Augusti - en sammanfattning

Augusti har definitivt inte varit den bästa läsmånaden, det har bara blivit fyra lästa böcker. Den största anledningen till det har varit ögonoperationen som jag gjort för att korrigera mitt synfel och som gjorde att jag inte kunde läsa någonting på över en vecka.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden av Jonas Gardell

Mörk jord av Belinda Bauer
Kellermannen hälsar på av Martin Kellerman
Children of the revolution av Peter Robinson

Antal lästa böcker: 4

Antal pappersböcker (inkl e.böcker): 4
Antal deckare: 2
Antal böcker utgivna 2013: 3
Antal kvinnliga författare: 1
Antal manliga författare: 3
Antal böcker lästa på originalspråk: 3
Antal böcker lästa på engelska: 1
Antal lästa böcker som lånats: 3
Antal länder: 2 (Sverige, England)

Bokbloggsjerka 30 augusti – 2 september

Det har äntligen blivit fredag och dags för en ny bokbloggsjerka och som tur är för mitt fredagströtta huvud så är det en ganska lätt fråga den här gången.

Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu?

Just nu är jag inne i en liten inspirationssvacka när det vilka böcker som jag vill läsa, vilket gör att jag inte längtar efter någon särskild bok. Men det hindrade inte mig från att lägga en beställning på Enigma of China av Qiu Xiaolong, den nya boken om Inspector Chen Cao som jag hade missat att den släppts i början av sommaren och som jag ändå längtar efter att få läsa.

När det gäller de böcker som kommer i höst så finns det några som jag ser fram emot lite extra;

Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson
De fördömda av Joyce Carol Oates
Rörgast av Johan Theorin
Den stora matchen av Arnaldur Indridason

Ljudböcker på ett annat sätt

Den senaste tiden har jag haft svårt att hitta något att lyssna på medan jag jobbar, inga av ljudböckerna som jag har i datorn känns lockande, de intressanta sommarpratarna är lyssnade på och det är svårt att hitta inspiration bland spellistorna i Spotify (där jag alltid verkar lyssna på samma spellista hela tiden). Den lösning blev att jag i likhet med många andra på mitt arbete skaffade ett konto på Storytel för att lättare få tillgång till ljudböcker än att låna dem på biblioteket. Tiden får visa om Storytel är ett format som fungerar för mig. Först ut är i alla fall Hilary Mantels Wolf Hall, som med sina dryga 26 timmar kommer att ta ett tag att lyssna på.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden är den tredje och avslutande delen i Jonas Gardells trilogi om Benjamin, Rasmus, Paul, Seppo, Lars-Åke, Reine och Bengt. Och om sjukdomen som präglade deras tillvaro och som tog deras liv och deras vänners liv. Som titeln antyder så handlar den här sista delen om döden, om att förbereda sig på att man ska dö och att se de runtomkring sig dö. De bildar bärarlag som bär varandras kistor och under en period har Seppo begravningskostymen på jobbet eftersom det är smidigast så med alla begravningar. I den förra boken så fick Reine ta plats och berätta sin historia, i den här boken är det Bengt och Lars-Åke som får berätta sina historier. Bengt som kom till Stockholm från Hammarstrand, via Östersund, som gick på scenskolan och var på väg att göra sig ett namn som skådespelare, men inte klarade av att leva med beskedet om sjukdomen. Lars-Åke som levde i en heterosexuell relation innan han hittade hem till sitt rätta jag. Lars-Åke vars värsta mardröm var att hamna i en olycka för att då skulle han behöva ha kraften att ropa rör mig inte, jag är smittad. Mest är det en berättelse om Rasmus och Benjamin, som måste leva vidare utan sin älskade. Det är också en berättelse om att leva i ett samhälle som inte vet hur man ska hantera den nya sjukdomen och de som drabbats av den.

