tisdag 29 januari 2019

Den resande Kaninen


Jag vet att det inte hänt så mycket här på bloggen senaste tiden och det kommer att hända ännu mindre de närmaste veckorna. Jag håller nämligen på att packa väskan inför min resa till Kuba, där jag kommer att tillbringa tre veckor. Eftersom jag har förstått det som att det inte finns tillgång till internet där på samma sätt som hemma så kommer jag att försöka ha internetfasta under resan. När jag kommer tillbaka lovar jag att berätta om resan och de böcker som jag läst under tiden.

söndag 27 januari 2019

Kvartetten


Jana, Brit, Daniel och Henry bildar tillsammans Van Nesskvartetten när de går på konservatoriet. Jana spelar första violin och är gruppens målmedvetna ledare. Brit spelar andraviolin, är tystlåten och ensam utan familj. Daniel spelar cello, är lite äldre än de andra och är rädd för att binda sig. Henry spelar altviolin och är ett musikaliskt underbarn som alltid haft lätt för sig. Vi får följa kvartetten under flera år när de tillsammans möter både motgångar och når stora framgångar, ibland i harmoni med varandra och ibland inte. De går genom livet bundna till varandra genom musiken och deras vänskap.



Kvartetten är den amerikanska författaren Aja Gabels debutroman om fyra olika människor som binds samman av musiken. Det märks att Gabel själv är cellist och det ger en extra dimension till berättelsen och en annan förståelse för vad det är som krävs för att bli en professionell musiker och de fysiska krämpor som kommer med det. Det är en berättelse om vänskap som bygger mer på musiken som en gemensam nämnare än att de fyra personerna tycker om varandra. Jag har inledningsvis lite svårt att komma in i berättelsen, men när jag väl gjorde det kunde jag inte lägga ifrån mig den. Det är en stark debut och jag ser fram emot att läsa mer av Gabel i framtiden.

fredag 25 januari 2019

Från Noice till nu


När jag nyligen av en slump upptäckte att Peo Thyrén har skrivit en biografi och att det gick att förhandsbeställa den signerad kunde jag inte låta bli. Peo Thyrén är en artist som har en lång karriär bakom sig och var som tonåring med och grundande bandet Noice som blev stjärnor över en natt och hade massor av fans. När bandet splittrades i början av 1980-talet fortsatte Thyrén att skörda framgångar med band som Easy Action och Sha-Boom. Det är också Thyrén som skrev soundtracket till mitt liv under några år i början av 1990-talet. Sha-Boom var mina stora idoler under några år från det att jag upptäckte dem när de hade en hit med R.O.C.K. i slutet av 1980-talet och lite senare upptäckte jag Noice och hade även en LP med Easy Action där Tommy Nilsson sjunger. Thyrén har även skrivit låtar till andra som Lena Philipssons Dansa i neon och även haft framgångar med det kristna bandet B.I.G. och återupplivat både Noice och Sha-Boom.

Från Noice till nu är en biografi som Peo Thyrén skrivit själv och även om han är en duktig skribent så tycker jag att den hade vunnit på att någon annan hade hjälpt till att få en tajtare berättelse med en tydligare röd tråd. Peo Thyrén har definitivt levt ett intressant liv och har haft en lång och framgångsrik karriär som få kan mäta sig med. Det är ändå varit en intressant berättelse att läsa.

onsdag 23 januari 2019

En halv gul sol


Olanna och Kainene är två tvillingsystrar som är så olika som det går att vara. Olanna är en skönhet och som gör sig till vän med alla. Kainene är en hård affärskvinna och som har bestämt sig för att gå i sin pappas välbeställda fotspår. Kainene träffar engelsmannen Richard som blir blixtförälskad i henne och hon har inga planer på att bilda familj. Olanna däremot flyttar ihop med stora kärlek Odenigbo, som är politiskt engagerad, och försöker att bilda familj. Hos Olanna och Odenigbo bor även deras huspojke Ugwu, en fattig pojke från landsbygden som blir en i familjen. När Biafra förklara sig självständigt från Nigeria och inbördeskriget bryter ut blir alla offer för de fruktansvärda händelser som kommer att tvinga människor från sina hem och splittra familjer.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en bok som jag tänkt läsa, men dragit mig för eftersom den är så tjock. När det drogs igång en gemensam tegelstensläsning av boken på Instagram lånade jag den som e-bok och började läsa. Tanken var att jag skulle läsa några kapitel i taget, men jag kunde inte sluta läsa boken. Det är en oerhört stark berättelse om det som ledde fram till Biafrakriget och lidandet under kriget. Allt berättas omväxlande av Ugwu, Olanna och Richard som ger sina perspektiv av berättelsen och det är ett grepp som jag tycker fungerar utmärkt. Det här en av de bästa böcker som jag har läst på ett tag. Det känns som att det blivit hög tid för mig att ta tag i Adichies roman Americanah, som har stått oläst i bokhyllan ganska länge nu.

