Obloggade böcker

Det är inte alltid som jag vet vad jag ska skriva när jag har läst ut en bok och det blir inte att jag skriver om dem. Det är egentligen ganska sällan det händer, men den senaste tiden har det råkat bli så att jag har läst flera sådana böcker. Det händer oftast när jag har läst en diktsamling eller en novellsamling (och den senaste tiden har jag läst ovanligt många diktsamlingar).
 
De böcker som jag har läst i år och som jag inte skrivit om är diktsamlingarna,
Meadowlands av Louise Glück
varv av Niko Erfani
Om dom vänder sig mot oss av Fatimah Asghar
Karons tunnelbana av Ida Linde
 
Antologin,
För kärlekens skull - en romantisk antologi av Laura Stoddart (red)
 
Novellsamlingen
Små dygder av Natalia Ginzburg
 
Och en mejlkonversation från pandemins början
Trots allt av Ferdinand von Schirach och Alexander Kluge

Vackra dagar

 

Novellsamlingen Vackra dagar av den amerikanska författaren Joyce Carol Oates kom på svenska förra året, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu. I de elva noveller som boken innehåller så visar Oates verkligen att hon verkligen behärskar att berätta historier i korta format, båda när det handlar om berättelser som är vardagsnära och de som är lite annorlunda. Boken är uppdelad i två delar, där den första delen innehåller noveller som är vardagsnära medan novellerna i den andra delen mer leker med realism och vad som är sant och inte. I de olika berättelserna får vi bland annat träffa paret som nyligen förlorat sin dotter, en universitetsprofessor som utnyttjar en godtrogen kvinna, en mamma som tar med sin son till ett speciellt museum, en ung pojke som läser en sommarkurs på universitetet och en ung afrikansk man som när han blir av med sitt visum gör det han måste för att få stanna i landet. Jag gillar verkligen alla novellerna var för sig och den helhet som de skapar tillsammans. Oates är en av mina absoluta favoritförfattare och det är alltid en fröjd att läsa henne när hon är i toppform, vilket hon är i den här samlingen.

Daddy

 

Jag vill minnas att jag inte var så imponerad av den amerikanska författaren Emma Clines förra bok, Flickorna, som blev väldigt omtalad och hyllad när den kom på svenska för några år sedan. Därför har jag varit lite tveksam till om jag skulle läsa novellsamling Daddy och kortromanen Harvey, som båda kommit på svenska samtidigt. När Daddy stod på hyllan med nya böcker när jag var på biblioteket för att hämta en annan bok blev det ändå att jag lånade hem den och på något sätt tog den sig längst upp i att läsa-högen. Boken består av tio noveller där vi bland annat möter en ung kvinna som jobbar i klädbutik och som börjar sälja använda trosor till män hon fått kontakt med på nätet, en man som är redaktör för en spökskriven självbiografi, en frånvarande pappa som åker för att hämta sin son på internatskolan efter en våldsam incident och en dotter som återvänder hem över jul och håller ett så stort avstånd som möjligt till sin pappa. En gemensam tråd genom hela boken är sökandet efter något och de dunkla begär som uppstår och som sätter människor i rörelse. Överlag så gillar jag boken betydligt mer än jag trodde att jag skulle göra och alla novellerna håller en jämn och hög nivå. Även om jag kände att jag behövde en liten paus mellan novellerna så kunde jag samtidigt inte lägga ifrån mig den och började på nästa novell ett par minuter efter att jag läst ut en. 

Nya människor i fel ordning

 

Skådespelaren och författaren Jonas Karlsson är tillbaka med en ny novellsamling, Nya människor i fel ordning, efter att ha gett ut några kortromaner. I de elva novellerna möter vi en rad olika människor en far, en son, en fru, en kompis, en flickvän, en arbetslös, bröderna Anders och Patrik, deras respektive Frida och Victoria. Personerna återkommer i flera av berättelserna på olika sätt, ibland i olika skeenden och ibland för att ge ett annat perspektiv på samma händelse. Eftersom samma personer återkommer i flera av berättelserna så flyter alla noveller ihop till en helhet för mig. Även om det inte är någon av novellerna som står ut (förutom kanske den sista) så gillar jag boken.

Straff

 

För ett antal år sedan läste jag den tyske författaren och advokaten Ferdinand von Schirachs novellsamlingar Brott och Skuld och nu har jag upptäckt att det även finns en tredje novellsamling, Straff. Straff innehåller 12 noveller som på olika sätt handlar om det straff som personerna får i de olika berättelserna, vilket inte alltid är påföljder som delas ut av domstolar. Det känns som att von Schirach hämtat inspiration från sin långa karriär som advokat, de berättelser som han skriver om handlar alla om brott som är vardagliga och som skulle kunna hända var som helst. Här finns bland annat en kvinna som försöker slippa uppdraget som nämndeman, en ung turkisk kvinna som slänger bort huvudduken så fort hon blir kvinna, en man som använder en dykardräkt för sexuell njutning och en ensam som inte lever som de flesta andra. De 12 novellerna i boken skapar en helhet som berör och som är svår att lägga ifrån sig.

