Tematrio - Possessiva pronomen

Lyran har den här veckan återgått till det grammatiska temat i tematrion och den här gången har turen kommit till possessiva pronomen. Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl – handlar om Ellen Keys relation med Urban von Feilitzen och är en bok som står högt uppe på min att läsa-lista, men än så länge ligger biblioteksexet oläst här hemma (som tur är står ingen i kö, så det går bra att låna om den).

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson – den fjärde och kanske bästa boken av en av mina absoluta favoritförfattare inom deckargenren. Jag är särskilt förtjust över att böckerna utspelar sig i norrland, plus att Rebecka Martinsson och Anna-Maria Mella är den mest sympatiska brottsutredarduon i svensk deckarlitteratur.

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal – en riktigt bra deckare som släpptes i slutet av sommaren och som utspelar sig både i stockholmsförorten Jakobsberg och Buenos Aires.

Utlottning av bokpaket!

Christin Ljungqvist är en författare som jag hört mycket bra om, men som det inte blivit av att jag läst. Nu när hon lottar ut ett paket med sina tre böcker, Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång, så är jag så klart intresserad av vinna så att även jag kan komma mig för att läsa böckerna. Framförallt borde jag läsa Kaninhjärta eftersom jag sedan jag startade Den läsande Kaninen har en tendens att fastna för kaninrelaterade boktitlar. Vill du vara med och tävla, gå in här.

En liten uppfräschning

Man kan tycka att en gammal sekretär inte har så mycket att göra med böcker att göra, men sedan jag ärvde farmors sekretär i våras så har den blivit mitt datorbord och det är där jag skriver nästan alla min blogginlägg nu för tiden. Dessutom så brukar jag ha en att läsa-hög liggande på den,

Att sekretären har varit i behov av en uppfräschning har har tyckt ganska länge (det har varit bestämt sedan många år att det var jag som skulle ärva den), dels för att den var sliten och dels för att jag inte tycker att den mörkbruna färgen är särskilt fin. När jag skapade lite på ytan så visade det sig att den en gång i tiden varit grå och ljusblå, innan farfar målade om den på 1970-talet. Det har dock tagit lite att samla mod, hitta färg och googla hur man bäst målar gamla möbler.

Efter en del funderande, och en viss förundran över de fantasifulla namnen på färgerna, så valde jag grönt och ljusgrå (fast den ser mer vit ut på bilden) och är nu väldigt nöjd med resultatet.

Eftersom det blev mycket färg över så började jag se mig omkring hemma efter andra möbler som skulle passa i en grå/grön färgskala och den enda som stod ut var en sliten pall som nu är fräschare, men däremot är den fortfarande lika vinglig. Nu funderar jag på om det går att måla om Billybokhyllor med ett bra resultat och försöker få släktingar att måla om möbler.

Bokbloggsjerka 26 – 29 september

Då var ännu en vecka till ända (den här gången med minusgrader och den första snön) och det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Den i särklass längsta bokserien som jag läser är Peter Robinsons deckare om DCI Alan Banks, där har jag läst alla 22 delarna. Det är en serie som jag gillar och vid det här laget känns det som att träffa gamla goda vänner när jag läser böckerna. Däremot tycker jag inte att alla böcker håller samma kvalitet, det finns helt klart toppar och dalar bland dem. Sämst tyckte jag nog om böckerna där huvudkaraktärerna hade en förmåga att tänkta tillbaka på barndomsminnen medan de förhörde folk. Eftersom Banks börjar närma sig pensionsåldern så kanske det inte blir så många fler delar, även om de i böckerna skämtar om att de nog handgripligen får bära ut honom den dag det är dags för pension.

När jag gick på mellanstadiet så läste jag och en kompis hela Sagan om Isfolket en sommar och med sina 47 delar så är det den längsta serie som jag har läst och jag tror inte heller att jag kommer att läsa någon som är längre. Som jag minns det så var de första böckerna bra, men någonstans vid bok 40 började jag ledsna och läste de sista delarna bara för det kändes dumt att ge upp så nära slutet. Jag har aldrig läst om böckerna och kommer aldrig att göra det heller. 

