November - en sammanfattning

Det har blivit dags att summera läsmånaden november och det har varit en varit en trött månad där det inte blivit så mycket läst. Det känns även som att det tagit ovanligt lång tid att läsa alla böckerna, vilket delvis kan bero på att kvaliteten varit lite lägre (i alla fall jämfört med oktober som höll en hög nivå kvalitetsmässigt). Sedan så har ingen av deckargiganterna Kepler och Läckberg imponerat på mig.

Stalker av Lars Kepler

Ett norrländskt trauma av Victoria Larsson

Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Nätter i Reykjavik av Arnaldur Indriðason

Stopptid av Juli Zeh

Antal lästa böcker: 5

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 4

Antal ljudböcker: 1

Antal deckare: 3

Antal böcker utgivna 2014: 4

Antal kvinnliga författare: 3

Antal manliga författare: 1

Antal manlig/kvinnlig författare: 1

Antal recensionsex: 4

Antal böcker lästa på svenska: 5

Antal böcker lästa på originalspråk: 3

Antal länder: 3 (Sverige, Island, Tyskland)

Stopptid

När Sven Fiedler tagit sin juristexamen dröjde det inte länge förrän han fick nog och lämnade Tyskland tillsammans med sin flickvän Antje för att starta en ny tillvaro på den spanska ön Lanzarote och tillsammans driver de en dykfirma. När skådespelerskan Jolante von der Pahlen och författaren Teodor Hast dyker upp på ön så kommer Svens hela tillvaro att ställas på ända när han dras in i ett märkligt triangeldrama med paret.

Juli Zeh är en författare som jag varit nyfiken på ett tag, men inte kommit mig för att läsa, så jag blev glad när Stopptid kom som ny följetång i P1 efter Kjell Westös Hägring 38. Det är en psykologisk thriller som delvis utspelar sig under Atlantens yta. Det är skickligt uppbyggd berättelse där de olika berättarperspektiven gör att det är svårt att avgöra vad som är sant och inte. Björn Kjellman har även gjort en väldigt bra inläsning.

Efter att ha haft två väldigt trevliga upplevelser med Radioföljetången så väntar jag nu på att få stifta bekantskap med årets nobelpristagare Patrick Modiano, vars Nätternas gräs är näst på tur med start den 11 december.

Bokbloggsjerka 28 november – 1 december

Det har blivit fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en ganska enkel fråga.

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla?
alt. vilka nobelpristagare har du läst?

De nobelpristagare som finns i min bokhylla är;

Selma Lagerlöf

Alice Munro

Herta Müller

John Steinbeck

Albert Camus

Harry Martinson

Tomas Tranströmer

Thomas Mann (oläst)

Doris Lessing (oläst)

Utöver de som finns i bokhyllan så har jag även läst;

Sigrid Undset

Per Lagerqvist

Gabriel Garcia Márquez

Dario Fo

Prisade favoriter – en enkät

Det är alltid roligt med enkäter, så den här som jag hittade hos Kulturkollo har jag så klart svarat på.

1. Nobelpriset, Augustpriset, Man Booker Prize, hur ser ditt förhållande till bokpriser ut?

Jag tycker att det är lite spännande med bokpriser, men det är inget som påverkar vilka böcker eller författare som jag läser.

2. Oscarsgalan är en höjdpunkt för många filmälskare, Guldbaggegalan en något mindre svensk version. Vilken är, enligt dig, den bästa film som blivit utnämnd till bästa film under dessa galor?

En fantastisk film som fick priset redan 1953 är Härifrån till evigheten, som handlar om när Japan anföll Pearl Harbour 1941. Rollistan innehåller bland andra Frank Sinatra, Burt Lancaster och Montgomery Clift (som inte spelar full, han var helt plakat).

En svensk favoritfilm som fick en Guldbagge är Jan Troells Maria Larssons eviga ögonblick, om en arbetarkvinna som vinner en kamera och vars liv tar en vändning när hon började fotografera.

