men finns det någon bok du kommer att ge bort i år? Eller finns det någon du skulle vilja tipsa om?

Jag vet att mina syskonbarn inte läser bloggen, så det är säkert att skriva att åttaåringen kommer att få en bok om Minecraft och fyraåringen en bok om My Little Pony.

Har du planerat din julläsning, eller får det bli som det kommer?

Jag har inga särskilda planer utöver att fortsätta beta av bokhögarna som redan finns här hemma

Det sägs att julen inte bara innebär läsande (vem sprider sådana rykten?) – vilken jultradition är viktigast för dig? Eller är det skönast att inte följa några traditioner alls?

Vi brukar umgås hela släkten (eller de som är i stan) på julafton och på juldagen brukar de flesta av oss samlas igen för att äta julbordsrester till brunch och är då klädda i pyjamas. Fördelen är att vi bor i samma stad så det är enkelt att åka hem när man vill och det kan vara skönt att sova i sin egen säng.

Knäck, kola, ischoklad, mintkyssar, skumtomtar… – är det något julgodis som du inte kan motstå?

Jag är inte så förtjust i julgodis, utan äter mest samma godis som resten av året. Just på julafton finns det så mycket annat att äta, så det brukar inte bli så mycket godis alls.

Har ni gran eller skippar ni det? Plast eller äkta vara?

Jag har brukar inte ha någon gran alls, men i år har jag i alla fall köpt en granformad kudde med bjällror. Den räknas tydligen inte enligt min nya kollega som älskar julen och brukar ha upp till nio julgranar inne.

Finns det något som du gärna gör under julen som du ser extra mycket fram mot?

Jag ser fram emot att få några extra lediga dagar, även om jag inte tar ut någon semester under jul och nyår, efter en ganska intensiv höst med ett nytt jobb. 

Det tyska huset

I en lägenhet i Reykjavik hittas en handelsresande mördad, han har blivit skjuten i huvudet med en pistol. Det finns vissa spår som tyder på att mördaren kan finnas bland alla de amerikanska soldater som vistas i Reykjavik denna sommaren 1941. Islands ende kriminalinspektör Konrad Flóvent får mordfallet på sitt skrivbord och till hjälp får han den unge, oerfarne kanadensaren Thorson. Tillsammans driver de två sin egen utredning för att hitta mördaren, trots att de blir pressade av både polisen och militären.

Det tyska huset är den senaste deckaren från den isländske författaren Arnaldur Indriðason, som främst är känd för sina böcker om den sympatiske polisen Erlendur. Den här boken som utspelar sig under andra världskriget känns som starten på en ny serie om polisen Flóvent, som även han verkar vara sympatisk. Det är en historia som innehåller föredömligt få lik (jag vill som bekant ha så få lik som möjligt), men däremot en desto mer avancerad historia som jag inte riktigt kände att jag hade koll på när jag lade ifrån mig boken.

En tidig julklapp

Jag köpte nyligen en Letto Frontlight 2 till mig själv som en tidig julklapp och kunde så klart inte hålla mig från att börja använda den på en gång (tänk om den skulle ta skada av att ligga nerpackad i flera veckor). Det här är min tredje e-boksläsare och jag tycker att utvecklingen har gått framåt, särskilt jämfört med den första Letton som jag hade. För mig som ofta tyckt att de lösa fodralen varit i vägen, samtidigt som de varit bra att ha när man bär den i väskan, är det praktiskt med ett inbyggt fodral med magnet som gör att den sitter fast på baksidan. Sedan så tycker jag att det är praktiskt med frontlight-belysningen som ger ljus utan att det blir lika skarpt som i telefonen eller surfplattan.

Man kan välja om man vill bläddra genom att antingen trycka på skärmen eller på knapparna på sidan. För mig som är vänsterhänt var det en trevlig upptäckt att det går att välja om man vill ha den inställd för höger- eller vänsterhänta. Det betyder att man kan få navigationsknapparna på den sida som känns mest naturlig att hålla i.

