April - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden april, en månad där det funnits mer lästid än vanligt. Det har också varit en månad som gått i deckarnas (5 st) och debutanternas (6 st + 1 som är den första som översatts till svenska) tecken. Eftersom jag haft gott om tid så har jag passat på att läsa ikapp en del böcker som blivit liggande och som skickats spontant till mig (7 st).

Fällan av Melanie Raabe

Ett långt spår av blod av Mason Cross

Barmark av Malin Nord

mocka av Tatiana de Rosnay

Vi två av Andy Jones

Versioner av oss av Laura Bernett

Kolibri av Kati Hiekkapelto

Så långt vi kan följas av Susanna Martelin

Ung kvinna saknad av Claire Douglas

Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman

cirkeltecknaren av Fred Vargas

Antal lästa böcker: 11

Antal pappersböcker: 9

Antal e-böcker: 2              

Antal böcker utgivna 2017: 8

Antal klassiker: 0

Antal deckare: 5

Antal faktaböcker: 0

Antal seriealbum: 0

Antal kvinnliga författare: 8

Antal manliga författare: 3

Antal kvinnlig och manlig författare: 0

Antal böcker lästa på svenska: 11

Antal böcker lästa på engelska: 0

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal recensionsex: 7

Antal länder: 5 (Sverige, England, Frankrike, Tyskland, Finland)

Så långt vi kan följas

Alex och K lär känna varandra i högstadiet och deras vänskap blir snabbt djup och stark. De känner sig mer som syskon än som vänner. Tio år senare är de fortfarande bästa vänner, men omständigheterna har ändrats. Alex har precis flyttat ihop med sin pojkvän och jobbar med besvärliga hästar på en ridskola och K ska precis till att ha sin första fotoutställning. Då händer det otänkbara som slår sönder hela Alex värld. Hur är ska hon kunna gå vidare utan K i sitt liv.

Så långt vi kan följas är Susanna Martelins debutroman, även om hon vann Lilla Augustpriset 1998 med novellen Att frigöra en fjäril. Det är en stark berättelse om vänskap, kärlek och vad som händer när döden tränger sig på. 

Alfabeta skickade boken

Bästautmaningen - Den känslosammaste

Det har blivit dags för bästautmaningen hos Lyran som den här gången undrar

Många av de böcker jag läser väcker starka känslor, jag blir upprörd, arg, ledsen, förfärad, lycklig, sur o s v. Berätta om den bok som gett dig den starkaste känsloreaktionen, oavsett vilken känslan var!

Det händer lite titt som tätt att böcker väcker en hel del känslor hos mig, både positiva och negativa. Ibland bli jag så irriterad att jag helt enkelt vill kliva in i böckerna för att säga ut karaktärer att skärpa sig, rycka upp sig och ta tag i tillvaron. Den senaste boken som väckte den typen av irritation var Per Hagmans Allas älskare, ingens älskling. Annars så minns jag att Peter Pohls bok Jag saknar dig, jag saknar dig väckte väldigt starka känslor hos mig och är en av de böcker som jag gråtit allra mest till. Den handlar om två enäggstvillingar där den ena av dem dör efter att ha blivit påkörd av en bil och den andra är berättaren.

Ett långt spår av blod

Två veckor innan sin avrättning rymmer den ökände ”Chicagoprickskytten”, Caleb Wardell, under en fångtransport. För att få tag på Wardell vänder sig FBI till Carter Blake, som är expert på att hitta personer som inte vill bli hittade. Tillsammans med den ambitiösa FBI-agenten Elaine Banner (som balanserar karriären med livet som ensamstående mamma) måste Blake spåra Wardell som rör sig över Amerika och dödar till synes slumpmässigt.

Ett långt spår av blod är Mason Cross debut och den första boken i serien om Carter Blake (den fjärde boken släpps på engelska nu i april). Jag tyckte att boken var lite trög att komma in i, men efter några kapitel var jag fast och sträckläste i princip hela boken. Det finns ett bra flyt i både berättelsen och i språket, men överlag så är det en stark debut. Däremot så tyckte jag inte att historien höll hela vägen och det dog alldeles för många för min smak. Upplösningen påminde för mycket om en standard actionfilm från Hollywood och kändes inte särskilt trovärdig. Det var ändå trevligt att stifta bekantskap med Blake, men jag kommer inte att läsa fler böcker i serien.