3. Vilka är dina favoritskådisar som kammat hem stayetter?

Det är ett gäng av mina favoritskådisar som Emma Thompson (som även har vunnit en Oscar för bästa manus), Kate Winslet och Colin Firth.

4. Vilka skådespelare, som ännu inte fått priset, borde få det snarast?

Jag är ganska förtjust i Leonardo DiCaprio och tycker att borde få en Oscar snart, han har ändå varit nominerad fyra gånger. Plus att Joyce Carol Oates borde få Nobelpriset i litteratur.

5. Emmy Awards är ett amerikanskt pris, ett tv-världens motsvarighet till Oscars. Vilken tv-serie är din favorit bland pristagarna?

Jag trodde att jag sett en hel rad med tv-serier som vunnit en Emmy, men efter att ha googlat så visade det sig att mina favoritserier inte har varit bland vinnarna, vilket delvis kan bero på att samma serier verkar vinna flera år i rad.

6. Att tävla i musik funkar tydligen också, det är Melodifestivalen ett exempel på. Vilken är din favorit av de låtar som tävlat?

Jag är inte så förtjust i Melodifestivalen, men en favorit från 1984 är ändå Kall som is med syskonduon Karin och Anders Glenmark.

7. Har du någon kulturell favorit som inte hann få sin beskärda del av priser innan hen dog?

Den enda som jag kan komma på är den fantastiske amerikanska skådespelaren Montgomery Clift som nominerades till en Oscar fyra gånger, men som aldrig vann (till sitt stora förtret).

Åmselemorden

Igår recenserade jag Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma om den sextonåriga Veronica som förälskar sig i trippelmördaren Juha Vajlakkala. Det är en berättelse som ligger mig nära, då även jag fascinerades av morden den där sommaren 1988, en fascination som till viss del lever kvar än idag.

I början av juli 1988 var jag nio år gammal och var på semester med familjen på Öland, efter att ha bott på en camping tillsammans med en annan familj under en vecka så hyrde vi sedan en ensligt belägen stuga under två veckor. När vi var på semester så köpte mina föräldrar Expressen varje dag för att hänga med i nyheterna (som man ju gjorde innan Internet och smarta telefoner) och där läste jag vartenda ord om morden. Till min stora förtrytelse så slutade de att köpa Expressen när mamma insåg att jag läste allt som stod om detta brutala mord, då hon ansåg att det inte var en lämplig läsning för nioåringar.

När jag senare har läst om morden så har jag slagits av hur märklig rapporteringen kring morden och de misstänkta var. Det vanliga brukar ju vara att de som är misstänkta för mord kallas för 33-åring och den bild som publiceras brukar vara en pixlad porträttbild. Men i det här fallet så publicerades både namn och parets egna bilder, där de såg ut som rockstjärnor. Detta gjorde att media omedvetet skapade en kult kring framförallt Juha och som gjorde att han blev en typ av stjärna som unga flickor trånade efter. Det är helt sjukt att denna brutala trippelmördare blev intervjuad i flicktidningen Frida, bland många andra tidningar.

Är man intresserad av att veta vad det var som hände så kan jag rekommendera David Lagercrantz bok Änglarna i Åmsele från 1998 (kan dock vara lite svår att få tag på) eller att man lyssnar på P3 Dokumentär om Åmselemorden. Även Jan Troells film Il Capitano om morden är sevärd.

Ett norrländskt trauma

Det är sommaren 1988 och Sverige chockas av ett brutalt trippelmord i det lilla samhället Åmsele. I den lilla orten Ursviken i Västerbotten bor sextonåriga Veronica, som tycker att livet är trist i största allmänhet och inte blir det bättre av att hon drabbats av svår acne och tycker att hon är fulast på jorden. Efter att ha hoppat av gymnasiet har hon inte så mycket att göra på dagarna och det blir mycket godis från pedofilkiosken och finnklämning framför spegeln. Precis som många andra så blir hon fascinerad av rapporteringen av den misstänkte mördaren, den 23-årige Juha Vajlakkala, som tills skillnad från andra misstänkta brottslingar figurerar med namn och bild i tidningarna, som ser ut som en rockstjärna. När Veronica skriver ett brev till Juha svarar han och de börjar brevväxla. När rättegången sedan inleds så åker hon de tolv milen till Umeå för att få vara i samma rum som Juha, och där lär hon känna andra tjejer som också förälskat sig i en mördare, även om de intalade sig att han var oskyldig.

Ett norrländskt trauma är Victoria Larssons debutbok och det är en berättelse som till stor del är självbiografisk. Det är en stark berättelse om att vara ung och vilse i tillvaron, om att brottas med sig själv och sin bristande självkänsla. Det är en väldigt lovande debut som verkligen berörde mig.

Thorén & Lindskog skickade boken

Tematrio - Naturskildringar

Den här veckan handlar Lyrans tematrio om naturskildringar, för att hylla Lars Lerin som igår fick Augustpriset i fackboksklassen för sin Naturlära.

Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!

Expeditionen av Bea Uusma – en alldeles sann berättelse om tre dåligt utrustade och dåligt förberedda mäns kamp mot naturen och isen i Norra Ishavet när de försöker ta sig tillbaka till civilisationen efter att ha nödlandat med sin nerisade ballong. Belönades med fackbokspriset förra året.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman – utspelar sig i norra Jämtland och Ekman har lyckats fånga både den jämtländska själen och naturen med all skog.

Nomad av Harry Martinson – en tidig diktsamling där nästan alla dikter handlar om naturen. Martinson var en fenomenal naturskildrare.

Augustpriset

Ikväll så har Augustpriset för den tjugosjätte gången och jag har suttit hemma vis datorn och följt direktsändningen på nätet. De som tog hem årets pris är;

Bästa barn- och ungdomsbok

Mördarens apa av Jakob Wegelius

Bästa fackbok

Naturlära av Lars Lerin

Bästa skönlitterära bok

 Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Hurra! Är min spontana reaktion när denna favorit presenterades som årets augustprisvinnare

Nätter i Reykjavik

Erlendur Sveinsson nyexaminerad polis och jobbar nätter på Reykjaviks gator där vardagen till stor del består av våld, inbrott, fyllekörningar och misär. Ett år tidigare hittades en uteliggare död i ett dike och polisen avskrev det som en drunkningsolycka utan att utreda vad som hänt. Erlendur hade blivit bekant med mannen och kan inte släppa dödsfallet utan börjar på eget bevåg utreda vad det var som egentligen hände den där kvällen, och utredning tar honom in Reykjaviks undre värld.

Efter att ha läst sju böcker om en medelålders, frånskild Erlendur så är det lite märkligt att stifta bekantskap en betydligt yngre Erlendur som fortfarande är ordningspolis. Nätter i Reykjavik är Arnaldur Indriðasons elfte bok på svenska, men alla har inte handlat om Erlendur. Kollegorna Sigurdur Óli och Elínborg stod i fokus i varsin bok, Svart himmel och Mörka strömmar, och i Den stora matchen, som kom förra året, dyker han upp som hastigast mot slutet (jag tjuvkollade eftersom jag inte tog mig igenom boken). Det som gör det hela lite märkligt för mig är att Erlendur uppenbarligen dog i Den kalla elden och man skulle kunna ha trott att det var den sista boken om denne sympatiske polis. För att komma runt det faktum att huvudkaraktären är död så verkar Indriðason ha hoppat tillbaka till början av karriären.

