Visar inlägg med etikett bloggstafett. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bloggstafett. Visa alla inlägg

onsdag 9 januari 2019

The Soundtrack of My Blog


Kulturkollo har bjudit in till en bloggstafett om vad det är som inspirerar oss och för mig har musik varit ett soundtrack till mitt liv sedan jag var liten. Jag har med åren visserligen blivit allt sämre på att upptäcka ny musik och anser att det räcker med ny musik av gamla favoritartister. I ärlighetens namn lyssnar jag mest på samma artister och ska man tro på Spotifys årssammanställning brukar jag lyssna på ungefär fyra artister och sedan en blandad kompott. I år påstod att Spotify att jag hade lyssnat på Suede i 97 timmar, och det tyckte jag ändå lät helt rimligt. Även om jag lyssnar väldigt mycket några få artister så spänner min musiksmak över ett brett spektrum av genrer från opera (främst den franske tenoren Roberto Alagna), jazz, rock, punk och hårdrock, men inte så mycket pop. Det händer även att jag slutar lyssna på en artist under några år för att sedan återupptäcka dem (då blir det nästan som att börja lyssna på en ny artist).

Jag tänkte ta med er på en liten resa in i den musik som jag gillar vilka artister det är som har följt mig längst, både genom några videor och en spellista med mina mest inflytelserika låtar.

Hösten 1998 efter att jag hade tagit studenten tillbringade jag en termin i Lewes, England för att läsa en språkkurs i engelska. Den hösten upptäckte jag det walesiska bandet Manic Street Preachers genom deras hitsingel If you tolerate this then your children will be next (en låt som förövrigt handlar om spanska inbördeskriget). Det jag inte visste den hösten var att Manic Street Preachers skulle komma att bli det mest inflytelserika bandet för mig och att jag skulle lyssna på dem i minst tjugo år. Det är också det band som jag har sett live flest gånger.


Ett annat band som jag har lyssnat på länge är Suede som tog en längre paus under 00-talet, men som har släppt några väldigt bra skivor sedan de gjorde comeback för några år sedan. Den enda gången som jag har sett Suede live var sommaren 1997 då de gjorde en spelning på Storsjöyran och då spelade bland annat Beautiful ones (videon nedan). Jag minns att konserten var helt fantastisk och att sångaren Brett Anderson trollband publiken (eller i alla fall mig).


Jag har satt ihop en spellista på Spotify med låtar som betyder extra mycket för mig. Tanken var att det skulle vara en behändig lista på 10-12 låtar, men den växte till drygt 60 låtar och spänner från opera till hårdrock via jazz, lite pop och punk. Om jag får säga det själv är det den ultimata spellistan som inte innehåller en enda medioker låt. Jag har upptäckt att om använder shuffle-funktionen kan man få fina övergångar från Metallica till Monica Zetterlund till Manic Street Preachers till Christina Aguliera.





onsdag 19 december 2018

Julkalenderbloggstafett


Idag är det dags för lucka nummer 19 i julkalenderbloggstafetten som Sofies bokblogg ordnar och jag har i dag tagit över stafettpinnen från enligt O.

Temat för julkalenderbloggstafetten är Bäst 2018 och när jag kollade igenom min lista med de böcker som jag har läst under 2018 visade det en av de böcker som gjort störst intryck på mig är en bok som jag läste i början av året, Hackendahl ger sig aldrig av Hans Fallada. Jag kan själv bli lite förvånad över att en av de böcker som gjorde starkast intryck under året är en tysk tegelsten på 750 sidor som gavs ut 1938 och som har en käck titel som i alla fall jag tycker låter lite som en gammal pilsnerfilm.

Hackendahl ger sig aldrig handlar om familjen Hackendahl i Berlin där pappan Gustav styr familjen med järnhand och uppfostrar sina barn med militärisk disciplin. När berättelsen börjar håller första världskriget på att bryta ut och i Tyskland råder en upprymd känsla och patriotismen frodas när många är redo att bidra till kriget som alla tror kommer att vara över fort. Gustav Hackendahl är en stolt ägare till ett hyrverk med ett trettiotal hästar och droskor och han är av dem som gladeligen är med och bidrar till den tyska krigsmakten. Vi får sedan följa familjens öde genom första världskriget, Weimarrepublikens fall, den politiska oron under mellankrigstiden med hyperinflationen och den framväxande nationalsocialismen. I familjen får Gustav se sina droskor bli utkonkurrerade av taxibilar och att alla barnen vänder sig mot honom.

Det som jag tycker gör Falladas böcker extra intressanta att läsa är att de skrevs som samtidsberättelser om en tid som är väldigt intressant och som påverkar hur vi har det idag. Dessutom så finns det vissa obehagliga likheter med hur utvecklingen i samhället ser ut idag.

Jag lämnar nu över stafettpinnen till Lisa på Pedesibibban (finns bara på Instagram)



onsdag 28 november 2018

Julkalenderbloggstafett


Det är snart den första december och första advent och det betyder att det drar igång en julkalenderbloggstafett som organiseras av Sofies bokblogg och där vi är 24 bloggar som kommer att skriva en dag var fram till och med julafton.