Bokmässan

Idag drar årets bokmässa igång i Göteborg och det känns som att typ alla utom jag kommer att vara där i år också. Det börjar bli några år sedan jag senast var på bokmässan, men när man bor i Östersund så blir är det väldigt långt och dyrt att åka på mässan. Istället stannar jag hemma och läser Joyce Carol Oates senaste på svenska, Karthago, och tröstar mig med att jag troligtvis slipper den värsta boksmällan på måndag.

Tematrio - räkneord

Den här veckan är Lyran lite dagavill så här inför den stundande bokmässan, så veckans tematrio kom en dag sent den här gången. Som tur för mig så har Lyran tagit en paus från de grammatiska temat och har den gången ett betydligt lättare;
Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord

Den första människan av Albert Camus - nobelpristagarens självbiografiska roman som var ofullbordat när han omkom i en bilolycka 1960 och som publicerades först 1994.

Föreställning om det 20:e århundradet av Peter Høeg - en mycket stark, och i ärlighetens namn lite märklig, debut från 1988 från en av mina absoluta favoritförfattare.

Hundra och en dag av Åsne Seierstad - reportageboken som Seierstad skrev efter att ha rapporterat från Bagdad före, under och efter de amerikanska och engelska styrkornas anfall 2003. Trots att jag tycker mycket om flera av Åsne Seierstads böcker så har den här av någon anledning blivit stående oläst i bokhyllan.

En liten lista

Den senaste tiden har det cirkulerat utmaning på facebook och på en del bloggar där man ska lista de tio böcker som betytt mest för en. Listor är ju alltid roligt och efter en hel del funderande så har även jag lyckats knåpa ihop en lista, som presenteras i den ordning som jag kom på dem.

De kanske lämpade av Peter Høeg

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe

Åskans son av Stig Holmås

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Vredens druvor av John Steinbeck

Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Stolthet och fördom av Jane Austen

Niceville av Kathryn Stockett

Jaktturen

I ett försök att komma in i gemenskapen i den lilla franska byn så följer den unge Tristan med tre män på en jakttur, trots att han inte känner sig riktigt bekväm med situationen då han aldrig tidigare dödat något djur. När Tristan av misstag råkar skadeskjuta en kanin stoppar han den i jaktväskan och beordrar den att leva, med en känsla av att om kaninen lever så är allting möjligt. När en av de äldre jägarna ramlar ner i ett gammalt gruvhål stannar Tristan kvar vid hans sida medan de andra två går efter hjälp. När en storm börjar dra in över himlen påminner kaninen honom om att gångarna kan både de skydd och vara farliga. Medan stormen tilltar så börjar Tristan se tillbaka på sitt liv, samtidigt så försöker kaninen förstå vad det innebär att vara en människa.

Agnès Desarthes andra roman på svenska, Jaktturen, är en oerhört charmig historia om en ung man som försöker passa in, om kärlek och vänskap. Dessutom så tycker jag att det blir extra trevligt med den kloka kaninen som pratar med Tristan. Det är en väldigt trevlig bok som varmt rekommenderas. Att den dessutom så är den ganska tunn (164 sidor) är extra trevligt denna tegelstenshöst.

Bokbloggsjerka 19 – 22 september

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka.

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok?

Jag brukar faktiskt haja till lite när böcker förlägger en del av handlingen till Jämtland, framförallt från Östersund och västerut mot norska gränsen. Böcker där hela handlingen utspelar sig i Jämtland ger inte samma effekt då det oftast inte blir någon överraskning. När jag för några månader sedan försökte lyssna på en ljudbok så haja jag först till positivt när huvudkaraktären passerade länsgränsen, men sen gick det över i fasa när det påstods ta typ 90 minuter att köra mellan två orter som det i verkligheten är två mil mellan. Jag har inget emot att man gör om i geografin, men man behöver för den skull inte ändra avståndet mellan två verkliga orter. Nu var just den här boken så pass dålig överlag att jag gav upp på den.

Jag kommer också ihåg den häftiga känslan som jag fick i tonåren under läsningen av Ulf Lundells Vinter i paradiset som delvis utspelar sig i Åre, med rätt geografi enligt mamma som kommer ihåg hur byn såg ut innan det började byggas överallt. Dessutom så har omslaget på mitt exemplar en bild av den gamla macken i Björnänge, där släktens lilla stuga ligger några kilometer utanför själva Åre. 