Ja, men vad tyckte jag då egentligen om boken? Det är en helt ok deckare som till stora delar tilltalar mig genom att den är ganska tunn, har bara ett gammalt lik och genom att det inte händer särskilt mycket (det går i alla fall inte så fort). Efter att ha läst Nesbø, Kepler och Läckberg den senaste tiden så är det en skön kontrast att slippa alla invecklade intriger och det meningslösa våldet. Det är kanske inte Indriðasons bästa bok, men det är å andra sidan inte heller hans sämsta bok. Det är en mysig höstdeckare som passar bra så här i det mörka november.

Norstedts skickade boken

Årets bästa deckare

Svenska deckarakademien har nu utsett årets bästa kriminalromaner.

Till årets bästa svenska kriminalroman utsågs min favorit Tove Alsterdals Låt mig ta din hand.

Årets bästa översatta kriminalroman blev Jørn Lier Horsts Jakthundarna, som jag inte läst än, men som jag har liggande som e-bok.

Debutantpriset gick till Anna Lihammer för den utmärkta Medan mörkret faller.

20 snabba i höstmörkret

Hos Linda på Enligt O så hittade jag en enkät som passar bra så här i novemberrusket. Mina svar är fetmarkerade.

Augustpriset eller Nobelpriset? Lite mer glamour och jag gillar stämningen när man sitter vid radion eller tvn och följer avslöjandet. Dock så tycker jag att det borde vara mer mångfald bland pristagarna, det kan omöjligt vara så att det nästan bara är vita, medelålders män som skriver bra nog för att få priset.

Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Malala är en cool tjej och Modiano har jag inte läst alls och kommer inte att göra det heller den närmaste tiden.

Hungerspelen eller Hobbit? Gillar boken Hobbit, men har inte sett någon av filmerna (tvivlar på att boken räcker till tre väldigt långa filmer). Hungerspelen känns bättre som helhet, plus att Katniss är supercool.

Horace Engdahl eller Peter Englund? Har en svaghet för herr Englund, plus att hans böcker höll mitt historieintresse vid liv i tonåren.

Snö eller regn? Framförallt så här års eftersom det kompakta mörker som råder just nu brukar få ge vika lite grann när snön kommer (och här i Jämtland brukar det inte vara någon brist på den varan under vintrarna). Snö är dock mindre roligt i maj/juni, då föredrar jag regn.  

Lussekatter eller pepparkakor? Föredrar lussekatter och äter bara pepparkaka om den är mjuk.

Dystopi eller feelgood? Ibland behöver man lite lättsammare läsning

Lars Kepler eller Camilla Läckberg? Har nyligen läst både Keplers och Läckbergs nya böcker utan att bli imponerad av någon av dem. Föredrog dock Läckberg på grund av färre lik, mindre våld och färre boksidor.

Amaryllis eller hyacint? Är ingen blomperson

Pappersbok eller e-bok? Har ingenting emot e-böcker, men det är ändå lite mysigare att läsa en pappersbok, i alla fall om man inte behöver bära omkring på den.

Biografi eller memoar? Har läst några riktigt bra biografier, men det är överlag ingen stor genre hos mig.

Mia Skäringer eller Lena Dunham? Fast jag har egentligen ingen relation till någon av dem

Glögg eller julmust? Glögg i väldigt måttliga mängder, dricker i snitt två klunkar must om år

Fredrik Backman eller Lena Andersson? Tyckte om boken om Ove och tyckte att den nya om Britt-Marie var helt ok. Lena Andersson Egenmäktigt förfarande tyckte inte alls om.

Tegelstenar eller tunnisar? En bok blir inte bättre ju fler sidor den har, särskilt inte deckare

Film eller tv-serie? Det känns mer överkomligt att titta på tv-serier eftersom många filmer är så långa. Dessutom så kan karaktärerna i en tv-serie få utvecklas på ett annat sätt.

Netflix eller HBO? Har inte provat någon av dem

En i taget eller slalomläsning? Vill gärna läsa en bok i taget, även om jag kan kombinera pappers/e-bok med ljudbok.