Det där som nästan kväver dig

 

Jag är egentligen inte så förtjust i noveller och novellsamlingar, men då jag har älskat alla av Chimamanda Ngozi Adichie romaner och de kortare texterna om att vara feminist och att bli förälder, bestämde jag mig för att ge hennes novellsamling en chans. Det där som nästan kväver dig kom på svenska redan 2011 och jag har funderar på att låna den från biblioteket ganska länge utan att det blivit av.

Boken består av tolv noveller som alla handlar om Nigeria på olika sätt, antingen utspelar de sig i Nigeria eller så handlar om de som har fått komma till det förlovande landet USA på olika sätt. Det finns de som har vunnit visumlotteriet, de som väntat på att deras man ska kunna skicka efter dem, de som blivit bortgifta av sina släktingar, de som vill bevara sin kultur och de som vill anpassa sig till det nya landet så snabbt som möjligt (och de som blir tvingade att anpassa sig). En berättelse handlar Biafrakriget och en annan handlar de effekter som de kristna missionärerna kunde ha på familjer när de frälste lokalbefolkningen. Gemensamt är att Nigeria beskrivs som ett ganska hårt och bitvis farligt land där man behöver muta sig fram pga en utbredd korruption.

Alla de tolv novellerna är starka var för sig och tillsammans utgör de helhet som är ännu bättre och starkare. Det här är årets första fullpoängare och den kommer definitivt att komma högt upp när årets läsning ska summeras så småningom.

Jag ser allt du gör

Annika Norlin är mest känd som artist och låtskrivare bakom Hello Saferide och Säkert! och Jag ser allt du gör är hennes skönlitterära debut i form av en novellsamling med åtta noveller. Egentligen så är jag inte särskilt förtjust i noveller och novellsamlingar, men den här är bara helt fantastiskt bra. Här finns bland annat en psykolog som jobbar med att bekräfta sina klienter, ett punkband på turné, jakten på regissören bakom b-filmen Ailens vid Piteälven, en kvinna som bär ett ok från generationers val av män och en kvinna som försöker gå bort sorgen efter sitt döda barn. Norlin har ett underbart och levande språk där humorn är lågmäld och det finns ett stråk av optimism även om det ser mörkt ut. Jag ser definitivt fram emot att läsa mer av Norlin i framtiden.

Difficult women

Den amerikanska författaren Roxane Gay har segat upp som en favorit hos mig de senaste åren och när jag i Brighton i våras hittade en bok av henne som jag inte kände till sedan tidigare passade jag på att köpa den. När jag började läsa Difficult women visade det sig att det var en novellsamling, ett format som vanligtvis inte brukar passa mig, men den här boken var ett undantag. I alla berättelser är det kvinnorna som står i centrum och de kommer från olika delar av samhället och de är passionerade, starka, egensinniga, och helt enkelt mänskliga. Här finns bland andra kvinnan som är gift med en identisk tvilling och som inte låtsas märka att bröderna brukar byta plats med varandra, strippan som behöver pengarna för att betala för college och som värjer sig mot en närgången kund och en färgad ingenjör som flyttar till norra Michigan för ett jobb och som väcker nyfikenhet bland sina kollegor. En del av de 21 novellerna är bra ett par sidor långa, medan andra är uppemot 20 sidor. Alla noveller är bra och Gay har ett fantastiskt språk. Jag hoppas att även den här boken kommer på svenska så småningom.

Julens hårda paket

Jag verkar ha varit snäll även i år eftersom tomten kom med två fina askar från Novellix, dels den med Astrid Lindgren och dels den senaste med de fina filmisarna på författarna. Det ska väldigt väldigt roligt att läsa dem framöver. Tänk att systerdöttrarna vet vad som passar en moster, fast jag tror att de fått hjälp med att fixa julklapparna.

Det har varit en väldigt trevlig jul och nu tänker jag återgå till läsläget i soffan med lite te och tomten som sprider julstämning med sitt ljus.

bli som folk

Här finns en gädda med en wunderbaum i magen, en brunn som där det finns något märkligt, Fresias pappa med vitt pannband som gärna jämför tår och fingrar, Gun med sin älskare och hans Zündapp.

Bli som folk är en novellsamling med nio noveller som alla speglar ett Västerbotten i förändring och en del av novellerna hänger ihop. Novellerna är delvis skrivna på dialekt, vilket är något som jag tycker om, särskilt som att det rör sig om dialekt från de norra delarna av landet (som jag är bekant med även om Norrland är stort). Jag läser inte många novellsamlingar och jag tyckte om den, även om jag inte tyckte att den fullt lika drabbande om andra som läst boken. Stina Stoor är nominerad till Augustpriset och på måndag får vi veta om det är hon som bli årets vinnare.

