Hold your breath, China

Chief Inspector Chen och hans trogne kollega Detective Yu Guangming kallas in för att hjälpa till med utredningen av vad som verkar vara en seriemördare som härjar i staden. Chen hinner inte ens börja med utredningen innan han blir kallad av en hög partimedlem för att hjälpa honom med att infiltrera en grupp miljöaktivister som jobbar för att regeringen ska börja göra någonting åt miljöförstöringarna och den dåliga luften i landet. I vanlig ordning är det politiska spelet det som dominerar och att Yus hustru Peiqin hjälper till med både utredningarna.

Hold your breath, China är den tionde delen i den kinesiske författaren Qiu Xiaolongs serie om den egensinnige polisen Chen Cao i Shanghai. Det finns mycket i boken är bekant från de tidigare böckerna som att Chen Cao ägnar en stor del av tiden åt att recitera poesi och äta och att han alltid måste ta de politiska intressena i beaktande. I vanlig ordning skulle inte Chen och Yu klara av att lösa fallen utan den hjälp de får av Yus hustru Peiqin. Den här boken hänger samman med Don’t cry, Thai lake, både när det gäller temat med miljöförstöring och en del karaktärer. Vanligtvis brukar Qiu Xiaolongs böcker få mig att vilja ta nästa plan till Shanghai, men den här bokens beskrivningar av luftföroreningarna gör att jag inte är särskilt sugen på att åka dit längre.

Poems of Inspector Chen

Poems of Inspector Chen är definitivt en annorlunda diktsamling eftersom den bygger på de dikter som Shanghaipolisen Chen Cao skriver i Qiu Xiaolongs deckarserie. Det är även intressant att det både i förordet och i kommentarerna till dikterna så framställs Chen Cao som att han vore en verklig person, vilket han ju inte är (även om jag skulle önska att han var det). Dikterna är bra och finstämda, även om några av den kritiserar både regimen och miljöförstöring. Jag gillar boken både på grund av dikterna och att jag är ett stort fan av Xiaolongs böcker. Även om jag gillar boken så tror jag att man bör vara ett fan av deckarserien om Inspector Chen för att uppskatta boken. Nu håller jag tummarna för att det kommer i alla fall en del till serien, även om det i förra boken verkade som att Chens karriär var på väg att avslutas av politiska skäl.

Shanghai redemption

Under sina år som chef för Shanghaipolisens grupp för speciellt känsliga fall har Inspector Chen lyckats balansera på den smala linan mellan den kraven från kommunistpartiet och polisarbetet, men trots sin försiktighet har han gjort sig ovän med högt uppsatta personer. Under en täckmantel av en befordran har Chen blivit av med sitt jobb hos polisen och förlorat alla sina befogenheter. Han börjar ganska snart misstänka att det finns de som vill göra sig av med honom för gått och att det är fara inte bara för hans eget liv, utan även för de närmast honom.

Shanghai redemption är Qiu Xiaolongs nionde bok om den väldigt sympatiske polisen Chen Cao, som mest reciterar klassisk kinesisk poesi (främst från Tang-dynastin) och som äter mat som beskrivs i detalj (fast den här gången dröjde det hela 150 sidor innan han fick något att äta). Den här gången blir det lite annorlunda eftersom Chen inte längre är polis så måste han arbeta i det fördolda för att kunna ta reda på vad som är på gång. Även om han inte har tillgång till polisens resurser så använder han sig av de kontakter som han har som kollegan Yu Guangming, hans hustru Peiqing och Yu far, den pensionerade polisen Old Hunter, personer som är beredda att göra en hel del för att hjälpa till. Det här är en deckarserie som skiljer sig från många andra deckare, bland annat för att de utspelar sig i en liten annorlunda miljö och för att polisarbetet hela tiden är en balansgång mellan vad som passar politiskt och att få tag på förövaren. Dessutom så har jag inte stött på någon annan deckare där det reciteras lika mycket klassisk poesi. Till på köpet så förekommer det väldigt lite våld och få lik, vilket passar mig utmärkt.

Läser just nu

Det går lite trögt med läsningen just nu, men jag håller i alla fall på med den senaste delen i Qiu Xiaolongs deckarserie om Inspector Chen, Shanghai redemption. Så här en tredjedel in i boken så är jag lite orolig för Chen, han har inte bara blivit bara blivit av med jobbet (visserligen så är det maskerat som en befordran inom partiet), han har ännu inte ätit en noggrant beskriven måltid. Vanligtvis så äter Chen ofta i böckerna, men den här gången har det bara förekommit en noggrant beskriven måltid, och den var det en annan karaktär som åt. Det som däremot är sig likt är att Chen reciterar poesi från Tang-dynastin och jag har tappat räkningen hur många recitationer det förekommit. Dock så vet jag att det var två recitationer på de fem första sidorna.