Det märks att de tre delarna av Torka aldrig tårar utan handskar är ett verk som hör ihop och nästa gång jag läser dem ska jag läsa alla tre böckerna direkt efter varandra. Jonas Gardell har ett underbart språk och är en fantastisk berättare. Torka aldrig tårar utan handskar är ett viktigt verk som alla borde läsa för att lära sig om det som hände i vår närhet för inte särskilt länge sedan. Det kan vara en blivande klassiker som Gardell skrivit.

Children of the revolution

Den nergångne före detta collegesläraren Gavin Miller hittas död nedan för en nerlagd järnvägslinje med £5000 i fickan och fallet hamnar på DCI Alan Banks bord. Det finns inte så mycket för polisen att gå på då offret levde ett ensamt liv i en avlägset belägen stuga sedan han fick sparken från Eastvale college för sexuellt ofredande fyra år tidigare. Tillsammans med sitt team bestående av DS Winsome Jackman, DI Annie Cabbot och nykomlingen DC Geraldine Gerry Masterson, upptäcker Banks att fallet inte är fullt så enkelt som han först trodde och att de ledtrådar som de hittar leder dem till händelser som inträffade för länge sedan och till personer som helst inte vill veta av saken.

 

Children of the revolution är Peter Robinsons tjugoförsta bok om DCI Alan Banks och den känns snäppet bättre än de senaste böckerna om DCI Alan Banks. Även om mordgåtan är komplicerad så är det föredömligt få mordoffer (ett) i boken och historien håller nästan hela vägen, även om den inte spårar ur som en del andra deckare har en tendens att göra. I vanlig ordning så dricker Banks en del vin och whiskey och lyssnar på musik från 1960- och -70-talen, även om han numera slutat röka (det är några böcker sedan). Jämfört med de två tidigare böckerna som läst i sommar så har poliserna slutat dricka fullt lika mycket i tjänsten och vittnena har (med ett undantag) slutat bjuda Banks på diverse alkoholhaltiga drycker som han glatt tackat ja till. Däremot så fortsätter de kvinnliga vittnena att bjuda på te så fort poliserna knackar på. Även om jag gläder mig lite åt att Banks jobbar tillsammans med tre kompetenta kvinnliga kollegor så känns det lite gubbsjukt när han flirtar med tjejer unga nog att vara hans dotter istället för att hitta någon i sin egen ålder.

Bokbloggsjerka 23 – 26 augusti

Fredag betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka, och den här gången är det en riktigt klurig fråga;

Låt oss återgå till ämnet karaktärer för en stund: Finns det någon karaktär som bär upp sitt namn exeptionellt bra?

Jag fick fundera ett tag innan jag kom på några böcker där karaktärerna har intressanta namn. Det som dök upp först var Harry Potter och Sagan om ringen, som är två serier där det kryllar av intressanta namn. Sedan kom jag att tänka på Ken Folletts Svärdet och spiran, en riktigt tegelsten om ett medeltida katedralbygge i England där karaktärerna har ett förnamn och ett tilläggsnamn som säger något om dem, antingen vad de gjorde eller var de kom ifrån. Här finns bland annat prior Philip, Tom Byggare, Johnny Eightpence, Otto Svartkind och William Hamleigh.

Kellermannen hälsar på

Egentligen skulle jag kolla om mitt bibliotek brukar köpa in Martin Kellermans Rocky-album när jag såg att de hade beställt Kellermannen hälsar på, som jag lade en reservation på. För övrigt så hade de inte köpt något Rocky-album på länge. I Kellermannen hälsar på har Martin Kellerman valt ut sina bästa 170 tweets från twitter och gjort skämtteckningar av dem. Kellerman är fenomenal på att tolka och sätta fingret på samtiden och locka till igenkännande skratt. Jag skrattade och fnissade en hel del när jag bläddrade igenom boken.