Ett trevligt bokpaket

När nomineringarna till Augustpriset hade presenterats så fick jag en fråga om jag var intresserad av någon av de nominerade böckerna. Jag passade på att ta en bok som jag hört mycket gott om och som jag varit nyfiken på ett tag, nämligen Stina Stoors novellsamling bli som folk som låg och väntade på hallmattan när jag kom hem idag. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa boken.

Män utan kvinnor

Den japanska författarstjärnan Haruki Murakami är har kommit med en ny novellsamling, Män utan kvinnor, som översatts till svenska av Eiko och Yukiko Duke. Det är den andra novellsamlingen som ger ut på svenska och till skillnad från den förra, Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser, så har de sju novellerna alla ett gemensamt tema. Det gemensamma temat i novellerna är ensamma män utan fasta relationer med kvinnor och som tänker en hel del på sex. Här finns skådespelaren som anställer en chaufför som han börjar berätta sina innersta hemligheter för, en man som lever i isolering dit det kommer en kvinna två gånger för olika sorters förnödenheter, en man som blir lämnad av sin hustru och som öppnar en bar och en man som när han vaknar inser att genomgått metamorfos och blivit till förvandlad till Gregor Samsa, huvudkaraktären i Franz Kafkas Förvandlingen.

Murakami tillhör de författare som kan vara lite ojämn i författarskapet och Män utan kvinnor hör tyvärr inte till topparna. Det är inget fel på språket, men det blir i längden lite enahanda att läsa om alla dessa ensamma män. Jag är i alla fall tacksam att Murakami hoppat över att beskriva själva sexakterna, även om det förekommer en kanon som spänner ut morgonrocken. Jag hoppas att nästa bok är bättre, för jag tycker trots allt om Murakami som författare.

Norstedts skickade boken

Speciella omständigheter

Jag hann inte mycket mer än läsa ut John Ajvide Lindqvists nya roman Himmelstrand förrän jag blev tipsad om att hans nya Novellix-novell, Speciella omständigheter, fanns att låna som e-bok på biblioteket. Det speciella med annonsen för huset var att det stod ”OBS! Speciella omständigheter” och att priset var ovanligt lågt för att ligga i Stockholmstrakten. På visningen läser mäklaren upp ett meddelande om att huset är hemsökt, men det hindrar inte det unga paret som väntar sitt första barn att slå till på drömhuset. Det dröjer inte länge förrän det börjar höras knackningar från källaren. Även om John Ajvide Lindqvist är både duktig på att berätta skrämmande historier i romanform och i noveller. I den här novellen sker det skrämmande i vardagen, vilket gör det ännu läskigare.

Brasilien berättar: Ljud av steg

Under vintern så har jag läst novellsamlingen Brasilien berättar: Ljud av steg i en bokcirkel på Facebook som organiserades av Anna på …och dagarna går. Vi har läst tre noveller i veckan och diskuterat dem i olika trådar där vi tagit del av varandras tankar kring novellerna. En del av novellerna har varit märkliga, andra har berört, några har mest varit konstiga, de flesta har varit bra och en var till och med ganska äcklig.

Även om det varit trevligt att möta nya författare från ett lite ovanligare litteraturland (i alla fall för mig), så börjar jag inse att det här med noveller kanske inte riktigt är något för mig då novellerna inte stannar kvar i mitt minne. Det har hänt mer än en gång att jag glömt vad novellen som jag nyss läst handlade om så fort jag vänt blad.

Jag var i Brasilien med Rosa Bussarna för ett antal år sedan, men den gången var det inte litteraturen som stod i fokus, utan mer turistiga aktiviteter i Rio de Janeiro som badande på stranden Copacabana, Sockertoppen och besök vid Kristusstatyn innan vi styrde söderut mot badorten Paraty, Iguaçufallen och sedan söderut genom Argentina (och upp genom Chile till Santiago). 

Det sällsamma fallet Benjamin Button

F. Scott Fitzgeralds novell Det sällsamma fallet Benjamin Button från 1922 handlar om en man som lever sitt liv baklänges. När Benjamin Button föds så är han i 70-årsåldern och blir sedan yngre och yngre till han tills han till slut dör som spädbarn och gör saker i omvänd ordning, som att gå på college efter ett långt arbetsliv och röka cigarrer i barndomen. Benjamins pappa försöker få allt att verka normalt, men det går så där. En sak som undrar över är vad som hände med mamman som knappt nämns i berättelsen, men det kan inte ha varit så roligt att föda en fullvuxen skäggig gammal man. Det är ett intressant tankeexperiment som är välskrivet och var en rolig liten berättelse att lyssna på.