Modernista skickade boken

Bokbloggsjerka 28 april – 1 maj

Det är fredag och det betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka

Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Jag tror att det är bra att det finns många förlag som ger ut bra och intressant litteratur, både bredare böcker och lite smalare titlar. Det gör att det är väldigt svårt att välja ett favoritförlag och dessutom så är mina favoritförfattare utspridda på många förlag. Skulle jag tvingas välja ett förlag skulle det nog ändå bli Sekwa, som jag tycker har en väldigt intressant utgivning (plus att man kan prenumerera på hela utgivningen).

Fällan

Linda Conrads är 38 år och en framgångsrik författare som är känd för att vara extremt tillbakadragen, hon har inte lämnat sitt hus på elva år och ger inga intervjuer. För tolv år sedan mördades Lindas syster Anna av en gärningsman som aldrig åkte fast, men Linda såg honom när han flydde från brottsplatsen. En dag ser hon honom igen, på TV. Numera är han en framgångsrik journalist och eftersom Linda vet att ingen kommer att tro på henne bestämmer hon sig för att gillra en fälla. Linda bestämmer sig för att skriva en thriller om en kvinna som blir mördad och där gärningsmannen kommer undan och när boken publiceras ger hon en enda intervju i sitt hem, med den enda person som faktiskt vet mer om mordet än hon själv.

Ibland händer det att det dyker upp böcker som jag inte bett om här hemma och det är inte alltid de blir lästa. I alla fall inte på en gång och särskilt inte när det är en för mig helt okänd debutant. När Fällan av den tyska debutanten Melanie Raabe anlände genom brevinkastet så tyckte jag att den verkade vara så intressant att den genast hamnade längst upp i läshögen. Det är en väldigt stark debut och välkonstruerad thriller där man aldrig vet vad som väntar och där historien håller hela vägen till sista sidan. Det är också en bok som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

Helgfrågan v.17

Det har blivit dags för veckans helgfråga hos Mias bokhörna

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?

Jag tror att förlagen ser recensionsexemplaren som en billig marknadsföring och ett sätt att få igång snacket på nätet om böckerna. Särskilt om det handlar om lite smalare titlar som inte annars kanske skulle ha recenserats på så många ställen, medan författare som Camilla Läckberg, Lars Kepler och Jo Nesbø säljer sig själva på ett annat sätt. När det gäller debutanter så har jag en känsla av att en del förlag skickar ut böcker till bokbloggaren utan de bett om dem med förhoppningen om att de ska läsas, recenseras och få en extra skjuts i marknadsföringen. Den känslan bottnar i att jag hittills i år har läst 10 böcker som skickats till mig och som är skrivna av författare som inte tidigare är utgivna på svenska (alla böckerna har dock inte kommit i år) och som jag inte aktivt bett om att få som recensionsexemplar.

Olikhetsutmaningen: Nord och syd

Det är torsdag och det har blivit dags för veckans olikhetsutmaning hos enligt O, som den här gången handlar om nord och syd.

Nord får representeras av Alec Wilkingsons Polarexpeditionen, en bok som till stor del handlar om Andrées polarexpedition men som även behandlar det sena 1800-talets iver att utforska Nordpolens extremt ogästvänliga landskap ur ett bredare perspektiv.

Betydligt längre söderut ligger Buenos Aires och Argentina, där romanen Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro utspelar sig. I ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires verkar allting vara perfekt, men när tre män hittas döda på botten av en pool visar det sig att det finns mycket som rör sig under ytan. 

Allas älskare, ingens älskling

Jag har läst Per Hagmans nya roman Allas älskare, ingens älskling och vet inte vad jag ska skriva om den. Det är en självbiografisk roman som beskrivs som en syskonroman till Att komma ska vara en schlager från 2004, vilket är en bok som jag inte tagit mig igenom trots flera försök. Annars har jag läst det mesta av Hagmans skönlitterära produktion sedan jag upptäckte honom genom När oskulder kysser i slutet av tonåren. Jag minns att jag tyckte mycket om Vänner för livet när den kom för sju år sedan. I övrigt kommer jag mest ihåg att jag (troligtvis, jag är inte helt säker) läst hans första romaner Cigarett, Pool och Volt, samt novellsamlingen Skugglegender, men jag kommer varken ihåg vad jag tyckte om dem eller vad de handlade om.