Enigma of China

När en hög partimedlem, Zhou Keng, utreds sedan det på Internet dykt upp uppgifter om hans korruption, hittas död så kallas Chief Inspector Chen Cao vid Shanghaipolisen in för att hjälpa till med utredningen. Partiet vill få dödfallet klassas som självmord, men Chen Cao tycker att det finns för många frågetecken kring dödsfallet. När en av poliserna som arbetar med fallet råkar ut för en mystisk olycka stärks Chens misstankar och han börjar utreda mordet väl medveten om att han riskerar att förarga mäktiga personer högre upp i partiet och att det mycket väl medveten om att det kan vara hans sista fall som polis.

 

Chief Inspector Chen Cao är inte som andra poliser i böckernas värld, han är egentligen en poet och översättare som efter universitetsutbildningen placerades vid polisen av staten och har där blivit känd som en duktig och samvetsgrann polis som ibland använder sig av okonventionella metoder. Chen Cao är även en polis som går runt i Shanghai och äter mycket (eller i alla fall beställer mycket mat i den här boken) och reciterar poesi lite nu och då (minst en gång per kapitel).

 

Enigma of China är den nionde boken om Chen Cao och den tar sig an problem som uppstått i dagens Kina med korruption och de orättvisor som skapats av att delar av befolkningen tjänar mycket pengar medan andra lever kvar i fattigdomen. I boken pratas det en del om ”socialism with Chinese characteristics”, vilket är den märkliga blandning av kommunism och kapitalism som råder i dagens Kina där du kan åstadkomma mycket genom att ha de rätta kontakterna och använda sig av tjänster och gentjänster. I vanlig ordning så är det intressant att läsa Qiu Xiaolong och Chen Cao är en av mina favoritpoliser i deckarvärlden, men den här boken känns mer pessimistisk än de tidigare och jag får inte vanliga längtan efter att sätta mig på nästa flyg till Shanghai för att strosa omkring och äta mat.

Don’t Cry, Thai Lake

När det gäller deckare så hör exilkinesen Qui Xiaolong till mina absoluta favoriter och hans Chief Inspector Chen Cao är en av de mest sympatiska litterära poliser som jag stött på. Chen är dessutom en av de sista av mina litterära favoritpoliser som inte blivit filmatiserade. Vanligtvis när jag läser om Chen Cao så brukar jag vilja ta första bästa flyg till Shanghai för att gå omkring och äta i hans fotspår (dock utan att recitera poesi mest hela tiden). Den här gången känner jag dock inte för att åka till Shanghai, vilket beror på att Chen inte befinner sig hemma i Shanghai den här gången. Dock så blev jag lika sugen på kinesisk mat som vanligt och Qiu Xiaolong har en förmåga att beskriva all mat som äts (och det äts ganska ofta) så att det vattnas i munnen.

Don’t Cry, Thai Lake är Qiu Xiaolongs sjunde bok om den lite specielle polisen Chen Cao som mest äter och reciterar poesi på var och varannan sida. Den här gången är han dock inte hemma i Shanghai, utan boken börjar med att Chen får ett oväntat semestererbjudande från en kontakt inne i Förbjudna Staden. Resan är en betald vistelse till ett av partiets exklusiva resorter för de höga partimedlemmarna, beläget i Wuxi nära Thai Lake. Dock blir det inte någon lugn semestervistelse, redan dag två lyckas Chen bli inblandad i utredningen av mordet på general manager Liu på The Wuxi Number One Chemical Company. Ett fall som har kopplingar både till privatisering av det statliga företaget och dumpning av miljöfarligt avfall sjön Thai Lake. En man grips för mordet, men Shanshan som Chen lär känna är övertygad om att den gripne är oskyldig.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Don’t Cry, Thai Lake. Det känns som att Qiu Xiaolong skrivit den lite på rutin, den håller inte riktigt samma klass de tidigare böckerna i serien. Det är inte på något sätt en dålig bok och som deckare står den sig väldigt bra i konkurrensen. Ett problem är att Chen flyttats från sin normala miljö, vilket även leder till att hans trogne vapendragare detective Yu Guangming nästan helt försvinner ur berättelsen. Till min glädje så dyker Yu och hans fru Peiqin upp mot slutet, men Yus pappa Old Hunter får tyvärr inte vara med alls.

Tre av böckerna om Chen Cao finns översatta till svenska; De röda råttorna, En röd hjältinnas död och När rött blir svart. De övriga finns att få tag på på engelska. Jag rekommenderar böcker om man vill läsa om kinesiskt vardagsliv där man hela tiden måste förhålla sig till partiets politik och som gör att deckardelen av böckerna hamnar i skuggan.