onsdag 9 januari 2019

The Soundtrack of My Blog


Kulturkollo har bjudit in till en bloggstafett om vad det är som inspirerar oss och för mig har musik varit ett soundtrack till mitt liv sedan jag var liten. Jag har med åren visserligen blivit allt sämre på att upptäcka ny musik och anser att det räcker med ny musik av gamla favoritartister. I ärlighetens namn lyssnar jag mest på samma artister och ska man tro på Spotifys årssammanställning brukar jag lyssna på ungefär fyra artister och sedan en blandad kompott. I år påstod att Spotify att jag hade lyssnat på Suede i 97 timmar, och det tyckte jag ändå lät helt rimligt. Även om jag lyssnar väldigt mycket några få artister så spänner min musiksmak över ett brett spektrum av genrer från opera (främst den franske tenoren Roberto Alagna), jazz, rock, punk och hårdrock, men inte så mycket pop. Det händer även att jag slutar lyssna på en artist under några år för att sedan återupptäcka dem (då blir det nästan som att börja lyssna på en ny artist).

Jag tänkte ta med er på en liten resa in i den musik som jag gillar vilka artister det är som har följt mig längst, både genom några videor och en spellista med mina mest inflytelserika låtar.

Hösten 1998 efter att jag hade tagit studenten tillbringade jag en termin i Lewes, England för att läsa en språkkurs i engelska. Den hösten upptäckte jag det walesiska bandet Manic Street Preachers genom deras hitsingel If you tolerate this then your children will be next (en låt som förövrigt handlar om spanska inbördeskriget). Det jag inte visste den hösten var att Manic Street Preachers skulle komma att bli det mest inflytelserika bandet för mig och att jag skulle lyssna på dem i minst tjugo år. Det är också det band som jag har sett live flest gånger.


Ett annat band som jag har lyssnat på länge är Suede som tog en längre paus under 00-talet, men som har släppt några väldigt bra skivor sedan de gjorde comeback för några år sedan. Den enda gången som jag har sett Suede live var sommaren 1997 då de gjorde en spelning på Storsjöyran och då spelade bland annat Beautiful ones (videon nedan). Jag minns att konserten var helt fantastisk och att sångaren Brett Anderson trollband publiken (eller i alla fall mig).


Jag har satt ihop en spellista på Spotify med låtar som betyder extra mycket för mig. Tanken var att det skulle vara en behändig lista på 10-12 låtar, men den växte till drygt 60 låtar och spänner från opera till hårdrock via jazz, lite pop och punk. Om jag får säga det själv är det den ultimata spellistan som inte innehåller en enda medioker låt. Jag har upptäckt att om använder shuffle-funktionen kan man få fina övergångar från Metallica till Monica Zetterlund till Manic Street Preachers till Christina Aguliera.





5 kommentarer:

Anna Johansson sa...

Så kul att läsa ditt inlägg! Den ultimata spellistan - låter fint för en som inte ens har spotify :-)

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Bra band och låtar - kul med en så blandad lista också!

Ela sa...

Ååhh! Manic Street Preachers! Jag har dyrkat dem som gudar till och från under många år.

David Lundgren sa...

Ungefär så spretig är jag också! Det är nästan lättare att säga vilka genrer jag INTE lyssnar på, det går fortare :)

Eva-L sa...

Vi åkte till England samtidigt! Hösten 98 började jag plugga i Guildford. :)
Suede <3