måndag 29 september 2014

Tematrio - Possessiva pronomen

Lyran har den här veckan återgått till det grammatiska temat i tematrion och den här gången har turen kommit till possessiva pronomen. Berätta om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna!

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl – handlar om Ellen Keys relation med Urban von Feilitzen och är en bok som står högt uppe på min att läsa-lista, men än så länge ligger biblioteksexet oläst här hemma (som tur är står ingen i kö, så det går bra att låna om den).

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson – den fjärde och kanske bästa boken av en av mina absoluta favoritförfattare inom deckargenren. Jag är särskilt förtjust över att böckerna utspelar sig i norrland, plus att Rebecka Martinsson och Anna-Maria Mella är den mest sympatiska brottsutredarduon i svensk deckarlitteratur.


Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal – en riktigt bra deckare som släpptes i slutet av sommaren och som utspelar sig både i stockholmsförorten Jakobsberg och Buenos Aires.

Utlottning av bokpaket!

Christin Ljungqvist är en författare som jag hört mycket bra om, men som det inte blivit av att jag läst. Nu när hon lottar ut ett paket med sina tre böcker, Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång, så är jag så klart intresserad av vinna så att även jag kan komma mig för att läsa böckerna. Framförallt borde jag läsa Kaninhjärta eftersom jag sedan jag startade Den läsande Kaninen har en tendens att fastna för kaninrelaterade boktitlar. Vill du vara med och tävla, gå in här.

söndag 28 september 2014

En liten uppfräschning

Man kan tycka att en gammal sekretär inte har så mycket att göra med böcker att göra, men sedan jag ärvde farmors sekretär i våras så har den blivit mitt datorbord och det är där jag skriver nästan alla min blogginlägg nu för tiden. Dessutom så brukar jag ha en att läsa-hög liggande på den,

Att sekretären har varit i behov av en uppfräschning har har tyckt ganska länge (det har varit bestämt sedan många år att det var jag som skulle ärva den), dels för att den var sliten och dels för att jag inte tycker att den mörkbruna färgen är särskilt fin. När jag skapade lite på ytan så visade det sig att den en gång i tiden varit grå och ljusblå, innan farfar målade om den på 1970-talet. Det har dock tagit lite att samla mod, hitta färg och googla hur man bäst målar gamla möbler.

Efter en del funderande, och en viss förundran över de fantasifulla namnen på färgerna, så valde jag grönt och ljusgrå (fast den ser mer vit ut på bilden) och är nu väldigt nöjd med resultatet.

Eftersom det blev mycket färg över så började jag se mig omkring hemma efter andra möbler som skulle passa i en grå/grön färgskala och den enda som stod ut var en sliten pall som nu är fräschare, men däremot är den fortfarande lika vinglig. Nu funderar jag på om det går att måla om Billybokhyllor med ett bra resultat och försöker få släktingar att måla om möbler.

fredag 26 september 2014

Bokbloggsjerka 26 – 29 september

Då var ännu en vecka till ända (den här gången med minusgrader och den första snön) och det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)


Den i särklass längsta bokserien som jag läser är Peter Robinsons deckare om DCI Alan Banks, där har jag läst alla 22 delarna. Det är en serie som jag gillar och vid det här laget känns det som att träffa gamla goda vänner när jag läser böckerna. Däremot tycker jag inte att alla böcker håller samma kvalitet, det finns helt klart toppar och dalar bland dem. Sämst tyckte jag nog om böckerna där huvudkaraktärerna hade en förmåga att tänkta tillbaka på barndomsminnen medan de förhörde folk. Eftersom Banks börjar närma sig pensionsåldern så kanske det inte blir så många fler delar, även om de i böckerna skämtar om att de nog handgripligen får bära ut honom den dag det är dags för pension.

När jag gick på mellanstadiet så läste jag och en kompis hela Sagan om Isfolket en sommar och med sina 47 delar så är det den längsta serie som jag har läst och jag tror inte heller att jag kommer att läsa någon som är längre. Som jag minns det så var de första böckerna bra, men någonstans vid bok 40 började jag ledsna och läste de sista delarna bara för det kändes dumt att ge upp så nära slutet. Jag har aldrig läst om böckerna och kommer aldrig att göra det heller. 

torsdag 25 september 2014

Bokmässan

Idag drar årets bokmässa igång i Göteborg och det känns som att typ alla utom jag kommer att vara där i år också. Det börjar bli några år sedan jag senast var på bokmässan, men när man bor i Östersund så blir är det väldigt långt och dyrt att åka på mässan. Istället stannar jag hemma och läser Joyce Carol Oates senaste på svenska, Karthago, och tröstar mig med att jag troligtvis slipper den värsta boksmällan på måndag.

tisdag 23 september 2014

Tematrio - räkneord

Den här veckan är Lyran lite dagavill så här inför den stundande bokmässan, så veckans tematrio kom en dag sent den här gången. Som tur för mig så har Lyran tagit en paus från de grammatiska temat och har den gången ett betydligt lättare;
Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord

Den första människan av Albert Camus - nobelpristagarens självbiografiska roman som var ofullbordat när han omkom i en bilolycka 1960 och som publicerades först 1994.

Föreställning om det 20:e århundradet av Peter Høeg - en mycket stark, och i ärlighetens namn lite märklig, debut från 1988 från en av mina absoluta favoritförfattare.

