Läsåret 2013 - en sammanfattning

Idag tänker jag presentera en lite nördigare sammanställning av läsåret 2013 som bygger på den statistik som jag för i excel.

Antal lästa böcker: 101
Antal pappersböcker (inkl e-böcker): 71
Antal ljudböcker: 29

Antal böcker utgivna 2013: 39
Antal böcker lästa på svenska: 94
Antal böcker lästa på engelska: 7
Antal böcker lästa på originalspråk: 66

Antal deckare: 25
Antal klassiker: 18
Antal chick-lit: 2
Antal faktaböcker: 4
Antal poesiböcker: 1

Antal kvinnliga författare: 51
Antal manliga författare: 42
Antal kvinnlig och manlig författare: 8

Antal länder: 14
Sverige 57 böcker
England 12 böcker
USA 11 böcker
Frankrike 4 böcker
Norge 2 böcker
Tyskland 2 böcker
Finland 2 böcker
Kanada 2 böcker
Vietnam 2 böcker
Japan 1bok
Danmark 1bok
Australien 1bok
Kina 1bok
Island 1bok

Bokåret 2013 - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta bok- och läsåret 2013, ett år som för min del bjöd på rekordmycket läsning (i alla sedan jag började föra statistik i mitten av 1990-talet). 101 böcker stannade jag på och det är betydligt mer än de 65 jag läste 2012.

Årets författare: Peter Robinson - med sex lästa böcker toppar han listan över den författare jag läst flest böcker av under året

Årets nya upptäckt: Sara Lövestam - föll pladask för hennes författarskap i början av sommaren och läste sedan alla hennes böcker i rask takt

Årets poet: Harry Martinson - skrev inte bara underbara dikter, utan även den starka barndomsskildringen Nässlorna blomma

Årets klassiker: Elin Wägner - läste både Pennskaftet och Norrtullsligan med stor behållning

Årets snusk: de första delarna i Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen - ett tag kändes det som att alla låg med alla, men inte med den som de borde vara med

Årets bok som stannade kvar långt efter att jag läst ut den: Barnbruden av Anna Laestadius Larsson - tyckte att den var så där när jag läste den, men som jag ändå tänkt på mycket och diskuterat

Årets inspiration: Expeditionen av Bea Uusma - fick mig att kolla upp tågförbindelser till Gränna för ett eventuellt besök på Andrée-museet för att lära mig ännu mer om den misslyckade exepeditionen

Årets bok som fick mig att gråta: I kroppen min av Kristian Gidlund - en vacker och sorglig berättelse om döden

Årets bästa inköp: Letton - fick en e-boksskeptiker som mig att börja älska e-böcker

Årets film: Den store Gatsby (i 3D) - en storslagen film som jag tyckte gjorde sig bra i 3D

Årets tv-serie: Hart of Dixie - en underbar tv-serie som får en att må bra

Årets skiva: Manic Street Preachers Rewind the film - deras bästa skiva på länge och eftersom den är akustisk så kommer James Dean Bradfields underbara röst fram på ett annat sätt

Årets bästa var: Att laseropererade ögonen för slippa glasögon

Mãn

Mãn är en berättelse om en kvinna och hennes tre mödrar, den som födde henne, den som matade henne och den som uppfostrade henne. Det är också en berättelse som utforskar kärlek och möjligheterna att få en bättre tillvaro genom att lämna det krigshärjade Vietnam för Kanada tillsammans med en man som egentligen är en främling. Det är även en berättelse om mat och de minnen som smaker kan väcka.

 

Det var inte så många veckor sedan jag läste Kim Thúys första roman Ru och tyckte väldigt mycket om den. Mãn behandlar lite samma teman om att lämna ett krigsskadat Vietnam för att sedan försöka passa in i en ny tillvaro i Kanada, även om det den här gången sker med flygbiljett och inte som båtflykting. Det är en berättelse med ett vackert och ganska återhållsamt språk. Kapitlen är korta och har en beskrivning både på vietnamesiska och svenska (franska i originaltexten), det är en detalj som inte kom med när jag läste Ru på Letton. Mãn betyder för övrigt "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek

 

Ester Nilsson är poet och essäist, hon är även en förnuftig människa som lever i ett förnuftigt förhållande med en förnuftig man vid namn Per. Allt det kommer att ändras när hon får i uppdrag att hålla ett föredrag om den kände konstnären Hugo Rask. Det dröjer inte särskilt länge innan Ester inleder en slags relation med Hugo. Det är en relation som inte är ömsesidig där Ester är den som är pådrivande, medan Hugo gör som han vill och distanserar sig mest hela tiden och beter sig som en osympatisk egoist.

Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande är nog en av höstens stora succéer, det är årets Augustprisvinnare och har blivit sönderkramad av de flesta kritiker. Det är någonting med boken som gör att jag inte kommer in i den ordentligt och att tankarna vandrar iväg medan jag läser. Kanske är det att historien om yngre kvinna och äldre man har berättats tidigare, och i just i det här fallet är mannen ett egoistiskt svin. Kanske är det de filosofiska resonemangen som lägger ett skal mellan mig och texten. 

Egenmäktigt förfarande är även den andra boken som kommer att läsas och diskuteras i ÖPs bokcirkel på nätet 8 januari och Lena Andersson kommer på besök till Östersunds bibliotek 13 januari.

Tomten

 

De senaste åren har jag kommit på att det vore mysigt att läsa Viktor Rydbergs Tomten för systerdottern A, men tidigare så har jag kommit på det alldeles för sent då alla exemplar på biblioteket varit utlånade (och familjens exemplar har varit på vift i många år). Men i år lyckades jag komma på idén i tid så jag hann få tag på boken.

När jag nu läst Tomten några gången så slår det mig att det bara är den första versen som är känd (Midvinternatten köld är hård…), resten av boken är i ärlighetens namn lite tråkig och innehåller en del ålderdomliga ord och uttryck (det känns som att det var ett tag sedan någon rimmade båta med gåta). Harald Wibergs illustrationer är i alla fall underbara. Nu återstår det att se om högläsningen av Tomten kommer att få en julfnattig fyraåring att sitta still en stund.

Jag önskar er alla en God Jul!!! 

 

Livbåten

1914 förliser oceanångaren Empress Alexandra efter en mystisk explosion när hon är på väg från England till Amerika. Den unga och nygifta Grace hamnar i en av livbåtarna tillsammans med 38 andra personer. Det är från början uppenbart att livbåten inte är gjord för så många människor och efter att inledningsvis sparkat bort människor som försökt ta sig ombord så början kampen för överlevnad och det står tidigt klart att alla inte kommer att överleva, och för att några ska kunna överleva så måste andra dö. Grace blir snart del i en maktkamp som visar människans lägsta natur och som ställer frågan om hur långt människor är beredda på att gå för att rädda sig själv. Det känns inte konstigt att människors moral ändras i en extrem situation. Den som berättar är Grace, som efter återkomsten till Amerika står inför rätta anklagad för mord och som för att minnas skriver ner sina minnen.

Livbåten är en klaustrofobisk berättelse om att befinna sig i en extrem situation där kampen för överlevnad är stark, men det är svårt att påverka så mycket när man sitter i en livbåt mitt ute på havet. Det känns inte konstigt att människors moral ändras i en extrem situation. Det är en välskriven berättelse och en stark debut av Charlotte Rogan.

Expeditionen: min kärlekshistoria

Bea Uusma belönades tidigare i höst med Augustpriset fackbok för Expeditionen: min kärlekshistoria som handlar om Andrées misslyckade polarexpedition där han skulle flyga en vätgasballong till Nordpolen. Det är också berättelsen om Bea Uusma (författare och läkare) och hur hon under 15 år varit besatt av att ta reda på vad som egentligen hände med expeditionens tre medlemmar Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel.

Boken handlar dels om Andrées polarexpedition och dels om Bea Uusma och hennes besatthet av expeditionen och sökandet efter svaret om vad som egentligen hände på Vitön. Uusmas intresse för expeditionen känns inte helt sunt (vilket Jessika Gedin uppmärksammade i Babel tidigare i höst), men hon berättar om det på så engagerande sätt att mitt intresse också väcks. Uusma har verkligen studerat allt hon kommit över, läst dagböckerna, kärleksbreven (Nils Strindberg var nyförlovad med Anna Charlier), studerat kläderna som finns kvar, kollat medicinlådan, studerat obduktionsprotokollen och rest till Vitön (det tog flera försök att komma fram eftersom ön för det mesta är omringad av drivis).

