torsdag 17 augusti 2017

Helgfrågan v.33

Det är äntligen torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vad tycker du om ljudböcker?
Jag har provat att lyssna på ljudböcker och hade en period då jag lyssnade på ganska många, men det höll inte i sig så länge. Det passar helt enkelt inte mig att lyssna på böcker, bland annat för att jag har en tendens att tappa koncentrationen och tappar bort mig i handlingen. En gång hamnade skivorna i fel ordning när jag förde över dem till mobilen och märkte det inte förrän efter ett par timmars ytterligare lyssnande. Förutom att jag tappar bort mig, så tyckte jag att det var svårt att hitta kombinationen av en bra bok med en bra uppläsare. Jag håller mig till att läsa böckerna i framtiden.

Bonusfråga: Vad jobbar du med?

Just nu har jag en visstidsanställning som handläggare på en statlig myndighet, men den 1 oktober börjar jag en tillsvidareanställning som handläggare på en annan statlig myndighet. 

söndag 13 augusti 2017

Lisa Larson

Jag har en förkärlek för den legendariska formgivaren Lisa Larson figurer och de senaste åren har några stycken flyttat in här hos mig. När jag nyligen kollade runt på internet om det fanns någon sammanställning av Lisa Larsons produktion upptäckte jag att det går att beställa tidningen Scandinavian Retros nummer om Larson från 2014. Nu har tidningen kommit och den innehåller 132 sidor med bara Lisa Larson, förutom att det är den (enligt egen uppgift) mest detaljerade och omfångsrika kartläggningen av hennes serieproduktion som gjorts så innehåller tidningen även intervjuer och reportage. Det är perfekt för mig som gillar hennes saker, men som inte känner att jag måste äga en massa figurer. Mina favoriter är människorna, särskilt barnen, medan jag inte alls är särskilt förtjust i en del av djuren. Larson har hunnit producera väldigt mycket sedan karriären inleddes på 1950-talet och hon är fortfarande aktiv.

Min samling är ganska liten och innehåller för tillfället fyra figurer, Nord och Nils från serien Världens barn, Skolpojken (det senaste tillskottet) och en tax som har en viss charm trots att den är ganska ful. Det kan mycket väl bli så att samlingen kommer att utökas framöver, men inte med så många figurer.

Jag har så klart även det klassiska luciatåget Advent (här på bild i tidningen eftersom mina figurer just nu befinner i en kartong med julsaker i källarförrådet). De här figurerna fick jag av mormor och morfar under uppväxten, först hade jag och syrran två figurer var och sedan fick vi de resterande figurerna så vi skulle ha varsitt komplett luciatåg. Min favorit är tomten, som jag fick min första jul (som även råkar vara det första året som de fanns i produktion).

Vill man köpa ett eget exemplar kan man göra det här

torsdag 10 augusti 2017

Helgfrågan v. 32

Ännu en arbetsvecka närmar sig slutet och det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad ser ni framemot att göra i höst?
Jag har inte så jättemycket inplanerat i höst, men jag har i alla fall en resa bokad till Mallorca i mitten av september. Det ska bli väldigt skönt med en veckas sol, bad och läsning efter en sommar som mest bestått av jobb och höstliknande väder. Hösten stora händelse är annars att börjar på ett nytt jobb 1 oktober, vilket jag ser fram emot även om det alltid är lite nervöst att börja på ett helt nytt jobb.


onsdag 9 augusti 2017

Den svavelgula himlen

I 1960-talets Helsingfors växer en ung pojke upp och när han lär känna sonen Alex i den mäktiga och välbärgade familjen Rabell leder det till att han kommer att växa upp i deras skugga. Skillnaden mellan hans egna familjs enkla sommarstuga och familjen Rabells ståtliga gård är milsvid, men genom den nära vänskapen med sonen Alex kommer han nära familjen och får även ta del av deras hemligheter. Det är en vänskap som kommer att vara under flera decennier fram till våra mer oroliga tider. När han förälskar sig i Alex lillasyster Stella blir det inledning på en relation som skapar ett starkt band mellan dem och som gör att de genom åren cirklar runt varandra eftersom de har svårt att välja eller välja bort den varandra.


Den svavelgula himlen är den senaste boken från den finlandssvenske författaren Kjell Westö och den första sedan rosade och prisade romanen Hägring 38 från 2013, en bok som bland annat vann Nordiska rådets litteraturpris. Det här är en storslagen berättelse som sträcker sig över flera decennier och som handlar om vänskap, familjeband och kärlek samtidigt som världen omkring oss förändras. Det handlar även om klass, kön och hur det färgar våra minnen. Det hela berättas genom huvudpersonen vars namn vi aldrig får reda på, han drömmer om att bli en framgångsrik författare. Det är en väldigt bra och stark berättelse som tar tag i läsaren och som är svår att lägga ifrån sig. Jag har de senaste åren upptäckt Westö och är väldigt förtjust i hans sätt att berätta sina ganska komplicerade historien. En sak med Westös böcker som jag är lite extra förtjust i är att det dyker upp finlandssvenska ord, som t ex min favorit morgonnatten. Den här boken får även ett extra plus eftersom det dyker upp referenser till mitt favoritband Manic Street Preachers, vilket inte är så vanligt i litteraturen.

fredag 4 augusti 2017

Anteckningar från Jerusalem

Anteckningar från Jerusalem är det fjärde seriealbumet av Guy Delisle som jag läser på kort tid, det är också det sista på ett tag eftersom jag nu läst alla hans titlar som biblioteket har. Den här gången ska Delisles fru Nadége jobba åt Läkare utan gränser i Gaza under ett år och han följer med för att ta hand om de två barnen. Familjen bor i en lägenhet i det annekterade Östra Jerusalem, ett område som är skitigt (bl a för att sophämtningen fungerar så där). Delisle tar ingen ställning i konflikten som pågår i Mellanöstern, men genom en rad olika anekdoter berättar han hur vardagen ser ut i ett land präglat av djupa religiösa konflikter (även olika grupper inom de olika religionerna bråkar med varandra). Han träffar rättslösa beduiner och palestinier som är inspärrade bakom Israels mur på Västbanken, hör berättas om palestinska självmordsattacker, om judisk bosättarterror och om hatisk religiös fanatism. Det är också en historia om att komma till ett väldigt komplicerat land och försöka få vardagen att fungera för hela familjen. 

torsdag 3 augusti 2017

Helgfrågan v. 31

Det är torsdag och helgen börjar äntligen närma sig, dessutom har det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Finns det någon bok du sett på bloggar eller Instagram på sista tiden som du blivit nyfiken på?
Den senaste boken som jag blev extra nyfiken på när den plötsligt dök upp överallt på Instagram var Ett litet liv av Hanya Yanagihara och det var en bidragande faktor till att jag tog mig an tegelstenen och fick en helt fantastisk läsupplevelse.