Hundra och en dag av Åsne Seierstad - reportageboken som Seierstad skrev efter att ha rapporterat från Bagdad före, under och efter de amerikanska och engelska styrkornas anfall 2003. Trots att jag tycker mycket om flera av Åsne Seierstads böcker så har den här av någon anledning blivit stående oläst i bokhyllan.

måndag 22 september 2014

En liten lista

Den senaste tiden har det cirkulerat utmaning på facebook och på en del bloggar där man ska lista de tio böcker som betytt mest för en. Listor är ju alltid roligt och efter en hel del funderande så har även jag lyckats knåpa ihop en lista, som presenteras i den ordning som jag kom på dem.

De kanske lämpade av Peter Høeg
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe
Åskans son av Stig Holmås
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Vredens druvor av John Steinbeck
Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren
Stolthet och fördom av Jane Austen
Niceville av Kathryn Stockett

lördag 20 september 2014

Jaktturen

I ett försök att komma in i gemenskapen i den lilla franska byn så följer den unge Tristan med tre män på en jakttur, trots att han inte känner sig riktigt bekväm med situationen då han aldrig tidigare dödat något djur. När Tristan av misstag råkar skadeskjuta en kanin stoppar han den i jaktväskan och beordrar den att leva, med en känsla av att om kaninen lever så är allting möjligt. När en av de äldre jägarna ramlar ner i ett gammalt gruvhål stannar Tristan kvar vid hans sida medan de andra två går efter hjälp. När en storm börjar dra in över himlen påminner kaninen honom om att gångarna kan både de skydd och vara farliga. Medan stormen tilltar så börjar Tristan se tillbaka på sitt liv, samtidigt så försöker kaninen förstå vad det innebär att vara en människa.


Agnès Desarthes andra roman på svenska, Jaktturen, är en oerhört charmig historia om en ung man som försöker passa in, om kärlek och vänskap. Dessutom så tycker jag att det blir extra trevligt med den kloka kaninen som pratar med Tristan. Det är en väldigt trevlig bok som varmt rekommenderas. Att den dessutom så är den ganska tunn (164 sidor) är extra trevligt denna tegelstenshöst.

fredag 19 september 2014

Bokbloggsjerka 19 – 22 september

Det har äntligen blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka.

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok?


Jag brukar faktiskt haja till lite när böcker förlägger en del av handlingen till Jämtland, framförallt från Östersund och västerut mot norska gränsen. Böcker där hela handlingen utspelar sig i Jämtland ger inte samma effekt då det oftast inte blir någon överraskning. När jag för några månader sedan försökte lyssna på en ljudbok så haja jag först till positivt när huvudkaraktären passerade länsgränsen, men sen gick det över i fasa när det påstods ta typ 90 minuter att köra mellan två orter som det i verkligheten är två mil mellan. Jag har inget emot att man gör om i geografin, men man behöver för den skull inte ändra avståndet mellan två verkliga orter. Nu var just den här boken så pass dålig överlag att jag gav upp på den.

Jag kommer också ihåg den häftiga känslan som jag fick i tonåren under läsningen av Ulf Lundells Vinter i paradiset som delvis utspelar sig i Åre, med rätt geografi enligt mamma som kommer ihåg hur byn såg ut innan det började byggas överallt. Dessutom så har omslaget på mitt exemplar en bild av den gamla macken i Björnänge, där släktens lilla stuga ligger några kilometer utanför själva Åre. 

Den dagen min uppväxtort Krokom dyker upp i en bok i ett annat sammanhang än att man passerar eller svänger av (typ mot Gärningsberg/Offerdal som i Elin Olofssons böcker) så kommer jag sannerligen att haja till. Det känns som en ort som man bara stannar i om man har ett ärende eller bor där.

torsdag 18 september 2014

Pottungen

Det har blivit mars 1792 och kung Gustaf III har dött i sviterna efter de skador han fick när han blev skjuten på maskeraden på Operan. Hertig Karl har tagit över styrandet över landet som förmyndare för den nye omyndige kungen Gustaf Adolf, även om hans ambition är att röja även brorsonen ur vägen för att sätta sig själv på tronen. I slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om mer makt, inflytande och att kvinnor ska ha samma villkor som männen och tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon en grupp framstående kvinnor i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna. Samtidigt så rör sig Johanna, som en gång var pottunge på slottet, och hon ryser när hon ser hertigen på slottsbalkongen eftersom hon mycket väl kommer ihåg vad hertigen är kapabel till. Som ogift mor till sonen Nils så befinner hon sig på samhällets botten utan några som helt rättigheter och drömmer om en tillvaro där hon kan råda över sitt eget liv.

Pottungen är den andra delen i Anna Laestadius Larssons trilogi om de tre sjuttonhundratalskvinnorna Johanna, Charlotta och Sophie. När jag läste den första delen, Barnbruden, förra året så var inte så jätteimponerad just när jag läste boken, men upptäckte efter ett tag att stannade kvar hos mig och jag inte kunde sluta prata om den. Det återstår att se om det blir lika med den här boken. Det är fortsatt en bra berättelse som vinner på att två av tre huvudkaraktärer funnits i verkligenheten, hertiginnan Charlotta och hennes hovmästarinna Sophie, och att de lämnat efter sig dagböcker och brev. Det är en berättelse som orättvisor, opassande kärlek, förtryck och en längtan efter att få styra sitt eget liv. Språket är bra och drar snabbt in en i berättelsen så att man inte gärna lägger ifrån sig boken. Nu har jag redan börjat se fram emot att läsa den tredje delen.

Piratförlaget skickade boken