Julkalenderbloggstafett

Idag är det dags för lucka nummer 19 i julkalenderbloggstafetten som Sofies bokblogg ordnar och jag har i dag tagit över stafettpinnen från enligt O.

Temat för julkalenderbloggstafetten är Bäst 2018 och när jag kollade igenom min lista med de böcker som jag har läst under 2018 visade det en av de böcker som gjort störst intryck på mig är en bok som jag läste i början av året, Hackendahl ger sig aldrig av Hans Fallada. Jag kan själv bli lite förvånad över att en av de böcker som gjorde starkast intryck under året är en tysk tegelsten på 750 sidor som gavs ut 1938 och som har en käck titel som i alla fall jag tycker låter lite som en gammal pilsnerfilm.

Hackendahl ger sig aldrig handlar om familjen Hackendahl i Berlin där pappan Gustav styr familjen med järnhand och uppfostrar sina barn med militärisk disciplin. När berättelsen börjar håller första världskriget på att bryta ut och i Tyskland råder en upprymd känsla och patriotismen frodas när många är redo att bidra till kriget som alla tror kommer att vara över fort. Gustav Hackendahl är en stolt ägare till ett hyrverk med ett trettiotal hästar och droskor och han är av dem som gladeligen är med och bidrar till den tyska krigsmakten. Vi får sedan följa familjens öde genom första världskriget, Weimarrepublikens fall, den politiska oron under mellankrigstiden med hyperinflationen och den framväxande nationalsocialismen. I familjen får Gustav se sina droskor bli utkonkurrerade av taxibilar och att alla barnen vänder sig mot honom.

Det som jag tycker gör Falladas böcker extra intressanta att läsa är att de skrevs som samtidsberättelser om en tid som är väldigt intressant och som påverkar hur vi har det idag. Dessutom så finns det vissa obehagliga likheter med hur utvecklingen i samhället ser ut idag.

Jag lämnar nu över stafettpinnen till Lisa på Pedesibibban (finns bara på Instagram)

Julkalenderbloggstafett

Det är snart den första december och första advent och det betyder att det drar igång en julkalenderbloggstafett som organiseras av Sofies bokblogg och där vi är 24 bloggar som kommer att skriva en dag var fram till och med julafton.

Det finns länkar till alla bloggar som deltar och vilka dagar de skriver här:

1. Sofies bokblogg

2. Tusen sidor

3. Agnes bokblogg

4. Mias bokhörna

5. Littermentärt

6. Cissi Grip

7. Hanneles bokparadis

8. Swebookobsession

9. Sincerely Johanna

10. Bokrelaterat

11. Emma på Systrarna böcker

12. Bokslukaren

13. Nilmas bokhylla

14. Barnboksbloggen

15. Västmanländskans bokblogg

16. Boktanken

17. My loved books

18. Enligt O

19. Den läsande Kaninen

20. Lisa på Pedesibibban (obs, instragram)

21. Snowglitterbooks

22. Bokhyllan i pepparkakshuset

23. Värsta grymma boken

24. Lottens bokblogg

Julkalenderbloggstafett lucka 14

Det har blivit dags för mig att presentera den fjortonde luckan i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett där jag tar över pinnen från Anna på Stories from the city och temat i år är viktiga böcker. Jag tänker skriva lite om min viktigaste nya litterära bekantskap i år, den italienska författaren Elena Ferrante. Under 2016 verkar det som att stora delar av boksverige drabbats av Ferrante-feber och jag var en av dem som föll för den första delen av Neapel-kvartetten, Min fantastiska väninna, när den kom på svenska i våras. Under månaderna fram tills den andra delen, Hennes nya namn, släpptes hade förväntningarna vuxit rejält i alla fall hos mig och till skillnad från många andra böcker med höga förväntningar på sig så levde boken inte bara upp till dem, utan överträffade dem med råge.

Det är sällan det skrivs böcker om livslång vänskap mellan kvinnor på det här sättet och Ferrante är en mästare. Böckerna handlar om Lenù och Lila som lär känna varandra när de börjar skolan och även om båda är begåvade så är det bara Lenù som får chansen att läsa vidare efter grundskolan. Det är också en berättelse som även om den utspelar sig i Italien så handlar den inte handlar om Italien, utan för Lenù, Lila och deras vänner består världen av det fattiga kvarteret i Neapel där de bor. Det är en värld präglad av fattigdom, kriminalitet, våld och där italienskan är det fina språket som de intellektuella pratar medan folket pratar napolitanska. Det är Lenù, som blivit en berömd författare, som berättar om deras liv, eller främst Lilas liv.

