fredag 30 mars 2012

Till offer åt Molok

Det har gått 3,5 år sedan Åsa Larsson släppte sin förra bok, Till dess din vrede upphör, som jag tyckte var fantastisk när jag läste den och som jag burit med mig och tänkt på till och från sedan dess. Anledningen till att väntan på Till offer åt Molok varit så lång är att utgivningsdatumet skjutits fram flera gånger då Åsa Larsson stött på problem i skrivprocessen. Jag tycker att Åsa Larsson ska ha en stor eloge för att låta det ta tid istället för att stressa ut något som är sådär, något som fler svenska deckarförfattare borde ta efter. Man kan lugnt säga att mina förväntningar på boken hade hunnit bli tämligen höga. Till min stora glädje så infriades mina höga förväntningar av denna superba bok, som även om den klassas som deckare är så mycket mer. Det är en välskriven berättelse med en språklig nivå och med karaktärer som känns levande och för det mesta är sympatiska (med undantag för en Carl von Post som saknar allt vad sympatiska drag heter).

Till offer åt Molok är Åsa Larssons femte bok om kammaråklagaren Rebecka Martinsson och i vanlig ordning utspelar den sig i trakten runt Kiruna, vilket jag tycker är trevligt. Det hela börjar spännande med att en björn dödas och i magen hittas en tumme från en människa. När Sol-Britt Uusitalo hittas mördad så upptäcker man att det går ett strök av död genom hennes familj. Det finns även parallell historia om lärarinnan Elina Pettersson som 1914 anländer till Kiruna med en koffert full med böcker och inleder ett förhållande med disponent Hjalmar Lundbohm (som var med och byggde upp den nya staden Kiruna). Hela berättelsen håller ihop på ett bra sätt och är spännande utan att för den sakens skull frossa i spekulativt våld och rada upp lik efter lik. Åsa Larsson har än en gång visat att hon är den överlägset bästa svenska deckarförfattaren och hennes böcker kan med fördel läsas även av dem som inte är förtjusta i deckare.

torsdag 29 mars 2012

Vi Läser

Det är alltid lika trevligt när jag kommer hem från jobbet och hittar ett nytt nummer av favorittidningen Vi Läser på hallgolvet och därmed får en ypperlig anledning att krypa upp i soffhörnet med en stor mugg te. Det är underbart att få läsa välskrivna, bokrelaterade texter som tillåts ta plats. Det nya numret avslutas dessutom med favoriten Peter Englund på divanen (i förra numret var det en annan favorit, David Lagercrantz). Jag längtar redan efter nästa nummer som bland annat ska handla om Åsa Larsson, som det snart går att läsa mer om här på bloggen.

måndag 26 mars 2012

P1s bokcirkel

Nästa måndag den 2 april så är det äntligen dags för en ny bokcirkel i P1:s Kulturradion och jag tänkte återigen försöka hänga med, även om det förra gången gick så där. Eftersom August Strindberg är i fokus i år så var det föga förvånande att det var en av hans romaner som stod på tur. Då jag läst Hemsöborna och Röda rummet så passade det bra att det är En dåres försvarstal som ska läsas.

lördag 24 mars 2012

Fler böcker

När jag idag var till kusinen för något försenat fira hans födelsedag, så passade jag på att titta in på Kupan när jag ändå var i närheten. Jag kunde inte motstå ett väldigt fräscht exemplar av favoritboken Inre säkerhet av Christa Bernuth (nackdelen med att låna mycket på biblioteket är att ibland läser jag böcker som jag vill äga) och Joyce Carol Oates Marya, som ska vara en av hennes riktigt bra böcker. Nu gäller det bara att krypa upp i soffan och läsa de senaste dagarnas bokinköp.