Bonusfråga: Har du någon ägodel som du håller extra kärt?

Jag har några ägodelar som jag håller lite kärare andra, men jag är inte någon särskilt materialistisk person. Det är främst en del arvegods som kanske inte har något större ekonomiskt värde, men som är oersättliga för mig. Det är dels en del saker som min morfar gjort, men även ett par ekskåp som min farfars föräldrar fick av en släkting i bröllopsgåva på 1920-talet.

Utlottning

I sitt inlägg om veckans helgfråga lottar Mias bokhörna även ut två exemplar av boken Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén.

onsdag 2 augusti 2017

Tordyveln flyger i skymningen

Det är en sommar i slutet av 1970-talet och i den lilla byn Ringaryd i Småland leder en rad små omständigheter till att de tre ungdomarna David, Annika och Jonas dras in i en historia från 1700-talet och jakten på en försvunnen egyptisk staty som en lärjunge till Carl von Linné ska ha tagit med sig hem från sin resa. Vem är den gamla kvinnan som ringer för att spela schack över telefonen? Kan den märkliga blåa blomman verkligen kommunicera?


Det här är inte första gången som jag läser Maria Gripes klassiska ungdomsroman Tordyveln flyger i skymningen, jag har faktiskt ingen koll på vilken gång i ordningen som jag läser boken. Den här gången har läsningen varit annorlunda jämfört med tidigare då jag har läst den i realtid i en grupp på facebook eftersom boken börjar tisdagen 27 juni och i år inföll 27 juni på en tisdag. Eftersom jag den här gången bara läst lite i taget och sedan diskuterat det gör att jag fått stanna upp och tänka på handlingen på ett annat sätt. En sak som slagit mig är att det kommer fram väldigt mycket information i bokens början som inte plockas upp igen förrän på slutet (eller jag förstår det eftersom jag kommer ihåg hela berättelsen). En nackdel med att läsa boken i realtid är att det känts som att boken aldrig tar slut trots att den inte är särskilt tjock. Det är dock fortfarande en bok som fortfarande håller att läsa i vuxen ålder. 

tisdag 1 augusti 2017

Anteckningar från Burma

Anteckningar från Burma är det tredje seriealbumet som jag läser av den kanadensiska serietecknaren Guy Delisle. I de två tidigare böckerna, Pyongyang och Shenzhen – a travelogue, har Delisle varit ensamstående man som jobbat med att övervaka kvaliteten på animationer, vars produktion flyttats till länder med lägre lön, under några månader. Den här gången följer han med sig fru Nadège, som arbetar för Läkare utan gränser, och tar hans om deras son under ett års tid. Det är en skildring av ett korrupt land som släpper in väldigt få utlänningar och där militären bestämmer allt och som fängslar alla som inte lyder. Precis som i de tidigare böckerna är Delisle duktig på att sätta fingret på hur det är att försöka ta sig fram som utlänning i en stängd diktatur. Det här gången blir det annorlunda eftersom han bor där under en längre period och livet som hemmaman skiljer sig från hans vanliga yrkesliv.

måndag 31 juli 2017

Juli - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden juli, en månad som innehållit flera bra böcker och troligtvis årets bästa bok genom Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Det har även varit en månad där jag varit ute och rest i världen genom Guy Delisles seriealbum från Nordkorea, Kina och nu senast Burma. Eftersom jag jobbat hela månaden och sommaren har lyst med sin frånvaro (förutom under ett par dagar) så har jag inte kunnat läsa så mycket på balkongen som jag velat.

Flickorna av Emma Cline
Stranden om natten av Elena Ferrante och Mara Cerri
Green Girl av Kate Zambreno
Boktitelpoesi av Ruben Engzell och Susanna Svedjeholm
Rocky loggar ut av Martin Kellerman
Pyongyang av Guy Delisle
Sleeping in the ground av Peter Robinson
Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Anteckningar från Burma av Guy Delisle

Antal lästa böcker: 11
Antal pappersböcker: 11
Antal e-böcker: 0
Antal böcker utgivna 2017: 4
Antal klassiker: 0
Antal deckare: 1
Antal faktaböcker: 0
Antal seriealbum: 4
Antal kvinnliga författare: 5
Antal manliga författare: 5
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 9
Antal böcker lästa på engelska: 2
Antal böcker lästa på originalspråk: 4
Antal recensionsex: 1

Antal länder: 5 (Sverige, England, USA, Italien, Kanada)

söndag 30 juli 2017

Ett litet liv

Ett litet liv är en berättelse om vänskapen mellan de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm som träffas när de läser på college och sedan flyttar till New York, där de tillsammans försöker ta sig fram i storstaden. De är vilsna, rotlösa och det som binder dem samman är vänskapen och drömmen om att lyckas. I berättelsen centrum finns Jude, en ung man som livet behandlat illa och som har svårt att göra sig fri från sitt förflutna. Även fast de är en sammansvetsad grupp så förblir Jude en gåta för de andra eftersom han inte vill prata om sitt liv innan han började på college.


Det var nära att det inte blivit av att jag läste Hanya Yanagiharas succéroman Ett litet liv, även om det är många som hyllat boken så har jag varit avskräckt av hur tjock den är, 732 sidor för att vara exakt. Nu blev det så att jag vann boken tillsammans med de övriga nominerade till Årets bok och när den ändå låg och väntade här hemma samtidigt som allt fler började läsa och hylla boken på olika bloggar och på Instagram, så bestämde jag mig för att ge boken en chans. Det är jag väldigt glad för eftersom det är den bästa och starkaste boken som jag läst på länge, även om den också bitvis var så jobbig att läsa att jag var tvungen att lägga ifrån mig den för att jag inte orkade mer just då. Jag brukar kunna tycka att det sällan är motiverat för böcker att vara längre än 349 sidor och det är många gånger som jag önskat att det gick att redigera bort onödiga delar av böcker. Men inte den här gången, ingen gång under de 732 sidorna känner jag att den här boken skulle må bra av att kortas. Yanagihara har skrivit en helt otrolig berättelse om vänskap, kärlek och som lyckas beskriva en massa elände utan att grotta ner sig i det. Det här är troligtvis årets bästa bok, jag har i alla svårt att tro att jag kommer att läsa någon annan bok som är bättre än Ett litet liv.

torsdag 27 juli 2017

Helgfrågan v.30

Det är torsdag och det betyder i vanlig ordning att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vilken typ av bok undviker du helst? (Nu skrev jag inte genre för ibland missuppfattas det, men jag hoppas ni förstår vad jag menar)
Jag brukar inte aktivt välja bort vissa typer av böcker, det brukar snarare vara så att jag inte bryr mig om det som inte intresserar mig. Vilka är då de böcker som jag inte brukar bry mig om, jag brukar inte läsa science fiction och romantik och min konsumtion av fantasy och skräck är väldigt begränsad.