Nackdelen med att ha den inställd för vänsterhänta är att den blir lite upp och ner och bakfram när den inte används. Det är dock inget som märks under själva användandet. Plus att jag är glad för att det är någon som tänkt på att inte alla i världen är högerhänta. Än så länge är jag väldigt nöjd med mitt inköp. 

Julia & Paul - en försommarberättelse

Det är Sverige, men det är inte det Sverige som vi är vana vid. Landet är inte längre ett kungarike och det är snart dags att fira minnesdagen av Seskarö-upproret 1917, hungerupploppet som ledde fram till revolutionen. Julia är ensam med de två barnen eftersom mannen Paul är ute på havet i ett uppdrag vars verkliga syfte är höljt i dunkel. När det flyttar in en ny familj i området, blir Julia vän med kvinnan i familjen, Kata, vars man också han är till sjöss. Kata blir snabbt vän med flera kvinnor och Julia märker inte faran förrän det är för sent. Det är också sommaren då det verkar som att något inte är som det brukar när det verkar som att fler helikoptrar smattrar på himlen och razziorna blir fler.

Julia & Paul – en försommarberättelse är en kontrafaktisk historia där Peter Fröberg Idling leker med tanken på hur Sverige hade kunnat utvecklats om hungerkravallerna 1917 slutat på ett annat sätt. I den samtiden har samhället blivit ett där grannar anger grannar och människor försvinner spårlöst, för att inte alltid komma tillbaka. Det är en bra och skickligt sammansatt historia som känns både bekant och främmande på samma gång. Det är intressant att fundera på hur det hade blivit om det hade blivit revolution även i Sverige för hundra år sedan. Julia & Paul – en försommarberättelse är fascinerade berättelse som väcker många tankar och som jag verkligen rekommenderar.  

Veckans utmaning -Är katten det ultimata bokdjuret?

Den här veckan handlar det om katter hos Kulturkollo eftersom det verkar som att det är det populäraste djuret bland bokintresserade människor.

Veckans utmaning blir således att antingen motivera varför ett annat djur skulle vara bättre lämpat för oss läsare ELLER hitta på ett fiktivt djur som skulle kunna vara bättre än allas vår käraste vän, katten! Och håller ni helt med? Är katten bäst? Visa mer än gärna upp era egna pälsbollar! Vi vill SÅ gärna se dem, eller hur?

För mig är katten inte det bästa djuret eftersom jag dels är allergisk mot pälsdjur och dels för att jag inte har det minsta intresse av att ha ett djur hemma. För mig skulle det perfekta djuret vara Gromit från Wallace and Gromit, där det inte finns några problem med allergi eftersom han är gjord av lera. Dessutom sköter Gromit sin egen hygien och motion, plus att han kan hjälpa till i hushållet med städning, matlagning och diskning.

Vem vill inte ha en hund som läser (bland annat Dogstojevskij) och dricker te.

Tematrio - Ungdomsböcker

Den här veckan handlar det om ungdomsböcker i veckans tematrio hos Lyran,

Var gränserna går mellan böcker för äldre barn, ungdomar, unga vuxna och "gamla" vuxna har jag inte så noga koll på, men många med mig gillar ju att läsa ungdomsböcker, oavsett vilken ålder man råkar ha. Berätta om tre bra böcker som passar för ungdomar!

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren handlar om en grupp ungdomar i Engelsfors som upptäcker att de är häxor och måste samarbeta för att bekämpa ondskan.

(M)ornitologen av Johanna Thydell handlar om Moa som får kontakt igen med mamman som försvann ur hennes liv när hon var liten.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart handlar om Frankie som när hon återvänder till internatskolan efter sommaren får en annan status när hon blir tillsammans med en av de populära killarna. Hon vägrar dock att acceptera att hon inte får vara med i ett hemligt sällskap på grund av att sitt kön.

