torsdag 19 juli 2018

Helgfrågan v. 29


Det är torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som även den här veckan har en sommarspecial.

Vad läser du nu?
Just nu läser jag Kommunist i kalsonger av Claudia Piñeiro

Bonusfråga: Har du något resetips?

Veckans restips får bli Skagen, en mysig liten stad längst upp på Jylland och som har ett fantastiskt konstmuseum 



onsdag 18 juli 2018

En sommar i Brighton


I ett hyreshus nära stranden i Brighton bor det några hyresgäster som har mer gemensamt än de tror. Rosa har gjort en nystart i sitt liv och ägnar sig nu åt sin stora passion, mat, men frågan är om hon har valt rätt väg. Charlotte kämpar med att komma över en stor sorg i sitt liv och vill helst vara i fred och försöker fylla sina dagar med städning. Georgie har flyttat med sin sambo till Brighton när han fick sitt drömjobb och hon drömmer om en karriär som journalist. Längst upp i huset bor den eleganta damen Margot, som har andra planer.

En sommar i Brighton av Lucy Diamond är en mysig bok om ett gäng hyresgäster vars öden korsas på lite olika sätt och där alla har sina egna utmaningar i livet. Det är en trevlig underhållning för stunden och en bok som passar på stranden eller balkongen. Det har av en slump blivit så att jag nu har läst tre böcker i år som utspelar sig i Brighton (staden där jag bodde och jobbade i 2,5 år) och tyvärr skiljer den här ut sig på så sätt att jag inte får samma känsla för staden som i de andra två böckerna.

torsdag 12 juli 2018

Helgfrågan v. 28


Det är torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som nu har en sommarspecial med samma frågor under några veckor.

Vad läser du nu?
Just nu läser jag En sommar i Brighton av Lucy Diamond

Bonusfråga: Har du något resetips?
Veckans resetips får bli en storstad, nämligen den spanska huvudstaden Madrid. Jag var till Madrid ifjol och blev förtjust i staden. Även om det är en storstad så är de centrala delarna av staden väldigt promenadvänliga och om man blir trött i fötterna och upptäcker att man är väldigt långt från sitt hotell är det bara att hoppa på tunnelbanan. Det finns även gott om grönområden och stora parker där madridborna hänger och umgås.

tisdag 10 juli 2018

18 and life on Skid Row


Sebastian Bach slog igenom i slutet av 1980-talet tillsammans med sitt band Skid Row med hitlåtar som 18 and life, Youth gone wild och I remember you. På senare år har Bach haft framgångar som musikalartist på Broadway, skådespelarinsatser ibland annat tv-serien Gilmore Girls och tydligen medverkan i diverse amerikanska kändisprogram.

Nu har Bach bestämt sig för att skriva sin självbiografi, ett beslut som jag i sig inte har något emot eftersom han uppenbarligen levt ett ganska omväxlande liv och upplevt både toppar och dalar. Det är en historia som börjar på Bahamas fortsätter via uppväxten utanför Toronto i Kanada till karriären i USA och ett liv som småbarnsförälder vid 20 års ålder. Men av någon anledning så har Bach fått skriva boken själv och min känsla är att han velat skriva en bok i stil med kompisarna i Mötley Crües The Dirt. Skillnaden är att även om de fyra medlemmarna i Mötley Crüe skrev sina egna berättelser fick de hjälp Neil Strauss som knöt ihop delarna till en helhet. Eftersom det inte verkar som att någon har hjälpt Bach har resultatet blivit en ganska babblig historia där det ibland saknas ett fokus. Det finns ett otal historien om vilda fester med andra rockstjärnor där både sprit och knark flödade fritt och efter ett tag känns det som att det är roligare för Bach att minnas festerna än att det är läsa om dem. Anekdoten när om när han full och hög körde en sportbil med sommardäck hem genom en snöstorm känns bara idiotisk. Dessutom så får han sig själv att framstå som bitter över några saker som skedde för många år sedan. Det är också uppenbart att det här är en person med ganska allvarliga stora problem med både droger och alkohol.