Bonusfråga: Motionerar/tränar du?

Nej, jag tränar inte, men för några år sedan gjorde jag ett försök att komma igång och gick både till gymmet och simmade. Det höll i sig ett tag innan jag lade av, bland annat för att jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt. Däremot försöker jag få in lite vardagsmotion och nu på sommaren cyklar jag överallt i (nästan) alla väder och det är i alla fall 3,5 kilometer enkel väg till jobbet.

tisdag 25 juli 2017

Shenzhen - a travelouge from China

Nyligen lånade jag hem Guy Delisles serieroman Pyongyang från biblioteket utan att veta något om boken. Jag tyckte att det var en väldigt rolig, bra och intressant bok, så jag lånade hem de andra tre titlarna som biblioteket hade av Delisle. Än så länge har jag hunnit läsa en, Shenzhen – a tavelouge from China, som handlar om när Delisle var stationerad i den sydkinesiska staden Shenzhen för att övervaka animationen av en tv-serie som blivit flyttad till ett låglöneland. Delisle är duktig på att fånga känslan av hur det är att komma till en helt annan kultur och försöka ta sig fram och göra sig förstådd när man inte pratar språket och bor i flera månader i ett anonymt hotellrum och tyr sig till de få utlänningar som han träffar på i staden. Jag kommer inom en snar framtid att läsa och skriva om Delisles äventyr i Burma och Jerusalem också.

måndag 24 juli 2017

Sleeping in the ground

Ett bröllop i en liten kyrka i the Dales, Yorkshire, slutar i ett massmord när en man öppnar eld mot sällskapet när de kommer ut på kyrkbacken. Det dröjer inte länge förrän polisen har hittat den som verkar ha gjort det. Banks kan dock inte släppa tanken på att det inte är något som stämmer med det som hände utanför kyrkan och varför någon skulle vilja döda alla dessa människor. Samtidigt plågas Banks av minnen av sin första flickvän som nyligen dött, samtidigt som profileraren Jenny Fuller (som Banks nästan hade en affär med i seriens början, när han fortfarande var gift) dyker upp igen i Eastvale.

Sleeping in the ground är den tjugofjärde delen i Peter Robinsons serie om den sympatiske polisen DCI Alan Banks vid Yorkshirepolisen. Den är i vanlig ordning mycket som är sig likt från de tidigare delarna och det känns lite som att träffa gamla vänner när jag läser Robinsons böcker. Den här gången är det ovanligt många som dör, även om det är under ett tillfälle, och det som verkar vara ett enkelt fall, visar sig vara svårare än det verkade från början. Det är en historia som fungerar och det är inte särskilt lätt att lista ut vem det är som är mördaren innan poliserna kommer fram till vem det är. En sak som gillar med Robinsons böcker är att det dör väldigt få personer, och att det oftast sker i början av böckerna. Jag ser fram emot att läsa fler delar i serien framöver, även om Banks borde närma sig pensionsåldern vid det här laget.


Boken kommer i svensk översättning senare i sommar med titeln Skuggan av tvivel.

söndag 23 juli 2017

Veckans läsning

I måndags lade jag upp den här bilden på Instagram med veckans läsplanering som en del i #miasinstasommar, med kommentaren om att den är helt orealistisk (särskilt med tanke på att jag jobbar heltid). Nu har det visat sig att högen inte var fullt så orealistisk som jag trodde, eller ja, det beror på hur man ser det. Jag har läst ut Sleeping in the ground av Peter Robinson (som jag hade hunnit halvvägs i) och Pyongyang av Guy Delisle (seriealbum är tacksamma eftersom de är snabblästa). Tea party av Nancy Peña och Norse mythology av Neil Gaiman kände jag att de inte passade mig så de lämnade jag tillbaka olästa till biblioteket. Däremot så har jag hunnit läsa ett till seriealbum av Guy Delisle, Shenzhen – a travelouge from China
Hur har det då gått med Hanya Yanagiharas tegelsten Ett litet liv? Jo, det har gått bra och jag har under helgen läst nästan halva boken och jag tycker att den är helt fantastisk. Det är också en bok som måste få ta lite tid känner jag, så jag hinner bearbeta den.

lördag 22 juli 2017

Pyongyang

År 2001 tillbringade serietecknaren Guy Delisle två månader i Nordkorea för att jobba som kvalitetsövervakare år ett franskt medieföretag som producerar animerade filmer. Som ett led i att hålla nere kostnaderna för produktionen har alltfler lagt ut delar av produktionsprocessen till länder där lönerna är lägre och ett av de länderna är Nordkorea, som är ett av de mest fascinerande länderna på jorden. Under de två månader som Delisle tillbringar i den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang samlar han på sig anteckningar och skisser om den absurda tillvaron i världens mest isolerade land, där eliten lever i lyx medan folket svälter. Som utlänning får inte Delisle röra sig fritt, utan måste hela tiden ha med sig en guide och/eller en tolk som ska se till att han bara får en positiv bild av landet de eviga ledarna fadern Kim Il-Sung och sonen Kim Jong-Il (som det finns bilder av överallt). Motorvägen är öde, gatorna är mörka och överallt finns det ”volontärer” som klipper gräs med skära. Boken ger en inblick i detta ytterst märkliga land som bygger en motorväg som ingen kör på och som leder till ett museum och en tunnelbana med två stationer för att visa upp en perfekt bild för omvärlden. Eftersom den enda informationen som finns kommer från ledningen är befolkningen så indoktrinerad att de inte ser bristerna i landet.


Guy Delisle är en väldigt trevlig ny bekantskap i när det gäller seriealbum jag kommer definitivt att läsa fler av hans böcker. Eftersom biblioteket verkar ha flera av hans seriealbum inne så kommer jag nog att svänga förbi där snart och låna hem några av dem. 

torsdag 20 juli 2017

Helgfrågan v. 29

Det är torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna som idag ställer den här frågan,

Jag har en rejäl hög med böcker att blogga om, samt några ljudböcker och högen växer.
Vad gör ni när det blir så? Eller tillhör ni den ordentliga som bloggar om böckerna direkt. I så fall får ni gärna tipsa mig.

Det är lika olika hur jag gör när högen med lästa, obloggade böcker växer. Ibland bloggar jag om en bok direkt när jag har läst ut den, men ibland samlar jag på mig några böcker och bloggar om flera stycken på en gång (och sprider ut recensionerna med schemaläggning). Det beror mest på vilket flyt jag har i läsningen, när läsflytet är bra brukar jag satsa på att läsa istället för att skriva om boken på en gång. Då kan det vara bättre att spara skrivandet till en kväll då jag är trött och vill titta ikapp på (streamad) tv.