Den dagen min uppväxtort Krokom dyker upp i en bok i ett annat sammanhang än att man passerar eller svänger av (typ mot Gärningsberg/Offerdal som i Elin Olofssons böcker) så kommer jag sannerligen att haja till. Det känns som en ort som man bara stannar i om man har ett ärende eller bor där.

Pottungen

Det har blivit mars 1792 och kung Gustaf III har dött i sviterna efter de skador han fick när han blev skjuten på maskeraden på Operan. Hertig Karl har tagit över styrandet över landet som förmyndare för den nye omyndige kungen Gustaf Adolf, även om hans ambition är att röja även brorsonen ur vägen för att sätta sig själv på tronen. I slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om mer makt, inflytande och att kvinnor ska ha samma villkor som männen och tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon en grupp framstående kvinnor i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna. Samtidigt så rör sig Johanna, som en gång var pottunge på slottet, och hon ryser när hon ser hertigen på slottsbalkongen eftersom hon mycket väl kommer ihåg vad hertigen är kapabel till. Som ogift mor till sonen Nils så befinner hon sig på samhällets botten utan några som helt rättigheter och drömmer om en tillvaro där hon kan råda över sitt eget liv.

Pottungen är den andra delen i Anna Laestadius Larssons trilogi om de tre sjuttonhundratalskvinnorna Johanna, Charlotta och Sophie. När jag läste den första delen, Barnbruden, förra året så var inte så jätteimponerad just när jag läste boken, men upptäckte efter ett tag att stannade kvar hos mig och jag inte kunde sluta prata om den. Det återstår att se om det blir lika med den här boken. Det är fortsatt en bra berättelse som vinner på att två av tre huvudkaraktärer funnits i verkligenheten, hertiginnan Charlotta och hennes hovmästarinna Sophie, och att de lämnat efter sig dagböcker och brev. Det är en berättelse som orättvisor, opassande kärlek, förtryck och en längtan efter att få styra sitt eget liv. Språket är bra och drar snabbt in en i berättelsen så att man inte gärna lägger ifrån sig boken. Nu har jag redan börjat se fram emot att läsa den tredje delen.

Piratförlaget skickade boken

Himmelstrand

En morgon vaknar en grupp människor att de flyttats från campingen där de bott till tomheten. Allt som finns kvar är fyra husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Runt omkring dem finns bara en tomhet, en gräsyta som sträcker sig långt de kan se och en blåhimmel utan sol. Här finns bland annat en fotomodell som har passerat toppen på karriären, ett före detta fotbollsproffs, en ica-handlare och mjölkbönderna Lennart och Olof (som presenterar sig med repliken ”tänk på gamla centerledare”). Det dröjer inte länge innan förrän alla börjar ta olika roller i gruppen i ett försök att lösa den uppkomna situationen. Det dröjer inte länge förrän det börjar hända allt märkligare saker. Samtidigt så spelar radion bara svensktopplåtar av Peter Himmelstrand.

Himmelstrand är den svenske skräckmästaren John Ajvide Lindqvists första roman på fyra år, och den har varit efterlängtad. Det har då även gjort att förväntningarna på boken hunnit bli ganska höga och kanske även lite smått orealistiska. Ajvide Lindqvist är oerhört skicklig på det han gör och skriver väldigt bra med intressanta karaktärer och kan skapa läskiga stämningar i det till synes normala. Däremot så väntar jag mig att det ska bli läskigt, vilket tar udden av det läskiga. Även om boken kanske inte riktigt lever upp till mina (orealistiskt) höga förväntningar så är det fortfarande väldigt bra bok och ingen Ajvide Lindqvist sitter ohotad på den svenska skräcktronen. Själv så har jag redan börjat se fram emot hans nästa roman som ska handla om Palme-mordet och som han pratat om ganska länge nu. I väntan på den så tänker jag hålla mig borta från Brunkebergstunneln i Stockholm.