söndag 20 januari 2019

Ester Tagg och Den flygande holländaren


Ester Tagg har bott på Silverskedens barnhem sedan hon var liten och när hon om några dagar fyller tio år kommer hon att säljas till fabriken, som alla andra barn från barnhemmet gjorts före henne. Det enda som Ester har efter sina föräldrar är en halv skattkarta med en teckning av ett flygande skepp. När ett skepp som ser ut som det på teckningen kommer till Nödköping för att fylla på proviant bestämmer sig Ester för att smyga ombord på skeppet för att se om hon kan få veta mer om sina föräldrar.

Ester Tagg och Den flygande holländaren är en alldeles underbar berättelse om den modiga Ester som smyger ombord på ett piratskepp och beger sig ut på äventyr med ett gäng pirater. Det är en lagom spännande berättelse om ett riktigt äventyr och jag ser verkligen fram emot att läsa den andra boken om Ester Tagg som precis har kommit ut.

Egentligen hade mamma tagit med sig boken för att försöka få släktens nioåring att läsa den, men hon blev måttligt intresserad och ville inte läsa den. Jag däremot föll pladask för boken och det är inte illa att två av tre generationer gillar den.

torsdag 17 januari 2019

Stiltje

Det har visst blivit så att det varit väldigt lugnt här på bloggen den senaste tiden utan att det var riktigt meningen. Det beror delvis på en kombination av tegelstensläsning och att jag har lite annat att stå i. Det kommer inte heller att bli så många uppdateringar de närmaste veckorna, jag kommer att återkomma till det lite senare. Tanken är i alla fall att bloggen kommer att vakna till liv igen framåt mars.

fredag 11 januari 2019

Evelyn Hugos sju äkta män


Monique känner att livet inte riktigt är på topp, hennes äktenskap har kraschat och karriären som journalist har avstannat. Dessutom har hon inget soffbord att lägga upp fötterna på eftersom hennes ex tog med sig det när han flyttade ut. När den legendariska skådespelerskan Evelyn Hugo bestämmer sig för ett ge den första intervjun på många år kräver hon att Monique som ska göra intervjun. När uppdraget börjar visar det sig att Evelyn vill berätta sitt livs historia med alla skandaler och framgångar och att det är Monique som ska skriva den utan att försköna något.

Evelyn Hugos sju äkta män av den amerikanska författaren Taylor Jenkins Reid är en berättelse om en kvinna som utnyttjat sitt utseende för att skapa sig ett nytt liv och en karriär. Det är en intressant upplagd berättelse där Evelyns berättelse varvas med tidningsartiklar och Moniques historia. Det är en berättelse som fängslade mig för stunden, men som inte kommer att stanna kvar särskilt länge.

onsdag 9 januari 2019

The Soundtrack of My Blog


Kulturkollo har bjudit in till en bloggstafett om vad det är som inspirerar oss och för mig har musik varit ett soundtrack till mitt liv sedan jag var liten. Jag har med åren visserligen blivit allt sämre på att upptäcka ny musik och anser att det räcker med ny musik av gamla favoritartister. I ärlighetens namn lyssnar jag mest på samma artister och ska man tro på Spotifys årssammanställning brukar jag lyssna på ungefär fyra artister och sedan en blandad kompott. I år påstod att Spotify att jag hade lyssnat på Suede i 97 timmar, och det tyckte jag ändå lät helt rimligt. Även om jag lyssnar väldigt mycket några få artister så spänner min musiksmak över ett brett spektrum av genrer från opera (främst den franske tenoren Roberto Alagna), jazz, rock, punk och hårdrock, men inte så mycket pop. Det händer även att jag slutar lyssna på en artist under några år för att sedan återupptäcka dem (då blir det nästan som att börja lyssna på en ny artist).

Jag tänkte ta med er på en liten resa in i den musik som jag gillar vilka artister det är som har följt mig längst, både genom några videor och en spellista med mina mest inflytelserika låtar.

