måndag 26 juni 2017

Harry Potter 20 år!

Idag är det 20 år sedan den första boken om Harry Potter, Harry Potter and the Philosopher's Stone, kom ut i England. Det är ett jubileum som jag kommer att fira genom att dricka en stor mugg te. 

Sommar

Nu har vi kommit till den tid på året då sommarsemestrarna drar igång på allvar och många bokbloggar drar ner på tempot under sommaren. Även jag tänkte dra ner lite på tempot även om jag kommer att jobba hela sommaren. Förhoppningsvis kommer det att bli många varma kvällar då det går att sitta ute på balkongen och läsa framöver (jag lever på hoppet att det inte kommer att vara 10 grader, regn och blåst hela sommaren).

Efter en liten ommöblering bland bokhyllorna har jag samlat alla olästa böcker i en bokhylla och jag tänker försöka beta av så många av dessa böcker som möjligt nu i sommar.

söndag 25 juni 2017

Resa med Charley

Jag läste nyligen John Steinbecks och Robert Capas skildring av deras resa i Sovjet 1948, Rysk dagbok, och blev så förtjust i den att jag ta tag i att läsa Steinbecks andra reseskildring Resa med Charley från 1962, en bok som jag började lyssna på som ljudbok för några år sedan men gav upp på eftersom jag inte gillade uppläsaren. I början av 1960-talet kände Steinbeck att han inte längre kände sitt land, utan att han skrev utifrån 25 år gamla minnen. Den känslan i kombination med en alltid närvarande rastlöshet gjorde att Steinbeck bestämde sig för att göra en tremånaders rundtur genom Amerika för att återupptäcka. För att inte väcka allt för stor uppmärksamhet längs vägen bestämde Steinbeck sig för att inte bo på hotell under resan, istället beställde han en husbil efter egen design. Husbilen fick namnet Rociante efter Don Quijotes häst och efter att ha lastat bilen med alldeles för många saker (enligt egen utsago, och när man läser listan på saker så kan jag inte annat än hålla med), bland annat flera uppslagsverk och 75 kilo olästa böcker. För att inte åka helt ensam tog Steinbeck med sig Charley, en gammal blågrå pudel från Frankrike som bara lyder franska kommandon.


Frågan är hur mycket Steinbeck lärde sig om Amerika under resan, när jag läser boken verkar det inte som att han träffade särskilt många människor då det mest är själva resandet som beskrivs. Mot slutet började Steinbeck känna sig så fullproppad med intryck att han blev trött och ville hem, även om han då hade en bra bit kvar (typ Texas, södern och östkusten upp till New York). Det är ändå mot slutet som jag tycker att det blir mest intressant när Steinbeck kör genom södern och stannar till i New Orleans där det råder stor uppståndelse kring att en färgad flicka börjat i en skola för vita och behöver skydd för att ta sig till och från skolan. Det hela får Steinbeck att börja fundera kring rasfrågan och det faktum att han utifrån sina erfarenheter inte har några som helst problem med färgade. Eftersom Steinbeck gjorde sig resa hösten 1960 var det en väldigt aktuell fråga då.

Överlag så är Resa med Charley en väldigt trevlig läsupplevelse och Steinbeck visar än en gång sin klass som författare och berättare av sin samtid. Det finns mycket humor och träffande beskrivningar i boken. Det finns i boken en karta över resrutten med teckningar av extra viktiga händelser längs vägen.

fredag 23 juni 2017

Bokbloggsjerka 23 – 26 juni

Det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka och veckans fråga är ganska enkel att svara på
Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?


För säkerhets skull räknade jag och det visade sig att den författare som jag har flest böcker av är Vilhelm Moberg med 14 böcker, fast flera av dem är olästa. Eftersom jag gillar Moberg har jag samlat på mig böcker av honom genom åren. God tvåa är Joyce Carol Oates med 10 böcker (plus några e-böcker) och där har jag läst alla utom en.

torsdag 22 juni 2017

Helgfrågan v.25

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan.
Jag har inga problem med att sluta läsa böcker som är tröga eftersom jag tycker att livet är för kort för att läsa tråkiga böcker. Det händer dock ibland att jag känner att boken inte passar mig just nu och ger den en ny chans senare. En bok som jag gärna vill gilla och läsa ut någon gång är Varg bland vargar av Hans Fallada, men eftersom den är väldigt tjock och ganska trög har jag tagit en extremt lång paus ungefär en tredjedel in i boken. Ibland tar jag upp den igen med ambitionen att läsa ut den, men brukar bara komma några sidor innan jag lägger bort den igen.