Allas älskare, ingens älskling påminner om dagboksanteckningar som beskriver Hagmans liv mellan 2011-2015 och hur han lever utan någon större plan för framtiden. Han har alltid ont om pengar, han lyckas inte skriva någon ny bok och när han inte jobbar i en bar på Marstrand under sommaren mest hänger på sunkiga barer i Nice, Palermo och Lampedusa eller hänger i familjens hus på Västgötaslätten. Det handlar även en hel del om hans dåliga privatekonomi, där en gammal skuld gör att hans försätts i personlig konkurs, och det som han anser vara en orättvis kamp mot diverse myndigheter. Även om jag bitvis irriterar mig på boken och Hagman (som i mitt tycke verkar vara ganska omogen), så blev det ändå så att jag sträckläste boken. 

Årets bok

Idag presenterades de nominerade till Årets bok, ett pris som delas ut av Bonniers bokklubbar och där vinnaren röstas fram av läsarna. Själva priset delas sedan ut på Bokmässan i Göteborg i september. De böcker som är nominerade i år är;

Andras vänner av Liane Moriarty

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Björnstad av Fredrik Backman

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Flickorna av Emma Cline

Glöm mig av Alex Schulman

Hennes nya namn av Elena Ferrante

Italienska nätter av Katherine Webb

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Törst av Jo Nesbø

Vargarnas tid av Elisabeth Nemert

Lykttändaren av Pontus Ljunghill

Jag har fetmarkerat de fyra böcker som jag har läst av de tolv nominerade titlarna. Det är ingen av de övriga böckerna som står på min att läsa-lista för tillfället. Dock har jag varit sugen på att läsa Flickorna av Emma Cline sedan den kom ut, men det har inte blivit av. Jo Nesbøs bok började jag på, men kom inte så långt. Jag gissar på att det kommer att stå mellan Malin Persson Giolito och Fredrik Backman om första platsen, även om jag skulle bli väldigt glad om Elena Ferrante skulle vinna.

Röstar gör man på Årets boks hemsida.

Tematrio - Europa

Den här veckan handlar det om Europa i Lyrans tematrio

 Berätta om tre europeiska favoritböcker!

Marina Bellezza är den andra romanen från den italienska författaren Silvia Avallone och den är nästan lika bra som debuten Stål. Boken utspelar sig i en småstad i norra Italien som har drabbats hårt av den ekonomiska krisen med nedlagda fabriker, stängda affärer och tomma hus. Men i centrum står kärleksrelationen mellan Andrea som drömmer om ett liv på landet och Marina som drömmer om att slå igenom som sångerska.

Tre koppar choklad av Care Santos utspelar sig i Barcelona under tre olika tidsepoker och kvinnoöden som binds ihop av en antik chokladkanna som rymmer exakt tre koppar. Det är en väldig trevlig berättelse som även gör att man blir sugen på dricka varm choklad.

Kattbergen av Sabrina Janesch är en berättelse om Nele som efter sin morfars död börjar utforska sin familjs historia, vilket blir en resa som går från Berlin till Polen och vidare till Galizien i nuvarande Ukraina. Det är en även en berättelse om Europas 1900-tals historia och människor som i flera generationer tvingats lämna sina hem.

En liten uppdatering

Den senaste tiden har jag läst ganska mycket, men det har inte synts till här på bloggen. Anledning till det är att jag läst ikapp flera sprillans nya böcker som har recensionsdatum lite längre fram under våren, eller i alla fall runt månadsskiftet april/maj. För tillfället har jag fem stycken schemalagda recensioner som kommer att publiceras med start i slutet av nästa vecka. Nu när jag läst ikapp recensionsböckerna så kommer det att komma recensioner mer löpande.

Bokbloggsjerka 21 – 24 april

Det är lite senare än vanligt, men här kommer i alla fall veckans bokbloggsjerka

Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Det är klart att karaktärer är väldigt viktiga i böcker, det vore svårt att skriva en berättelse helt utan karaktärer. Jag tycker om när karaktärer står ut och väcker känslor hos mig. Det betyder inte att jag måste tycka om karaktären i fråga, utan det kan vara uppfriskande att läsa om en karaktär som jag irriterar mig på och som jag tycker illa om. 