Hösten 1998 efter att jag hade tagit studenten tillbringade jag en termin i Lewes, England för att läsa en språkkurs i engelska. Den hösten upptäckte jag det walesiska bandet Manic Street Preachers genom deras hitsingel If you tolerate this then your children will be next (en låt som förövrigt handlar om spanska inbördeskriget). Det jag inte visste den hösten var att Manic Street Preachers skulle komma att bli det mest inflytelserika bandet för mig och att jag skulle lyssna på dem i minst tjugo år. Det är också det band som jag har sett live flest gånger.


Ett annat band som jag har lyssnat på länge är Suede som tog en längre paus under 00-talet, men som har släppt några väldigt bra skivor sedan de gjorde comeback för några år sedan. Den enda gången som jag har sett Suede live var sommaren 1997 då de gjorde en spelning på Storsjöyran och då spelade bland annat Beautiful ones (videon nedan). Jag minns att konserten var helt fantastisk och att sångaren Brett Anderson trollband publiken (eller i alla fall mig).


Jag har satt ihop en spellista på Spotify med låtar som betyder extra mycket för mig. Tanken var att det skulle vara en behändig lista på 10-12 låtar, men den växte till drygt 60 låtar och spänner från opera till hårdrock via jazz, lite pop och punk. Om jag får säga det själv är det den ultimata spellistan som inte innehåller en enda medioker låt. Jag har upptäckt att om använder shuffle-funktionen kan man få fina övergångar från Metallica till Monica Zetterlund till Manic Street Preachers till Christina Aguliera.





måndag 7 januari 2019

Kristin Lavransdotter 1. Kransen


Kristin Lavransdotter är det äldsta överlevande barnet till Lavrans Björgulfsson och hans hustru Ragnfrid på Jörundgård och blir som femtonåring bortlovad av sin familj till en man från en bra familj. När Kristin tillbringar ett år som ungsyster i en klosterskola råkar hon en dag ut illa ut och blir räddad i sista stund av den ridderlige Erlend. Kristin faller pladask för den stilige Erlend och de två inleder en relation trots att hon är trolovad med en annan och att han har ett tvivelaktigt rykte.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa den norska författaren Sigrid Undsets klassiska trilogi Kristin Lavransdotter som hon skrev på 1920-talet, men det har inte blivit av. När den första delen, Kransen, släpptes som storpocket som en del i serien med kvinnliga nobelpristagare i litteratur passade jag på att köpa den vackra utgåvan. Jag vill så gärna älska berättelsen och läsa alla tre delarna i rask takt, men tyvärr så har jag svårt att komma in i boken och tycker att den bitvis är ganska trist. Dessutom så tycker jag att Erlend verkar vara en riktig skitstövel. Jag får se om läser de två återstående delarna framöver.

lördag 5 januari 2019

Konsten att vara kvinna


När den brittiska författaren och journalisten Caitlin Morans bok Konsten att vara kvinna kom på svenska för ett antal år sedan var det många som läste och hyllade den, men det blev aldrig att jag läste den. När jag några veckor innan jul var på en loppis i närheten av jobbet fanns boken där i ett fräscht, inbundet exemplar för några kronor och då kunde jag inte låta bli att köpa den. Nu har jag läst boken och det blev den bok som fick avsluta 2018 (även om recensionen inte kommer förrän nu).

Konsten att vara kvinna börjar på Morans trettonårsdag, en bedrövlig dag då hon är överviktig, har inga vänner och får grus kastat på sig av några killar. Sedan får vi följa henne genom tonårstiden och hur det är att möta de utmaningar som finns för kvinnor. Moran skriver om övervikt, arbetsplatser, kärlek, shopping, abort och moderskap hela tiden blandat med både humor och allvar. Det är en bok som innehåller en hel del igenkänning och som är riktigt rolig. Det kan mycket väl bli så att jag framöver kommer att läsa fler böcker av Moran.

torsdag 3 januari 2019

Det kommande läsåret


Nu när 2019 har börjat är det högtid att börja fundera på om jag ska köra någon utmaning under det kommande året. Jag brukar inte ägna mig så mycket åt olika utmaningar eftersom jag föredrar att låta lusten styra min läsning, plus att jag vet av erfarenhet att det kommer att dyka upp nya böcker under året som kommer att tränga sig före alla andra böcker. På Goodreads har jag i alla fall satt målet att jag ska läsa 110 böcker under 2019.