Det har hela tiden varit känt att Elena Ferrante är en pseudonym och den har fram till nyligen varit en välbevarad hemlighet. Nu i höst har dock några journalister avslöjat vem som döljer sig bakom pseudonymen, något som jag personligen tycker var extremt onödigt. Varför man tyckte att det var så viktigt att avslöja en författare som bett om att få bli lämnad ifred. Att veta vem som skrivit böckerna påverkar inte på något sätt kvaliteten. Dessutom kan jag tycka att det är ganska skönt att det inte finns någon författare som intervjuas överallt och som ställer sig i vägen för böckerna.

Jag räknar ner tills den tredje boken, Den som stannar, den som går, som släpps strax efter jul och jag hoppas att både den tredje och sedan den avslutande fjärde boken fortsätter att leva upp till förväntningarna.

Imorgon lämnar jag över stafettpinnen till Lyrans Noblesser.

Julkalenderbloggstafett

I morgon drar Sofies bokblogg igång en julkalenderbloggstafett där 24 bokbloggare kommer att skriva på temat viktiga böcker enligt följande schema;

1 december Sofies bokblogg

2. Sagan om sagorna

3. Elin,Bokslukaren

4. C.R.M. Nilsson 

5. Hanneles bibliotek 

6. Agnes bokblogg 

7. Emeli, Boozen Books

8. Breakfast book club 

9. Sincerely Johanna

10. Camilla, Vad vi läser

11. Rebecca, Bokintresse

12. Emmelie, Bokmumriken

13. Anna, Stories from the City

14. Hanna, Den läsande kaninen

15. Lysans noblesser

16. Lisa, Pantalaimone

17. Lakritsboken, Bokskåpet

18. Elvira, TheWorld I Live In

19. Gabriella

20. Sizzens blogg

21. Sofie Schander 

22. Liza, I regnet

23. Boktanken 

24. Lilla bus

Julkalenderstafett

Jag är en del av den adventskalender som Sofi på Sofis bokblogg organiserat och jag tar över stafettpinnen från Breakfast Book Club. Tanken är att vi ska skriva om en riktigt bra bok som vi läst under 2015. Den bok som jag valt att skriva om är kanske inte den allra bästa som jag läst under året, men det är en bok som för mig är mer än bara en bok, Effekten av Susan av Peter Høeg.

När man har Peter Høeg som favoritförfattare så blir man inte bortskämd med att det kommer en bok vart och vartannat år, Effekten av Susan är hans åttonde bok sedan debuten 1988 och det var fem år sedan det senast kom en bok. Så bara att det kommer en ny bok av honom är speciellt i sig, dessutom är det så att efter som min danska lämnar en del övrigt att önska så har jag fått vänta i ett år på att den svenska översättningen skulle komma. Under året hann jag läsa en recensioner och artiklar som antydde att det här skulle vara hans bästa bok på länge, vilket bidrog till att mina förväntningar hann skruvas upp ganska rejält.

Till min stora lättnad så visade sig den thrilleraktiga berättelsen om den berömda fysikern Susan, som har den unika egenskapen att människor blir totalt uppriktiga i hennes närvaro, är det bästa som Høeg skrivit de senaste tjugo åren (konkurrensen är visserligen inte så mördande eftersom han inte så produktiv under de åren). Läs mer om vad jag tyckte om boken här.

Peter Høeg är inte en författare som ger så många intervjuer så när jag fick veta att han skulle komma till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm så bestämde jag mig omedelbart för att åka dit. Det är ju ändå en författare vars böcker jag älskat sedan hans De kanske lämpade knockade mig i tonåren (vilket otroligt nog är 20 år sedan). Först var han oväntad under intervjun på scenen och sedan under signeringen var han väldigt trevlig och verkade bli uppriktigt glad över mitt stapplande försök att berätta hur mycket hans böcker betytt för mig.

I mitt exemplar av Effekten av Susan står det nu Hjärtliga hälsningar till Hanna

Jag lämnar nu över stafettpinnen till The world I live in