Bonusfråga: Hur firar du midsommar?

Midsommar är ingen viktig helg för mig och jag brukar inte fira något särskilt, det var väldigt många år sedan jag dansade runt en midsommarstång. I år ska jag dock vara hos mina föräldrar på midsommarafton tillsammans med resten av släkten. Resten av helgen tänker jag ta det lugnt och läsa, men tyvärr inte på balkongen om jag ska tro på väderprognosen (även om 10 grader och regn räknas som sommar ibland).

onsdag 21 juni 2017

Manglade dukar och vikta servetter

Utan att det var meningen blir Felicia med ett hus, ett hyreshus fullt med hyresgäster som hon nu ska hand om och en lägenhet som hon ska inreda till själv. Under sökandet efter möbler till den stora sekelskifteslägenheten träffar Felicia den attraktive antikhandlaren Jonathan, som erbjuder sig att hjälpa till med möbleringen av lägenheten. Genom de hemligheter som en del av möblerna döljer skapas ett band till Nanny som arbetar som piga i Karlshamn under mitten av 1800-talet.


Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg är en bok som jag fick upp ögonen för när flera personer började tipsa om boken och eftersom jag kände för att läsa en lättsam historia lånade jag hem den som e-bok från biblioteket. Det är en lättsam historia som ger underhållning för stunden, men inte mycket mer. Eftersom jag inte sveptes med av historien så hade jag en del invändningar, som att ingen verkade ha något jobb utan hade kunde hjälpa Felicia med allt möjligt hela tiden, men det är överlag en trevlig liten historia som passar bra att läsa på stranden eller i hängmattan.

tisdag 20 juni 2017

Veckans utmaning: Yes or no?

Den här veckan har Kulturkollo det brittiska imperiet som tema och i vanlig ordning handlar även veckan utmaning om det,
Om detta kan man förstås tycka mycket. (ta bara engelska språket: bra att med ett språk kunna göra sig förstådd på de flesta platser – dåligt att ett språk ska få bre ut sig och ta all plats…?)
I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar: yes eller no.

Yes – det finns mycket av den brittiska kulturen som jag tycker om inom litteratur, film, tv-serier och musik och det är lätt att ta till sig den eftersom den ofta är på engelska och jag har inga problem med att läsa böcker på engelska och brukar inte ha textning på filmer och tv-serie (så länge de inte pratar med kraftig irländsk dialekt). Engelska är för övrigt ett väldigt praktiskt språk att behärska eftersom det gör att man kan kommunicera över nästan hela världen.


No – det finns även en del saker som jag inte tycker är lika positiva med det brittiska, som att den engelskspråkiga kulturen är väldigt dominerande och tränger undan det som kommer från andra språkområden. När det kommer till filmer och tv-serier så är jag så van att inte behöva läsa textningen att jag blir lite lat när det är på ett språk där jag faktiskt måste titta rakt fram och läsa texten (eller så är det ett tecken på att jag oftast gör annat medan jag tittar på tv). Sedan kan jag tycka att mycket av den kultur som kommer från det brittiska imperiet kommer från England och inte så mycket från andra delar av imperiet. Ett undantag är dock den fantastiska tv-serien Indian summers som utspelar i Indien när landet kämpar för att bli självständigt. Tyvärr gick den bara i två säsonger.

måndag 19 juni 2017

Tematrio - Sommarplaner

Det har blivit dags för den sista tematrion hos Lyran innan utmaningen tar sommarlov och passade nog handlar det om sommar planer den här gången.
Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. Jag hoppas på att det blir bra väder i sommar så att jag kan tillbringa många varma, ljusa sommarkvällar på balkongen med en bok. Jag har en rejäl hög med olästa böcker som jag gärna skulle läsa under sommaren (i alla falla en del av dem).