Ordfront skickade boken

Bokliga paket

Som bokälskare så tycker jag även om att ge bort passande böcker till nära och kära, även om det inte alltid är så lätt. Min pappa är till exempel väldigt kräsen med vad han läser, och skulle nog helst bara läsa böcker av Frederick Forsythe om det gick. När han nyligen pratade om att han var på jakt efter en bok som han läste i ungdomen så letade jag upp ett exemplar av boken Restaurant Intim av Olle Länsberg på Bokbörsen som jag gav till honom i födelsedagspresent, vilket han blev väldigt glad över.

Tematrio - Personliga pronomen

Lyran fortsätter med sitt grammatiska tema i tematrion och den här veckan har turen kommit till personliga pronomen och uppmaningen lyder;
Berätta om tre bra böcker med personligt pronomen i titeln!

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson innehåller inte bara ett personligt pronomen, det är också en av årets bästa och viktigaste romaner.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg är en finstämd berättelse om en äldre man som slagit sig ner i Kalifornien och som tänker tillbaka på barndomen i Småland.

Livet efter dig av Jojo Moyes är en bok som jag är nyfiken på och som ligger och väntar i högen med olästa böcker.

Valdagen

Idag är det äntligen valdagen och det känns som att det är på tiden eftersom jag vid det här laget börjar bli lite trött på alla debatter, prognoser och spekulationer om vem som kommer att vinna valet. För mig är det självklart att gå och rösta och jag hoppas att alla andra röstberättigade också gör det. Vad man röstar på spelar mindre roll (kanske med undantag av Sverigedemokraterna), även om jag personligen hoppas på ett regeringsskifte. 

Krakel Spektakel

Vad gör man när man vill se den nya barnfilmen Krakel Spektakel, som bygger på Lennart Helsings ramsor, på bio och inte har några egna barn? Jag och mamma bestämde helt sonika att vi skulle ta med oss släktens femåring A och att hon inte nödvändigtvis behövde tillfrågas i onödan. Som tur var såg hon fram emot biobesöket och var väldigt nöjd efteråt och sjöng om Krakel Spektakel i bilen på väg hem. Det var en väldigt charmig och bra film med många ramsor, sånger och konstigheter. Filmen kändes påkostad och välgjord med duktiga skådespelare och underbara kulisser. 

Bokbloggsjerka 12 – 15 september

Det lyckades bli fredag även den här veckan och det har blivit dags för veckan bokbloggsjerka.

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?

Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Det vanligaste för mig är att jag läser ut en bok och sedan skriver en recension inom de närmaste dagar. Jag vill ha så lite tid som möjligt mellan läsningen och skrivandet för att inte glömma bort vad den handlade om (vissa böcker försvinner snabbt ur minnet). Jag brukar normalt sätt inte göra några anteckningar under läsningen, utan skriver direkt på datorn. Undantaget är när lyssnar på ljudböcker på jobbet, då brukar jag ibland anteckna namn på viktigare karaktärer eller något annat som jag tycker är extra viktigt eftersom jag inte kan bläddra tillbaka och kolla saker lika lätt i ljudböckerna. När jag är på resa använder jag mig av en anteckningsbok som jag skriver utkast till recensioner i för att inte behöva sitta med en hel bokhög när jag kommer hem.

Vad tråkigt

Idag kom det tråkiga beskedet att den nystartade litteraurtidningen Fyrahundrafemtio har gått i konkurs efter endast två nummer. Det är väldigt synd eftersom det varit en väldigt bra tidning som jag tycker kompletterade min andra favorittidning Vi Läser. Det skulle ha kommit ett dubbelnummer lagom till bokmässan och eftersom numret var nästan klart så har de lagt ut det i pdf-format, gå in här för att läsa

Tematrio - Titeladjektiv

Lyran fortsätter den här veckan med ytterligare en tematrio som är lite lurigare, i alla fall för mig som inte är så duktig på grammatik.

Berätta om tre bra böcker med adjektiv i titlarna! (Och håll koll på skillnaden mellan adjektiv och adverb så ni inte svarar på någon kommande utmaning ;) Eftersom jag inte riktigt har koll på adverb så får jag ta risken att jag svarar på en kommande utmaning. Däremot så skulle subjektiv passa mig bättre.

Den tysta flickan av Peter Høeg är en ganska märklig bok om en cirkusartist med väldigt bra hörsel och stora skatteskulder. När den kom så levde den inte upp till mina förväntningar efter att ha väntat i elva år på att min stora favoritförfattare skulle släppa en ny bok.