Musikåret 2017 enligt Spotify

Nu när året börjar gå mot sitt slut betyder det att det är dags att sammanfatta det gånga året på olika sätt. Den här helgen har Spotify sammanfattat mitt musiklyssnande under 2017 och tydligen är mitt lyssnande lite mer ensidigt än jag själv upplever det som. I spellistan med mina mest spelade låtar under året är dominansen väldigt stor av några få artister. Jag är inte särskilt förvånad över vilka artister som finns på min topp 5-lista (i alla fall inte de tre första). Däremot tycker att jag de mest spelade låtarna kanske inte riktigt speglar mitt lyssnande (det är inte ens mina favoritlåtar med Soul Asylum).

Fejk

Jule är en atlet, en fighter och en kameleont som är på rymmen. Imogen är en karismatisk ung kvinna som är föräldralös och som är på rymmen från sitt arv. Båda kvinnorna är ute efter att bli något annat än de varit och det finns en intensiv vänskap mellan dem. Det finns även flera förklädnader, ett mord, farliga romanser och lögner.

Fejk är den tredje av den amerikanska ungdomsförfattaren E. Lockhart som kommer på svenska. Sedan tidigare finns även Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks översatta och det är två böcker som jag gillar. Det här en berättelse som är uppbyggd på ett lite annorlunda sätt där man får reda på ledtrådarna till allt som hänt i bakvänd ordning. Det är en fascinerade historia med en ovanligt stark huvudkaraktär som gör att man vill läsa vidare hela tiden för att få veta på vad det är som har hänt egentligen och hur allt hänger ihop.

Helgfrågan v. 49

Det har tydligen blivit torsdag igen och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vad önskar du dig i julklapp?

Egentligen ingenting eftersom jag har det jag behöver. Plus att vi har dragit ner på julklapparna för oss vuxna i släkten så att vi nu får och ger en julklapp var, så jag behöver inte heller komma på något som jag önskar mig.

Har ni någon favoriträtt på julbordet?

Jag kan tycka att inget julbord är riktigt komplett utan Janssons frestelse. Sedan är jag väldigt förtjust i gravad lax, gärna med lite sallad och gravlaxsås på en skiva kavring.

Veckans utmaning – en drömmiddag

Den här veckan är det Nobelveckan och det är nu alla årets pristagare samlas i Stockholm för att hålla föreläsningar, ta emot priset och gå på Nobelmiddagen. Nobel är även temat hos Kulturkollo och veckans utmaning har en intressant fråga,

Om du fick dinera med dina drömgäster bland nobelpristagare – vilka skulle det då vara, och vad skulle ni prata om?

Det är svårt att välja bland pristagarna för att få till en intressant middag, men eftersom jag mest har koll på vilka som fått litteraturpriset blir det en ganska litterär bjudning. En gäst som känns ganska självskriven är John Steinbeck, som jag gärna skulle diskutera samtiden med eftersom han var en så skicklig skildrare av sin samtid. Skulle han vilja ta med sig sin kompis fotografen Robert Capa skulle han också vara välkommen, trots att han inte fått något Nobelpris. Andra gäster skulle vara Marie Curie, Harry Martinson och kanske Selma Lagerlöf. Samtalet skulle handla litteratur, vetenskap, konst, kvinnors situation genom historien, klass och mycket annat. Till middag blir det något enkelt som lasagne med sallad, bröd och med lite vin till det.

Tematrio - Önskade bokklappar

Så här när det börjar närma sig jul har Lyrans tematrio ett passande jultema den här veckan,

Det känns faktiskt alldeles nödvändigt för mig att få lite bokklappar även i år. Även fast bokhyllan bågnar. Är det lika för er? Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla!

Jag behöver egentligen inga fler böcker i min bokhylla, men det kan hända att jag tipsat tomten om att kanske trots allt finns plats för Poems of Inspector Chen, som är en samling med dikterna från Qiu Xiaolongs deckare om Shanghaipolisen Chen Cao.

Även om jag inte behöver fler böcker så bestämde jag mig för att jag trots allt behövde (och förtjänade) en Letto Frontlight 2 av mig själv i julklapp. För säkerhets skull har jag redan packat upp den och börjat använda den (tänk om den mår dåligt av att vara nerpackad ända fram till jul).