Bonusfråga: Läser du något bra nu?



Just nu har jag precis läst ut Guy Delisles fascinerande seriealbum Pyongyang och håller på med den senaste delen i Peter Robinsons serie om DCI Banks, Sleeping in the ground, som tagit tid beroende på trötthet snarare än att den är dålig.

Ikväll kommer jag att tillsammans med resten av Östersund och Jämtland hålla tummarna när vårat fotbollslag ÖFK möter Galatasaray i Istanbul i kvalet till Europa League. 

tisdag 18 juli 2017

Jane Austen 200 år

Idag är det 200 år sedan Jane Austen dog, endast 41 år gammal. Jag tänker fira detta jubileum på ett passande sätt, nämligen genom att dricka en stor mugg te och fundera på att jag borde läsa både nyöversättningen av Förnuft och känsla och Mansfield Park (som jag har oläst än).

lördag 15 juli 2017

Stiltje

Det har varit väldigt lugnt här på bloggen den här veckan och ser ut som att det kommer att fortsätta vara det även ett tag framöver. Jag skulle vilja skylla på att jag har fullt upp med att sitta och läsa på balkongen i värmen, men sommaren lyser med sin frånvaro än så länge. Det är svårt (även för härdade jämtar) att tro att vi är i mitten av juli när det konstant är 8 grader, blåst och regn. Den här veckan har det helt enkelt gått trögt med läsningen, bland annat för att jag varit trött på kvällarna efter jobbet. Förhoppningsvis kan jag ta igen det nu i helgen. I likhet med resten av Östersund har även jag (som inte är särskilt intresserad av fotboll) drabbats av fotbollsfeber i samband med att ÖFK mötte den turkiska storklubben Galatasaray på hemmaplan i kvalet till Europa League och överraskande nog vann med 2-0! Nu väntar returmötet i Istanbul på torsdag.

tisdag 11 juli 2017

Green Girl

Ruth är en ung amerikanska som bor i London, där hon försöker skapa sig en tillvaro. På dagarna arbetar hon på parfymavdelning på varuhuset Horrids, där hon försöker sälja parfymen Desire. På kvällarna och nätterna rör hon sig genom världen med en känsla av att det är stor ögonglob riktad mot henne och att hon är med i en film om sig själv. Ibland ligger Ruth hemma i sängen och orkar inte ta i tu med någonting, andra dagar festar hon hårt med rumskompisen Agnes och har tillfälliga affärer med men som hon helst inte skulle vilja vara med.


Green Girl är en bok som jag velat läsa sedan jag först hörde talas om den i samband med att jag läste Kate Zambrenos bok Hjältinnor, en bok som är en hybrid mellan en essä och en självbiografi. Det är en väldigt bra och stark berättelse som jag drogs in i och knappt lade ifrån mig innan boken var utläst. Jag känner verkligen med Ruth och hennes kamp för att skapa sig en tillvaro i ett annat land, hennes blyghet och hur hon försöker förhålla sig till omvärlden och hur hon tror att den ser på henne. Jag gillar även berättargreppet där det inte riktigt framgår vem det är som är berättaren. 

måndag 10 juli 2017

Flickorna

Det är sommaren 1969 i Kalifornien och det är sommaren då allt kommer att förändras för fjortonåriga Evie Boyd. En dag får Evie syn på en grupp flickor i parken, de hade smutsiga klänningar, trassligt hår och letade mat i soporna. Det är något med dem som väcker ett intresse hos Evie och när hon träffar på dem igen några dagar senare får hon följa med till ranchen där de bor tillsammans med den karismatiske Russel som en slags familj. Evie förälskar sig i en av flickorna, Suzanne, och under en tid verkar hennes liv vara förtrollat. Mot slutet av sommaren börjar det gå fasligt fel och inget kommer att vara sig likt för Evie igen.


Flickorna av den amerikanska debutanten Emma Cline är en bok som jag tyckte verkade intressant och var sugen på att läsa när den kom ut förra året, men det blev inte av förrän nu när jag vunnit ett exemplar av boken (tillsammans med de övriga 11 nominerade böckerna till Årets bok). Det är en bok som jag tyckte började starkt, tappade i mitten och sedan togs sig mot slutet igen. Delar av boken utspelar sig i nutid där den vuxna Evie minns tillbaka på den där sommaren och försöker fortfarande förstå vad som egentligen hände. Berättelsen är inspirerad av Charles Manson och hans ”familj” som begick en rad mord i slutet av 1960-talet.

söndag 9 juli 2017

Stranden om natten

En dag blir dockan Celina kvarglömd i sanden på stranden och när alla badgästerna gått hem börjar det hända märkliga saker. Det är på natten som den Elaka strandvakten och hans kumpan Stora räfsan dyker upp och stjäl barnens leksaker. Det är i alla fall vad Celina har hört.


Stranden om natten är en bilderbok som är skriven av den italienska författaren Elena Ferrante (mest känd för Neapel-kvartetten; Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet) och med illustrationer av Mara Cerri. Jag tror inte att det här är en bok som hade översatt om det inte vore för Ferrantes stora succé den senaste tiden. En sak är i alla fall säker, jag hade inte läst boken om det inte vore för att den var skriven av Ferrante, en författare som jag gillar väldigt mycket. Jag är även medveten om att jag inte hör till målgruppen (boken är klassificerad som 3-6 år av förlaget), men jag är ändå inte säker på att den passar för den tilltänkta målgruppen. Det känns för att det är för få bilder, för mycket text och en historia för så små barn. 

fredag 7 juli 2017

Bokbloggsjerka 7 – 10 juli

Det är fredag och det betyder att det är dags att för veckans bokbloggsjerka, som även den här gången ställer en klurig fråga

Vad ”krävs” för att du ska tycka att en karaktär och/eller intrig är intressant?


Det är svårt att säga exakt vad det är med en karaktär eller en intrig som väcker ett intresse hos mig. När det gäller karaktärer så är det viktigt att de väcker någon slags känsla hos mig, och det betyder definitivt inte att jag behöver tycka om karaktären i fråga. När det gäller intrig så spelar den egentligen vad den handlar om, så länge den är välskriven.

torsdag 6 juli 2017

Helgfrågan v. 27

Det är torsdag och snart helg och det betyder att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.


Vilken bok är du mest nyfiken på ur din sommarbokhög?
Just nu känns det som att ”alla” läser och älskar Ett litet liv av Hanya Yanagihara och har gör att jag blivit ännu mer sugen på att läsa boken. Som tur är ligger den och väntar här hemma.