Helgfrågan v. 16

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Nu har jag bara facebook (eftersom jag inte lyckats förstå vad jag ska med instagram till då jag nästan aldrig tar kort) och där följer jag inte särskilt många författare. Den enda som jag kan komma på är Peter Robinson och det är för att hålla lite koll på när han släpper en ny bok. Däremot så följer jag desto fler svenska bokförlag på facebook.

Olikhetsutmaningen: fint och fult

Det har blivit dags för olikhetsutmaningen hos enligt O och den här gången handlar det om fint och fult. Eftersom jag vill ge mig in i en diskussion om fin eller dålig litteratur (vilket mest handlar om personlig smak), så tänker jag hålla mig till det den ytliga aspekten, omslagen. 

Min favorit när det kommer till fina bokomslag är Lotta Kühlhorn, som har gjort så många vackra omslag att hålla reda på dem alla. Passande nog så har även hennes egen bok Rapport! En bok om att göra mönster ett vackert omslag. För fler exempel kolla in hennes hemsida.

Det fulaste omslag som jag tror att jag stött på är till ett exemplar av Bernhard Schlinks Högläsaren (en väldigt bra bok för övrigt). Förutom att jag tycker att det här omslaget är väldigt fult, så har det absolut ingenting att göra med själva boken.

 Då föredrar jag det tyska pocketomslaget till boken.

Versioner av oss

Det är 1958, Eva och Jim är båda nitton år och studerar i Cambridge. De möts en dag när Jim och går och Eva kommer cyklande på vägen och tvingas att väja för en springande hund. Det är ett avgörande ögonblick i deras liv och vi får följa deras kärlekshistoria genom tre olika versioner, både med och utan varandra.

Det som gör Laura Barnetts debutroman Versioner av oss speciell är det faktum att den utspelar i tre olika versioner baserade på vad som hände vid det där avgörande första mötet. Det är spännande att se vilka vändningar som historien tar beroende på hur det första mötet utvecklar sig. Dock har jag lite problem med att hålla reda vad som hänt i de olika versioner och framförallt vilka barn som hör samma i vilket version.

Louise Bäckelin förlag skickade boken

Odla med Kulturkollo

Den här veckan handlar det om odling, trädgårdar, blommor och växter hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;

Vilken är din grönaste favorit i Kultursvängen? Är det Kollo-Lottas gröna klänningar? Är det Monets prunkande trädgårdar? Kanske sveper din favoritfilm med kameran över böljande fält? Eller är det kanske rent av så att du är en hejare på att återvinna dina gallrade böcker genom att bygga odlingslådor av dem? Kort sagt, välj din kulturella favoritträdgård/växtlighet och delge oss ditt val!

En av mina favorittavlor är den här av P S Krøyer, Kunstnerens hustru i morgentoilette i haven, där Krøyer verkligen lyckats fånga grönskan.

Jag är annars inte särskilt intresserad av blommor och växter och nöjer med att försöka hålla liv i en orkidé (vilket jag till min stora förvåning lyckats med i cirka 1,5 år nu).

Plötsligt händer det

och högen med lästa böcker (den högra) är marginellt högre än den med olästa böcker (den vänstra). Nu är det visserligen så att högen med lästa böcker skulle ha varit ännu lite högre om den även innehållit de lästa biblioteksböckerna, e-böckerna och några böcker som är utlånade och som faktiskt hunnit sorterats in i bokhyllorna. Med tanke på den takt som högen med olästa böcker växt den senaste tiden med med bokreainköp och recensionsex så är det i alla fall skönt att högarna är nästan lika stora. Särskilt som att jag även har en del reservationer på biblioteket som kommer att trilla in snart.

Vi två

Fisher och Ivy har varit tillsammans i nitton dagar och Fisher är övertygad om att det är annorlunda den här gången, att han kan ha träffat den rätta. Det känns mindre viktigt att de vet väldigt lite om varandra. Under närmaste året kommer båda deras liv att förändras totalt och det är även en sak att bli förälskad, så är det en helt annan sak att fortsätta vara det.