Det finns några saker som jag saknar i boken, förutom en tightare berättelse och en extra redigeringsomgång. När och varför började Sebastian använda sig efternamnet Bach istället för Bierk, som han egentligen heter. Jag saknar en tydligare tidslinje i början av boken då jag vid flera tillfällen undrar hur allt hänger ihop och hur gammal han egentligen var. Jag respekterar att Bach valt att inte lämna ut sin familj, men han framstår inte som den mest närvarande pappan när det finns massor med historier om fester medan familjen knappt nämns trots att fick barn redan innan genombrottet. Boken innehåller även stort antal svartvita kort och där hade jag gärna sett en kort beskrivning om när korten togs och vem eller vilka som är med på bilderna. Som det är nu får man helt enkelt gissa vilka som är med förutom Bach själv.

lördag 7 juli 2018

Jane Austens brev


Det är ingen större hemlighet att Jane Austen är en av mina favoritförfattare och när jag i höstas hittade en nyutgiven samling med brev som hon har skrivit kunde jag inte låta bli att köpa den. Samlingen består av 148 brev, de flesta till Austens syster Cassandra. En brevsamling skrivna under åren 1796-1817 där de flesta breven är ganska långa och som är 520 sidor (plus förklaringar och fotnoter) är inte en typ av bok som går särskilt snabbt för mig att läsa eftersom jag har svårt att få en bra flyt i läsningen när det är brev. Det har också tagit ett bra tag för mig att läsa den, även om jag verkligen gillar boken. En sak som jag släppte redan från början var att ens försöka hänga med i alla referenser och alla människor som nämns i boken. I slutet av boken finns en sammanställning med vad varje brev refererar till om det är någon som man blir nyfiken på. Breven handlar till största delen om vardagslivet med redogörelser av vilka klänningstyg och hättor som köps, beskrivningar av danser och en del skvaller. Det handlar nästan ingenting om Austens skrivande, fastän hon skriver en del om utgivningen av böckerna under de sista åren. Det är uppenbart att Austen gillar att människor läser och gillar hennes böcker, men att hon själv inte har någon önskan om att bli känd. Vid ett tillfälle kommenterar hon att ena brodern vid något tillfälle inte hade kunnat låta bli att avslöja vem författaren var när några på en fest pratat uppskattande om en av böckerna. Hon blev dock inte särskilt glad när den dåvarande engelske kronprinsen ville att hon skulle dedicera en bok till honom.

I likhet med romanerna så har Austen ett fantastiskt språk och hennes beskrivningar av omgivningarna är knivskarpa och bitvis lite hårda. Det är också uppenbart att breven aldrig var tänkta att läsas av någon annan än mottagaren. Det sägs även att hon bad systern Cassandra förstöra många brev efter hennes död. Paulina Helgeson har gjort ett bra jobb med att översätta brevsamlingen och ge den en svensk språkdräkt.

torsdag 5 juli 2018

Helgfrågan v. 27 Sommaredition.


Det är torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, den här gången är det en sommarspecial, som innebär att det kommer att vara samma frågor i några veckor nu över sommaren.

Vad läser du nu?
Just nu läser jag (för ovanlighetens skull) två böcker samtidigt, Plåtmannen av Sarah Winman och Jane Austens brev i översättning och sammanställning av Paulina Helgeson. Jane Austens brev är en bok som jag läst i till och från under flera månader, men nu har jag bestämt mig för att ta tag i den och försöker läsa några brev om dagen.

Bonusfråga: Har du något restips?
Den här veckans restips får bli Jämtland. Det är nämligen nu jag tycker att det är som vackrast i Jämtland med grönskan, Storsjöns blåa vatten, solen som strålar från en klarblå himmel och de ljusa sommarnätterna. Men det kan lika gärna vara 10 grader, regn och blåst i juli.

onsdag 4 juli 2018

Andarnas labyrint


När en av ministrarna i Francos regering, den tidigare fängelsechefen Mauricio Valls, försvinner under märkliga omständigheter skickar säkerhetspolisen den egensinniga Alicia Gris från Madrid till Barcelona för att ta reda på vad det är som har hänt. Är det Valls förflutna på Motjuic-fängelset som hunnit ikapp honom? Alicia upptäcker att han kort innan försvinnandet tagit emot en bok ur den mytomspunna serien Andarnas labyrint som får henne att minnas händelser ur sin egen historia. Utredningen tar Alicia till Barcelonas skuggsida och bokhandeln Sempere och söner. Det dröjer inte länge förrän många liv står på spel.