Bonusfråga: Vad ska du på semestern? Finns det någon plats du vill besöka?
I år blev det så att jag inte kommer att vara ledig alls i sommar, men i mitten av september kommer jag däremot att åka till Illetas på Mallorca för en veckas läs- och solsemester. 
Listan med platser som jag vill besöka är oändligt lång. Så lång att jag skulle behöva bli ekonomiskt oberoende nu och sluta jobba för att hinna beta av den.

måndag 3 juli 2017

Glöm mig

Jag är inte något större fan av Alex Schulman och tycker ofta att det han skriver är nedlåtande, föraktfullt mot de som inte tycker som honom och ibland rent elakt. Även om jag hört en del bra saker om Schulmans självbiografiska roman Glöm mig, så hade jag inte en tanke på att läsa den innan jag fick tillsammans med de övriga nominerade böckerna till Årets bok. Schulman skriver i bokens inledning att det här är hans berättelse och att hans två bröder kan ha upplevt det hela annorlunda. Det är en väldigt utlämnande bok om att växa upp med en alkoholiserad mamma och hur han försökte hantera situationen både som barn och som vuxen. Det är en berättelse om tre bröder som bitvis for väldigt illa och som gjorde allt för att dölja mammans drickande för omgivningen. Efter att ha läst boken känner jag mer sympati för Schulman efter det som han gått igenom. Dock så kommer jag inte att läsa flera böcker av honom.

söndag 2 juli 2017

En liten sammanfattning av årets första halva

Nu när halva året gått och jag tänker att det kan vara läge att göra en liten sammanfattning av läsningen hittills under året. Det har än så länge blivit 55 lästa böcker och det har funnits många guldkorn bland böckerna. Jag har listat de bästa böckerna utan inbördes ordning;

Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet av Elena Ferrante
Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld
Vegetarianen och Levande och döda av Han Kang
Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl
Vända hem av Yaa Gyasi
Den tyska flickan av Armando Lucas Correa
Jack of Spades av Joyce Carol Oates


Rent siffermässigt har läsningen fördelat sig på följande sätt;

Antal lästa böcker: 55
Antal pappersböcker: 41
Antal e-böcker: 14
Antal böcker utgivna 2017: 32
Antal klassiker: 2
Antal deckare: 10
Antal faktaböcker: 6
Antal seriealbum: 2
Antal kvinnliga författare: 40
Antal manliga författare: 13
Antal kvinnlig och manlig författare: 2
Antal böcker lästa på svenska: 52
Antal böcker lästa på engelska: 3
Antal böcker lästa på originalspråk: 21
Antal recensionsex: 16

Antal länder: 14 (Sverige, England, Frankrike, USA, Italien, Ungern, Nordirland, Sydkorea, Australien, Ghana, Tyskland, Finland, Spanien, Kuba)

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag läst nyutgivna böcker av kvinnliga författare på svenska i pappersformat. Nu är det bara att hoppas på att årets andra halva blir lika bra på bokfronten.

lördag 1 juli 2017

Juni - en sammanfattning

Det har blivit dags att sammanfatta läsmånaden juni, en månad som varit väldigt bra (även om sommaren till största delen lyst med sin frånvaro). Det har varit en månad med många bra böcker och en stor bokvinst, alla de tolv nominerade böckerna till Årets bok.

Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson
Hilma - en roman om Hilma af Klint av Anna Anna Laestadius Larsson 
Alex av Pierre Lemaitre
Serier från andra våningen av Jan och Maria Berglin
Jack of Spades av Joyce Carol Oates
De vackra döda av Belinda Bauer
Rysk dagbok av John Steinbeck och Robert Capa
Det förlorade barnet av Elena Ferrante
Glöm mig av Alex Schulman

Antal lästa böcker: 11
Antal pappersböcker: 8
Antal e-böcker: 3
Antal böcker utgivna 2017: 7
Antal klassiker: 2
Antal deckare: 1
Antal faktaböcker: 2
Antal seriealbum: 1
Antal kvinnliga författare: 5
Antal manliga författare: 5
Antal kvinnlig och manlig författare: 1
Antal böcker lästa på svenska: 11
Antal böcker lästa på engelska: 0
Antal böcker lästa på originalspråk: 5
Antal recensionsex: 1

Antal länder: 6 (Sverige, England, Frankrike, USA, Italien, Ungern)

fredag 30 juni 2017

Bokbloggsjerka 30 juni – 3 juli

Det är fredag och det betyder att det är dags för veckans bokbloggsjerka, som den här gången har en fråga som kan verka enkel,
Vem tycker du är Sveriges bästa författare (just nu, eller genom tiderna)?

Det här är en fråga som jag tycker är nästan omöjlig att svara på eftersom det finns så många svenska författare eftersom det finns så många fantastiska svenska författare, både bland de som lever nu och genom tiderna. Det är i princip omöjligt att välja en författare. En av de svenska författarna som jag tycker är en av de bästa, och som har visat sin kvalitet som författare och berättare under mer än 30 år är Jonas Gardell. Jag har läst alla hans romaner, sett flera av hans föreställningar och har sett filmerna Livet är en schlager och Pensionat Oskar, samt filmatiseringarna av romanerna En komikers uppväxt och Torka aldrig tårar utan handskar.

torsdag 29 juni 2017

Helgfrågan v. 26

Det är torsdag och det betyder att det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna, som den här gången undrar;
Har ni Instagram eller Facebook? Vilket fördrar ni? Eller har ni något annat?

När det gäller Facebook så har jag bara ett privat konto där jag inte är särskilt aktiv. Till bloggen har jag ett twitterkonto (där jag inte är särskilt aktiv) och ett nystartat konto på Instagram, där jag än så länge är aktiv. Eftersom jag aldrig varit någon som tagit en massa kort så har jag länge trott att Instagram inte skulle vara något för mig, men nu har det visat sig vara det social media som passar mig allra bäst.

Vill man följa mig så är man välkommen att göra det på

Twitter: @lasandekaninen


Instagram: @denlasandekaninen

måndag 26 juni 2017

Harry Potter 20 år!

Idag är det 20 år sedan den första boken om Harry Potter, Harry Potter and the Philosopher's Stone, kom ut i England. Det är ett jubileum som jag kommer att fira genom att dricka en stor mugg te. 

Sommar

Nu har vi kommit till den tid på året då sommarsemestrarna drar igång på allvar och många bokbloggar drar ner på tempot under sommaren. Även jag tänkte dra ner lite på tempot även om jag kommer att jobba hela sommaren. Förhoppningsvis kommer det att bli många varma kvällar då det går att sitta ute på balkongen och läsa framöver (jag lever på hoppet att det inte kommer att vara 10 grader, regn och blåst hela sommaren).