Själva expeditionen var dömd att misslyckas från början, det var tre vetenskapsmän som egentligen var vana att sitta bakom ett skrivbord som skulle göra ett försök att bli de första att nå Nordpolen (utan den jobbiga vandringen över isen) och sedan mötas av en stor välkomstkommitté och berömmelse (de hade packat finkläder för att passa festtillfället). Den 11 juli 1897 lyfte vätgasballongen Örnen från Svalbard med sikte på Nordpolen, men redan efter tre dagar tvingades den nerisade ballongen att nödlanda och de tre männen påbörjade sin vandring tillbaka över isen och ingenting hördes från dem förrän deras kvarlevor hittades efter 33 år. Vad som egentligen hände när de kom fram till Vitön och hur de dog är den deckargåta som Uusma försöker lösa (och det hon kommer fram till känns väldigt logiskt). När de hittades visade det sig att de hade varma kläder, mat, bränsle, fungerande vapen och ammunition, allt som man behöver för att överleva på Arktis. Däremot så tyckte de att efter det att de hade lastat om och dumpat en del av packningen att de fortfarande hade behov av flera uppslagsverk, kravatter, en halsduk av siden, häftstift, champagne, portvin och en stor vit bordsduk.

Ru

Ru är Kim Thúys självbiografiska roman som blivit hyllad överallt och som jag nu har läst långt efter alla andra (känns det som i alla fall). Kim föddes in i en välbärgad sydvietnamesisk familj, men efter kriget och Nordvietnams övertagande så flydde familjen till Kanada via Malaysia när hon var tio år. Det är trettio år senare som Kim skriver sin historia och hon låter ett minnesfragment leda till ett annat utan att bry sig om kronologin. Det är en berättelse om kriget, kommunisternas övertagande, flykten med båt över Siambukten, flyktinglägret i Malaysia, kampen för att försöka passa in i det nya samhället och hur livet blev trettio år senare då hon har man och två barn. Ordet ”ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och även ”bäck” på franska.

 

Det är alltid en risk att läsa en bok som blivit så hyllad från alla håll, då det kan leda till att förväntningarna blir för höga och boken känns som en besvikelse. Ru är inte en sådan bok, den är precis så bra som allt jag hört och läst om den. Att boken är så pass kort gör den bara starkare då det blir avskalat så att det bara är det mest väsentliga kvar. Jag kommer definitivt att läsa Kim Thúys andra bok Mãn snart.

Innocent graves

En dimmig novemberkväll hittas sextonåriga Deborah Harrison mördad på en kyrkogård i Eastvale, hon har blivit strypt med axelremmen till sin egen skolväska och vid en första anblick verkar det vara ett sexmord. Deborah var kanske inte en helt vanlig skoltjej, hon var smartare och bättre än de flesta i skolan, hennes pappa har en framgångsrik karriär som lett till att han blivit adlad och Deborah verkar ha haft en del hemligheter. DCI Alan Banks och hans team upptäcker ganska snart att det finns ganska många misstänkta att följa upp från alla olika delar av samhället.

Innocent graves är den tjugoförsta boken som jag läser om DCI Alan Banks, och det innebär både att jag nu läst alla böckerna och att jag även blivit klar med Pocketlovers tre på tre-utmaning (som jag blev klar med i tid trots att recensionen inte kommer förrän nu). Det här är alltså den tjugoförsta boken som jag läser i serien och jag har egentligen inte så mycket att säga om den, de skiljer sig egentligen ganska lite åt. Det som är att i de första böckerna (Innocent graves är den åttonde boken från 1996) så är det mer polisarbete och ganska liten del av handlingen berör Banks privatliv med frun Sandra och barnen Tracy och Brian (det ändras i samband med skilsmässan längre fram i serien).

Grand final i skojarbranchen

Lillemor Troj är en respekterad författare som gett ut böcker i mer än femtio år, men den dagen hon får läsa ett manus om sitt eget liv så sätts hennes värld i gungning. Den som är skrivit boken är Babba, en kvinna som Lillemor känt i många år, de har aldrig utvecklat någon vänskap, men de delar på en stor hemlighet. Under alla år så är det nämligen Babba som suttit på den litterära talangen, medan det är Lillemor som det rätta utseendet och de rätta maneren för att som ung kvinna ta sig fram i den litterära världen.