Min största utmaning under året kommer nog att bli att få till den ultimata bokpackningen till min resa till Kuba som jag snart åker på. En tre veckor lång rundresa gör att det inte kommer att finnas jättemycket plats för böcker, men samtidigt så behöver jag en del böcker för att klara mig under resan. Målet är att hitta den perfekta blandningen med ganska tjocka, lättsamma böcker som pocket och e-böcker.

onsdag 2 januari 2019

2018 - en lite nördigare sammanfattning


Jag håller på och sammanfattar läsåret 2018 och har nu kommit fram till den lite nördigare och mer sifferbaserade delen av sammanfattningen.

Antal lästa böcker: 123     
Antal pappersböcker: 102
Antal e-böcker: 21
Antal böcker utgivna 2018: 70
Antal klassiker: 7
Antal deckare: 17
Antal faktaböcker: 12
Antal seriealbum: 16
Antal noveller: 1
Antal kvinnliga författare: 91
Antal manliga författare: 31
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 114
Antal böcker lästa på engelska: 8
Antal böcker lästa på originalspråk: 44
Antal recensionsex: 20

Antal länder: 25
Sverige 36
England 23
USA 17
Frankrike 13
Tyskland 3
Italien 3
Spanien 3
Irland 3
Schweiz 2
Sydkorea 2
Kanada 2
Finland 2
Island 2
Australien 1
Danmark 1
Japan 1
Skottland 1
Norge 1
Israel 1
Argentina 1
Brasilien 1
Belgien 1
Ryssland 1
Nya Zeeland 1
Kuba 1

tisdag 1 januari 2019

2018 - den långa listan

I min sammanfattning av 2018 har jag gjort en lång lista som sammanfattar året utifrån en rad olika aspekter. Även i år har jag hämtat inspiration från Kulturkollos veckoutmaning med en lång lista för att sammanfatta det gångna året.

Årets tema: böcker som utspelar sig i bokaffärer (5 böcker)
Årets litterära resmål: Ryssland, Sankt Petersburg och Moskva
Årets författarmuseum: Tolstojs hus i Moskva, som har stått orört sedan han dog
Årets poesi: Ædnan av Linnea Axelsson
Årets bok med störst behov av en redaktör: 18 and life on Skid Row av Sebastian Bach
Årets mest oväntade: My policeman av Bethan Roberts
Årets klassiker: Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Årets knock out: Lojal av Delphine de Vigan
Årets brevsamling: Jane Austens brev av Jane Austen
Årets kvinnokamp: Makten av Naomi Alderman
Årets gråtfest: Room av Emma Donoghue
Årets historiska: I Tanger av Christine Mangan
Årets obehagligaste: Skallra av Fiona Cummins
Årets grafiska: Min vän Dahmer av Derf Backderf
Årets nya bekantskap: Kött och ben och vatten av Luiza Sauma
Årets familjekrönika: Pachinko av Min Jin Lee
Årets tegelsten: Hackendahl ger sig aldrig av Hans Fallada
Årets ögonöppnare: Hunger av Roxane Gay
Årets återseende: Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón
Årets aldrig mer: Ultimatum av L. S. Hilton (som tur är serien slut nu)
Årets huvudperson: Diana Prince, Wonder Woman
Årets bifigur: Baby Groot i Guardians of the Galaxy vol 2 och Avengers Infinity war
Årets filmupplevelse: Wonder Woman
Årets magplask: Den osynlige väktaren av Dolores Redondo
Årets kan-inte-släppa-den: Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Årets skämskudde: Huset på Cap Corpse av Emma Piazza
Årets lyckopiller: När isarna smälter av Joël Baqué
Årets väderbok: Regnvakt av Tatiana de Rosnay
Årets debut: Inlandet av Elin Willows
Årets skandal: Svenska Akademien
Årets förlag: Sekwa (i år igen)
Årets överskattade: 1793 av Niklas Natt och Dag
Årets underskattade: Idioten av Elif Batuman
Årets TV-serie: Sons of Anarchy
Årets titel: Min pappa är snäll och min mamma är utlänning av Emmy Abrahamsson
Årets album: The blue hour - Suede
Årets artist: Suede
Årets låt: Little sparrow med Audra Mae
Årets deckare: Den instängdas blick av Fred Vargas
Årets biografi: Coal Black Mornings av Brett Anderson
Årets feelgood: Den lilla bistron i Bretagne av Nina George
Årets bästa läsmånad: augusti (17 böcker)
Årets mesta författare: Delphine de Vigan, 4 böcker
Årets mest frekventa länder: Sverige (36), England (23), USA (17), Frankrike (13)