Det finns länkar till alla bloggar som deltar och vilka dagar de skriver här:

16. Boktanken
18. Enligt O
20. Lisa på Pedesibibban (obs, instragram)

onsdag 14 december 2016

Julkalenderbloggstafett lucka 14

Det har blivit dags för mig att presentera den fjortonde luckan i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett där jag tar över pinnen från Anna på Stories from the city och temat i år är viktiga böcker. Jag tänker skriva lite om min viktigaste nya litterära bekantskap i år, den italienska författaren Elena Ferrante. Under 2016 verkar det som att stora delar av boksverige drabbats av Ferrante-feber och jag var en av dem som föll för den första delen av Neapel-kvartetten, Min fantastiska väninna, när den kom på svenska i våras. Under månaderna fram tills den andra delen, Hennes nya namn, släpptes hade förväntningarna vuxit rejält i alla fall hos mig och till skillnad från många andra böcker med höga förväntningar på sig så levde boken inte bara upp till dem, utan överträffade dem med råge.


Det är sällan det skrivs böcker om livslång vänskap mellan kvinnor på det här sättet och Ferrante är en mästare. Böckerna handlar om Lenù och Lila som lär känna varandra när de börjar skolan och även om båda är begåvade så är det bara Lenù som får chansen att läsa vidare efter grundskolan. Det är också en berättelse som även om den utspelar sig i Italien så handlar den inte handlar om Italien, utan för Lenù, Lila och deras vänner består världen av det fattiga kvarteret i Neapel där de bor. Det är en värld präglad av fattigdom, kriminalitet, våld och där italienskan är det fina språket som de intellektuella pratar medan folket pratar napolitanska. Det är Lenù, som blivit en berömd författare, som berättar om deras liv, eller främst Lilas liv.

Det har hela tiden varit känt att Elena Ferrante är en pseudonym och den har fram till nyligen varit en välbevarad hemlighet. Nu i höst har dock några journalister avslöjat vem som döljer sig bakom pseudonymen, något som jag personligen tycker var extremt onödigt. Varför man tyckte att det var så viktigt att avslöja en författare som bett om att få bli lämnad ifred. Att veta vem som skrivit böckerna påverkar inte på något sätt kvaliteten. Dessutom kan jag tycka att det är ganska skönt att det inte finns någon författare som intervjuas överallt och som ställer sig i vägen för böckerna.

Jag räknar ner tills den tredje boken, Den som stannar, den som går, som släpps strax efter jul och jag hoppas att både den tredje och sedan den avslutande fjärde boken fortsätter att leva upp till förväntningarna.

Imorgon lämnar jag över stafettpinnen till Lyrans Noblesser.

lördag 12 december 2015

Bloggstafett för medmänsklighet

Idag ordnar Kulturkollo en bloggstafett för medmänsklighet och under hela dygnet så kommer det att dyka upp inlägg på en rad olika bokblogggar.

Idag när det känns som att världen omkring oss bara blir allt mörkare och att medmänskligheten blir allt mer sällsynt så ordnar Kulturkollo den här bloggstafetten för medmänsklighet. I mitt bidrag till stafetten kommer jag att leta efter medmänsklighet i litteraturen.

En av de första som jag kom att tänka på är Regina i Sara Lövestams böcker om privatdetektiven Kouplan, Sanning med modifikation och Önska kostar ingenting. Regina har ingen speciellt stor roll i böckerna, men det är hon som har den papperslöse Kouplan som inneboende och som inte säger någonting när han inte har pengar till hyran, utan lagar istället mat till honom.

Överlag så finns det många människor med stor medmänsklighet i just Sara Lövestams böcker och ett bra exempel finns i hennes andra roman I havet finns så många stora fiskar, som handlar om den femårige Malte, vars sociala skyddsnät har stora hål. När en man börjar närma sig Malte så finns det en människa som ser allt genom sitt fönster och som bryter sin isolering för att kunna rädda en pojke som hon aldrig pratat med.

En annan bok som jag älskat sedan barndomen är Michelle Magorians fantastiska God natt, mister Tom om den åttaårige William som evakuerats till den engelska landsbygden från det bombade London under andra världskriget och som hamnar hos den buttre Tom. Tom visar snart upp en stor medmänsklighet när han tar sig an den traumatiserade pojken och får honom att växa och utvecklas som människa.


Det finns många fler exempel, men den här gången nöjer jag mig med tre

Hela schemat för dagen ser ut så här:

måndag 7 december 2015

Julkalenderstafett

Jag är en del av den adventskalender som Sofi på Sofis bokblogg organiserat och jag tar över stafettpinnen från Breakfast Book Club. Tanken är att vi ska skriva om en riktigt bra bok som vi läst under 2015. Den bok som jag valt att skriva om är kanske inte den allra bästa som jag läst under året, men det är en bok som för mig är mer än bara en bok, Effekten av Susan av Peter Høeg.