Eftersom jag inte behöver fler böcker just nu, så betyder inte det att det kommer böcker lite fram som jag ser fram emot och då kan det vara med ett presentkort.

Greatest hits en roman

Cass Wheeler är en brittisk singer-songwriter som de senaste 10 åren levt ett väldigt tillbaka draget liv efter att ha drabbats av ett sammanbrott. Det var också länge sedan som gav ut någon skiva med ny musik, trots att det är många fans som undrar vad som hände. Nu har Cass fått i uppgift att välja sexton låtar av alla de låtar som hon skrivit under sin långa karriär till ett samlingsalbum. När Cass lyssnar igenom låtar väcks många minnen till liv från barndomen, relationen till Ivor, musiken, festerna, dottern Anna och sammanbrottet.

Greatest hits är den brittiska författaren Laura Barnetts andra roman och jag tycker att den här boken är snäppet bättre än debuten Versioner av oss, som jag läste tidigare i år. Det här är en berättelse vars ramberättelse i egentligen utspelar sig under en dag då Cass Wheeler lyssnar igenom de gamla låtar, medan den egentliga berättelsen finns i hennes tillbakablickar. Det är bok som är bra och som ger en trevlig underhållning för stunden.

November - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden november, en månad som inleddes med att jag läste ut hösten stora läsprojekt Krig och fred av Leo Tolstoj och sedan blev det en hel radda böcker till utlästa av bara farten.

Krig och fred av Leo Tolstoj

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

Rocky kunde ha dött av Martin Kellerman

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried

Ett jävla solsken - en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

Efter balen av Leo Tolstoj (novell)

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström

Kaos är granne med Bjällermalms av Jan och Maria Berglin

Antal lästa böcker: 11

Antal pappersböcker: 10

Antal e-böcker: 1

Antal böcker utgivna 2017: 7

Antal klassiker: 3

Antal deckare: 1

Antal faktaböcker: 2

Antal seriealbum: 2

Antal kvinnliga författare: 7

Antal manliga författare: 3

Antal kvinnlig och manlig författare: 1

Antal böcker lästa på svenska: 11

Antal böcker lästa på engelska: 0

Antal böcker lästa på originalspråk: 5

Antal recensionsex: 4

Antal länder: 7 (Sverige, England, Italien, Island, Ryssland, Rumänien, Nigeria)

Helgfrågan v. 48

På något sätt har det gått ännu en vecka och det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Har du någon speciell julbok som du gillar? (behöver inte vara kokbok)

Nej, jag brukar inte läsa julböcker. Fast jag gillar Muminberättelsen Granen om när Muminfamiljen är upplever sin första jul (vanligtvis går de ju i ide under vintern) och blir rädd för den läskiga julen för gör alla stressade och som kräver speciell mat, gran och paket.

Bonusfråga: Vad gör du till advent? Någon speciell tradition?

Jag brukar ta fram alla mina julsaker lagom till första advent (jag har inte så mycket) och så brukar jag ha lite julfika på söndagen, antingen med familjen eller själv. Numera håller jag mig till mina favoriter mjuk pepparkaka (som jag gör själv) och saffransbullar med mandelfyllning, som jag köper på stans surdegsbageri.

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O är den sista för året och handlar om ordparet prisad och förbisedd.

I måndags delades årets Augustpris ut och där har det genom åren hänt att böcker som jag varit övertygad om att de borde vara årets självklara vinnare inte ens blivit nominerade. Jag blev ytterst förvånad över att Jonas Gardell aldrig fick någon nominering för sin trilogi Torka aldrig tårar utan handskar för några år sedan. Jag tyckte även att Majgull Axelsson borde i alla fall ha fått en nominering för Jag heter inte Mariam, även om hon tidigare vunnit priset med Aprilhäxan. I år hade jag hoppats på att Kjell Westö skulle bli nominerad för Den svavelgula himlen, men tydligen höll inte juryn med mig om att det var en av årets bästa romaner på svenska.