fredag 23 mars 2012

Bokinköp

Vanligtvis så är jag en storlånare på biblioteket, men emellanåt så dyker det upp böcker som jag inte kan motstå att köpa. När jag fick ett presentkort på Adlibris i födelsedagspresent så var det bara att slå till och igår anlände ett paket med tre böcker. Nu när första delen av Haruki Murakamis 1Q84 har kommit i pocket så väntar jag nog på att del två och tre ska komma ut i pocket innan jag läser dem.
Eftersom jag fick Ferdinand von Schirachs fantastiska Brott i goodiebagen på Bokresan så var jag bra tvungen att köpa den matchande Skuld. Jag har skrivit om Brott här och Skuld här.
Idag när jag tog en tur på stan efter jobbet idag så passade jag på att köpa Henrik Langes Den sämsta får du gratis till halva reapriset eftersom jag var lite för snål för att köpa den till ordinarie reapris (29,50 istället för 59).

onsdag 21 mars 2012

Sputnikälskling

Det känns som att Haruki Murakami är en författare som varit en favorit under en lång tid, men så är inte fallet eftersom Sputnikälskling är den tredje av hans böcker som jag läst på blott ett år. Det är väldigt sällan som jag minns exakt omständigheterna när jag läst en ny författare, men just Murakami är ett undantag som bekräftar reglen. Murakami hörde till den kategorin författare som jag hörde talas om lite överallt men aldrig hade läst, men när Bokcirkeln i P1 skulle läsa Fågeln som vrider upp världen förra våren så bestämde jag mig för att hänga på. Det slumpade sig även så att samma helg som jag började läsa Fågeln som vrider upp världen, vilket även var den första japanska bok som jag läst, så drabbades Japan av den fruktansvärda tsunamin där tusentals människor omkom. Ett lite kusligt sammanträffande som i och för sig skulle kunna förekomma i en Murakami-bok. Det dröjde inte många sidor innan tycke uppstod mellan mig och Murakami och jag håller nu långsamt på att läsa mig igenom hans produktion. En sak som jag verkligen gillar i böckerna är att det alltid finns en dörr öppen till en annan surrealistisk drömvärld och att det händer märkliga saker utan att känns det märkligt. Det är få författare som lyckas få in makrillsregn och att torrlagda brunnar är portaler till andra dimensioner på ett helt naturligt sätt, men Murakami lyckas.

Sputnikälskling är ett triangeldrama som berättas av K som är lärare och som älskar sin bästa vän Sumire, som är en ung, begåvad och orolig kvinna som drömmer om en tillvaro som författare. Sumire älskar inte K, i alla fall inte på det viset, vid 22 års ålder blir hon oväntat förälskad i affärskvinnan Myū, som inte bara är kvinna utan även 17 år äldre och gift. Myū har varit med om något som gjort att hon förlorat förmågan att uppleva kärlek. En natt får K ett oväntat telefonsamtal från Myū som ber om hjälp eftersom Sumire har försvunnit spårlöst på den grekiska ön som de befinner sig på. Sumire har inte bara försvunnit, hon har gått upp i rök och inte lämnat några spår. Frågan är om hon är död eller helt enkelt försvunnit till en annan dimension. Det är en underbar bok som tar tag i en och som har ett underbart språk som fungerar väldigt bra i Vibeke Emonds översättning.

tisdag 20 mars 2012

Only young twice - historien om Europe


Europe är ett band som jag har haft ett upp- och nerförhållande till i tjugo års tid, bitvis har jag lyssnat väldigt mycket på dem för att sedan inte röra skivorna på något år, men Only young twice är den första biografin som jag läser om gruppen som dominerade listorna under en period på 1980-talet. Med tanke på hur stora de varit och att de efter comebacken 2004 turnerar flitigt runt om i världen och är på gång att släppa sin fjärde skiva på åtta år så är det lite märkligt att det skrivits någon bok tidigare om dem. En anledning kan vara att de själva inte är intresserade, vilket indikeras av att Mattias Klings bok inte är en officiell biografi, vilket främst visar sig genom avsaknaden av förstahandsuppgifter från bandmedlemmarna. Även om Mattias Kling gjort ett gediget researcharbete så är det just avsaknaden av förstahandsuppgifter som jag tycker är bokens största problem, bland annat så refereras det ett tag så mycket till Anders Tengners bok Den stora rockdrömmen att jag undrar om det inte vore enklare att läsa den
istället. Det hade varit intressant att höra bandmedlemmarnas egna berättelser, utan att de för den sakens skull lämnar ut allt som Mötley Crüe gör i The Dirt. Det är framförallt i slutet av boken som jag hade velat ha mer förstahandsuppgifter. Till exempel så skulle jag vilja veta hur de själva upplevde det att efter att ha sålt 10 miljoner skivor och turnerat över hela världen landade brutalt i verkligheten med stora skatteskulder och fick ta de jobb de kunde för att ha råd med mat och blöjor till barnen. Där väcks många funderingar som inte får några svar.