I Grand final i skojarbranchen leker Kerstin Ekman med autofiktionen och det finns en del likheter mellan Lillemor Trojs och Kerstin Ekmans karriärer, vilket gör att jag mot slutet tänker tänk om det inte är en påhittad roman. Det är bra och välskriven berättelse som väcker lite tankar om att det som ung kvinna kanske inte räcker med att ha en litterär talang om man inte har det rätta utseendet.

Nyckeln

 

Det har gått en månad sedan uppgörelsen i gymnastiksalen i Engelfors gymnasium och de utvalda hinner knappt återhämta sig innan det börjar hända ännu fler märkliga saker i Engelfors, vilka är tecken på att apokalypsen är nära. Tillvaron för de utvalda som är kvar i livet kommer att vändas upp och ner ännu en gång, fler frågor kommer att få svar, hemligheter kommer att avslöjas och lojaliteter testas. Samtidigt som de fyra kvarvarande utvalda, Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa, gör allt de kan för att rädda världen så är Ida fast i ett gränsland.

Nyckeln är den tredje och avslutande delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelforstrilogi som inleddes med Cirkeln och Eld. Det känns som att jag har väntat länge på att få läsa den avslutande delen i trilogin och efter de två första fantastiska delarna så har mina förväntningar blivit ordentligt uppskruvade. Det i kombination med att jag den här gången inte kunde försvinna in i boken under en helg (som jag gjort med de tidigare böckerna) gjorde att jag inte kände mig lika uppslukad av berättelsen som tidigare. Betyder det att Nyckeln inte är lika bra som Cirkeln och Eld? Nej, absolut inte, det är fortfarande väldigt bra, välskrivet och historien håller hela vägen. Jag är även väldigt förtjust i de olika karaktärerna som utvecklats och som står redo att möta alla utmaningar som de ställs inför.

Rabén & Sjögren skickade boken

Brinnande livet

 

Alice Munro har hört till de författarna som jag har tänkt läsa, men inte kommit mig för att läsa trots att jag hört mycket positivt om hennes noveller och böcker. När Peter Englund tillkännagav att årets nobelpris tilldelas Alice Munro och Anna på …och dagarna går drog igång en bokcirkel på Facebook om boken Brinnande livet, så kände jag att det var hög tid för mig att bekanta mig med Munro. Bokcirkeln har gått till så att vi har läst och diskuterat några noveller per vecka, vilket gör att det känns som att jag läst boken väldigt länge. Det finns ett problem för mig när jag läser novellsamlingar, det är att novellerna till slut flyter samman så att jag inte riktigt vet vad jag läst och vad som hänt i vilken novell.

I Brinnande livet utspelar de flesta novellerna i en vardagsnära miljö, det är oftast kvinnor som står i centrum, och de utspelar sig ofta runt tiden för andra världskriget. Dessutom så spelar tåg en viktig roll i två av novellerna. Jag förstår vad folk menar när de säger att Munros noveller är som romaner i miniformat, men det är inte alltid något som jag tycker är odelat positivt då en del av berättelserna gärna hade fått gått lite djupare in i karaktärerna och deras liv. Munro är en utmärkt författare, men jag har svårt för att ta till mig novellsamlingar.

I kroppen min - vägsjäl

Efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat i början av sommaren så började läsa han blogg I kroppen min så smått och jag läste sedan hans bok I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början och hans historia berörde mig. När Kristian i september förlorade sin kamp mot cancern så blev jag förvånad över hur pass starkt jag reagerade på dödsbeskedet av en person som jag inte har någon egentlig relation till och som knappt hört talas om för ett halvår sedan. Texterna i den nya boken I kroppen min - vägsjäl är de som inte hann komma med i den förra boken, det är en berättelse om en roadtrip i USA, en resa till New York i våras och om hur den hemlösa Pysen kommer till honom. Den första delen av boken som innehåller Gidlunds texter avslutas med de korta och oerhört starka inläggen som han skrev alldeles på slutet när orken inte längre fanns kvar. Bokens andra del innehåller bilder som fotografen och vännen Emma Svensson tagit och som ingår i den fotoutställning som Emma gjort om Kristian.