2. Jag har inte så många konkreta planer för sommaren, men 12 augusti kommer jag i alla fall att åka på en helgresa till Sundsvall för att lyssna på First Aid Kit och shoppa på IKEA. Sedan är jag lite, lite sugen på att se Laleh på Storsjöyran, men eftersom den går av stapeln i Östersund räcker det om jag bestämmer mig samma vecka.


3. Huvudanledningen till att jag inte har så många planer för sommaren är att jag pga min nuvarande arbetssituation kommer att jobba hela sommaren. Min förhoppning är att det kommer många varma kvällar i sommar då jag kan sitta på balkongen eller bada. Dessutom så finns ju helgerna. Plus att jag bokat en resa till Mallorca i september. 

söndag 18 juni 2017

Det förlorade barnet

Det förlorade barnet är den fjärde delen i Elena Ferrantes romansvit och den tar vid där den tredje delen, Den som stannar, den som går, slutar, i det sena sjuttiotalet. Elena har börjat etablera sig som författare, men är olycklig i sitt äktenskap med Pietro. Hon har inlett en relation med sin ungdomsförälskelse Nino och väljer att tillsammans med barnen återvända till Neapel för att vara med Nino. Samtidigt är Lila numera en framgångsrik egenföretagare i databranschen och har fått en stark ställning i kvarter som välgörare och den som vågar utmana bröderna Solara. Elena är tveksam till att återuppta kontakten med Lila eftersom hon upplever att Lila har en för stor makt över hennes känslor. När de två ändå återupptar kontakten får deras vänskap ett nytt liv, tills deras liv tar en ny dramatisk vändning.

Det förlorade barnet är den fjärde och sista delen i Elena Ferrantes romansvit om Lena och Lila, och den här gången handlar det om medelåldern och ålderdomen. Även om jag verkligen har längtat efter att få läsa boken sedan jag läste ut den tredje delen vid årsskiftet, så har jag inte velat läsa ut den för snabbt eftersom det är den sista boken. I likhet med de tre tidigare delarna är även den här en väldigt bra och stark bok som verkligen berör. Det är lätt att säga att det är en berättelse om vänskapen mellan två kvinnor som sträcker sig över sextio år, men det finns så mycket mer i böckerna. Det är också en berättelse om Italien under 1900-talets andra del berättat från perspektivet av de fattiga som lever i samhällets utkant. Det är en berättelse om ett samhälle där korruptionen är utspridd, där maffiafamiljer styr samhällen, där många lever i fattigdom och det enda jobb en del kan få är genom att jobba för maffian. Det är också ett land som är plågat av politiska strider med våldsamma strider. Jag tror att det här är en romansvit som kommer att läsas under många år framöver eftersom det är ett mästerverk.   

lördag 17 juni 2017

De vackra döda

Eve Singer är kriminalreporter på tv och känner att karriären är på väg att dala och livet blir inte lättare av att hon måste ta hand om sin demente pappa. Eve är beredd att nästan ta till vilka medel som helst för att tillfredsställa den blodtörstiga publiken. Mördaren är också beroende av döden och har inga planer på att sluta upp med det. Han tycker om att visa upp dödandet som en slags konst och berättar till och med vart och när det kommer att hända i förväg. När Eve blir kontaktad direkt av mördaren får hon en unik chans att vara den första reportern på plats vid nästa mord, men hon upptäcker snart att mördaren även verkar vara besatt av henne.


De vackra döda är den senaste boken från den brittiska författaren Belinda Bauer och den här gången har hon skrivit en renodlad thriller som gör i alla fall den här läsaren lätt andfådd. Jag har läst alla Bauers böcker utom en och tycker att hon är ojämn som författare, en del böcker har varit väldigt bra, medan andra inte har varit lika bra. Jag tycker tyvärr inte att den här är en av de bästa, även om den börjar lovande så blir det alldeles för mycket på slutet. Boken är i alla fall spännande till den sista sidan och är på så vis en väldigt bra och välkonstruerad thriller.