Andarnas labyrint är den fjärde och sista delen i Carlos Ruiz Zafóns serie De bortglömda böckernas gravkammare. Boken är en riktig tegelsten på nästan 800 sidor och i kombination med att den är särskilt lättläst har gjort att den har tagit ganska lång tid att läsa. Det är en väldigt bra bok med en komplex berättelse som har många lager och som bland annat tar upp en mörk del av den spanska historien under Francoregimen. För att kunna uppskatta berättelsen tror jag att det krävs att man har läst de tre tidigare böckerna och det är ett extra plus om man kommer ihåg dem (själv ägnade jag mycket tid åt att fundera på från vilken bok och sammanhang som jag kände igen de olika karaktärerna). De fyra böckerna utgör även ett imponerande romanbygge.

måndag 2 juli 2018

En liten halvårsrapport

Så här när vi kommit halvvägs i läsåret 2018 så tänkte jag att det kan var på plats att kolla igenom de 51 böcker som hittills blivit lästa och lista de som varit bäst. I vanlig ordning kommer de i den ordning som de blev lästa och inte efter hur bra de var.

Hackendahl ger sig aldrig av Hans Fallada
Gruppen av Mary McCarthy
Inlandet av Elin Willows
Hunger av Roxane Gay
Coal Black Mornings av Brett Anderson
My policeman av Bethan Roberts
Den instängdas blick av Fred Vargas
Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt
Mannen utan skugga av Joyce Carol Oates
Difficult women av Roxane Gay

En kort sammanfattning är att det i är en viss övervikt för kvinnliga författare och att det varit Roxane Gays vår, då två av de tre böcker jag läst av henne kom med på topplistan (den tredje, I vilt tillstånd, är en bubblare).

söndag 1 juli 2018

Juni - en sammanfattning


Det är lite svårt att greppa att halva 2018 redan har passerat, men så är det eftersom kalendern idag visar 1 juli. Juni har varit en intressant månad rent läsmässigt med både bra flyt i läsningen och en period då jag bara började på nya böcker utan att läsa ut dem. Dessutom hände det extremt ovanliga att jag inte läste en enda bok av en svensk författare, sist det hände var i april 2016. Det känns även som att månaden dominerades av en bok som inte är med i sammanfattningen, nämligen Carlos Ruiz Zafóns tegelsten Andarnas labyrint som jag inte riktigt hann klart med i juni.

Ologiskt: varför smarta människor fattar irrationella beslut av Dan Ariely
Summer av Monica Sabolo
Mannen utan skugga av Joyce Carol Oates
Difficult women av Roxane Gay
Kvinnan i fönstret av A J Finn
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
Herding cats av Sarah Andersen

Antal lästa böcker: 7
Antal pappersböcker: 4
Antal e-böcker: 3
Antal böcker utgivna 2018: 4
Antal klassiker: 0
Antal deckare: 1
Antal faktaböcker: 1
Antal seriealbum: 1
Antal kvinnliga författare: 5
Antal manliga författare: 2
Antal kvinnlig och manlig författare: 0
Antal böcker lästa på svenska: 5
Antal böcker lästa på engelska: 2
Antal böcker lästa på originalspråk: 2
Antal recensionsex: 0

Antal länder: 4 (England, USA, Schweiz, Israel)

torsdag 28 juni 2018

Helgfrågan v. 26


Det har blivit torsdag igen och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Hur ser din sommarläshög ut?


Så här ser min sommarläshög ut för tillfället, men det lär tillkomma några fler böcker (och kanske försvinna en någon).

Innan jag tar mig an den stora högen ska jag läsa ut den fjärde delen i De bortglömda böckernas gravkammare, Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón. Det är en bra bok, men som tagit lite tid eftersom den är en riktig tegelsten med sina nästan 800 sidor.

Bonusfråga: Hur firar du in semestern?
Eftersom jag fortfarande har fem veckor kvar att jobba innan det är dags för semester har jag inte hunnit fundera på hur jag ska fira in den än. Det är mycket möjligt att det kan blir en räkmacka till middag och kanske lite bubbel till.