Än klappar hjärtan

Det har blivit dags för Viktor att ta studenten och på skolgården har släkten samlats för att ta emot honom, det är mamma Astrid, styvpappa Henrik, halvsystrarna Josefin och Sara, och mormor Kjerstin kommer med mostrarna Lena och Sandra. Dessutom så kommer Viktors biologiska pappa Michael med sin amerikanska familj. Att Michael, som övergav Astrid när Viktor var liten, är tillbaka väcker många minnen och känslor till liv från den där sommaren på Fårö då systrarnas pappa dog. De starka känslorna som finns kvar mellan Astrid och Michael riskerar att rasera hela tillvaron som Astrid byggt upp. Lena har fått besked om att hon har en obotlig cancer och Sandra måste betala in en skatteskuld på 50000 kronor om två veckor.

Helena von Zweigbergk är en författare som jag känt till väldigt länge, men Än klappar hjärtan är den första av hennes böcker som jag läser och jag tycker verkligen om boken. Greppet att låta de tre systrarna berätta sina versioner av historien tycker jag fungerar bra och det ger fler dimensioner åt karaktärerna och även den komplicerade relationen som kan uppstå mellan syskon, särskilt när det finns hemligheter som det inte pratas om.

Än klappar hjärtan kan man även läsa som bokcirkel tillsammans med ÖP (en av våra två lokala dagstidningar). De har även bjudit hit Helena von Zweigbergk som kommer till Östersunds bibliotek den 9 december.

Dry bones that dream

Mitt i natten kallas DCI Alan Banks till en mordplats, det är en lada där den ganska alldagliga revisorn Keith Rothwell för bara någon timme sedan blivit skjuten på ett sätt som mest påminner om en avrättning. Vid en första anblick verkar inte Keith Rothwell vara den typen som skaffar sig fiender, men när Banks och hans team börjar skrapa på ytan till det som verkar vara ett perfekt liv så visar det sig snart att det hela är mer komplicerat än det först verkade. Snart uppdagas en härva med flera identiteter, misstänkt pengatvätt, skatteparadis och personer som försvunnit.

Dry bones that dream kom ut första gången 1994 och Peter Robinsons sjunde bok om DCI Alan Banks. Det är också den andra boken för min i årets upplaga av tre på tre-utmaningen som Pocketlover har. Det är även den tjugonde boken som jag läser om DCI Alan Banks (tanken är att jag även ska hinna läsa den tjugoförsta och för mig sista delen, Innocent graves, innan sista november för att bli klar med utmaningen) och det är verkligen inte en av de bättre. Historien är väldigt rörig, det kryllar av karaktärer som inte allt tillför något och det dyker upp lite väl många lik för min smak. När jag kom till slutet av boken så kändes det som att Peter Robinson har kommit på en teori och sedan använt berättelsen för att testa om det skulle kunna fungera i praktiken (i alla fall innan DNA-provernas intåg).

God Jul - en berättelse

 

Julen närmar sig och på kommunhuset tycker ledningen att det vore en bra idé med en fästlig dekoration på fasaden. Trots att det är nedskärningar och varsel på gång så vill man överraska med en trevlig julhälsning till kommuninvånarna. Det planeras någonting läcker som ryms inom en nollbudget och som visar på den fina lagandan som finns i kommunhuset. Man bjuder snart in lokalpressen som ska dokumentera projektet. Det visar sig dock att pyntningen blir svårare än man trott och när Gunvald på Fritidsförvaltningen sätter sig på tvären så utbryter en regelrätt krigsföring.

Efter att ha släppt tre novellsamlingar (Det andra målet, Den perfekte vännen och Spelregler) så kommer nu Jonas Karlsson med sin första lite längre berättelse, även om den bara är 168 sidor. God Jul är en underbar liten berättelse där det finns en viss igenkänningsfaktor för den som har erfarenhet av att arbeta på kontor. Under nästan hela läsningen satt jag och fnissade för mig själv när den intressanta (och inte alls osannolika) historien om en julpyntning spårar ur och de olika karaktärerna som är inblandade. Dessutom så passar boken extra bra att läsa så här när julen börjar närma sig och det börjar pynats lite överallt.

Wahlström & Widstrand skickade boken

De fördömda

Våren 1905 slår en förbannelse till mot en rad framstående familjer i den amerikanska universitetsstaden Princeton. Det hela börjar med att den förre universitetsrektorn Winslow Slades barnbarn Annabel blir bortrövad från sitt eget bröllop av den märklige Axson Mayte. Det dröjer inte länge förrän stadens privilegierade familjer börjar drabbas av en rad fasansfulla och oförklarliga händelser och det verkar som att något mörkt och farligt verkar ruva i skogarna. Universitetets rektor, den uppåtsträvande Woodrow Wilson försöker hålla huvudet kallt i den maktkamp han är indragen i angående styret av universitetet. Annabel Slades bror Josiah blir helt uppslukad av att ta reda på vad som hänt med hans syster. Samtidigt så sitter den socialistiske författaren Upton Sinclair i staden utkant och drömmer som revolutionen.

