Det har
blivit hög tid att sammanfatta 2015 och jag tänker börja med Kulturkollos lista
som täcker in det mesta, fast jag har skippat några kategorier.
Årets mest oväntade: Hur mycket jag
tyckte om Martina Haags Det är något som
inte stämmer, då jag inte varit så förtjust i hennes tidigare böcker.
Årets klassiker: Årets klassiska
författare är nog Hans Fallada, som jag läst två böcker av, Hur ska det gå för Pinnebergs? och På livstid, och vars bok Varg bland vargar jag börjat på och som
jag tänker läsa ut. Någon gång i framtiden.
Årets kvinnokamp: Den andra säsongen
av Fröken Frimans krig, den bästa
svenska tv-serien på många år, den här gången om kvinnlig rösträtt
Årets gråtfest: Jag kan inte minnas
att jag gråtit till någon bok under året, men troligtvis har jag bara förträngt
det
Årets gapflabb: Den roligaste bok
som jag läste under året var nog ändå Katarina Bivalds Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, den enda bok som jag
vet innehåller hämnd genom en blogg med kattbilder.
Årets historiska: Med Räfvhonan knöt Anna Laestadius Larsson
ihop sin trilogi om tre kvinnor från olika samhällsklasser i 1700-talets
Stockholm.
Årets obehagligaste: Att följa
nyheterna, verkligheten har varit riktigt läskig och obehaglig i år
Årets nya bekantskap: Jag har gjort
en del nya litterära bekantskaper under året, men den trevligaste var nog Care
Santos och hennes underbara Tre koppar
choklad.
Årets tegelsten: Varg bland vargar av Hans Fallada får
bli årets tegelsten eftersom det är årets tjockaste bok och det faktum att jag
hållit på med den nästan hela året.
Årets utmaning: Att läsa den väldigt
tjocka Varg bland vargar, vilket även
får bli en utmaning för 2016 då det mesta av boken är kvar att läsa.
Årets ögonöppnare: Om det var krig i Norden av Janne Teller
ger en ny syn på flyktingar och fördomar.
Årets återseende: Peter Høeg, kom
dels med den första boken på fem år, var alldeles underbar under samtalet på
Internationell Författarscen och när jag läste om De kanske lämpade för första gången på typ 15 år så var den
fortfarande lika bra.
Årets aldrig mer: Efter att ha läst
några av Jojo Moyes böcker så känner jag att det är en författare som jag inte
behöver fortsätta läsa. Vi får se hur det går med den saken.
Årets huvudperson: Flavia de Luce i
Alan Bradleys mysdeckare, det är inte alla brottsbekämpare som är 11 år gammal
med ett enormt intresse för kemi.
Årets bifigur: När jag i somras
lyssnade på alla sju Harry Potter-böckerna så såg jag Harrys kompis Neville
Longbottom på ett nytt sätt, han visar också ett stort mod genom alla böcker,
trots att han inte är den mest begåvade trollkarlen.
Årets filmupplevelse: Jag är lite
osäker på vilka filmer som jag sett i år, efter lite funderande kom jag fram
till att de filmer jag tänkte på såg jag 2014. Dock så är jag säker på att jag
såg En man som heter Ove i år och
tyckte om den.
Årets kulturella höjdpunkt: Bokresan
till Helsingfors med Breakfast Book Club
Årets magplask: Haruki Murakamis
unkna novellsamling Män utan kvinnor
Årets kan-inte-släppa-den: När hundarna kommer var svår att lägga ifrån
sig och den stannade kvar efter läsningen
Årets skämskudde: Jag kör inte med
skämskudde
Årets lyckopiller: Mirakelverkstaden av Valérie Tong Cuong
var en bok som lämnade mig med en glad känsla.
Årets debut: Bränd himmel av Gilly Macmillan är inte bara en av årets bästa
debuter, utan även en av årets bästa thrillers.
Årets förlag: Sekwa fortsätter att
ge ut en massa bra litteratur
Årets pristagare: Det måste vara
årets nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj och snart kommer jag att läsa hennes
bok De sista vittnena som väntar här
hemma.
Årets överskattade: Jag var faktiskt
inte så jätteförtjust i Allt jag inte
minns av Jonas Hassen Khemiri när jag läste den i början av hösten.
Årets underskattade: Jag tycker inte
att Silvia Avallones Marina Bellezza
inte fått den uppmärksamhet den uppmärksamhet som den förtjänar.
Årets serie: Jag har verkligen tyckt
om Sara Lövestams två första böcker om den annorlunda privatdetektiven Kouplan
och ser verkligen fram emot den tredje boken.
Årets konstupplevelse: Det har inte
blivit så mycket konst i år, men utställningen Staden vid Sidenvägen bjöd på fantastiska porslinsfigurer från
Tang-dynastin i Kina.
Årets TV-serie: Det har blivit en
del tv-serier under året, men den mest intressanta var The Jinx om Robert Dursts osannolika liv.
Årets titel: Jag tycker att titeln
på Ida Lindes Norrut åker man för att dö
är bra, dessutom så är boken väldigt bra
Årets låt: Jag är inte säker på
vilket år den släpptes, men en låt som jag lyssnat en hel del på de senaste
månaderna är Lalehs underbara En stund på jorden.