Vi två av Andy Jones är en bok som blivit liggande ett bra tag eftersom jag fått den skickad till mig utan att ha bett om den. Då jag den senaste tiden har jag läst flera bra böcker från Louise Bäckelin Förlag så har jag bestämt för att läsa de böcker som jag fått därifrån och som blivit liggande. Först ut blev Vi två och det visade sig snabbt vara en trevlig historia om ett par som får en oväntad start på sitt förhållande. Det är en feelgood-bok som passar bra för sträckläsning. Det är även den senaste i årets långa rad av starka debutromaner.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

Helgfrågan v. 15

Så här i slutet av veckan är det dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Läser du deckare vid påsk? Har du läst något nytt fräscht på deckarfronten på sista tiden?

Eftersom jag är väldigt dålig på att planera min läsning så brukar jag inte heller planera in deckare speciellt till påsk, det är mer slumpen som styr om det blir så. I år verkar dock slumpen vilja att det blir i alla fall en deckare i påsk eftersom det damp ner två intressanta deckare genom brevinkastet tidigare i veckan, Kolibri av Kati Hiekkapelto och Ung kvinna saknad av Claire Douglas. Jag ska bara läsa ut en annan bok först.

En av de senaste deckarna som läst är den tyska debutanten Melanie Raabes Fällan, en bok som höll spänningen uppe hela vägen.

Bokbloggsjerka 14 – 17 april

Det är fredag och det betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka

Less is more, håller du med om det? (Kan handla om en på tok för lång bokserie, en bok som borde ha förkortats med typ 300 sidor, etc.

Jag håller verkligen med om att less is more, det finns alldeles för många böcker som är alldeles för tjocka. I mitt tyckte så är det väldigt få böcker som behöver vara längre 300-400 sidor och det händer ganska ofta att jag tänker att det hade blivit bättre om det kortats ner. När det gäller deckare så är väldigt många av dem alldeles för långa (och för blodiga, men det är en annan fråga).

Jag har inte lika stora problem med långa bokserier eftersom det bara är att ignorera dem helt.

Olikhetsutmaningen: fågel och fisk

Det har blivit dags för veckans olikhetsutmaning hos enligt O och den här veckans ord är fågel och fisk.

Jag har inte läst så många böcker om fåglar, men en som är väldigt bra är Johanna Thydells (M)ornitologen som handlar om Moa som låtsas vara fågelskådare som ett sätt att närma sig mamman som stack när hon var liten.

Den här gången får fiskar representeras av den fina boken Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski, som handlar om de relationer som uppstår på en gata när Quebec drabbas av en isstorm som lamslår staden.

Påskekrim

Jag hade inte tänkt läsa någon deckare i påsk, men när det idag damp ner inte bara en, utan två deckare kan det vara läge att tänka om. Särskilt när både Ung kvinna saknas av Claire Douglas och Kolibri av Kati Hiekkapelto verkar väldigt intressanta.

mocka

Justine arbetar som frilansande översättare och lever ett lugnt liv i Paris med sin man och två barn. En helt vanlig onsdag kommer hela hennes tillvaro att vändas upp och ner. På väg hem från skolan blir den trettonårige sonen Malcolm påkörd vid ett övergångsställe och hamnar i koma. Bilföraren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes av äldre modell. När veckorna går utan att Malcolm visar några tecken på att vakna ur koman och polisutredningen verkar ha stannat upp bestämmer sig Justine för att på egen hand leta upp den skyldige. Hur kan man köra på ett barn och bara köra vidare.

Mocka är den första boken som jag läser av Tatiana de Rosnay, trots att hon varit en författare som jag varit nyfiken på ett bra tag. Det är en psykologisk berättelse om en kvinna som känner att hela hennes tillvaro håller på att rasa samman och det finns ingenting som hon kan göra, förutom att försöka hitta den skyldige. Det är en stark berättelse om att försöka ta sig igenom en katastrof och en mammas vilja att göra allt för sitt barn.

Veckans utmaning: En utmaning i tiden

Den här veckan handlar det om tid hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;

Vilken är din bästa bok, film, tavla eller tv-serie som på något sätt behandlar temat tid?