Mörk jord

Steven Lamb är 12 år gammal och hela hans liv har präglats av att hans morbror Billy mördades för 18 år sedan, hans kropp återfanns aldrig och hans mamma står fortfarande vid fönstret och väntar på att sonen ska komma hem. I ett försök att göra familjen hel igen så gräver Steven grop efter grop på Exmoorheden för att hitta morbroderns kropp. I ett desperat försök att hitta rätt plats börjar Steven brevväxla med seriemördaren Arnold Avery, som är dömd för bortförandet.

 

Mörk jord är den första boken som jag läser av Belinda Bauer och jag gillar den. Det är en lite annorlunda deckare där det saknas både poliser och lik, stället är det en berättelse om en pojke som gräver, en uttråkad seriemördare och hur ett försvunnet barn kan påverka en familj i generationer. Både språket och översättningen är bra och jag är helt klart sugen på att läsa mer av Belinda Bauer.

 

Mörk jord är även min återkomst till läsningen efter ögonoperationen som jag fortfarande återhämtar mig från. Jag är väldigt glad för att jag slog till och köpte en Letto i våras eftersom det innebär att jag kan anpassa texten efter ögonens dagsform.

Tematrio - sommarens läsning

Så här när sommaren lider mot sitt slut så handlar Lyrans tematrio om sommarens läsning;

Berätta om tre bra böcker ni läst i sommar!

Sara Lövestam är inte en bok, men har varit sommarens författare för mig då jag har läst och älskat alla hennes romaner (Udda, I havet finns så många fiskar, Tillbaka till henne och Hjärta av jazz) sedan början av juni.

Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito - en riktigt bra och välskriven deckare som kändes betydligt trovärdigare än många andra deckare.

Förr eller senare exploderar jag av John Green - en hyllad bok som jag var lite rädd för att den inte skulle leva upp till förväntningarna, men som jag ändå blev positivt överraskad av.

MasterChef Australia

En sak som jag ägnat antagligen för mycket tid åt under min konvalescens är att analysera ett matlagningsprogram som jag är helt fascinerad av, nämligen MasterChef Australia som nu visas på TV3. Det är den andra säsongen som visas nu i 84 avsnitt. Det var när jag såg den första säsongen som jag fastnade i matlagningstävlingen som aldrig verkade ta slut, t ex när det var sex tävlande kvar och jag kunde se slutet, då tog de tillbaka fyra av de utslagna deltagarna. Det finns vissa saker som skiljer MasterChef Australia från liknande program, dels att det är 84 avsnitt (vilket är fler än en säsong av de svenska eller amerikanska varianterna), avsnitten är olika långa (30, 60 eller 90 minuter långa) och att man låter saker ta tid, några exempel;
Stresstest med utslagning, 60 minuter. De tre personer som misslyckades i den föregående utmaningen ska baka varsin likadan tårta, de blir bedömda och alla får beröm även om inte alla lyckas med alla delar. En åker ut, hans kamrat gråter.
Proffsduell, 30 minuter. Den som vann den föregående utmaning får chansen att möta en proffskock i en duell som kan ge immunitet i ett kommande stresstest. Proffset ger råd och tips, men vinner nästan alltid.
MasterClass, 90 minuter. De två av domarna som är kockar har matlagningslektion med deltagarna där de går igenom olika tekniker.

Utöver att de låter saker ta tid istället för att stressa igenom alla moment på en timme (vilket även gör att om man missar fem avsnitt så hinner det inte hända så mycket), så slås jag av att alla är snälla. Till skillnad från många andra tävlingsprogram så är alla snälla mot varandra hela tiden, deltagarna pratar inte skit bakom ryggen på varandra eller vill att någon ska åka hem och det finns inte heller någon Gordon Ramsay-typ som konstant gormar, skäller och hackar på deltagarna. De tre domarna Matt Preston, George Calombaris och Gary Mehigan är aldrig elaka i sin kritik och vill lära ut, inte bryta ner. Råkar du servera rå kyckling kan du alltid få beröm för de utsökta grönsakerna. Det kan hända att jag tänkt alldeles för mycket på MasterChef Australia de senaste dagarna, men jag har inte haft så mycket annat att göra än att titta ut på min suddiga omgivning.