När det gäller Nobelpriset i litteratur tycker jag att det mest handlar om varför det är så få kvinnor som tilldelats priset genom åren. Sedan finns det några andra hade kunnat få priset, men som Svenska Akademien förbisett, till exempel var den ryske författaren Leo Tolstoj nominerad till priset, men fick det inte. Den svenske författaren August Strindberg ska ha varit upprörd över att Tolstoj aldrig fick priset. Själv hade nog Strindberg varit en stark kandidat till Nobelpriset om han inte dragit igång Strindbergfejden med akademien på andra sidan.

Veckans utmaning – något att längta till!

Den här veckan handlar det om framtiden hos Kulturkollo och veckans utmaning är både enkel och svår att svara på samma gång,

Vad i din framtid längtar du mycket till just nu? Böcker du inte riktigt kan bärga dig till de äntligen kommer ut, filmer du villvillvill se nu, semesterresan du sparat till och planerat i flera år, att boken du själv skrivit kommer att ges ut…? Du bestämmer och väljer vad du vill dela med dig av!

I resväg ser jag först och främst fram emot min bokade resa till Brighton med Breakfast Book Club i april. Det ska både bli trevligt att träffa alla trevliga bokintresserade och att återvända till staden jag bodde i 2005–2007.

Det kommer nog att bli i alla fall en resa till under 2018, men jag har inte hunnit fundera på vart jag vill åka. En annan resa som jag hunnit fundera en del på är den eventuella resa som jag kommer att åka på i samband med att jag fyller 40 om ett drygt år. Jag är sugen på att åka någonstans, men har inte bestämt vart (eller om) jag åker. Problemet med att fylla år i januari är att man får åka ganska långt för att få lite sol och värme. Ett av de resmål som jag funderar på är Uruguay, där det är sommar i januari, men som ligger väldigt långt bort.

När det kommer till böcker så har jag inte så jättemycket koll på vilka böcker som kommer i vår. Förutom Elena Ferrantes Plågsam kärlek ser jag mest fram emot att läsa Brett Andersons självbiografi Coal Black Morning, som verkar väldigt intressant. Dessutom så är Suede ett av mina favoritband och där är Anderson både textförfattare och karismatisk sångare.

Augustpriset 2017

För några veckor sedan avslöjades det vilka titlar det är som är nominerade till årets Augustpris och idag var det dags att dela ut priset i de olika kategorierna.

Årets vinnare av Augustpriset 2017 är:

Lilla Augustpriset

Den röda cykeln av Saga Miketinac

Årets fackbok

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

En helt otroligt bra biografi över en väldigt intressant kvinna som jag varmt rekommenderar alla att läsa

Årets barn- och ungdomsbok

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Årets skönlitterära bok

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Efter ett par veckors uppehåll är tematrion hos Lyran tillbaka med ett intressant tema,

Berätta om tre bra romaner med poetiska, långa titlar!

Mellan sommaren längtan och vinters köld av Leif GW Persson har dels en vacker titel, men är även en helt ok deckare.

Det står ett rum här och väntar på dig… är Ingrid Carlbergs fantastiska biografi över Raoul Wallenberg och som har en titel som jag tycker om.

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av nobelpristagaren Herta Müller är en berättelse som utspelar sig under en spårvagnsresa Ceauşescus Rumänien.

En piga bland pigor

Förra helgen läste jag Fatima Bremmers fantastiska biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och blev då sugen på att läsa Nordström böcker. När det visade sig att debuten En piga bland pigor fanns att låna som e-bok biblioteket laddade jag hem den och har i princip sträckläst den (den var i och för sig ganska kort).