Berättelsen om Europe är en historia som är värd att berätta, hur ett gäng unga killar i stockholmsförorten Upplands Väsby gick från att repa i källarlokaler till att bara några år senare toppa listorna i 25 länder med monsterhiten The Final Countdown. Här finns alla ingredienser för en riktigt smaskig historia med en plötslig och oväntad framgång som skickar ut ett gäng killar i tjugoårsåldern i en surrealistisk verklighet där fansen skriker så fort de visar sig, tjejer kastar sig över dem, de flyger i privatplan, lever upp till myten om sex, drugs and rock’n’roll och har en manager som blir både deras uppgång och fall. Fallet visar sig bli brutalt då det inte finns några pengar kvar, men skatteskulder i miljonklassen och när grungen satte spiken i kistan för den melodiösa hårdrock som Europe spelade så lades bandet ner 1992. Via en spektakulär tillfällig återförening vid millennieskiftet så återförenades bandet 2004 med ett tyngre sound än tidigare och med den ursprunglige gitarristen John Norum (som hoppade av 1986) tillbaka i bandet.

Trots att alla förutsättningar finns för en riktigt bra bok så fungerar det inte. Vad är det så som gör att det inte fungerar? Som jag tidigare nämnt så saknas förstahandsuppgifterna från bandmedlemmarna, istället blir det väldigt mycket hänvisande till andra källor vilket tar bort flytet i texten. Det känns även som att texten hade mått bra av lite mer bearbetning och en korrekturläsning till. Jag tycker att det är ganska tråkig och intetsägande bok och hoppas att det någon gång i framtiden kommer en bok skriven av bandmedlemmarna själva. Om man vill läsa en bra svensk rockbiografi så rekommenderar jag istället Kee Marcellos Rockstjärnan Gud glömde som kom i höstas och som jag skrivit om här. Kee Marcello var för övrigt gitarristen som ersatte John Norum i Europe, och dessutom så citeras den boken i alla fall i Only young twice.

måndag 19 mars 2012

Nalle Brunos vår

Eftersom jag har en systerdotter på 2,5 som älskar att höra och hemma hos mig finns det bara bilderböcker utgivna typ 1981 så har jag funderat på att köpa något nyare att läsa när jag får besök. Det finns dessutom en gräns för hur många gånger man kan läsa Totte är liten, Lilla spöket Laban får en lillasyster och klassikern Nalle utan att bli less. När jag på bokrean insåg att jag stod och valde mellan Barna Hedenhös och Paddington (inte de nyaste böckerna) så gav jag upp för tillfället. När jag var på biblioteket i fredags så passade jag på att besöka barnavdelningen på jakt efter någon lämplig bok och hittade den nyligen utgivna Nalle Brunos vår av Gunilla Ingves. Boken handlar om Nalle Bruno och hunden Majsan som upptäcker våren, solen värmer nosen, det rullas runt i fjolårsgräs, det sätts upp en ny fågelholk så att fåglarna har någonstans att bygga bo, det vårstädas och det hälsas på hos djuren som vaknat. Nalle Brunos vår är en charmig bok med underbara bilder och som lär barn om vad som händer i naturen. Jag gillar även att när de fikar på sin utflykt så börjar de med bullarna istället för ostmackorna. Att boken i det här fallet tilltalade moster mer är barnet beror på att hon än är lite för liten för att minnas att vi hälsade på hos myrorna förra våren (plus att hon är ett stadsbarn). I början och slutet av boken finns Nalle Brunos anteckningar om bland annat hur man sår frön, vilket man kan vilja försöka dölja när barnet helst vill att ALLA ord i på varje sida i hela boken ska läsas, inklusive uppgifter om översättare och bokförlag på försättssidorna.

söndag 18 mars 2012

Hej igen läslusten!