En bok som till stor del handlar om tid och hur vi ser på tiden och som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig när jag var 16 år är De kanske lämpade av Peter Høeg. Boken handlar om de tre udda barnen Peter, Katarina och August hamnar på en privatskola i Köpenhamn som ett experiment. På skolan är tiden det centrala och i den inrutade och schemalagda tillvaron är rektorn den oinskränkte härskaren med hjälp av skolklockan. En dag bestämmer sig de tre barnen för att revoltera genom att sätta skolklockan ur spel. Förutom att själva huvudberättelsen i romanen är väldigt bra och stark, så var det den avslutande essän om olika sätt att se på tid som gjorde störst intryck.

Tematrio - Påskekrim

Den här veckan är det påsk och då handlar Lyrans tematrio passande nog om påskekrim.

Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.

Det är ingen större hemlighet att jag gillar Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, jag har läst alla 23 delarna i serien och längtar efter den tjugofjärde som kommer i sommar.

En deckarförfattare som jag föll handlöst för när jag läste min första bok av henne är den franska författaren Fred Vargas, som skriver annorlunda deckare om den excentriske poliskommissarien Adamsberg.

En annan deckarfavorit är den kinesiskfödde Qiu Xiaolongs böcker om den poesireciterande Shanghaipolisen Chen Cao (som även tillbringar en stor del av sin tid med att äta noggrant beskriven mat).

Barmark

Anja och dottern Hanne måste lämna barndomshemmet i den jämtländska byn Blekmyren och gården som hennes mormor kom till som flykting från Norge under andra världskriget. För att förstå sin oro och sin stumma relation till sin mamma börjar Anja läsa sin norska mormor Signes efterlämnade dagböcker, som berättar om hur hon höggravid tvingas fly över fjället från Norge, om sonen som hon var tvungen att lämna kvar och mannen som hamnat i fångläger.

Barmark är en roman som utspelar både i nutid med Anja som huvudkaraktär och under 1940-talet med Signe som huvudkaraktär. Det är en berättelse som handlar om hur sorger går i arv och barn som försvinner bort. Det handlar också om en bortglömd del av vår historia, som inte utspelade sig för alltför länge sedan. För min del så är en av behållningarna med boken att den utspelar sig på den jämtländska landsbygden, vilket är mina hemtrakter.

Bokbloggsjerka 7 – 10 april

Det är fredag och det betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka

Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

Jag är lite kluven till bokserier som pågår i en hel evighet. Om det är en väldigt lång bokserie som måste läsas i ordning så skulle jag definitivt dra mig för att börja läsa den, undantaget om jag börjar läsa innan bokserien blir allt för lång och jag kan läsa böckerna allt eftersom de släpps. Å andra sidan så har jag läst alla 23 delarna i Peter Robinsons serie om DCI Alan Banks, men jag läste dem inte i ordning och det tog typ tio år att läsa ikapp hela serien. Det finns också flera deckarserier som aldrig verkar ta slut och som jag slutat läsa eftersom jag tappat intresset för dem.

Helgfrågan v.14

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker.

Jag läser ganska mycket nyutkommen litteratur och brukar låta lusten styra vilka böcker jag vill läsa och i vilken ordning. Jag brukar dock prioritera recensionsex och de böcker som jag förhandsbeställer (det händer visserligen inte så ofta). Det är ofta de författare som jag har som favoriter sedan tidigare som brukar hamna högst upp i högen.

Olikhetsutmaningen: skratt och gråt

Den veckan handlar enligt Os olikhetsutmaning om skratt och gråt, två saker som jag ganska sällan ägnar mig åt när jag läser böcker.

Det är ytterst sällan som jag börjar skratta högt när jag läser böcker, men det händer att jag sitter och fnissar för mig själv. Hos mig är Erlend Loe en favorit bland författarna som skriver roliga böcker, jag gillar hans absurda humor både i vuxenböckerna och i barnböckerna om truckföraren Kurt.

Jag är ingen person gråter särskilt lätt varken när jag läser, tittar på tv-serier eller på film. Jag tror att senast grät en skvätt när jag läste Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig, det är nämligen en sorglig tvist en bit in i boken.

Årets sista bokreainköp

Idag när jag var på stan så sålde Akademibokhandeln de sista reaböckerna för 10 kronor styck och då var det svårt att motstå att handla. Nu har jag visserligen läst Silvia Avallones Marina Bellezza, men som e-bok och nu ville jag ha den som inbunden. Disclaimer Renée Knight verkar vara en thriller som kan passa mig bra, det är även en bok som det inte blivit av att jag läst.

