Obloggade böcker

Det är inte alltid som jag vet vad jag ska skriva när jag har läst ut en bok och det blir inte att jag skriver om dem. Det är egentligen ganska sällan det händer, men den senaste tiden har det råkat bli så att jag har läst flera sådana böcker. Det händer oftast när jag har läst en diktsamling eller en novellsamling (och den senaste tiden har jag läst ovanligt många diktsamlingar).
 
De böcker som jag har läst i år och som jag inte skrivit om är diktsamlingarna,
Meadowlands av Louise Glück
varv av Niko Erfani
Om dom vänder sig mot oss av Fatimah Asghar
Karons tunnelbana av Ida Linde
 
Antologin,
För kärlekens skull - en romantisk antologi av Laura Stoddart (red)
 
Novellsamlingen
Små dygder av Natalia Ginzburg
 
Och en mejlkonversation från pandemins början
Trots allt av Ferdinand von Schirach och Alexander Kluge

Selected poems

Det är inte optimalt att läsa rysk poesi översatt till engelska eftersom det blir ett extra filter mellan mig och texten. Tyvärr har jag inte lyckats få tag på någon bok med Anna Achmatovas dikter i svensk översättning passade jag på att köpa en samling på engelska på en bokhandel i Sankt Petersburg. Jag har tidigare läst Achmatova på svenska när jag lånat en diktsamling på biblioteket. Achmatova var en hyllad poet i Ryssland innan revolutionen 1917 och hade senare en betydligt tuffare tillvaro då föll i onåd. Som poet var hon en mästare på att fånga stämningen med små medel. Den dikt som jag tycker är snäppet bättre än de andra är Requiem som handlar om de fruar och mödrar som köar vid fängelserna med matpaket till de som fängslats av den sovjetiska regimen.

Ifall det är någon som undrar över att namnet stavas på två olika sätt så beror det på att den svenska transkriberingen av namnet är Achmatova medan den engelska är Akhmatova

Ædnan

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Linnea Axelssons Ædnan, det är en bok som inte påminner om någon annan bok som jag har läst. Det är en 760 sidor tjock diktroman som handlar om två samiska familjer vars öden speglar samernas historia under 1900-talet. Det börjar med att gränsen mellan Sverige och Norge stängs så att samerna tvingas hitta nya betesmarker åt sina renar. Berättelsen rör sig över flera generationer från de som lever med renarna på fjället till de som försöker komma ifrån sitt ursprung till de som försöker ta tillbaka sin samiska identitet. Här finns minnen av skallmätningar och nomadskolorna. Det är en stark berättelse som är koncentrerad till få ord.  

Poems of Inspector Chen

Poems of Inspector Chen är definitivt en annorlunda diktsamling eftersom den bygger på de dikter som Shanghaipolisen Chen Cao skriver i Qiu Xiaolongs deckarserie. Det är även intressant att det både i förordet och i kommentarerna till dikterna så framställs Chen Cao som att han vore en verklig person, vilket han ju inte är (även om jag skulle önska att han var det). Dikterna är bra och finstämda, även om några av den kritiserar både regimen och miljöförstöring. Jag gillar boken både på grund av dikterna och att jag är ett stort fan av Xiaolongs böcker. Även om jag gillar boken så tror jag att man bör vara ett fan av deckarserien om Inspector Chen för att uppskatta boken. Nu håller jag tummarna för att det kommer i alla fall en del till serien, även om det i förra boken verkade som att Chens karriär var på väg att avslutas av politiska skäl.

Vila i frid Tomas Tranströmer

Från Den stora gåtan

Den store poeten och nobelpristagaren Tomas Tranströmer har avlidit vid en 83 års ålder efter en tids sjukdom. Tranströmer lämnar efter sig en stor diktskatt som kommer att leva vidare under lång tid framöver.

Bokryggspoesi

Idag lördag så anordnar Kulturkollo en bloggstafett med bokryggspoesi som en del av veckans poesitema och jag vill så klart vara med eftersom det här med bokryggspoesi är roligt.

Fågeln som vrider upp världen

Efter mörkrets inbrott

I det förflutna

Vad jag älskade

Vägen ut

...och de vita skuggorna i skogen

På Twitter, Instagram och Facebook är det hashtaggen #bokryggspoesimedkulturkollo som gäller

Harry Martinson-hyllan

För ett tag sedan så shoppade jag loss på böcker av Harry Martinson på Kupan och Pingstkyrkan och har sedan dess funderat på vart i bokhyllorna som jag ska stoppa in böckerna. Det var inte helt lätt att hitta en plats för sex böcker av samma författare. Efter en smärre omorganisation så hamnade på poesihyllan (efter att ha knuffat undan några biografier till den mer konstnärliga hyllan), vilket passar bra eftersom två av böckerna innehåller dikter. Nu delar Harry hylla med en annan svensk nobelpristagare, Tomas Tranströmer, Emily Dickinson, Dylan Thomas, antologin Kärlek och uppror, Karin Boye och Edith Södergran. Snart kommer jag nog även att läsa några av böckerna.

Gång på gång är skogarna rosa

Jag har nu läst dikterna i årets julklappsbok Gång på gång är skogarna rosa av Emily Dickinson, i översättning av Ann Jäderlund, och jag vet inte vad ska skriva om boken. Dikterna är bra, de flesta är ganska korta men med mycket innehåll. Ann Jäderlund verkar ha gjort ett gediget översättningsarbete. Att översätta poesi verkar vara bland det svåraste som finns att översätta, det är så mycket som ska stämma för att en dikt ska bli bra på ett nytt språk. Samtidigt så skulle jag inte klara av att läsa och ta till mig Emily Dickinson på originalspråk, även om jag är duktig på engelska så skiljer sig nog min engelska en del från hennes poetiska 1800-talsengelska. I vilket fall som helst så är det en bra diktsamling, som rekommenderas varmt.