Det verkar som att läslusten börjat hitta tillbaka igen och jag har låtit datorn vila en hel del i helgen till förmån för läsning. Det verkar som att lite lättare böcker varit den förlösande faktorn. Det har blivit den andra halvan av en bra roman, en halvdan biografi och en bilderbok lånad åt systerdottern, men som verkade tilltala mig mer än henne. Jag återkommer med omdömen under veckan.

måndag 12 mars 2012

Hallå läslusten!!

Vart har du tagit vägen min kära vän?
Det känns lite tråkigt när det ligger en massa intressanta böcker ligger och väntar på att bli lästa, men inget känns särskilt lockande. Jag vet att läslusten kommer att komma tillbaka, men jag vill ha den tillbaka nu.
Så länge får jag trösta mig med att Babel är tillbaka i rutan och att Jessika Gedin verkar vara den perfekta ersättaren för Daniel Sjölin.

torsdag 8 mars 2012

Bloggstafett


Vanligtvis handlar den här bloggen om böcker, men i mitt bidrag till bloggstafetten som Enligt O ordnat med anledning av internationella kvinnodagen så kommer jag istället att ägna mig åt ett intresse, historia. För att vara exakt så tänker jag återvända till medeltiden för att lyfta fram två starka kvinnor med makt. När man läser om medeltiden så kryllar det inte direkt av kvinnor, det kryllar snarare av kungar och stormän. De två kvinnor som ändå brukar få vara med är den heliga Birgitta och drottning Margareta. Jag kommer inte att ta upp Birgitta i det här inlägget, även hon på många vis var fascinerande kvinna. Däremot så kommer Margareta att lyftas fram tillsammans med sin betydligt mer bortglömda adept drottning Filippa, men eftersom dessa två drottningar bands samman av den vackre och hetlevrade kung Erik så får även han vara med på ett litet hörn.

Margareta föddes i Danmark 1353 som dotter till kung Valdemar Atterdag, så man kan säga att hon föddes in i en maktsfär. Det verkliga steget in i makten och politiken togs när Margareta var blott tio år och gifte sig med den norske kungen Håkon Magnusson, det dröjde inte många år innan hon hjälpte till med styret. Efter att sonen Olof fötts så såg Margareta till att han fick ärva den danska tronen när kung Valdemar, att den egentligen var bortlovad till en annan tog hon ingen hänsyn till. När hon vid 27 års ålder blev änka efter kung Håkons död ärvde Olof även den norska tronen och de båda rikena styrdes i praktiken av hans moder och förmyndare Margareta. Senare när även Olof avlidit använde Margareta sig av hans anspråk på den svenska tronen och hon sammanförde de tre kungarikena i Kalmarunionen. Även om Margareta säkrade sin maktställning genom att låta sig hyllas som rikets ”rätta fru och husbonde” så behövde hon en kung, om inte annat för att kunna lämna över styret till någon. Valet föll systerdottersonen Bogislav, som fick byta namn till mer nordiska Erik och som har gått till historien som Erik av Pommern, som Margareta adopterade och lät kröna till kung i Sverige, Norge och Danmark. I praktiken så behöll dock Margareta makten fram till sin död 1412 (det kanske går att klämma in 600 årsjubileet under Strindbergsåret).

I likhet med Margareta så föddes även Filippa in i en familj med makt som dotter till den engelske kungen Henry IV (och syster till kung Henry V). Vid tolv års ålder giftes Filippa bort med den nordiske unionskungen Erik och anlände till Danmark 1406. Margareta såg till att Filippa fick en bra utbildning och tog henne under sina vingar. Det skulle komma att visa sig att det var Filippa som var den mer kompetente regenten av de två makarna och hon verkade lugnande på Eriks häftiga humör (en kung som beordrar påvliga sändebud att äta upp sitt medhavda brev kan behöva en lugnande kraft i sitt liv). När Erik begav sig ut på en vallfärd till Jerusalem så lämnade han över styrandet av sitt stora rike till Filippa, vilket tyder på att han hyste ett stort förtroende för sin hustru och litade på att hon skulle göra ett bra jobb, det sägs även att riket styrdes bättre med Filippa vid makten. De två regerade över sitt stora rike tillsammans och Filippa förhandlade bland annat med det svenska riksrådet om trupper inför kriget mot Hansan på 1420-talet (visserligen skedde förhandlingarna i Eriks namn). Ett ställe som Filippa gärna besökte var klostret i Vadstena där hon togs upp som medsyster och det var under ett besök där som hon avled 1430 vid blott 36 års ålder. Än idag kan man besöka hennes grav i klosterkyrkan.