Första kvartalet - en sammanfattning

Nu när vi gått in i april så kan det vara läge att göra en liten sammanfattning av det första kvartalets läsning. Året har definitivt börjat bra med 24 läsa böcker under de tre första månaderna och många av dem har varit väldigt bra (för detaljer gå in januari, februari och mars). Jag har noterat att det hittills funnits två återkommande teman i årets läsning, facklitteratur och starka debutanter.

När det gäller facklitteraturen så har jag som inte brukar läsa essäsamlingar läst hela tre stycken, Husmoderns död och andra texter av Sara Danius, Bad Feminist av Roxane Gay och Mina hjältinnor - eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket av Samantha Ellis. Dessutom så har jag läst en grammatikbok, nämligen Grejen med substantiv och pronomen av Sara Lövestam. Alla böckerna har dessutom varit väldigt bra.

Jag vet inte om det bara är jag, men det känns som att jag läst ovanligt många starka debutanter den sista tiden. Det har blivit hela fem stycken under årets tre första månader,

Problemet med får och getter av Joanna Cannon

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl

Lily och bläckfisken av Steven Rowley

Vända hem av Yaa Gyasi

Finna sig av Agnes Lidbeck

Plus att jag inlett aprils läsning med ytterligare en stark debut av den tyska thrillerförfattaren Melanie Raabe, Fällan (recension kommer senare).

Veckans utmaning: Om du vore min…

Den här veckan handlar det om husdjurslängtan hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,

Om du kunde få ett husdjur du läst om i någon bok eller sett om i någon film till ditt alldeles egna och väldigt verkliga husdjur? Vilket hade du valt då och varför?

För mig som är pälsdjurallergiker och som inte vill vara bunden av att ta hand om ett djur hela tiden så finns det ett djur som skulle passa mig perfekt, Gromit från filmerna om Wallace & Gromit. Han är gjord av lera, så han är allergivänlig. Han kan hjälpa till med hushållsarbetet, göra iordning te, lagar mat, stickar, sköter sin egen hygien och läser böcker av författare som Pluto och Fido Dogstoyevsky. 

Jag gör slut

med Harry Hole nu. När jag fick hem Jo Nesbøs senaste deckare om den egensinnige polisen kände jag att nu räcker det med extrema blodigheter och huvudkaraktärer som borde ha strukit med flera gånger om. Det visade sig även att jag inte kommer ihåg ett skvatt av den förra boken Polis, det ringde i alla fall inga klockor när det refererades till den bokens upplösning. Fyra kapitel in i boken lägger jag ifrån mig Törst och bär tillbaka den till biblioteket. Dock kan jag tänka mig att läsa fler böcker av Nesbø, om de inte handlar om Harry Hole.

Tematrio - Omläsning

Den här veckan handlar det om omläsning av böcker i Lyrans tematrio.

Eftersom det ges ut så mycket fantastisk litteratur varje år har jag börjat begränsa mig när det gäller att läsa om böcker. men ibland kan jag inte hålla mig, utan återvänder till en del favoriter. Berätta vilka tre böcker ni gärna läser - igen och igen!

Jag håller verkligen med om att det svårt att få tid för att läsa om böcker när det hela tiden kommer ut en massa nya, intressanta böcker. Jag läser i princip aldrig om böcker nu för tiden, så min trio består av de få böcker som jag läst om de senaste åren.

De kanske lämpade av Peter Høeg är en av mina favoritböcker från tonåren och under några år läste jag om den flera gånger. Senast jag läste den var innan jag skulle på ett författarsamtal med Høeg och då var det säkert 15 år sedan sist. Till min lättnad var det lika bra fortfarande.

För ett par år sedan kände jag för att läsa om alla sju böckerna om Harry Potter av JK Rowling, men för att vara lite effektiv så lyssnade jag på dem som ljudböcker med Stephen Fry som inläsare. Böckerna var lika bra än (om än lite långa bitvis) och Frys fantastiska inläsning gav en annan dimension åt dem.

Några böcker som jag gärna skulle läsa om är Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit, men de är så pass tjocka att jag drar mig för att ta mig an dem. Jag har läst dem en gång och lyssnat på ljudböckerna en gång, båda upplevelserna var fantastiska (framförallt så tänker man inte alltid på hur mycket humor de innehåller).

