Antiloper

Antiloper av Ester Roxberg var en av alla de böcker som följde med mig hem från bokresan, och som jag sakta men säkert håller på att läsa.

 

Egentligen så har Astrid och Ellen inte så mycket gemensamt, men de hittar ändå varandra blir bästa vänner. Under sista året på gymnasiet så börjar Ellen dra sig undan och försvinner från Astrid. Antiloper är en finstämd berättelse om vänskap och det jobbiga i att stå bredvid någon man älskar när den mår dåligt utan att kunna hjälpa. Antiloper är Ester Roxbergs debutroman och det är en debut som lovar mer. Som tur är så fanns även Roxbergs andra roman, Fågelhuset, i goodie-bagen på bokresan och jag ser fram emot att läsa den.

Bokbloggsjerka

Äntligen har det blivit fredag och jag har klarat av min första femdagarsarbetsvecka på väldigt länge, dessutom så har det blivit dags för en ny Bokbloggsjerka och veckans fråga är

Brukar du läsa om böcker?

När jag var yngre så var det vanligt att jag läste samma böcker om och om igen, en del av de böckerna har jag läst om som vuxen för att se om jag fortfarande tycker om dem. Nu för tiden kan jag tänka att jag borde kanske om någon gammal favorit, men det blir inte av eftersom det finns så många nya böcker som väntar på sin tur. Oftast rör de tankarna sig kring Peter Høegs böcker som jag läste flera gången i de sena tonåren, fram för allt Föreställning om det 20:e århundradet och De kanske lämpade. En bok som jag dock läst flera gånger på senare år både på svenska och engelska är Jane Austens Stolthet och fördom. När jag ville läsa om Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos härom året så tog det emot att läsa dem i pappersform, eftersom det är tre tjocka böcker och en tunnare, då lyssnade jag istället på dem som ljudböcker.

TemaTorsdag #15: Sommarläsning

Den här gången handlar Bokmärkts tematorsdag om sommarläsning, vilket känns extra aktuellt för mig eftersom det bara är två veckor kvar tills jag packar väskan och åker till Kroatien i en vecka.

Citadel av Kate Mosse – tredje boken i Languedocserien som kom på engelska och nu har jag tröttnat på att vänta på den svenska översättningen. Eftersom den engelska pocketutgåvan är på 926 sidor så passar den bra att läsa under några lediga dagar.

Den enes död av Peter James – det är alltid trevligt med lite mord under sommaren, i alla fall så länge de är fiktiva i böcker eller på tv. När jag blev tipsad om att Peter James böcker utspelar sig i Brighton, där jag bodde och arbetade i 2,5 år, så blev jag nyfiken och köpte en av hans böcker i pocket.

Before I met you av Lisa Jewell – en ganska ny bok av en av de bästa chick-lit-författarna som jag inte läst än. Precis som deckare så passar chick-lit bra på sommaren när man vill koppla av med lite lättsam litteratur.

Harry Martinson – efter att ha upptäckt Harry Martinsons författarskap under våren så tänker jag läsa mer av honom i sommar, i alla fall Vägen ut och Dikter 1958-1973.

Spotify-humor

Jag använder mig ganska mycket av Spotify både i datorn och i mobilen och ibland skickar de mail där de föreslår vilka artister som jag kan tänkas gilla utifrån de artister som jag lyssnar på. Oftast är dessa baserade på min förkärlek för den franske tenoren Roberto Alagana. Den här gången blev jag rekommenderad Lill-Babs, vilket baserades sig på att jag lyssnat på följande artister;

Anders Glenmark
BWO
Olle Ljungström
Orup
Pernilla Andersson

Personligen så tycker inte jag att någon av dessa artister har särskilt mycket gemensamt med Lill-Babs. Den stora frågan nu är om de som lyssnar på Lill-Babs blir rekommenderande BWO.

Pol Pots leende

När jag var på bokresan för bra precis en månad sedan så bokcirklade vi om Peter Fröberg Idlings roman Sång till den storm som ska komma under söndagsfrukosten och under diskussionen var det flera som rekommenderade Fröberg Idlings dokumentärroman Pol Pots leende som kompletterande läsning. Det finns nämligen flera beröringspunkter mellan de två böckerna då båda handlar om Kambodja och Pol Pot. I Sång till den storm som ska komma som utspelar sig kring de första ”fria” valen i Kambodja 1955 är Pol Pot fortfarande Saloth Sar och en del av en kärlekstriangel med konkurrenten Sam Sary och fästmön Soeung Son Maly (som senare föder Sarys barn).