Efter en liten ommöblering bland bokhyllorna har jag samlat alla olästa böcker i en bokhylla och jag tänker försöka beta av så många av dessa böcker som möjligt nu i sommar.

söndag 25 juni 2017

Resa med Charley

Jag läste nyligen John Steinbecks och Robert Capas skildring av deras resa i Sovjet 1948, Rysk dagbok, och blev så förtjust i den att jag ta tag i att läsa Steinbecks andra reseskildring Resa med Charley från 1962, en bok som jag började lyssna på som ljudbok för några år sedan men gav upp på eftersom jag inte gillade uppläsaren. I början av 1960-talet kände Steinbeck att han inte längre kände sitt land, utan att han skrev utifrån 25 år gamla minnen. Den känslan i kombination med en alltid närvarande rastlöshet gjorde att Steinbeck bestämde sig för att göra en tremånaders rundtur genom Amerika för att återupptäcka. För att inte väcka allt för stor uppmärksamhet längs vägen bestämde Steinbeck sig för att inte bo på hotell under resan, istället beställde han en husbil efter egen design. Husbilen fick namnet Rociante efter Don Quijotes häst och efter att ha lastat bilen med alldeles för många saker (enligt egen utsago, och när man läser listan på saker så kan jag inte annat än hålla med), bland annat flera uppslagsverk och 75 kilo olästa böcker. För att inte åka helt ensam tog Steinbeck med sig Charley, en gammal blågrå pudel från Frankrike som bara lyder franska kommandon.


Frågan är hur mycket Steinbeck lärde sig om Amerika under resan, när jag läser boken verkar det inte som att han träffade särskilt många människor då det mest är själva resandet som beskrivs. Mot slutet började Steinbeck känna sig så fullproppad med intryck att han blev trött och ville hem, även om han då hade en bra bit kvar (typ Texas, södern och östkusten upp till New York). Det är ändå mot slutet som jag tycker att det blir mest intressant när Steinbeck kör genom södern och stannar till i New Orleans där det råder stor uppståndelse kring att en färgad flicka börjat i en skola för vita och behöver skydd för att ta sig till och från skolan. Det hela får Steinbeck att börja fundera kring rasfrågan och det faktum att han utifrån sina erfarenheter inte har några som helst problem med färgade. Eftersom Steinbeck gjorde sig resa hösten 1960 var det en väldigt aktuell fråga då.

Överlag så är Resa med Charley en väldigt trevlig läsupplevelse och Steinbeck visar än en gång sin klass som författare och berättare av sin samtid. Det finns mycket humor och träffande beskrivningar i boken. Det finns i boken en karta över resrutten med teckningar av extra viktiga händelser längs vägen.

fredag 23 juni 2017

Bokbloggsjerka 23 – 26 juni

Det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka och veckans fråga är ganska enkel att svara på
Vilken författare förekommer mest i din bokhylla?


För säkerhets skull räknade jag och det visade sig att den författare som jag har flest böcker av är Vilhelm Moberg med 14 böcker, fast flera av dem är olästa. Eftersom jag gillar Moberg har jag samlat på mig böcker av honom genom åren. God tvåa är Joyce Carol Oates med 10 böcker (plus några e-böcker) och där har jag läst alla utom en.

torsdag 22 juni 2017

Helgfrågan v.25

Det är torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan.
Jag har inga problem med att sluta läsa böcker som är tröga eftersom jag tycker att livet är för kort för att läsa tråkiga böcker. Det händer dock ibland att jag känner att boken inte passar mig just nu och ger den en ny chans senare. En bok som jag gärna vill gilla och läsa ut någon gång är Varg bland vargar av Hans Fallada, men eftersom den är väldigt tjock och ganska trög har jag tagit en extremt lång paus ungefär en tredjedel in i boken. Ibland tar jag upp den igen med ambitionen att läsa ut den, men brukar bara komma några sidor innan jag lägger bort den igen.

Bonusfråga: Hur firar du midsommar?

Midsommar är ingen viktig helg för mig och jag brukar inte fira något särskilt, det var väldigt många år sedan jag dansade runt en midsommarstång. I år ska jag dock vara hos mina föräldrar på midsommarafton tillsammans med resten av släkten. Resten av helgen tänker jag ta det lugnt och läsa, men tyvärr inte på balkongen om jag ska tro på väderprognosen (även om 10 grader och regn räknas som sommar ibland).

onsdag 21 juni 2017

Manglade dukar och vikta servetter

Utan att det var meningen blir Felicia med ett hus, ett hyreshus fullt med hyresgäster som hon nu ska hand om och en lägenhet som hon ska inreda till själv. Under sökandet efter möbler till den stora sekelskifteslägenheten träffar Felicia den attraktive antikhandlaren Jonathan, som erbjuder sig att hjälpa till med möbleringen av lägenheten. Genom de hemligheter som en del av möblerna döljer skapas ett band till Nanny som arbetar som piga i Karlshamn under mitten av 1800-talet.


Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg är en bok som jag fick upp ögonen för när flera personer började tipsa om boken och eftersom jag kände för att läsa en lättsam historia lånade jag hem den som e-bok från biblioteket. Det är en lättsam historia som ger underhållning för stunden, men inte mycket mer. Eftersom jag inte sveptes med av historien så hade jag en del invändningar, som att ingen verkade ha något jobb utan hade kunde hjälpa Felicia med allt möjligt hela tiden, men det är överlag en trevlig liten historia som passar bra att läsa på stranden eller i hängmattan.

tisdag 20 juni 2017

Veckans utmaning: Yes or no?

Den här veckan har Kulturkollo det brittiska imperiet som tema och i vanlig ordning handlar även veckan utmaning om det,
Om detta kan man förstås tycka mycket. (ta bara engelska språket: bra att med ett språk kunna göra sig förstådd på de flesta platser – dåligt att ett språk ska få bre ut sig och ta all plats…?)
I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar: yes eller no.

Yes – det finns mycket av den brittiska kulturen som jag tycker om inom litteratur, film, tv-serier och musik och det är lätt att ta till sig den eftersom den ofta är på engelska och jag har inga problem med att läsa böcker på engelska och brukar inte ha textning på filmer och tv-serie (så länge de inte pratar med kraftig irländsk dialekt). Engelska är för övrigt ett väldigt praktiskt språk att behärska eftersom det gör att man kan kommunicera över nästan hela världen.


