Jane Austens brev

Det är ingen större hemlighet att Jane Austen är en av mina favoritförfattare och när jag i höstas hittade en nyutgiven samling med brev som hon har skrivit kunde jag inte låta bli att köpa den. Samlingen består av 148 brev, de flesta till Austens syster Cassandra. En brevsamling skrivna under åren 1796-1817 där de flesta breven är ganska långa och som är 520 sidor (plus förklaringar och fotnoter) är inte en typ av bok som går särskilt snabbt för mig att läsa eftersom jag har svårt att få en bra flyt i läsningen när det är brev. Det har också tagit ett bra tag för mig att läsa den, även om jag verkligen gillar boken. En sak som jag släppte redan från början var att ens försöka hänga med i alla referenser och alla människor som nämns i boken. I slutet av boken finns en sammanställning med vad varje brev refererar till om det är någon som man blir nyfiken på. Breven handlar till största delen om vardagslivet med redogörelser av vilka klänningstyg och hättor som köps, beskrivningar av danser och en del skvaller. Det handlar nästan ingenting om Austens skrivande, fastän hon skriver en del om utgivningen av böckerna under de sista åren. Det är uppenbart att Austen gillar att människor läser och gillar hennes böcker, men att hon själv inte har någon önskan om att bli känd. Vid ett tillfälle kommenterar hon att ena brodern vid något tillfälle inte hade kunnat låta bli att avslöja vem författaren var när några på en fest pratat uppskattande om en av böckerna. Hon blev dock inte särskilt glad när den dåvarande engelske kronprinsen ville att hon skulle dedicera en bok till honom.

I likhet med romanerna så har Austen ett fantastiskt språk och hennes beskrivningar av omgivningarna är knivskarpa och bitvis lite hårda. Det är också uppenbart att breven aldrig var tänkta att läsas av någon annan än mottagaren. Det sägs även att hon bad systern Cassandra förstöra många brev efter hennes död. Paulina Helgeson har gjort ett bra jobb med att översätta brevsamlingen och ge den en svensk språkdräkt.