Skratt eller gråt? Gråter i alla oftare till böcker än jag skrattar

Julafton eller nyårsafton? Tycker egentligen bäst om advent, det blir så mysigt med alla stakar, stjärnor och tända ljus. Plus att man får fika lussekatter.

Bokbloggsjerka 21 – 24 november

Det är äntligen blivit fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka.

Vad säger du? Varför läser du egentligen böcker?

Tja, vad ska jag svara på den här frågan. För det första så har jag läst sedan jag lärde mig läsa och kan inte tänka mig hur det skulle vara att inte läsa böcker. Jag läser för att det är roligt och givande på en rad olika områden. För att kunna resa genom tid och rum medan jag ligger uppkrupen i soffan. För att det stimulerar fantasin och gör att jag lär mig om andra människor och kulturer. Sedan finns det säkert tusen anledningar till som jag inte kommer på nu.

Tematrio - Dystopier och jordens undergång

Den här gången så har Lyrans tematrio dystopier som tema, vilket är en genren som jag inte läser särskilt mycket. Berätta om tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!

Hungerspelen av Suzanne Collins - en dyster bild av framtiden där folket är förtryckt och det varje år hålls en direktsänd tävling där ungdomar från de olika distrikten tävlar mot varandra till det bara är en överlevande kvar.

1984 av George Orwell - den klassiska roman från 1948 om den oligarkiska diktaturen där regeringen konstant övervakar medborgarna och styr dem genom bland annat språket.

Aniara av Harry Martinson - versepoest som består av 103 sånger och som handlar om gondolern Aniara som hamnar på fel kurs när den transporterar emigranter från den förstörda jorden till Mars och Venus och åker ut i det okända där det inte finns något hopp om räddning.

Lejontämjaren

Det är januari och vinter håller Fjällbacka i ett stadigt grepp. En dag springer en halvnaken ung tjej från skogen ut på en väg där hon bli påkörd av bil. Det visar sig snart att den torterade flickan är den senaste i raden av unga flickor som mystiskt försvunnit de senaste åren. Samtidigt så håller Erica Falk på med en ny bok om en familjetragedi som ledde till en mans våldsamma död. Hon besöker gång på gång fängelset där hustrun i familjen sitter dömd för mordet, men hon vill inte prata om det som hände.

Lejontämjaren är den nionde boken som Camilla Läckberg skrivit om författaren Erica Falk och hennes man polisen Patrik Hedström i Fjällbacka och det är den första boken på tre år. Jag har läst alla de tidigare delarna och uppskattat dem, även om de varit lite upp och ner kvalitetsmässigt. Jag hade lite större förhoppningar på den här boken eftersom den tagit längre tid att skriva och att det skulle ha skett en utveckling i skrivandet. Tyvärr så blir jag lite besviken då allt är precis som vanligt i boken, vilket kanske också är Läckbergs styrka och det som gör att så många läser hennes böcker. Polisen sliter med en svår utredning, vilket inte underlättas av att polischefen Mellberg är lika klantig och självupptagen som vanligt, samtidigt som Erica Falk lägger i utredning på ett tveksamt sätt och utsätter sig själv för fara. Samtidigt så finns det fortfarande ett stort fokus på vardagslivet i en småbarnsfamilj där det är svårt att få tiden att räcka till allt. Dock så ska Läckberg ha en stor eloge för att hon inte staplar liken på hög (som en del andra deckarförfattare har en tendens att göra) och att hon skrivit en bok som är 350 sidor (det ideala sidantalet enligt mig är 349).

Forum skickade boken

Storytels vara eller icke vara

Jag har nyligen avlutat mitt abonnemang på Storytel i samband med att det gratiserbjudande som jag haft tagit slut. Nänns det lite som att jag inte har något att lyssna på när jag jobbar, vilket inte är helt sant eftersom jag avlutade Storytel då jag nästan aldrig hittade böcker att lyssna på där. Här kommer en liten sammanfattning av hur jag känner för tillfället;

Jag utan Storytel:

Vad ska jag nu lyssna på när jag inte kan lyssna på ljudböcker?

Jag med Stoytel:

Här hittar jag ju inga intressanta böcker att lyssna på.

Å, den här boken verkar faktiskt vara intressant, men usch vilken tråkig uppläsare det var, det här går ju inte att lyssna på.

Bokbloggsjerka 14 – 17 november

Det är fredag och dags för veckans bokbloggsjerka och den här gången är det en extra svår fråga.

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel? Ex: Charlotte Brontes Jane Eyre kontra Jean Rhys Wide Sargasso Sea, som har ”the Mad Woman in the Attic” som huvudperson, eller Bengt Ohlssons Gregorius, vars huvudperson är prästen i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Det enda exempel som jag kan komma på så här tidigt på morgonen är inte en bok utan den brittiska miniserien Lost in Austen där en ung kvinna i nutid en dag upptäcker att hon bytt plats med Elisabeth Benneth från Jane Austens Pride and prejudice. Annars så var jag väldigt förtjust i Bengt Ohlssons Gregorius när jag läste den. 

David och Stieg

Jag kan ha skrivit om det här tidigare, men efter att ha sett söndagens Babel så är det bara att kapitulera och acceptera att jag kommer att läsa den fjärde boken i Stieg Larssons Millennium-trilogin och det beror endast på att jag är väldigt förtjust i David Lagercrantz. Herregud han fick mig att läsa en bok om en fotbollsspelare som jag inte bryr mig om. Det som talar för att det kan bli ganska bra är att Lagercrantz en gång i tiden skrev några deckare som är bättre än genomsnittet och Himmel över Everest är en klaustrofobisk thriller på Mount Everest.

En intressant detalj som kom fram i Babel var när Lagercrantz i förbigående nämnde att han skrivit klart en kärleksroman som kanske kommer att komma ut. Det är en bok som han pratat om ganska länge och som jag redan väntat på att få läsa i några år nu, så det vore väldigt trevligt om den släpptes snart. Dock så verkar boken om hans pappa Olof Lagercrantz komma att bli verklighet så småningom.

Hjärta och smärta - Kärlekspar

Kulturkollo har den här veckan Hjärta och smärta som tema och utmaningen den här gången är att berätta om sitt favoritkärlekspar som skildrats i böcker, på scen, på film eller i andra sammanhang.

Det första paret som jag kom att tänka på är Olof och Lennart (tänk på gamla centerledare) från John Ajvide Lindqvists senaste roman Himmelstrand, där de två medelålders bönderna har en så naturlig omtanke och förhållningssätt till varandra.

Det andra paret som jag kom att tänka på är Karl Oskar och Kristina från Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos. Det är inte par som det kanske slår gnistor om, men det finns mycket kärlek och respekt mellan dem och tillsammans lyckas de i strävan att skapa sig ett nytt liv i Amerika.

Ett tredje par som det däremot slår gnistor om är Anna Karenina och greve Aleksej Vronskij i Lev Tolstojs klassiker Anna Karenina. Här får passionen Anna Karenina att lämna mannen och sonen för den stora kärlekens skull, dock slutar det hela olyckligt.

Tematrio - Sjukdomar

Den här veckan har Lyrans tematrio ett sjukdomstema. Berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar.

Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell – den starka trilogin om när HIV och AIDS kom till Sverige och kärlekshistorien mellan Rasmus och Benjamin.

I kroppen min av Kristian Gidlund – den fina boken där Gidlund skriver om den cancer som håller på att förgöra hans kropp och ta hans liv.

Pesten av Albert Camus – berättelsen om den algeriska staden Oran som drabbas av pesten och som isoleras från omvärlden och hur det påverkar stadens människor.

Nomineringarna till deckarpriset

Den här helgen pågår Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall och under festivalen har Svenska Deckarakademien avslöjat nomineringarna till priserna för bästa översatta kriminalroman och för bästa svenska kriminalroman.

De nominerade till priset för bästa till svenska översatta kriminalroman är;

Livets och dödens villkor av Belinda Bauer

Jakthundarna av Jørn Lier Horst

Tyskt rekviem av Philip Kerr

Sonen av Jo Nesbø

Fyrtio dagar utan skugga av Olivier Truc

De nominerade till bästa svenska kriminalroman är;

Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal

Söder om helvetet av Thomas Engström

Den stumma flickan av Michael Hjort och Hans Rosenfeld

Jonny Liljas skuld av Olle Lönnaeus

Skuggorna av Katarina Wennstam

Eftersom jag bara läst en bok i varje kategori (Sonen och Låt mig ta din hand) så är det lite svårt att lämna något tips om vilken bok som bör vinna. Dock så tyckte jag väldigt mycket om Tove Alsterdals bok och hoppas på att det är hon som tar hem priset. 

Stalker

Det dyker upp ett filmklipp hos Rikskriminalpolisen på en kvinna som är filmad från trädgården och nästa dag hittas hon brutalt mördad. När det kommer en ny film till polisen så finns det ingen tid att hinna identifiera kvinnan innan det för sent. Det finns vissa likheter mellan morden och ett brutalt mord som prästen Rocky Kyrklund dömdes till rättpsykiatrisk vård för nio år tidigare. Problemet är att Rocky lider av svårt minnesförlust och blackouter efter en svår bilolycka. När psykologen Erik Maria Bark kopplas in för att hjälpa polisen så börjar han ljuga för att rädda sitt eget skinn. Samtidigt så har Joona Linna varit försvunnen i ett år och nästan alla tror att han är död.

Stalker är den femte boken som författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril skriver om den egensinnige polisen Joona Linna under pseudonymen Lars Kepler, och det är nog i mitt tyckte den sämsta av böckerna. Även om jag brukar tycka att böckerna brukar kunna vara överdrivna (vilket är lättare att acceptera när vet om att de är urspårade från början) så dras jag ändå med och kan inte lägga ifrån mig boken förrän den är slut, men den här gången fastnade jag inte på samma i berättelsen. Det är inget större fel på språket, även om det förekommer en del klyschor med morgonrockar som öppnar sig själv och att alla kvinnor är vackra med åtsittande kläder. Min största invändning, förutom antalet sidor (få böcker behöver vara 603 sidor), är att dör så många i boken och att det finns alldeles för mycket övervåld som bara är onödigt. Plus att människor som borde ha dött ändå reser sig upp och fortsätter strida. Jag tror att det kan vara dags för mig och Lars Kepler att gå skilda litterära vägar. Påminn mig gärna när nästa bok kommer då det finns en viss risk för att jag kommer att tänka ”En ny bok av Kepler, så spännande och trevligt”.

Bonniers skickade boken

Bokbloggsjerka 7 – 10 november

Det har äntligen blivit fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka.

Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?

Min önskelista inför julen är väldigt kort, det enda som står på listan är Le Bakbok av Sébastien Boudet och den är jag ganska säker på att få eftersom jag kommer att köpa den till mig själv som komplement till släktens julklappslotteri.  

Kokbokslängtan

Det har börjat dyka upp kataloger med vårens böcker hos olika bokförlag och den bok som hittills väckt störst intresse hos mig är den här gången är en kokbok (trots mitt generella kokboksinköpsstopp). Jag har under några år letat efter en svensk utgåva av den amerikanska kocken Julia Childs Det goda franska köket, men har bara hittat svindyra begagnade exemplar. Till min stora glädje så kommer den nu i nyutgåva hos Wahlström & Widstrand och jag längtar redan till april då den släpps, Det är 720 sidor med grundläggande recept där det enligt beskrivningen finns brödbak i 34 steg och 12 sidor om omelett. Jag längtar efter att få hänge mig åt fransk matlagning under våren.

Det kan för övrigt hända att intresset för boken väcktes av filmen Julie & Julia med Meryl Streep.

Britt-Marie var här

Britt-Marie är en 63-årig kvinna som har blivit beskriven som att vara en passivt aggressiv ältande gnällkärring. En dag får hon nog av makens notoriska otrohet och lämnar honom efter 40 års äktenskap. Slumpen gör att Britt-Marie hamnar i Borg, en liten ort som drabbats hårt av den ekonomiska krisen och där det finns många till salu-skyltar utanför husen. Förutom anställningen på fritidsgården som är på väg att läggas ner så råkar hon även bli tränare för ortens fotbollslag, även om hon själv kanske inte är medveten det.

När jag först började lyssna på Britt-Marie var här så kunde jag inte sluta fnissa åt den märkliga kvinnan med sina principer om hur besticklådor bör organiseras. Sedan började jag tycka att Britt-Marie var en ganska tragisk karaktär som blivit illa behandlad av livet och av dem som varit henne nära. Det är dock en ganska mysig berättelse som man vet kommer att sluta lyckligt, och ibland behöver man sådana berättelser.

Tematrio - pappor

På söndag är det fars dag och det har Lyran tagit fasta på i veckans tematrio. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

Mig äger ingen av Åsa Linderborg – en väldigt fin bok om hennes uppväxt tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade pappa. Det är en kärleksförklaring till en pappa som gjorde det bästa han kunde, även om han hade en del begränsningar i sin föräldraroll.

God dag, mitt barn av Björn Meidal - en bok som bygger på de brev som August Strindberg skrev till yngsta dotter Anne-Marie, som han fick i det korta äktenskapet med Harriet Bosse och det barn som lät ha varit hans favorit. Här finns inga spår av alla de strider som Strindberg var inblandad i. I en radiointervju från 1972 beskriver dottern Strindberg som en lugn, snäll och omtänksam far och känner inte igen de skräckbilder som målats upp. Anne-Marie Strindberg (gift Hagelin) avled vid 105 års ålder 2007.

Knud, den store av Hanne-Vibeke Holst - en fin roman som skildrar en far som lider av att han inte känner att han passar in och som har väldigt höga tankar om sig själv.

Allhelgona

Den här helgen är det Allhelgona och det är den tid på året då vi kanske tänker lite extra på som inte längre är med oss. Den här helgen blir det extra tydligt då jag ska gå på två minnesgudstjänster för dem som avlidit under året. Det sammanfattar även det senaste året ganska bra.

Oktober - en sammanfattning

Det har blivit dags att summera läsmånaden oktober och det har varit en bra månad med många bra böcker. Höstens tema med tegelstenar har fortsatt med tre stycken den här månaden (Oates, Nesbø och Sandberg). Även om det varit en väldigt hög kvalitet på böckerna den här månaden så har ändå Kristina Sandbergs Liv till varje pris varit snäppet bättre än de andra. Eftersom det för min del känns som att oktober pågått i en evighet så känns det skönt att äntligen få vända blad i almanackan.

Karthago av Joyce Carol Oates

Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman

Jag skulle vara din hund (om jag finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl

Sonen av Jo Nesbø

Hägring 38 av Kjell Vestö

Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Antal lästa böcker: 7

Antal papperböcker (inkl e-böcker): 4

Antal ljudböcker: 3

Antal deckare: 1

Antal böcker utgivna 2014: 4

Antal kvinnliga författare: 3

Antal manliga författare: 4

Antal recensionsex: 2

Antal böcker lästa på svenska: 7

Antal böcker lästa på originalspråk: 5

Antal länder: 4 (Sverige, USA, Finland, Norge)