Bokbloggsjerka 16 – 19 augusti

Den här veckas bokbloggsjerka har en lite klurig fråga

Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

Det här med klichéerna är lite lurigt. Jag kommer ihåg att när jag läste Labyrinten av Kate Mosse så irriterade jag mig på alla klichéer som hon använder sig av när det gäller utseenden som att män är stora och starka medan kvinnor är smala och väna. Men jag har ändå återvänt till hennes böcker och uppskattat Kryptan och Vintervålnader, så jag kan inte ha stört mig på det allt för ofta. Fast å andra sidan så brukar jag ha svårt att sluta läsa böcker av en del författare som jag egentligen inte tycker om (i alla fall inte längre).

Intressant nog så tyckte jag att det fanns en del klichéer i Maj Sjöwalls och Per Wahlöös böcker om Martin Beck och hans kollegor när läste dem tidigare i år. Efter ett tag kom jag på att det är originalet som jag läser och att känslan av klichéer kommer från att många har inspirerats av dem.

Ett litet livstecken

Jag börjar nu återhämta mig så smått från ögonoperationen och synen börjar komma tillbaka, även om det är en bit kvar tills den stabiliserat sig och den är fullgod. Jag ser fram emot den dagen då jag åter kan öppna en vanlig pappersbok och utan problem läsa texten. Som tur är har jag min Letto där det går att anpassa textstorleken efter dagsformen (dock så orkar jag inte läsa några längre stunder på den för tillfället). Tålamod är mitt ledord för tillfället, allt kommer att bli bra, det tar bara lite tid. De första dagarna när jag inte kunde hålla ögonen öppna några längre stunder fanns det inte så mycket annat att göra än att ligga och blunda, vilket blev lite tråkigt i längden. De senaste dagarna har jag kunnat hålla ögonen öppna och har sett, men inte tillräckligt bra för att kunna läsa, använda datorn, titta på tv (lyssnade lite på tv och tittade sporadiskt upp), lägga patient eller sticka (stickade ett varv på en socka som jag inte ens kommer ihåg när jag började på). Att lyssna på ljudböcker eller radio tog inte bort känslan av rastlöshet som uppkommer när jag är stilla och tittar ut i luften.

Hjärta av jazz

Steffi Herrera är femton år och går så lite som möjligt i Björkeskolan där hon enligt klasskamraterna är horunge och allmänt i äcklig, framförallt enligt klassens drottningar Karro och Sanja. Inom sig bär Steffi en dröm om att bli jazzbasist och i mp3-spelaren finns Povel Ramel med den snälla rösten och de roliga texterna. En dag när hon är på väg hem från skolan hörs en bekant melodi komma från ett fönster på ålderdomshemmet. Det visar sig att det är Alvar som spelar musiken på sin gamla grammofon och att han en gång spelat med Povel Ramel. Alvar börjar berätta vid vevgrammofonen så kastas Steffi in i en berättelse från 1940-talets Stockholm med jitterbugg på Nalen, budcyklar, mörklagda fönster, flickor man inte vågar titta på och jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. Steffi och Alvar utvecklar en vänskap som kommer att förändra bådas liv.

 

Hjärta av jazz är Sara Lövestams fjärde roman och även den fjärde som jag läser sedan jag föll pladask för hennes författarskap i början av sommaren. Det är en charmig berättelse om ett oväntat möte mellan två personer från olika generationer som möts genom sin gemensamma kärlek till jazzen. I vanlig ordning så har Lövestam ett bra och levande språk som gör att karaktärerna får liv. När jag lade ifrån mig boken efter att ha läst den sista sidan så hade jag en varm känsla i hjärtat. Dessvärre så finns det alldeles för många som har det som Steffi i allt för många skolor runt om i landet.