En piga bland pigor var väldigt banbrytande när den kom 1914 eftersom det var första gången den typen av reportage gjordes i Sverige, där journalisten ger sig ut i verkligheten och skriver om sina upplevelser. Ester Blenda Nordström tar anställning som piga på en bondgård i Sörmland under en månad och skriver sedan om sin upplevelse. Det är ett liv med hårt arbete som beskrivs där det aldrig verkar finnas tillräckligt med sömn och där man bara tvättar sig på söndagarna och där Esters tandborste är en nymodighet som de andra knappt sett förut och som ingen av den någonsin använt. Vi får vara med om en grisslakt, mjölkning av kor, stortvätt i flera dagar och danser på lördagskvällarna. Vi får även veta att pigan Anna tjänar 180 kronor om året i lön, vilket är 15 kr i månaden och det var redan då en väldigt låg lön. Enligt en prisomräknare som jag hittade på internet motsvarar 180 kronor år 1914 cirka 8900 kronor i dagen penningvärde. För den lönen arbetade Anna cirka 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick vara ledig ett par timmar på söndagseftermiddagen.

En piga bland pigor är fortfarande en väldigt stark och läsvärd bok så här drygt 100 år senare. Det som då var ett inlägg i samhällsdebatten är idag en historisk skildring av hur samhället såg ut för inte allt för länge sedan. Vid den här tiden diskuterade man frågan om att det var så svårt att hitta pigor till jordbruket eftersom många unga valde att söka lyckan i Amerika istället för det hårda arbetet som piga. En piga bland pigor blev ett inlägg i den debatten. Boken var också en stor succé som gavs ut i femton upplagor och som såldes i 35000 exemplar. Jag vill definitivt läsa mer av Nordström och tänker ta mig an Kåtornas folk, boken om hennes upplevelser som nomadlärarinna hos samerna härnäst.

Mordet på Orientexpressen

Det är mitten av 1930-talet och på tåget Orientexpressen som går mellan Istanbul och Paris samlas en brokig samling människor från olika delar av världen. Det är en bland annat en rysk prinsessa, en svensk missionär, en engelsk guvernant, en amerikansk privatdetektiv, en tysk kokerska, en italiensk bilförsäljare och en skum amerikansk affärsman. Och så klart den belgiske detektiven med den yviga mustaschen, Hercule Poirot. Efter att tåget lämnat Belgrad fastnar det i snön och på morgonen upptäckts det att den amerikanske affärsmannen Ratchett blivit mördad och det blir Poirots uppgift att lösa fallet. Allt tyder på att det är någon av passagerarna som är mördaren, fast alla verkar även ha alibi.

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända och klassiska deckare om den självgode och ganska arrogante detektiven Hercule Poirot. En sak som gör att man kommer ihåg boken är den oväntade upplösningen på mordgåtan. Det här är tredje gången som jag läser Mordet på Orientexpressen och gillar hur gåtan är uppbyggd med alla karaktärer som vid en första anblick inte känner varandra sedan tidigare. En detalj som störde mig den här gången var att Poirot pekar ut den mördade Ratchett som kidnappare och barnamördare på väldigt lösa grunder (fyra ord på en bränd papperslapp). En annan detalj som står ut i dag är att berättelse börjar i Aleppo i Syrien och går via Bagdad, två städer som inga turister åker till längre. Även om vissa delar av berättelsen har åldrats under decennierna så är det fortfarande en bra deckare som definitivt är läsvärd än.

I dagarna har en ny filmatisering av boken biopremiär i regi av Kenneth Branagh, som även spelar Poirot, och som har en imponerande rollista med en rad stora skådespelare som Johnny Depp, Dame Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Olivia Coleman. Jag kommer inte att se filmen på bio, utan väntar tills den kommer på Netflix.

Helgfrågan v. 47

Det har återigen blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?

Jag kommer inte att göra något särskilt på bloggen i advent och jul, utan att det kommer att rulla på som vanligt. Men jag är inte heller någon som pyntar särskilt mycket hemma heller. Det blir inte heller någon kalender eftersom det är något som bör planeras i god tid, vilket inte alltid är min starkaste sida.

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Imorgon fredag är det julfest med jobbet, så på lördag planerar jag mest att ta det lugnt för att återhämta mig.

