Julkalenderbloggstafett lucka 14

Det har blivit dags för mig att presentera den fjortonde luckan i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett där jag tar över pinnen från Anna på Stories from the city och temat i år är viktiga böcker. Jag tänker skriva lite om min viktigaste nya litterära bekantskap i år, den italienska författaren Elena Ferrante. Under 2016 verkar det som att stora delar av boksverige drabbats av Ferrante-feber och jag var en av dem som föll för den första delen av Neapel-kvartetten, Min fantastiska väninna, när den kom på svenska i våras. Under månaderna fram tills den andra delen, Hennes nya namn, släpptes hade förväntningarna vuxit rejält i alla fall hos mig och till skillnad från många andra böcker med höga förväntningar på sig så levde boken inte bara upp till dem, utan överträffade dem med råge.

Det är sällan det skrivs böcker om livslång vänskap mellan kvinnor på det här sättet och Ferrante är en mästare. Böckerna handlar om Lenù och Lila som lär känna varandra när de börjar skolan och även om båda är begåvade så är det bara Lenù som får chansen att läsa vidare efter grundskolan. Det är också en berättelse som även om den utspelar sig i Italien så handlar den inte handlar om Italien, utan för Lenù, Lila och deras vänner består världen av det fattiga kvarteret i Neapel där de bor. Det är en värld präglad av fattigdom, kriminalitet, våld och där italienskan är det fina språket som de intellektuella pratar medan folket pratar napolitanska. Det är Lenù, som blivit en berömd författare, som berättar om deras liv, eller främst Lilas liv.

Det har hela tiden varit känt att Elena Ferrante är en pseudonym och den har fram till nyligen varit en välbevarad hemlighet. Nu i höst har dock några journalister avslöjat vem som döljer sig bakom pseudonymen, något som jag personligen tycker var extremt onödigt. Varför man tyckte att det var så viktigt att avslöja en författare som bett om att få bli lämnad ifred. Att veta vem som skrivit böckerna påverkar inte på något sätt kvaliteten. Dessutom kan jag tycka att det är ganska skönt att det inte finns någon författare som intervjuas överallt och som ställer sig i vägen för böckerna.

Jag räknar ner tills den tredje boken, Den som stannar, den som går, som släpps strax efter jul och jag hoppas att både den tredje och sedan den avslutande fjärde boken fortsätter att leva upp till förväntningarna.

Imorgon lämnar jag över stafettpinnen till Lyrans Noblesser.

Hennes nya namn

Hennes nya namn tar vid där den förra boken Min fantastiska väninna slutade, på festen efter Lilas bröllop. Det visar sig redan på bröllopsnatten att Lilas äktenskap med charkuterihandlaren Stefano Carracci är en katastrof. Medan Lila försöker ta sig ut ur äktenskapet så fortsätter Elena sin akademiska karriär som toppstudent på allt högre nivå. Den sommaren som Lila tillbringar på ön Ischia för sin hälsa skull och tar med sig Elena som en betald sällskapsdam, skulle visa sig få oanade följder för de båda väninnorna.

Jag har längtat efter att få läsa Hennes nya namn ända sedan jag läste den sista sidan i Min fantastiska väninna och gjorde en förhandsbeställning så fort det gick så att jag skulle få den så fort som möjligt. Jag föll pladask för berättelsen som de två väninnorna Lila och Elena och deras hårda liv i ett fattigt kvarter i Neapel och den andra boken lever definitivt upp till förväntningarna från den första boken. Det är en hård tillvaro för de unga kvinnorna där det är normalt för en gift kvinna att få stryk och det finns en förväntan att föda barn, även om man som Lila bara är 16 år. Elena som studerar vid läroverket står med ena foten i en annan värld och språket utgör en viktig skillnad, i kvarteret pratar man napolitanska medan italienskan är de intellektuellas språk. Jag gillar verkligen att det är en berättelse som inte bara handlar om vänskapen mellan två kvinnor, utan även om klass och hur det påverkar både den som stannar kvar och den som gör en klassresa. Nu längtar jag redan efter att få läsa den tredje bok, som förhoppningsvis kommer på svenska om inte allt för länge (alla fyra delarna i neapelkvartetten är ju skrivna).

De senaste dagarna har några journalister avslöjat vem som gömmer sig bakom pseudonymen Elena Ferrante och jag bryr mig inte ett dugg om vem som är författaren. Det viktiga är att böckerna är bra. Dessutom så är det ganska skönt med en författare som syns överallt i olika intervjuer. 

Bokbloggsjerka 30 sep – 3 okt

Den här veckan är bokbloggsjerkan tillbaka efter ett kortare uppehåll och den här gången är det en enkel fråga,

Vad har ni läst under tiden jag varit borta?

I ärlighetens namn så har jag inte läst särskilt mycket alls den senaste tiden eftersom jag just nu är väldigt trött på kvällarna. Jag har i alla fall läst Anneli Jordahls nya bok Som hundarna i Lafayette Park som var väldigt bra och just nu håller jag på med den andra delen i Elena Ferrantes Neapel-svit, Hennes nya namn.

Väntan är över

Ända sedan jag läste den första boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett, Min fantastiska vännina, i vintras så har jag längtat efter att få läsa fortsättningen. Nu har äntligen mitt förhandsbeställda ex av den andra delen, Hennes nya namn, kommit och jag har lagt alla andra böcker år sidan. 

Den som väntar på något gott

kan tycka att det känns långt kvar till vecka 38, vilket är då Adlibris anger att de förväntas skicka den andra boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett, Hennes nya namn. Det dröjde inte många minuter från det att mailet om boken går att förhandsbeställa förrän tills jag hade gjort min beställning. Eftersom jag ändå tänkt köpa den, så var det lika bra att beställa den redan.

Eftersom det är hela sommaren och semestern som väntar fram till vecka 38, så är det ändå helt okej att det känns långt till boken kommer.