De fördömda är det bästa jag läst av Joyce Carol Oates på länge, även om jag kan tycka att den hade vunnit på att inte vara fullt så lång (den är närmare 700 sidor) och jag tycker även att den svävar ut en del emellanåt. Något som Oates lyckas med är att få det märkliga och övernaturliga som händer i boken att verka helt normalt, vilket jag till viss del beror på att hon valt att låta en historiker som forskat om förbannelsen vara den som många år senare vara berättaren. Bland karaktärerna finns det en blandning mellan de som är fiktiva och de som funnit i verkligheten, som Upton Sinclair, Winslow Slade, Grover Cleveland och Woodrow Wilson (kände till min förvåning igen att han varit president, har ingen aning om vart jag lärt mig det). Joyce Carol Oates är en författare som har en tendens att vara ojämn kvalitetsmässigt där inte alla böcker är värda att läsa, men när hon är som bäst så är det en fröjd att läsa och De fördömda hör till den senare kategorin.
 

Bonniers skickade boken

Det sällsamma fallet Benjamin Button

F. Scott Fitzgeralds novell Det sällsamma fallet Benjamin Button från 1922 handlar om en man som lever sitt liv baklänges. När Benjamin Button föds så är han i 70-årsåldern och blir sedan yngre och yngre till han tills han till slut dör som spädbarn och gör saker i omvänd ordning, som att gå på college efter ett långt arbetsliv och röka cigarrer i barndomen. Benjamins pappa försöker få allt att verka normalt, men det går så där. En sak som undrar över är vad som hände med mamman som knappt nämns i berättelsen, men det kan inte ha varit så roligt att föda en fullvuxen skäggig gammal man. Det är ett intressant tankeexperiment som är välskrivet och var en rolig liten berättelse att lyssna på.

Kodnamn Verity

Året är 1943 och en ung kvinnlig brittisk agent arresteras av Gestapo i det av nazisterna ockuperade Frankrike. Hon blev avslöjad när hon höll på att bli överkörd då hon tittade åt fel håll när hon skulle gå över en gata. Efter att ha blivit torterad under flera veckor så bestämmer hon sig för att berätta allt hon vet och börjar skriva på sin bekännelse. Det blir berättelsen om hennes vänskap med den kvinnliga piloten Maddie, som var den som flög henne till Frankrike.

 

Efter att han läst några positiva omdömen om Kodnamn Verity så blev jag sugen på att läsa den, även om det dröjde ett bra tag innan biblioteket fick in den. Det finns ganska många berättelser om andra världskriget, men inte så många som behandlar kvinnliga agenter och piloter (de var inte så många, men de fanns). Det är inte heller alla som är lika bra och välskrivna som Kodnamn Verity. Jag drogs in i berättelsen och hade svårt att lägga ifrån mig den innan jag hunnit till sista sidan. Även om Kodnamn Verity är klassad som ungdomsbok så passar den minst lika bra för vuxna.

Tio saker som jag lärt mig om kärlek

Alice har precis återvänt från till London efter att ha varit på resa utomlands i flera månader. Nyheten om att hennes pappa ligger för döden nådde henne sent och hon hinner precis hem för att ta avsked av honom. Alice är familjens svarta får, den rastlösa lillasystern som hela tiden är på resande fot och som inte känner sig riktigt hemma någonstans. Samtidigt så vandrar Daniel omkring på Londons gator, han är hemlös och letar efter sin dotter som han aldrig träffat.

 

Tio saker som jag lärt mig om kärlek är en trevlig berättelse om att inte känna sig hemma, vad det är att vara en familj och om kärlek. De korta kapitlen varvas med att de två huvudpersonerna, Alice och Daniel, listar saker i en rad olika ämnen, som till exempel Tio olämpliga tankar på pappas begravning. Trots att boken handlar om ganska tunga ämnen så känns det som en mysig bok som lämpar sig för att läsas uppkrupen i en soffa med en filt och en kanna te.