 

Ett recensionsex från Piratförlaget

 

Finns här och här

Bloggledigt

Det kommer att bli mindre aktivitet här på bloggen ett tag framöver då jag beslutat mig för att korrigera min syn med en laseroperation för att slippa använda glasögon. Den här LASEK-operationen innebär att jag kommer att vara konvalescent i ungefär en vecka och sedan kommer det ta ett tag innan synen stabiliserar sig. Det kan komma att dröja ett tag innan jag kan läsa böcker som vanligt igen. Planen är att jag ska försöka få lite läst genom att öka textstorleken några storlekar på Letton, men jag kommer nog bara att orka läsa korta stunder i taget.

Tematrio - Resfeber

Den här veckas tematrio hos Lyran har ett resetema, vilket krävde en del funderande innan jag fick till min trio.

Berätta om tre bra böcker som innehåller resor, gärna av lite mer äventyrlig art.

Sagan om ringen av J. R. R. Tolkien – hela trilogin är en enda lång resa för Frodo och hans kamrater. Det är även en berättelse om män som går sida efter sida.

Himmel över Everest av David Lagercrantz – en fantastisk och lätt klaustrofobisk roman om en bestigning av Mount Everest som slutar i en katastrof. Romanen är inspirerad av en verklig händelse och är skriven på ett sådant sätt att det känns som att man är mitt i stormen på berget.

 
Buss på villovägar av John Steinbeck – en klassiker om en bussfärd som inte blir som någon av resenärerna, eller chauffören, tänkt sig. Jag läste den passande nog i samband med en sju veckor lång resa med Rosa bussarna i Sydamerika.

Bokbloggsjerka 2 – 5 augusti

Lite senare än vanligt har det blivit dags för mig att svara på veckans bokbloggsjerka.

Har du läst någon bok/några böcker som har lärt dig någonting om historia, konst, musik, vetenskap etc?

Det känns som att jag lärt mig många olika saker från böcker, och eftersom jag är både nyfiken och lite källkritisk så brukar jag ibland fördjupa mig i ytterligare i. Det finns några romaner som har lärt mig lite extra.

Åskans son av Stig Holmås, en serie i sju delar om apacheindianen Åskans son som jag läste som äventyrsböcker som barn och när jag senare började läsa mer om apacheindianerna så insåg jag att Holmås böcker handlar om verkliga händelser fast med en fiktiv huvudperson. Det var genom dessa böcker som jag först stötte på hövdingarna Cochise, Geronimo, Victorio och Mangas Coloradas.

Jag slukade även som barn Olov Svedelids historiska böcker, vilket fick mitt historieintresse att utvecklas. Andra böcker som jag läst på senare tid och som lärt mig saker är Per Olov Enqvists Livläkarens besök, Anna Laestadius Larssons Barnbruden (recex, kommer i september), Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar och Peter Fröberg Idlings böcker om Kambojda, Pol Pots leende och Sång till den storm som ska komma.

Juli - en sammanfattning

Juli har inte varit den ultimata läsmånaden för mig då jag har jobbat hela månaden och varit lite seg på kvällarna. Det har i alla fall blivit sex lästa böcker, varav två är årets första på engelska;

The hanging valley av Peter Robinson
Barnbruden av Anna Laestadius Larsson
Begravda elefanter av Al Pitcher
flickan av Angelika Klüssendorf
Hjärta av jazz av Sara Lövestam
Past reason hated av Peter Robinson

Antal lästa böcker: 6

Antal pappersböcker (inkl e.böcker): 6
Antal deckare: 2

Antal böcker utgivna 2013: 3
Antal kvinnliga författare: 3
Antal manliga författare: 3
Antal böcker lästa på originalspråk: 5
Antal böcker lästa på engelska: 2
Antal lästa böcker som lånats: 2
Antal länder: 3 (Sverige, England, Tyskland)