En tidig julklapp

I år har jag varit effektiv när det kommer till julklappar och eftersom jag inte ska köpa till så många personer beställde jag alla på en gång. Eftersom det var extra bra pris passade jag på att köpa den nya Letto Frontlight 2 till mig själv, trots att jag kanske egentligen inte var i ett jättestort behov av en ny e-boksläsare. Självklart kunde jag inte vänta ända till julafton innan jag öppnade den (det är ju en hel månad dit).

En av de bästa sakerna med den nya Letton är att någon har tänkt på oss vänsterhänta när de designade den. Jag är även förtjust i det inbyggda fodralet.

Veckoutmaning: Bästa och sämsta filmatiseringarna

Den här veckan handlar det om filmatiseringar hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,

Vi är nyfikna på vilka som är de bästa respektive sämsta filmatiseringarna av kända böcker. Ge oss era favoriter och era hatobjekt! Vilka manus har film-makarna lyckats med och vilka har de slaktat? Spelfilm eller TV-serie spelar ingen roll. Motivera gärna.

Som en bonus får ni gärna lägga med en ”jag kan inte fatta att de valde DEN skådespelaren till DEN rollen – det är ju helt galet fel”-reflektionon, om ni har någon. Det kan ju även gälla en felcasting i en i övrig helt OK filmatisering.

Det finns en hel del filmatiseringar som är bra även om jag inte läst boken (och ibland inte ens är medveten om att det är en filmatisering), som till exempel filmen Nyckeln till frihet, som bygger på en novell av Stephen King. Det finns några filmatiseringar där jag tycker att man lyckats bra både med att anpassa berättelsen och välja rätt skådespelare till alla roller och bland mina favoriter finns En man som heter Ove, Sagan om ringen och Förnuft och känsla (den från 1995 med Emma Thompson som både manusförfattare och i en av huvudrollerna).

När det gäller skådespelare som är helt fel för en specifik roll så har jag fått fundera ett tag ett bra exempel. Jag har stora problem med tv-serien av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, där tycker jag inte att det är en skådespelare som är fel för sin roll, utan att de inte har lyckats träffa rätt med någon av skådespelarna. 

Ett jävla solsken

Ester Blenda Nordström (1891–1948) var den vilda pojkflickan som vägrade anpassa sig till hur hon som ung kvinna förväntades göra och uppföra sig, särskilt inte då hon växte upp som en direktörsdotter. Ester skulle komma att leva ett intensivt och spännande liv där hon hela tiden tänjde på gränserna och utmanade normerna. När Ester tog tjänst som piga på en bondgård i Sörmland och sedan publicerade både artiklar och en bästsäljande bok om sina upplevelser blev hon både Sveriges första undersökande journalist, startade en debatt om pigornas arbetsvillkor och blev landets mest kända piga. Senare kom Ester att leva som lärarinna i en sameby, hon reste till Amerika som tredjeklasspassagerare, luffade runt i Amerika, red på mulor i Sydamerika, deltog i en lång expedition till ett vulkanområde i Sibirien och räddade några finska byar från att svälta ihjäl under inbördeskriget 1918. Alla äventyr dokumenterades i tidningsartiklar och böcker. Utöver sina reportage hann Ester även med att skriva banbrytande ungdomsböcker och som enda kvinna gå på en lantbruksskola. Troligen var Ester lesbisk och levde i en lång relation med Carin Wærn Frisell (även om båda gifte sig med män), något som på den tiden både var kriminellt och sjukdomsklassat. Det fanns även en destruktiv sida hos Ester som främst visade sig genom ett allvarligt alkoholberoende.

I Ett jävla solsken har journalisten och författaren Fatima Bremmer tecknat ett fängslande porträtt av en spännande och fascinerande person som gjorde stort avtryck i sin samtid och vars banbrytande verk kommit att påverka de som kom efter henne. Bremmer har haft ett stort material att utgå ifrån som brev, dagböcker och intervjuer med släktingar. Det Bremmer har lyckats med är att teckna ett levande porträtt av Ester Blenda Nordström som är svårt att lägga ifrån sig. Ett jävla solsken är en av de böcker som är nominerade i Augustpriset fackboksklass och jag hoppas att den vinner.

Svenska Förläggareföreningen skickade boken