Hur gick det då för kung Erik när han skulle stå på egna ben utan någon stark kvinna vid sin sida? Ja, han blev avsatt som kung i alla tre kungadömena och försörjde sig som sjörövare på Gotland innan drog sig tillbaka till Pommern där han avled vid 77 års ålder.

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:
enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks, Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up, TinaO , Calle Brunell, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

onsdag 7 mars 2012

lördag 3 mars 2012

Niceville

Niceville hör till den kategori böcker som man hör talas om lite överallt och som verkar intressant men som man inte kommer sig för att läsa. När jag nyligen kom över Niceville som ljudbok så bestämde jag mig för att ge den en chans och det visade det sig att det kan till och med vara så att jag redan läst en av årets bästa och mest tänkvärda böcker.

Niceville utspelar sig i början av 1960-talet i Jackson, Mississippi i amerikanska södern under en tid då det fortfarande rådde segregation mellan svarta och vita. När boken börjar så är det 1962, vilket är värt att tänka på eftersom det bara är 50 år sedan. Det är en kvinnodominerad bok där männen förpassats till bakgrunden och i berättelsens centrum finns tre kvinnor som haft olika förutsättningar i livet. Det är Aibileen som under sina år som hembiträde tagit hand om och älskat 17 vita barn, men sedan hennes son Treelore omkom i en olycka på arbetet så har ett frö såtts med en längtan efter något annat. Aibileen arbetar hos familjen Leefolt där hon är betydligt mer mamma till lilla May Mobley än vad hennes mamma Elisabeth, som inte verkar gilla sitt barn alls, är. Minny har fått lära sig av sin mamma att man aldrig får sätta sig upp mot sina vita arbetsgivare, något som gör att Minny ofta hamnar i trubbel eftersom hon har svårt att hålla inne med det hon tänker. Eugenia ”Skeeter” Phelan har återvänt till familjens bomullsplantage efter sin collegeexamen (hon är den enda av sina vänner som tagit examen eftersom de andra hoppat av studierna för att gifta sig) och börjar se på sin omgivning på ett annat sätt. När Skeeter får arbete på den lokala tidningen med att skriva hushållsspalten så tar hon hjälp av Aibileen och de inleder en trevande relation. När Skeeter bestämmer sig för att skriva en intervjubok där de färgade hembiträdena berättar om sina upplevelser som anställda i vita familjer så behöver hon Aibileens hjälp med att få ihop materialet. Arbetet med boken måste ske i hemlighet eftersom om folk får reda på vad det gör kan det ge ödesdigra konsekvenser för alla inblandade.

Jag lyssnade på Niceville på jobbet och ville att ingen skulle fråga något så att jag kunde koncentrera mig på boken. Ibland behövde jag dock ta en liten paus för att lätta lite på trycket angående de orättvisor som finns i boken mot den färgade befolkningen och som verkar helt absurda för mig. Det är svårt att tänka sig att det bara är 50 år sedan det i USA fanns separata toaletter för vita och färgade. Niceville är en fantastisk bok som alla borde läsa och att den även ger ett stycke nutidshistoria är bara en bonus.

torsdag 1 mars 2012

Calling your name

Ibland stöter jag på saker som bara bönar och ber om att få följa med mig hem. Den här gången var det en temugg från Höganäs från deras senaste serie, som jag älskar och har en del saker ifrån (har blivit så vuxen att loppisporslinet blivit utbytt). Temuggen har jag gillat ett bra tag, men inte köpt eftersom jag redan har några muggar i samma storlek. När jag besökte en ny inredningsaffär häromdagen så ropade muggen på mig och hintade om många trevliga stunder tillsammans med böcker i soffhörnan. Det är ju definitivt så att te är den bästa drycken vid läsning.