No – det finns även en del saker som jag inte tycker är lika positiva med det brittiska, som att den engelskspråkiga kulturen är väldigt dominerande och tränger undan det som kommer från andra språkområden. När det kommer till filmer och tv-serier så är jag så van att inte behöva läsa textningen att jag blir lite lat när det är på ett språk där jag faktiskt måste titta rakt fram och läsa texten (eller så är det ett tecken på att jag oftast gör annat medan jag tittar på tv). Sedan kan jag tycka att mycket av den kultur som kommer från det brittiska imperiet kommer från England och inte så mycket från andra delar av imperiet. Ett undantag är dock den fantastiska tv-serien Indian summers som utspelar i Indien när landet kämpar för att bli självständigt. Tyvärr gick den bara i två säsonger.

måndag 19 juni 2017

Tematrio - Sommarplaner

Det har blivit dags för den sista tematrion hos Lyran innan utmaningen tar sommarlov och passade nog handlar det om sommar planer den här gången.
Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar!

1. Jag hoppas på att det blir bra väder i sommar så att jag kan tillbringa många varma, ljusa sommarkvällar på balkongen med en bok. Jag har en rejäl hög med olästa böcker som jag gärna skulle läsa under sommaren (i alla falla en del av dem).

2. Jag har inte så många konkreta planer för sommaren, men 12 augusti kommer jag i alla fall att åka på en helgresa till Sundsvall för att lyssna på First Aid Kit och shoppa på IKEA. Sedan är jag lite, lite sugen på att se Laleh på Storsjöyran, men eftersom den går av stapeln i Östersund räcker det om jag bestämmer mig samma vecka.


3. Huvudanledningen till att jag inte har så många planer för sommaren är att jag pga min nuvarande arbetssituation kommer att jobba hela sommaren. Min förhoppning är att det kommer många varma kvällar i sommar då jag kan sitta på balkongen eller bada. Dessutom så finns ju helgerna. Plus att jag bokat en resa till Mallorca i september. 

söndag 18 juni 2017

Det förlorade barnet

Det förlorade barnet är den fjärde delen i Elena Ferrantes romansvit och den tar vid där den tredje delen, Den som stannar, den som går, slutar, i det sena sjuttiotalet. Elena har börjat etablera sig som författare, men är olycklig i sitt äktenskap med Pietro. Hon har inlett en relation med sin ungdomsförälskelse Nino och väljer att tillsammans med barnen återvända till Neapel för att vara med Nino. Samtidigt är Lila numera en framgångsrik egenföretagare i databranschen och har fått en stark ställning i kvarter som välgörare och den som vågar utmana bröderna Solara. Elena är tveksam till att återuppta kontakten med Lila eftersom hon upplever att Lila har en för stor makt över hennes känslor. När de två ändå återupptar kontakten får deras vänskap ett nytt liv, tills deras liv tar en ny dramatisk vändning.

Det förlorade barnet är den fjärde och sista delen i Elena Ferrantes romansvit om Lena och Lila, och den här gången handlar det om medelåldern och ålderdomen. Även om jag verkligen har längtat efter att få läsa boken sedan jag läste ut den tredje delen vid årsskiftet, så har jag inte velat läsa ut den för snabbt eftersom det är den sista boken. I likhet med de tre tidigare delarna är även den här en väldigt bra och stark bok som verkligen berör. Det är lätt att säga att det är en berättelse om vänskapen mellan två kvinnor som sträcker sig över sextio år, men det finns så mycket mer i böckerna. Det är också en berättelse om Italien under 1900-talets andra del berättat från perspektivet av de fattiga som lever i samhällets utkant. Det är en berättelse om ett samhälle där korruptionen är utspridd, där maffiafamiljer styr samhällen, där många lever i fattigdom och det enda jobb en del kan få är genom att jobba för maffian. Det är också ett land som är plågat av politiska strider med våldsamma strider. Jag tror att det här är en romansvit som kommer att läsas under många år framöver eftersom det är ett mästerverk.   

lördag 17 juni 2017

De vackra döda

Eve Singer är kriminalreporter på tv och känner att karriären är på väg att dala och livet blir inte lättare av att hon måste ta hand om sin demente pappa. Eve är beredd att nästan ta till vilka medel som helst för att tillfredsställa den blodtörstiga publiken. Mördaren är också beroende av döden och har inga planer på att sluta upp med det. Han tycker om att visa upp dödandet som en slags konst och berättar till och med vart och när det kommer att hända i förväg. När Eve blir kontaktad direkt av mördaren får hon en unik chans att vara den första reportern på plats vid nästa mord, men hon upptäcker snart att mördaren även verkar vara besatt av henne.


De vackra döda är den senaste boken från den brittiska författaren Belinda Bauer och den här gången har hon skrivit en renodlad thriller som gör i alla fall den här läsaren lätt andfådd. Jag har läst alla Bauers böcker utom en och tycker att hon är ojämn som författare, en del böcker har varit väldigt bra, medan andra inte har varit lika bra. Jag tycker tyvärr inte att den här är en av de bästa, även om den börjar lovande så blir det alldeles för mycket på slutet. Boken är i alla fall spännande till den sista sidan och är på så vis en väldigt bra och välkonstruerad thriller.

fredag 16 juni 2017

Jack of Spades

Andrew J Rush är en hyfsat framgångsrik författare, hans böcker säljer tillräckligt bra för att han och hans familj kan leva ett bekvämt liv. Framgången till trots så börjar Rush allt mer tröttna på att ständigt stå i skuggan av Stephen King. Han har hittat en lösning genom att på nätterna under influensen av whiskey skriva våldsamma böcker som pulpförfattaren Jack of Spades. Jack of Spades är en pseudonym som är så hemligt att det bara är Rush själv som känner till vem som ligger bakom böckerna. En dag får han veta att en läsare stämt honom för att stulit av henne och samtidigt läser hans dotter en av Jack of Spades böcker och börjar ställa frågor. Det gör att Rush börjar tappa besinningen och börjar agera allt mer som om han är en karaktär i en bok av Jack of Spades.

Jack of Spades är den senaste av Joyce Carol Oates böcker som kommer på svenska och det är något år sedan jag senast läste en bok av Oates, trots att det är en av mina favoritförfattare och att hon är väldigt produktiv. Det här är en av de bästa böckerna jag läst av Oates och det känns som att hon hittat ny inspiration i leken med noirgenren. Det är en bok som jag hoppas att många läsare hittar till, både gamla och nya läsare av Oates böcker.


Albert Bonniers Förlag skickade boken 

torsdag 15 juni 2017

Olikhetsutmaningen – aktuell och bortglömd

Det har blivit dags för olikhetsutmaningen hos enligt O och den här gången handlar det om ordparet aktuell och bortglömd.

Det känns som att den bok som är mest aktuell just nu är den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvarett, Det förlorade barnet, som jag håller på och läser just nu efter att ha väntat väldigt länge på den (väldigt länge i det här fallet betyder sedan jag läste ut den tredje delen i januari).