När man har Peter Høeg som favoritförfattare så blir man inte bortskämd med att det kommer en bok vart och vartannat år, Effekten av Susan är hans åttonde bok sedan debuten 1988 och det var fem år sedan det senast kom en bok. Så bara att det kommer en ny bok av honom är speciellt i sig, dessutom är det så att efter som min danska lämnar en del övrigt att önska så har jag fått vänta i ett år på att den svenska översättningen skulle komma. Under året hann jag läsa en recensioner och artiklar som antydde att det här skulle vara hans bästa bok på länge, vilket bidrog till att mina förväntningar hann skruvas upp ganska rejält.



Till min stora lättnad så visade sig den thrilleraktiga berättelsen om den berömda fysikern Susan, som har den unika egenskapen att människor blir totalt uppriktiga i hennes närvaro, är det bästa som Høeg skrivit de senaste tjugo åren (konkurrensen är visserligen inte så mördande eftersom han inte så produktiv under de åren). Läs mer om vad jag tyckte om boken här.

Peter Høeg är inte en författare som ger så många intervjuer så när jag fick veta att han skulle komma till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm så bestämde jag mig omedelbart för att åka dit. Det är ju ändå en författare vars böcker jag älskat sedan hans De kanske lämpade knockade mig i tonåren (vilket otroligt nog är 20 år sedan). Först var han oväntad under intervjun på scenen och sedan under signeringen var han väldigt trevlig och verkade bli uppriktigt glad över mitt stapplande försök att berätta hur mycket hans böcker betytt för mig.



I mitt exemplar av Effekten av Susan står det nu Hjärtliga hälsningar till Hanna

Jag lämnar nu över stafettpinnen till The world I live in

måndag 30 november 2015

söndag 8 mars 2015

Internationella kvinnodagen - Bloggsstafett


Dänna Psalmbok har jag fått till skänks af min husbonde Pehr Olof Son i Aspås och Böle Den 16 januari 1841

Dessa rader är antecknade av en Magdalena Pehrsdotter på insidan av pärmen till den psalmbok som hon en gång fick och som numera står i min bokhylla. För mig representerar Magdalena Pehrsdotter alla dessa bortglömda kvinnoöden som finns i historien. Troligtvis så arbetade hon som piga på bondgård och fick antagligen arbeta hårt. Eftersom psalmboken finns bevarad så är det inte helt otroligt att jag och Magdalena även är släkt med varandra, men jag har ingen aning om hur. Jag gjorde ett försök att ta reda på mer om henne, men utan födelsedatum är det näst intill omöjligt.

I en konstupplaga av nya testamentet från 1898 hittade jag några andra påminnelser om släkten genom ett par dödsannonser och ett väldigt svårtläst dokument på norska från 1828 (eller jag antar att det är på norska eftersom det är utfärdat i Verdal). Den ena annonsen är för en Kristina Larsson som när hon avled 1933 sörjdes man, barn och barnbarn. Den andra annonsen vittnar om vad som troligen var Kristinas största sorg i livet, den som berättar att hennes son Gustaf Emanuel Gunnarsson vid 20 års ålder omkommit vid torpedering i Engelska kanalen 4 december 1917, i slutet av första världskriget. Kristinas yngsta dotter Brita är min farfars mor och det är troligtvis hon som har sparat annonserna. Pappa säger att Brita många decennier efter lillebroderns död berättade om honom för barnbarnen, så det var en händelse som satte djupa sår. Jag hann aldrig träffa Brita som dog några år innan jag föddes (hennes man Oskar hann jag däremot träffa några gånger som väldigt liten), men enligt vad jag hört och förstått så var hon en redig kvinna av den gamla stammen som tog hand om hemmet och som verkar ha betytt en hel del för sina barnbarn.

Om hundra år när ingen längre kommer ihåg vem jag var (om inte syskonbarnen blir väldigt långlivade) så kanske någon kommande släkting hittar något som jag skrivit någonstans och undrar vem jag var.


Det här inlägget är en del av den bloggstafett som Kulturkollo ordnar med anledning av den internationella kvinnodagen. Här nedan finns länkar till alla bloggar som deltar i stafetten.

00.01 Kulturkollo
04.00 Fiktiviteter
08.00 Bokhyllad
09.30 Bokbabbel
11.30 JoS blog
12.30 Bakbokmat
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
16.00 Tittelina

23.59 Kulturkollo

Bloggstafett

Idag är det den internationella kvinnodagen och Kulturkollo ordnar en bloggstafett. Jag kommer så klart att vara med och mitt inlägg kommer att publiceras ikväll, till dess kan man gå in på de andra bloggarna för att läsa vad de skriver om.

00.01 Kulturkollo
04.00 Fiktiviteter
08.00 Bokhyllad
09.30 Bokbabbel
11.30 JoS blog
12.30 Bakbokmat
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
16.00 Tittelina

23.59 Kulturkollo