Alice Munro har hört till de författarna som jag har tänkt
läsa, men inte kommit mig för att läsa trots att jag hört mycket positivt om hennes
noveller och böcker. När Peter Englund tillkännagav att årets nobelpris
tilldelas Alice Munro och Anna på …och dagarna går drog igång en bokcirkel på
Facebook om boken Brinnande livet, så kände jag att det var hög tid för mig att
bekanta mig med Munro. Bokcirkeln har gått till så att vi har läst och diskuterat
några noveller per vecka, vilket gör att det känns som att jag läst boken
väldigt länge. Det finns ett problem för mig när jag läser novellsamlingar, det
är att novellerna till slut flyter samman så att jag inte riktigt vet vad jag
läst och vad som hänt i vilken novell.
I Brinnande livet utspelar de flesta novellerna i en
vardagsnära miljö, det är oftast kvinnor som står i centrum, och de utspelar
sig ofta runt tiden för andra världskriget. Dessutom så spelar tåg en viktig
roll i två av novellerna. Jag förstår vad folk menar när de säger att Munros
noveller är som romaner i miniformat, men det är inte alltid något som jag
tycker är odelat positivt då en del av berättelserna gärna hade fått gått lite
djupare in i karaktärerna och deras liv. Munro är en utmärkt författare, men
jag har svårt för att ta till mig novellsamlingar.
1 kommentar:
Jag har den här boken väntande här hemma.. Ser fram emot att läsa den, faktiskt. Får se vad jag tycker. :)
Skicka en kommentar