En fager mö av Joyce Carol Oates är berättelsen om sextonåriga Katya och hennes märkliga förhållande med den betydligt äldre konstnären Marcus Kidder. Boken hör till Oates kortare.

Då blev du tyst av Christa von Bernuth är en riktigt bra och spännande deckare med kriminalkommissarie Mona Seiler vid Münchenpolisen. Minns att det var ovanligt svårt att lista ut vem mördaren var.

Jag skulle ju bara

Tanken var att jag bara skulle gå en en snabbis på biblioteket för att lämna tillbaka en väldigt tjock bok som jag inte hinner läsa just nu (i alla fall inte på norska), men när jag passerade nyhetshyllan så såg jag att Jaktturen av Agnès Desarthe stod inne och jag kunde inte låta bli att låna. Fördelen med boken är i alla fall att den med sina 164 sidor erbjuder lite omväxling till alla tegelstenar som ligger på hög här hemma.

Författaren i familjen

När Édouard är sju år skriver han sin första dikt och får sitt litterära genombrott inom familjen som från den stunden räknar honom som författare. När han är åtta år har inte längre något att skriva om. Under åren som går så försöker Édouard hitta återskapa den stunden och leva upp till den utstakade karriären som författare, men utan att kunna skriva den där eftertraktade romanen. Istället så söker han sig till reklambranschen där han blir mycket framgångsrik, men känslan av misslyckande finns hela tiden där samtidigt som hans familj bit för bit faller sönder.

Författaren i familjen är en trevlig berättelse om en ung man som tidigt får en stämpel på sig och som tillbringar hela sitt liv med att försöka leva upp till det som han känner förväntas av honom. Det är en historia om brustna drömmar och hur livet inte blir som man tänkt sig. Det här är den andra boken som jag läser av Grégoire Delacourt och även den förra, Allt jag önskar mig, hade ett lite liknande tema. Det är en bok som är välskriven och som har en bra översättning (och i detta fall en för mig okänd med väldigt bra inläsare). De senaste åren har jag läst en del riktigt bra böcker utgivna av Sekwa, det är bara en i raden, och jag kommer att fortsätta hålla koll på deras utgivning.

Speciella omständigheter

Jag hann inte mycket mer än läsa ut John Ajvide Lindqvists nya roman Himmelstrand förrän jag blev tipsad om att hans nya Novellix-novell, Speciella omständigheter, fanns att låna som e-bok på biblioteket. Det speciella med annonsen för huset var att det stod ”OBS! Speciella omständigheter” och att priset var ovanligt lågt för att ligga i Stockholmstrakten. På visningen läser mäklaren upp ett meddelande om att huset är hemsökt, men det hindrar inte det unga paret som väntar sitt första barn att slå till på drömhuset. Det dröjer inte länge förrän det börjar höras knackningar från källaren. Även om John Ajvide Lindqvist är både duktig på att berätta skrämmande historier i romanform och i noveller. I den här novellen sker det skrämmande i vardagen, vilket gör det ännu läskigare.

Bokbloggsjerka 5 – 8 september

Det har äntligen blivit fredag och jag har överlevt den första arbetsveckan efter semestern och det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

När det gäller böcker som får mig att somna eftersom de är sega och tråkiga så har jag ett väldigt dåligt tålamod. Jag lägger bort dem och slutar läsa eftersom livet är för kort för att läsa tråkiga böcker. Visst händer det att jag kan läsa en bok till alldeles för sent på kvällarna om den är väldigt bra och spännande, men det brukar mest hända när det närmar sig slutet på en bok (jaha, är det bara 50 sidor kvar, det hinner jag ikväll), medan jag brukar kunna lägga undan boken och gå och lägga mig om jag är i mitten av den.

En tjock trend

Det känns som att det i år kommer ovanligt många intressanta böcker (av någon anledning så här lagom till Bokmässan). Den stora trenden som verkar råda i år är att böckerna ska vara tjocka, helst inte under 400 sidor. Av de nya böcker som jag läst den senaste tiden så har de varit ganska tjocka;

Hanne-Vibeke Holsts Knud, den store 534 sidor

Tove Alsterdals Låt mig ta din hand 470 sidor

John Ajvide Lindqvists Himmelstrand 410 sidor

Elin Olofssons nya Till flickorna i sjön var dock ett trevligt undantag på 237 sidor

Det ser inte så mycket bättre bland de böcker som står på tur på läslistan;

Kristina Sandbergs Liv till varje pris 554 sidor

Joyce Carol Oates Karthago 509 sidor

Anna Laestadius Larssons Pottungen 446 sidor

Dessutom så kommer både Jo Nesbø och Lars Kepler med nya böcker senare i höst och de båda brukar kunna skriva väldigt tjocka böcker

Jag har egentligen inte så mycket emot tegelstenar, men vill helst att de ska varvas med lite tunnare böcker, inte att de ska komma på rad. När jag läser kortromaner (under 200 sidor) så brukar jag tycka att de är de är väldigt bra och ett bevis på att det inte blir bättre bara för att man breder ut sig på så många sidor som möjligt (på samma sätt som deckare inte blir bättre när liken staplas på hög). Egentligen så är den ideala längden på en bok 349 sidor.

Sa jag att jag även har Donna Tartts Steglitsan ligger och väntar här hemma, den är på 782 sidor.

Augusti - en sammanfattning

För mig så har augusti varit sommarens semestermånad då jag haft semester under de tre sista veckorna. Det märks på läsningen att det blivit lite mer läst, även om det visade sig att bilkörning och läsning inte gick så bra ihop. Nej, jag försökte inte läsa medan jag körde bilen, men jag läste tegelstenen Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst den veckan. Det blev i slutändan sex böcker lästa, varav fyra var ganska tjocka (en bit över 400 sidor).

Abattoir blues av Peter Robinson

Systerland av Curtis Sittenfeld

Till flickorna i sjön av Elin Olofsson

Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst

Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Låt mig ta min hand av Tove Alsterdal

Antal lästa böcker: 6

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 6

Antal deckare: 2

Antal böcker utgivna 2014: 5

Antal kvinnliga författare: 4

Antal manliga författare: 2

Antal recensionsex: 4

Antal böcker lästa på svenska: 5

Antal böcker lästa på engelska: 1

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal länder: 5 (Sverige, Danmark, Irland, England, USA)

Tematrio - Titelverb

Den här gången har Lyran en ett lite annorlunda och knepigt tema i tematrion, nämligen verb (grammatik är inte min starkaste sida). Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna!

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är den första delen i underbara trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Att det kan vara så intressant att läsa om någon som städar och bakar kakor. Den tredje delen, Liv till varje pris, har precis kommit och jag har precis börjat på den.

Då tänker jag på Sigrid är Elin Olofssons starka debut från förra året om Hanna som återvänder hem till Gärningsberg livet i Stockholm blivit lite för rörigt.

Jag vet inte om den uppfyller kriterierna, men Sara Lövestams Grejen med verb har i alla fall ordet verb i titeln och hela boken handlar om verb.

Sommarläsningen - en liten sammanfattning

Nu är det måndag den 1 september och även jag kan nu acceptera att hösten är på gång eftersom jag tillbaka på jobbet efter mina sena semester (sedan så är ju september en höstmånad). Att hösten är här betyder också att det blivit dags att sammanfatta sommarens läsning. Totalt har jag läst ut 19 böcker sedan den 1 juni, vilket är helt ok med tanke på en sen semester, det varma vädret och andra arbetsuppgifter som förde med sig en del stress (och dålig ventilation). Dessutom har det blivit ganska många tegelstenar.

När jag i början av sommaren skrev om vad jag planerade att läsa under sommaren, så lade jag ut den här bilden på den hög med böcker som jag hoppades hinna läsa innan sensommarens recensionsböcker trillade in.

Så här ser högen ut nu, resultatet blev att jag läste tre av böcker, plus Richard Fords Kanada som också fanns med som e-bok (plus att den är tjock och tog en evighet att läsa). Dessutom så gav jag upp på John Greens Papperstäder och Sabina Janesch Kattbergen har tillkommit.

När jag läst den här högen med alldeles nya och väldigt lockande böcker, plus att det lär trilla in ytterligare några böcker den närmaste tiden, så tänker jag fortsätta med sommarhögen.