Problemet med de författare och böcker som är bortglömda är just det att de är bortglömda och att det därför inte är lätt att komma på vilka de är. Däremot verkar det generellt i litteraturhistorien varit så att kvinnliga författare blivit bortglömda i en betydligt större utsträckning än de manliga författarna. Det kanske är dags att ta i tu med några av dessa bortglömda kvinnor som Zelda Fitzgerald eller Emilie Flygare-Carlén.

Helgfrågan v. 24

Det är torsdag och det betyder att det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna
Jag har sett att många läser Året bok 2017.
Har ni läst någon av böckerna?


Jag har läst fyra av böckerna, Curtis Sittenfeld, Liane Moriarty, Malin Persson Giolito och Elena Ferrante, plus att jag börjat på Jo Nesbø (och ungefär 50 sidor in i boken bestämde jag mig för att för att göra slut med Harry Hole). Eftersom jag nyligen vann alla nominerade böcker så kommer jag nog läsa dem alla så småningom.

onsdag 14 juni 2017

Rysk dagbok

Några år efter andra världskrigets slut möts författaren John Steinbeck och fotografen Robert Capa i en längtan efter att få besöka Sovjetunionen och de bestämmer sig för att slå sig samman. De bestämmer sig för göra resan utan förutfattade meningar och med ambitioner att dokumentera det de ser. När de ansöker om visum visar det sig att Sovjetregimen inte har några problem med att släppa in författaren Steinbeck i landet, men är mer orolig för fotografen Capa. Under resan visar det sig att fotograferande är belagt med en del restriktioner, i Moskva är fotograferandet belagt med mycket byråkrati och fotoförbuden som råder på vissa platser håller på att driva Capa till vansinne. Det är ändå ingenting jämfört med hans våndor under väntan på att få veta vilka bilder som kommer att få släppas ut ur landet. Eftersom det är Steinbeck som står för skrivandet (även om Capa skrivit ett kort kapitel) så får vi även ta del av hur Capa är som reskamrat och privatperson. Han verkar ha varit en speciell karaktär som bland annat plockar på sig böcker (lånar enligt honom själv) hemma hos folk och som köper nya pennor när spetsen går av eller bläcket tar slut istället för att vässa dem eller fylla på med nytt bläck.

Resultatet blir en reseskildring som inte liknar någon annan som jag läst, där Steinbecks skarpa och (lite oväntat) roliga penna kompletteras av Capas mästerliga fotografier. De beskriver ett land som är byråkratiskt på många sätt och där ett restaurangbesök tar flera timmar på grund av en massa byråkratiska turer. De beskriver också ett land som blivit hårt drabbat av kriget och den tyska arméns framfart, ett land där både städer och byar jämnats med marken och måste byggas upp igen, där många av männen aldrig kom tillbaka från kriget och där jordbruksarbetet måste göras för hand eftersom både maskiner och hästar togs under kriget. Värst drabbat är Stalingrad som blev helt sönderbombat. Befolkningen gör sitt bästa för att se framåt och bygga upp tillvaron igen och de är vänliga och gästfria. Annars så verkar det ryska inrikesflyget mest ha bestått av att sitta under jättelika porträtt av Stalin på flygplatser medan man dricker te och äter stora skorpor.


Det är nästan 70 år sedan dessa två legendarer gjorde sin resa och gav ut boken och det som var en nutidsskildring då är numera snarare ett historiskt dokument. Det är en bok som fortfarande är läsvärd och som ger ett intressant perspektiv på hur Sovjet försökte bygga upp landet igen efter kriget.

tisdag 13 juni 2017

Veckans utmaning: Konstverk vi älskar

Den här veckan handlar det om konst hos Kulturkollo och veckan utmaning lyder:
Den här gången vill vi helt enkelt veta om ni har något konstverk som ni brinner lite extra för? En tavla på väggen där hemma kanske? Ett konstverk som ni återkommer till ofta eller tänkt mycket på?


Jag har en del konst hemma på väggarna, en blandning av billiga kopior av ett par kända konstnärer (PS Krøyer och Anna Ancher) och en del tavlor som jag har ärvt, som jag tycker mycket om men som inte har något ekonomiskt värde. 
Min favorit är dock den här, vilket är den enda som jag köpt själv och som är målad av konstnären Johan Petterson

En stor bokvinst

Idag kom det inte bara ett, utan två paket med böcker med en total vikt på 8,5 kg (enligt avierna) som jag lyckades frakta hem från affären på cykeln (som tur är ligger affären runt hörnet).

Det visade sig att det var samtliga nominerade böckerna till Årets Bok som jag vann i en utlottning hos Sincerely Johanna nyligen. Jag har bara läst några av böcker och äger bara Elena Ferrantes bok sedan tidigare. Det verkar som att sommarens läsning är räddad och jag ser fram emot att läsa flera av böckerna.

Hela högen uppifrån och ner:
Flickorna av Emma Cline
Italienska nätter av Katherine Webb
Hennes nya namn av Elena Ferrante
Björnstad av Fredrik Backman
Ett litet liv av Hanya Yanagihara
Törst av Jo Nesbø
Vargarnas tid av Elisabet Nemert
Störst av allt av Malin Persson Giolito
Lykttändaren av Pontus Ljunghill
Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Andras vänner av Liane Moriarty

måndag 12 juni 2017

Tematrio - Katastrofer

Den här veckan handlar det om katastrofer i Lyrans tematrio.
Berätta om tre filmer/böcker/målningar o s v som handlar om katastrofer.

Fallvatten av Mikael Niemi är en bok som leker med tanken tänk om. Efter ett kraftigt regnande i nordligaste Norrland brister en av kraftverkens dammar och när vattenmassorna störtar ner för älven får det katastrofala följder för befolkningen.

Titanic är en i mitt tycke fantastisk film som handlar om den verkliga katastrofen när det berömda fartyget krockade med ett isberg på sin jungfrufärd. Filmen blir definitivt inte sämre av att huvudrollerna spelas av två av mina absoluta favoritskådespelare, Kate Winslet och Leonardo DiCaprio.


Himmel över Everest av David Lagercrantz handlar om en katastrof när en grupp ovana klättrare försöker nå toppen för sent på dagen och fastnar i en snöstorm på vägen tillbaka. Det är en klaustrofobisk berättelse som är inspirerad av en verklig händelse 1996.  

Äntligen är den här!

När jag fyllde år i januari önskade jag mig den fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-kvartett, Det förlorade barnet, och fick ett presentkort på boken av mina föräldrar. Efter en väldigt lång väntan kom äntligen boken idag och jag ser verkligen fram emot att få börja läsa den ikväll.

Det verkar även som att Kanin piggnat på sig nu när boken är här

Ferrantefeber

Det verkar som att någon drabbats av Ferrantefeber i väntan på att den fjärde boken, Det förlorade barnet, ska komma i brevlådan.