Loud fast words

Det finns inte så mycket annat att säga om Dave Pirners Loud fast words än att det är en sammanställning av Pirners samtliga texter till hans band Soul Asylum. Det är samling som spänner över nästan fyrtio år av låtskrivande, inklusive texterna till deras nästa skriva Hurry up and wait, som släpps i april. Några av bandets låttexter saknas då de skrevs av den dåvarande gitarristen Dan Murphy. Alla album och låtar har kommentarer om hur de kom till och vilken inspiration som låg bakom låten och det finns lite bilder på Pirners anteckningsböcker. Samtidigt som jag läste boken lyssnade jag på skivorna, även om jag lyssnat mycket på Soul Asylum genom åren, så har jag lite dålig koll de deras första skivor som är mer opolerade och svårlyssande. Plus att de inte varit så lätta att få tag på innan de dök upp på Spotify och jag tror inte jag fick tag på dem på nittiotalet. Det här är en bok som antagligen endast är intressant för oss som är fans till bandet.

Har du ingen aning om vilka Soul Asylum är? Här är en video från Youtube med den omtalade musikvideon till deras största hit, Runaway train.

Musikåret 2017 enligt Spotify

Nu när året börjar gå mot sitt slut betyder det att det är dags att sammanfatta det gånga året på olika sätt. Den här helgen har Spotify sammanfattat mitt musiklyssnande under 2017 och tydligen är mitt lyssnande lite mer ensidigt än jag själv upplever det som. I spellistan med mina mest spelade låtar under året är dominansen väldigt stor av några få artister. Jag är inte särskilt förvånad över vilka artister som finns på min topp 5-lista (i alla fall inte de tre första). Däremot tycker att jag de mest spelade låtarna kanske inte riktigt speglar mitt lyssnande (det är inte ens mina favoritlåtar med Soul Asylum).

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

Det börjar dra ihop sig till studenttider och till den här veckans olikhetsutmaning har enligt O inspirerats av studentmössans färger, svart och vitt,

Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill.

Eftersom jag har lite svårt att komma på något annat så får vitt representeras av Joyce Carol Oates roman Svart flicka, vit flicka, som är en stark berättelse om klass, ras och kön. Det är var även min första kontakt med Oates författarskap.

Jag tycker inte om när böcker, filmer eller musik är allt för glatt och lättsamt, utan vill gärna ha en del svärta. Det blir extra tydligt om man tittar på vilken musik som jag lyssnar på, de flesta av mina favoritartister skriver inga kärlekslåtar och två av dem, Manic Street Preachers och Soul Asylum, har sagt att de inte gör det av princip. Dock har de kommit väldigt nära några gånger, beroende på hur man tolkar texterna. Manic Street Preachers har till exempel skrivit låtar om korrupta banker (Natwest-Barclays-Midlands-Lloyds), spanska inbördeskriget (If you tolerate this then your children will be next) plus att hela skivan The Holy Bible är ett enda stort mörker. Soul Asylum har bland annat gjort låtar om depression (Runaway train) och om vårat beroende av olja (Black gold).

If you tolerate this then your children will be next

Black gold