Tiden är inte än

Det är cirka 1350 och Europa ligger i ruiner efter digerdödens härjningar som på några år dödat ungefär en tredjedel av befolkningen. Någonstans i Sverige packar en kvinna en ränsel, tar en vandrarstav, lämnar allt bakom sig och ger sig ut på en lång vandring. Det är en vandring som saknar mål och som går över hela kontinenten där de som finns kvar försöker leva och överleva. Hon träffar pestläkarna, gycklarna, hororna, änkorna och de föräldralösa, och möts av både vänlighet och illvilja. Ibland rör hon sig som kvinna, men för det mesta som man iklädd hosor och med håret avklippt för att kunna röra sig säkrare.

Tiden är inte än är den första av Elin Boardys romaner som jag läser och jag tyckte om den. Jag gillar hur berättelsen väver samman det som hände på 1300-talet med senare händelser genom historien. Dessutom så är medeltiden min favoritperiod i historien, så det är extra roligt att läsa en bok som utspelar sig då. 

Mars - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden mars, som varit en helt ok månad läsmässigt, mycket beroende på att jag haft ovanligt mycket tid över på grund av en svacka i arbetslivet.

Bad Feminist av Roxane Gay

Andras vänner av Liane Moriarty

Vända hem av Yaa Gyasi

Med dig vågar jag allt av Ted Hesselbom och Anna Lihammer

spökryttarna från ordebec av Fred Vargas

Brev till en nybliven förälder av Chimamanda Ngozi Adichie

Finna sig av Agnes Lidbeck

Mina hjältinnor - eller vad jag lärt mig av att läsa för mycket av Samantha Ellis

Tiden är inte än av Elin Boardy

Antal lästa böcker: 9

Antal pappersböcker: 6

Antal e-böcker: 3              

Antal böcker utgivna 2017: 6

Antal klassiker: 0

Antal deckare: 0

Antal faktaböcker: 2

Antal seriealbum: 0

Antal kvinnliga författare: 8

Antal manliga författare: 0

Antal kvinnlig och manlig författare: 1

Antal böcker lästa på svenska: 9

Antal böcker lästa på engelska: 0

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal recensionsex: 2

Antal länder: 6 (Sverige, England, USA, Australien, Frankrike, Ghana)

Bästautmaningen - Lustläsning

I den här veckans bästautmaningen frågar Lyran efter vår bästa lustläsning.

I den bästa av världar borde all läsning vara lustläsning, men det finns ändå böcker som är mer lustfyllda att läsa än andra. De böcker som jag upplever som extra lustfyllda är de som gör att jag kommer ur en lässvacka, det är vanligtvis böcker som är lättsamma utan något större djup och de får gärna vara relativt korta och snabblästa. En annan sak som den här typen av böcker har gemensamt är att de är flyktiga och jag har en tendens att glömma bort dem, vilket gör det svårt att tipsa om böcker. En bra bok i den kategorin är Mindfulness för losers av Christopher Holst.

Någonstans brister himlen

Det är sent 1920-tal i Bohuslän och den trettonårige Elis lever ett hårt och enkelt liv som fiskare tillsammans med sin familj. Arbetet är slitsamt och dagarna är förutsägbara med att få fångsten att räcka till att försörja familjen. En dag försvinner Elis storasyster Signe och i samband med försvinnandet kommer en mörk familjehemlighet fram som gör att hela Elis värld rämnar. I ett försök att ställa allt till rätta tar han familjens besparingar för att ge sig iväg för att hämta hem Signe så att allt kan bli som vanligt igen.

Någonstans brister himlen är Erika Olofsson Liljedahls debutroman, en bok som troligen skulle ha gått mig förbi om inte Historiska Media skickat ett förhandsexemplar till alla hjärtans dag. Jag började läsa boken utan några särskilda förutsättningar och efter ett par kapitel var jag så inne i berättelsen att jag inte kunde lägga ifrån mig boken. Det är en väldig stark berättelse om en ung killes önskan om att försöka ställa allt till rätta i familjen, en önskan som tar honom på en resa där han möter en för honom okänd värld. Jag är väldigt glad över att jag fått läsa Någonstans brister himlen och rekommenderar den varmt till alla som är intresserade av en stark berättelse.

Historiska Media skickade boken