 

Pol Pots leende är en dokumentärroman som försöker reda ut vad det egentligen var som hände i Demokratiska Kampuchea och hur delegationen från vänföreningen Sverige-Kampuchea kunde resa runt i landet (visserligen guidat) utan se den svält och det enorma folkmord som härjade i landet. Under slutet av Vietnamkriget bombade USA även Kambodja, även om försökte hålla det hemligt, och efter krigsslutet invaderade Vietnam sin granne. I djungeln ledde Saloth Sar, som nu bytt namn till Pol Pot, röda khmererna som arbetade för en kommunistisk revolution och 1975 lyckades de ta makten och grundade Demokratiska Kampuchea (varför kommunistiska diktaturer har en förkärlek för att kalla sig demokratiska är en annan fråga). Sedan följde några blodiga år fram till 1979 där väldigt många som ansågs vara kontrarevolutionära avrättades och där en stor del av befolkningen svalt ihjäl. Det finns inga säkra siffror över hur många det var som dog, vilket bland annat beror på att det inte fanns någon säker folkräkning att utgå ifrån, men man räknar med att mellan 10-25 procent av befolkning dog. Folkmordet i Demokratiska Kampuchea är ett av de värsta i historien och efter att Pol Pot förlorat makten så drog han sig tillbaka till djungel där han fortsatte motståndet fram till sin död 1998, utan att ställas inför rätta för det lidande han orsakat.

 

Pol Pots leende är en intressant och välskriven dokumentärroman om ett land och en ledare som jag inte är särskilt bekant med. Fröberg Idling beskriver det ofattbara lidandet utan att frossa i våldet. Starkast blir det nästan när han låter några kambodjaner själva berätta sin historia under de åren, här finns bland annat änkan som förlorade tio av de femton barnen. Jag har dock lite svårt att ta in alla hemskheter, det är så ofattbart. Titeln kommer från att Pol Pot hade ett soligt och smittande leende.

Skön söndag

 

Ibland gäller det att njuta av nuet och ta tillvara på värmen när den behagar ta sig så här långt norrut. Idag åt jag min frukost på balkongen och blev sedan kvar där med min bok tills värmen blev allt för hög framåt eftermiddagen. Att jag från balkongen har både sjö- och fjällutsikt (Storsjön och Oviksfjällen) är helt klart en bonus.

Eftersom solen kommer till min balkong framåt eftermiddagen så försökte jag hitta lite skugga genom att sätta mig på golvet, men till slut blev det ändå olidligt varmt så jag fick söka svalkan inne ett tag.

I helgen har jag även besökt Vårmarknaden på Jamtli tillsammans med min syster och hennes familj, och där träffade vi ett par kaniner som inte läser.

Den store Gatsby - filmen

Inte så långt efter att jag i höstas läste F Scott Fitzgeralds klassiker Den store Gatsby kom det till min kännedom att det var en filmatisering på gång. När det gäller filmatiseringar av böcker så är jag lite kluven, ibland blir det bra men oftast så når filmen inte upp till samma nivå som boken. En sak som väckte mitt intresse för filmen är att boken inte är särskilt tjock, och min erfarenhet är att korta böcker blir bättre som film än tegelstenar (antagligen för att man inte behöver stryka lika mycket av historien). En sak som jag inte hade väntat mig var att filmen var gjord i 3D. Det visade sig att regissören Buz Luhrmann visste vad han gjorde, en storslagen film som utspelar sig på det glada 1920-talet med storslagna fester gör sig väldigt bra i 3D.

 

Det kändes även som att Leonardo DiCaprio skulle göra en bra tolkning av den mystiske Jay Gatsby, medan valet av Toby Maguire som berättaren Nick Carraway inte kändes lika självklart. Så här i efterhand så hade jag rätt om DiCaprio och nästan rätt om Maguire. Toby Maguire gjorde rollen bättre än jag trodde, men det känns som att han alltid spelar samma roll med samma ansiktsuttryck. En skådespelarinsats som imponerade på mig var Joel Edgerton i rollen som Tom Buchanan, mannen som är gift med Gatsbys stora kärlek Daisy, som spelade rollen helt fantastiskt.

 

Även om jag var lite tveksam till att de gjort en film på 2 timmar och 22 minuter av en bok som är bara drygt 200 sidor, så var det inget jag tänkte på när jag såg filmen eftersom jag var helt inne i den. Jag tyckte att det var en väldigt bra film och tyckte att den följde boken ganska bra.

Bokbloggsjerka – 17 – 20 maj

Det har blivit fredag och dags för en ny bokbloggsjerka.

Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?

Det korta och kanske lite tråkiga svaret är inga. Eftersom jag inte brukar köpa särskilt många böcker så har jag inte heller någon särskild lång lista på böcker som jag är sugen på att klicka hem, den listan består av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar 3: Döden som inte kommer i sommar. Jag har inte heller reserverat någon bok på biblioteket den senaste tiden, så reservationslistan börjar bli ganska tom. Som tur är så har jag lite olästa böcker hemma i alla fall.

TemaTorsdag #14: Internationell läsning

Den här veckan så handlar Bokmärkts TemaTorsdag om vilka språkområden som vi läser böcker ifrån och jag har listat de fyra språkområden som jag läser flest böcker ifrån.

Jag försöker läsa en del böcker som inte har svenska eller engelska som originalspråk, även om det blir väldigt många svenska författare. Utöver böckerna på svenska så läser jag en del på engelska, men har även gjort några försök att läsa på norska (helst tunna böcker och så krävs det lite fantasi för att förstå en del ord). Övriga böcker läser jag i svensk översättning.

Ett språkområde som jag faktiskt har läst en del ifrån och där jag har hittat en del favoritförfattare är det tyska. Jag skulle vilja kunna läsa böcker på tyska, men mina språkkunskaper i kombination med bristande tålamod sätter käppar i hjulet. Bland favoriterna finns Christa von Bernuth (deckarförfattare), Ferdinand von Schirach (deckarförfattare), nobelpristagaren Herta Müller och Uwe Timm. Ska jag lyfta fram en tysk bok så blir det ändå Bernhard Schlinks Högläsaren, Der Vorleser i original och filmad som The Reader. Det är en finstämd historia om en ung man som inleder ett förhållande med en äldre kvinna i efterkrigstidens Tyskland.

Två av mina favoritförfattare kommer från Danmark, och det är Peter Høeg och Hanne-Vibeke Holst. Av Peter Høeg rekommenderar jag främst debuten Föreställning om det 20:e århundradet och De kanske lämpade, som kom efter succén Fröken Smillas känsla för snö. Av Hanne-Vibeke Holst gillar jag både trilogin om journalisten Therese Skårup (En lycklig kvinna, Det verkliga livet och Thereses tillstånd) och den politiska trilogin om Charlotte Damgaard (Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret).

Det finska språkområdet får här representeras av den fantastiska Sofi Oksanen och hennes fantastiska böcker Utrensning, När duvorna försvann, Stalins kossor och Baby Jane.

 
Det fjärde och sista språkområdet som kommer med här är det japanska. Även om jag läst flera böcker som är översatta från japanska så har de en gemensam nämnare, Haruki Murakami. Enligt mig så är hans bästa böcker Fågeln som vrider upp världen, Kafka på stranden och novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser.

Fjärilseffekten

Den bok som jag nästan blev gladast över att hitta i den generösa bokpåsen som vi fick på bokresan var Karin Alvtegens nya roman Fjärilseffekten, som ändå tänkt läsa ganska snart.

 

Fjärilseffekten börjar med en olycka där en personbil oförklarligt krockar med ett tåg och elva personer dör. Sedan backar vi fem månader tillbaka i tiden och får följa tre personer och de händelser som leder fram till olyckan. Det är Bodil som fått veta att hon är döende och har lämnat sin man efter trettio års äktenskap för att hitta sig själv innan det är för sent. Det är Viktoria som verkar vara en lyckad person, men som sakta äts upp inifrån av sin perfektionism. Det är Andreas vars liv slås i spillror när han en dag råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

 

Jag har tidigare läst och gillat de flesta av hennes deckare, men tyckte att den förra romanen, En sannolik historia, inte höll hela vägen. Det känns som att Alvtegen har hittat romanformen med Fjärilseffekten, som är en bra, tänkvärd, välskriven och genomarbetad historia som tog tag i mig på första och släppte inte förrän sista sidan.