När det gäller deckare så hör exilkinesen Qui Xiaolong till
mina absoluta favoriter och hans Chief Inspector Chen Cao är en av de mest
sympatiska litterära poliser som jag stött på. Chen är dessutom en av de sista
av mina litterära favoritpoliser som inte blivit filmatiserade. Vanligtvis när
jag läser om Chen Cao så brukar jag vilja ta första bästa flyg till Shanghai
för att gå omkring och äta i hans fotspår (dock utan att recitera poesi mest
hela tiden). Den här gången känner jag dock inte för att åka till Shanghai,
vilket beror på att Chen inte befinner sig hemma i Shanghai den här gången.
Dock så blev jag lika sugen på kinesisk mat som vanligt och Qiu Xiaolong har en
förmåga att beskriva all mat som äts (och det äts ganska ofta) så att det
vattnas i munnen.
Don’t Cry, Thai Lake är Qiu Xiaolongs sjunde bok om den lite
specielle polisen Chen Cao som mest äter och reciterar poesi på var och
varannan sida. Den här gången är han dock inte hemma i Shanghai, utan boken
börjar med att Chen får ett oväntat semestererbjudande från en kontakt inne i
Förbjudna Staden. Resan är en betald vistelse till ett av partiets exklusiva
resorter för de höga partimedlemmarna, beläget i Wuxi nära Thai Lake. Dock blir
det inte någon lugn semestervistelse, redan dag två lyckas Chen bli inblandad i
utredningen av mordet på general manager Liu på The Wuxi Number One Chemical
Company. Ett fall som har kopplingar både till privatisering av det statliga
företaget och dumpning av miljöfarligt avfall sjön Thai Lake. En man grips för
mordet, men Shanshan som Chen lär känna är övertygad om att den gripne är
oskyldig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Don’t Cry, Thai
Lake. Det känns som att Qiu Xiaolong skrivit den lite på rutin, den håller inte
riktigt samma klass de tidigare böckerna i serien. Det är inte på något sätt en
dålig bok och som deckare står den sig väldigt bra i konkurrensen. Ett problem
är att Chen flyttats från sin normala miljö, vilket även leder till att hans
trogne vapendragare detective Yu Guangming nästan helt försvinner ur
berättelsen. Till min glädje så dyker Yu och hans fru Peiqin upp mot slutet,
men Yus pappa Old Hunter får tyvärr inte vara med alls.
Tre av böckerna om Chen Cao finns översatta till svenska; De
röda råttorna, En röd hjältinnas död och När rött blir svart. De övriga finns
att få tag på på engelska. Jag rekommenderar böcker om man vill läsa om
kinesiskt vardagsliv där man hela tiden måste förhålla sig till partiets
politik och som gör att deckardelen av böckerna hamnar i skuggan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar