TemaTorsdag #4: Bokfynd

Den här veckans TemaTorsdag handlar om bokfynd och jag fokuserar på bra inköp som jag gjort genom åren.

Det första bokfyndet är Bortom en vid ocean som är ett praktverk om musikalen Kristina från Duvemåla, som jag suktade efter när den kom ut och var alldeles för dyr för min ekonomi. När jag några år senare hittade den för 20 kronor (om jag inte minns fel) så kunde jag så klart inte låta bli att köpa den.

Det andra bokfyndet påminner om det första, jag hade upptäckt David Lagercrantz genom hans bok Änglarna i Åmsele, som jag lånade på biblioteket och drömde om att ha hemma i bokhyllan. Eftersom jag inte trodde att den fanns att få tag på längre så blev jag väldigt glatt överraskad när jag hittade boken för en billig penning på en utförsäljning.

Det tredje bokfyndet är den del av Stig Holmås Apacheserie som jag länge saknade i bokhyllan. Jag var ganska ung när jag läste den första boken i serien, Åskans son, och även om den första boken kanske är den bästa så läste jag alla sju med stor behållning. Länge stod sex av de sju delarna i bokhyllan, så gissa om glädjen var stor när jag av en slump hittade den saknade sjunde delen på ett antikvariat.

Det fjärde och sista bokfyndet är även en del av min samling med udda böcker, nämligen Che Guevaras Gerillakrig – taktik och strategi. Det är en bok som jag hittade på en bokaffär i Gamla Stan i Stockholm som hade utförsäljning med halva priset på allt. Jag minns att när jag räckte fram pocketboken i kassan så tittade han som stod där på den som om han aldrig sätt den förut och när det inte verkade som att originalpriset på 12 kronor från 1968 justerats så fick jag den för halva priset, 6 kronor.

Min andra last

Utöver böcker så har jag en annan last av en helt annan karaktär. Nämligen Höganäsporslin, både de nya produkterna och gamla. När man öppnar mina skåpluckor så går det räkna det som inte är Höganäs på ena handens fingrar. När de gäller de äldre produkterna så är jag särskilt svag för Old Höganäs med den karaktäristiska randen som ser ut som små pärlor och när de finns i den här ljusbruna färgen så är väldigt svårt att motstå. Så när jag idag efter jobbet gick förbi Pingstkyrkans loppis på vägen hem och hittade fyra tekoppar med fat, fyra assietter, en liten mjökkanna och en sockerskål så kunde jag inte lämna dem där. Särskilt inte då de såg oanvända ut och kopparna kändes väldigt behagliga att hålla i.

Tematrio - Sportlov

Den här veckan tematrio hos Lyran har sporttema då det är sportlovstider (även om det är en vecka kvar här uppe). Själv så tycker jag om att titta på sport när det är OS (synkroniserat simhopp är alltid fascinerande) och idrotter där de har skidor under fötterna (och har inga problem med att heja på norskar där det saknas framstående svenskar). Det var dock inte helt lätt komma tre böcker innehållande sport, men till slut fick jag ihop en lista, även om den bitvis blev lite krystad.

1. Anna Karenina av Lev Tolstoj – här finns en intensiv hästkapplöpningsscen (det räknas väl som en sport), som symboliserar Annas och Vronskijs redan på förhand dömda förhållande, där Vronskij rider sin häst så hårt att han bryter ryggen på den.

2. Harry Potter av J. K. Rowling – även om Quidditch inte finns i mugglarvärlden så är det ändå en sport och borde räknas tycker jag.

3. Ett år av magiskt löpande av Kenneth Gysing - en trevlig liten bok med krönikor av Kenneth Gysing som är redaktör på löpartidningen Runner’s World som är lättsamma och inspirerande även för dem som inte är löpare. När jag läste den så hade jag inte tagit ett frivilligt löpsteg på många år, men kom ändå på mig själv med att tänka att det kanske skulle vara roligt att vara med i en motionstävling.

Matlagning

För en vecka sedan så skrev jag att mitt nya kokboksinköp Fransk Bistro fyllde mig med inspiration och jag har nu hunnit provlaga två av recepten.

Först ut blev en paj med (purjo)lök och fläsk, vilket vid närmare läsning visade sig vara en vanlig quiche lorraine, som jag inte gjort många gånger även om det var längde sedan sist. God blev den i alla fall med kombinationen purjolök, knaperstekt bacon, smakrik ost och en äggstanning med grädde istället för mjölk (jag gjorde i och för sig en blanding).

Jag tycker att de gånger jag ätit musskor så har det varit gott (även om det brukar bli sådana man köper på burk) och har velat prova färska musslor, men det har kännts lite läskigt med hur man vet vilka som är dåliga och inte. Nu kände jag att det var dags att våga prova på musslor och det visade sig inte vara så farligt, när jag rengjorde dem så slängde jag de som var trasiga och öppna och kollade så att alla hade öppnat sig under kokningen. Själva musslorna blev bra, med jag fick inte riktigt till smaken och konsistensen på såsen. Nästa gång funderar jag på prova musslor med citron, jag tror att de vinner på lite syra.

För övrigt så tycker jag att det är otacksamt att fota mat på tallrik, det blir aldrig riktigt bra.

Med förintelsen i bagaget

Med förintelsen i bagaget är Sioma Zubickys bok från 1997 där han berättar om sin uppväxt i nazisternas skugga i 1930-talets Europa. Sioma växte upp i en ryskjudisk cirkusfamilj där föräldrarna hade flytt från Ryssland efter oktoberrevolutionen. Sioma föddes 1926 och växte på resande fot med olika cirkusar, vilket gjorde att han lärde sig flera språk trots att han aldrig satt i en skolbänk. När Sioma lärde sig spela xylofon så blev det hans sätt att bidra till familjens försörjning och han ansågs vara ett underbarn och fick engagemang utanför cirkusen. 1933 lämnar familjen Tyskland för gått för Tjeckoslovakien, för att senare via Schweiz hamna i Paris. 1943 grips Sioma, hans mamma och lillebror Victor och skickas till Auschwitz med transport nummer 59, där två tredjedelar av fångarna skickades direkt till gaskamrarna. Sioma lyckades överleva alla hemskheter och skapar sig så småningom ett nytt liv i Stockholm, även om han alltid bär med sig ett bagage från förintelsen.

 

En sak som slog mig när jag lyssnade på Med förintelsen i bagaget är att delar av historien känns väldigt bekant, och det inte bara för att jag läst en del böcker om förintelsen. Jag har en bestämd känsla av att Sioma Zubicky besökte min högstadieskola under första halvan av 1990-talet för att berätta om förintelsen. Även om boken är bra och innehåller en viktig och hemsk historia om den mänskliga ondskan så känner jag mig inte fullt så engagerad som jag brukar kunna göra när jag läser böcker om förintelsen, och vad vet inte vad det beror. Det kan bero på att ljudboken bara är tre timmar lång och det är inte länge nog för att komma in i berättelsen. Gerhard Hoberstorfer (min stora röstförälskelse när kommer till ljudböcker) har i vanlig ordning gjort en underbar inläsning.

Bokbloggsjerka 22 – 25 februari

Det har blivit dags för veckans Bokbloggsjerka och veckans frågra är;

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Jag brukar få lässvackor med jämna mellanrum, både små och stora. Om jag har läst mycket under en period så brukar det kunna komma en liten lässvacka efter det då det känns som att jag inte hittar några böcker som jag vill läsa. På veckorna brukar det inte bli så jättemycket läst eftersom tiden försvinner så fort på kvällarna plus att tröttheten brukar sätta käppar i hjulet. Det bästa sättet att komma ur en lässvacka brukar vara att försöka hitta på något annat att göra några dagar och sedan försöka hitta en lite lättsammare bok att komma igång med igen. Slår lässvackan till mitt i en bok, lägg undan och börja på en annan istället.

TemaTorsdag #3: Bok till film

Att det är vanligt att böcker filmatiseras är ingen nyhet och ibland blir det bra och ibland inte. I den här veckans TemaTorsdag så undrar Bokmärkt vilka böcker som ännu inte blivit film, men som vi skulle vilja se på den vita duken. Efter att ha funderat ett tag så kom jag fram till följande fyra ofilmade böcker.

Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe finns mig veterligen bara som radioteater och jag tror att den skulle göra sig bra som film, i alla fall så länge man låter den utspelas under slutet av 1970-talet och inte i nutid eftersom stora delar av historien faller om man använder modern teknik. Här finns gömda mumier, röster från det förflutna och 200-åriga blommor som både har minne och kan kommunicera. Vad mer behöver en bra historia.

Inre säkerhet av Christa von Bernuth är en deckare/thriller som handlar om paranoian när man blir klassad som samhällsfiende i det kommunistiska DDR. Filmen skulle bli en klaustrofobisk thriller och den måste göras på originalspråket tyska.

This charming man av Marian Keyes, jag tycker att det här är Marian Keyes bästa bok om en charmerande man som längs vägen skadat mer än en kvinna, både fysiskt och psykiskt. Jag tror att det skulle bli en bra film som tar upp det viktiga ämnet kvinnomisshandel.

Föreställning om det tjugonde århundradet av Peter Høeg, den fantastiska debuten av en av mina absoluta favoritförfattare. Det är en märklig historia som innehåller en hel del konstigheter, men den har potential att bli en fantastisk film om man använder datortekniker på rätt sätt. Det kan också bli platt fall om det vill sig illa.

Ny mugg

För ett tag sedan råkade jag tappade min Pride and Prejudice-mugg, som jag använt på jobbet, i golvet med en förödande effekt (många delar och mycket kaffe på golvet). Nu har äntligen ersättningsmuggen kommit och den här gången blev det en Wuthering Heights-mugg i samma färg. Kollegorna tittade lite konstigt på mig när jag packade upp den, men jag slipper i alla fall den eviga jakten på kaffekoppar på jobbet (de har en förmåga att inte finnas bredvid kaffemarskinerna som de borde).

En man som heter Ove

Ove är en man med fasta principer som han håller hårt på och är övertygad om att världen skulle vara en väldigt mycket bättre plats om alla var som honom. Ove är 59 år gammal och har blivit förtidspensionerad på grund av arbetsbrist, vilket gör att han känner sig överflödig eftersom det är viktigt att vara en sådan som arbetar, aldrig är sjuk, betalar skatt och amorterar sina lån.  Ett av de stora trauman som Ove varit utsatt för var när han blev avsatt som ordförande i bostadsrättsföreningen, en händelse som Ove refererar till som statskuppen. Ove är inte rädd för att tala om för sina medmänniskor när de inte följer de regler som finns, som att respektera de skyltar som Ove satt upp. När det flyttar in en ny familj i huset bredvid Oves så kommer det att påverka hans tillvaro på ett oväntat sätt.

 

Jag har hört och läst så mycket positivt om En man som heter Ove att mina förväntningar var ganska högt uppskruvade, vilket gjorde att jag i början upplevde boken som lite seg. När jag kom in i boken och man fick reda på mer om Ove och hans liv så utvecklade det sig en underbar historia om en man med ett väldigt stort hjärta, men som inte är så bra på att visa det. Män som Ove finns lite överallt i samhället och vi har nog alla stött på en och annan Ove i någon form och de kan vara charmiga i sin butterhet.

Tematrio - dåligt enligt mig

Den här veckan så handlar Lyrans tematrio om litteratur som man tycker är dålig.

Sagan om isfolket – Efter att jag läste hela serien (47 delar) sommaren mellan fyran och femman så fick jag en överdos av Margit Sandemo och tantsnusk som sitter i än idag tjugo år senare och jag skulle aldrig öppna en Harlequin-bok (eller 50 nyanser-böckerna för den delen).

Deckare där handlingen spårar ur mot slutet – Jag gillar att läsa deckare, men alltför ofta så blir jag besviken när upplösningen spårar ur som en dålig Hollywood-film mot slutet. Lars Kepler är ett bra exempel på hur en bra deckare kan spåra ur totalt och polisen Joona Linna utvecklar övernaturliga krafter. Dessvärre så är inte Kepler ensam om överdrivna slut, det är tyvärr allt för vanligt.

Böcker som har långa utläggningar som inte har med handlingen att göra – Att det i böcker finns en del utvikningar som inte har direkt med handlingen att göra är inget ovanligt och det är inte särskilt störande, men när dessa utvikningar tar en allt för stor plats så blir jag less och lite irriterad. Jag har nyligen lyssnat igenom Maj Sjöwalls och Per Wahlöös tio böcker om Martin Beck och även om de flesta av böckerna har bra och enkla mordgåtor så ledsnade jag mot slutet då de poliska och samhällskritiska utläggningarna blev allt fler och tog en allt större plats, i vissa fall på mordgåtans bekostnad. När jag läste Anna Karenina av Lev Tolstoj så irriterades jag även då på de bitvis långa utläggningarna om de ryska böndernas situation efter avskaffandet av livegenskapen.

Bokrean

Jag orkar inte hålla på och gnälla om att bokrean inte är vad den den gång var. Jag nöjer mig med att konstatera att efter att ha bläddrat igenom tre bokreakataloger så har jag hittat en bok som jag är intresserad av att köpa, Tornet av Uwe Tellkamp (som jag burit hem från biblioteket några gånger men aldrig hunnit läsa innan tiden gått ut och någon annan vill ha den).

Höstens skuggor

I min läsning av Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen så har jag kommit till del tre, Höstens skuggor. Om det var Angela som stod i centrum i den förra boken, Kvinnogatan, så är det Petra som tar en större plats i den här boken. Även om Petra älskar brorsdottern Angela, som hon tog hand om när flickan blev föräldralös, så saknar hon allt mer en man att älska och leva samman med. Trots att det gått många år sedan Petra blev lämnad av fästmannen Thomas Meller så har hon inte riktigt kommit över hans svek än. Romansen som hon hade med kusinen Tage Ehrencreutz några år tidigare (där han ”glömde” att berätta att han redan var förlovad) förbättrade inte hennes romantiska självförtroende. Nu när Petra och Angela är tillbaka på Eka herrgård igen så känner sig Petra alltmer dragen till arrendatorn Tord och känslorna är besvarade, men det hela kompliceras av Tords hysteriska (och allmänt olyckliga och smått galna) hustru Adèle. Dock så är Adéle inte helt oskyldig då hon inleder en affär med kringresande predikant som bor hos dem ett tag.

 

Det känns som att det var länge sedan som jag läste en bok med så mycket sex i och där människor är otrogna till höger och vänster. Jag har dock en känsla av att bok blott är 184 sidor och att de romantiska mötena får ta plats gör att det känns som mer sex än vad det kanske är egentligen. Jag måste också säga att jag inte hade väntat mig fullt så mycket särade ben och bultande kön i en bok från 1930-talet. Jag tycker fortfarande att serien håller en hög kvalitet och planerar fortsätta med de resterande fyra delarna framöver.

Fransk Bistro

Då jag har haft en tendens att köpa på mig kokböcker (mest under bokrean) så har jag sedan en tid tillbaka infört vissa kokboksregler, som att en bok in = in bok ut och att jag måste laga minst ett recept ur varje kokbok, annars åker den ut. Reglerna fungerar ganska bra även om Paolo Robertos Italiensk bondmat lever lite på övertid eftersom jag inte lagat något ur den än, men å andra sidan så var den gratis eftersom jag vann den så den får stå kvar ett tag till i hyllan. Nu har det i alla fall flyttat in en ny kokbok här hemma, Fransk Bistro av Maria Zihammou, som jag tittade på och bläddrade en del i innan jag slutligen slog till. När jag nu sitter hemma och läser Fransk Bistro ordentligt så fylls jag med inspiration och längtar efter att få prova en massa recept (det är så många att jag inte ids skriva dem). Jag tänker försöka mig på att göra musslor för första gången och receptet på äppelkakan tarte tatin (som jag aldrig provat, men som alltid ser så god ut) är väldigt lockande. Jag får återkomma när jag hunnit provlaga lite recept.

Bokbloggsjerka 15 – 18 februari

Äntligen är det fredag, arbetsveckan går in på sin sista dag och det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka där veckans fråga lyder;

Det finns en uppsjö av böcker om skrivande men kan du tipsa om en bok om läsande?

Den enda jag kommer att tänka på är Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz, som är en liten pärla om både läsande och skrivande.
När jag läste Biblioteks- och informationsvetenskap så läste jag en extrakursen Läsaren och litterära genrer som bland annat behandlande läsande och jag minns att vi läste en intressant text om läsning, men jag har tyvärr ingen aning om vilken bok det var.

TemaTorsdag #2: Alla hjärtans duo

Det har blivit dags för den andra TemaTorsdagen hos Bokmärkt och den går i kärlekens tecken och utmaningen är att lista sina fyra favoritduon.

En duo vars kärlekshistoria har haft en given plats i den svenska litteraturhistorien de senaste 60 åren, är Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos. Det är ingen passionerad kärlekshistoria, utan snarare berättelsen om ett strävsamt par som tillsammans startar sitt liv tillsammans två gången, första gången på Korparmoen och andra gången i det nya landet.

I deckare är det ganska vanligt att det är en polisduo som löser brotten tillsammans och min favoritduo är Inspector Chen Cao och Detective Yu Guanming från Qui Xiaolongs deckarserie som utspelar sig i Shanghai. Det är en duo som kompletterar varandra väldigt bra i jakten på mördare i ett Kina under förändring, när Chen äter och reciterar poesi så är Yu den stabile familjefadern (vars fru Peiqin ofta bidrar till att lösa gåtorna).

En väldigt sympatisk duo som jag haft en relation till i drygt 30 år är den mellan Nalle Puh och hans bäste vän Nasse. Det är en väldigt sympatisk duo som tillsammans löser de problem som de möts av och med Puhs hjälp så visar den ängslige Nasse gång på gång prov på ett mod som han inte trodde själv.

 
Min fjärde och sista duo är systrarna Dashwood, Elinor och Marianne, från Jane Austens debutroman Förnuft och känsla. De två systrarna är ganska olika varandra, Elinor håller sina känslor för sig själv medan Marianne är den mer spontana som visar omvärlden sina känslor. Tillsammans så möter de utmaningarna som kommer i deras väg för att till slut båda (till moderns lycka) gifta sig bra

Vi kom över havet



När jag förra veckan hade idétorka gällande vilka böcker jag kände för att läsa den närmsta tiden så tipsade mamma mig om några böcker inklusive Vi kom över havet av Julie Otsuka. Jag började läsa boken utan några särskilda förväntningar, med efter några sidor så var jag helt fängslad. Vi kom över havet bygger på sanna berättelser om de japanska postorderfruarna som kom till Amerika på 1920-talet och följer dem fram till 1941 då de utpekas som förrädare efter anfallet mot Pearl Harbour. På båten som kom till Amerika 1919 sitter kvinnorna med korten på männen som väntar på dem och undrar om de kommer att älska dem och om de kommer att känna igen dem på kajen. När de kommer fram så visar det sig att männen som väntar på kajen inte är som männen på korten, en del har skickat gamla bilder och en del har skickat ett kort på en vän som ser bättre ut. Livet i det nya landet blir inte så lätt som de tänkt sig, de möts av en tillvaro där de tvingas arbeta hårt under knappa omständigheter och inte blir insläppta i samhället.

I den här romanen är det kollektivet som står i centrum och det finns en känsla av vi och dem, där vi är de japanska kvinnorna. Det är ett grepp som fungerar väldigt bra i här fallet och gör att berättelsen blir gripande och tar tag i mig. Både språket och översättningen känns väl genomarbetade och håller en hög nivå. Vi kom över havet är en riktig liten pärla på 175 brillianta sidor.

Tematrio - Överraskningar

Den här gången handlar Lyrans tematrio om överraskningar och utmaningen lyder som följer; Berätta om tre böcker som visade sig inte överensstämma med dina förväntningar.

1. Haruki Murakami 1Q84 – Jag har tidigare älskat de flesta av de böckerna som jag läst av Murakami, men det är något med i alla fall den första delen i 1Q84-trilogin som gjorde att jag bara blev uttråkad och gav till slut upp. Jag hade hoppats på mycket mer.

2. Agnes von Krusenstjerna Fröknarna von Pahlen – Jag hade inga större förväntningar på Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen och har blivit glatt överraskad över böckerna, och inte bara för att det är första gången som jag inte stör mig på den gamla böjningen av verb. Dessutom så innehåller böcker oväntat mycket erotik med starka känslor både mellan män och kvinnor och mellan kvinnor.

3. Maj Sjöwall och Per Wahlöö Roman om ett brott – När det pratades en del om Sjöwall/Wahlöös deckare, som alla har undertiteln Roman om ett brott, i höstas i samband med nyutgivningen av böckerna så kände jag att det var länge sedan jag läste dem och jag var även osäker på om jag verkligen läst dem alla. Jag bestämde mig i alla för att lyssna på alla tio böckerna och jag hade väntat mig geniala mordgåtor, vilket till stor del uppfylldes. Vad som däremot kom som en överraskning var de politiska brandtalen som blev allt mer frekventa för varje bok, och som till slut överskuggade mordgåtorna.

Mördaren i folkhemmet

Mördaren i folkhemmet är den sanna berättelsen om hur den svenske löparstjärnan Olle Möller blev en av landets mest kända mördare. Det författarna Lena Ebervall och Per E Samuelsson försöker gå till botten med är om Olle Möller är en mördare eller om han är oskyldig och har utsatts för ett oerhört justitiemord. När författarna går igenom förundersökningarna och vittnesförhören så verkar det allt mer som att Olle Möller nog inte var skyldig för de mord han dömdes för och att han var en man förföljd av otur. Det hela börjar med att den tioåriga Gerd Johansson förs bort av en okänd man och senare hittas sexmördad. De få ledtrådar som polisen har att gå efter i jakten på mördaren passar in på Möller, som börjar bete sig märkligt för att inte dra misstankarna, vilket får en motsatt effekt. Möller döms för mordet på Gerd mot sitt nekande på ganska vaga indicier där åklagaren hittar vittnen som pekar ut Möller ganska långt efteråt och ett vittne som ger honom alibi åtalas i sin tur för mened. När Möller blir felaktigt misstänkt för mordet på femåriga Kerstin Blom 1955 så arbetar polisen enbart med teorin om att Möller är den skyldige, trots att han den här gången har ett ordentligt alibi. Ännu värre blir det 1959 när Möller flyttat till Närke och fru Rut Lind försvinner efter ett besök på ortopedavdelningen på sjukhuset. För polisen räcker det med det faktum att Möller befunnit i samma väntrum för att de ska vara säker på att han ännu en gång är mördaren. Här gör polisen sitt yttersta för att få Möller att passa in i bilden, alla vittnesmål som friar honom läggs i en kartong märkt ickerelevant och som advokaten aldrig får ta del av. Även media är övertygad om Möllers skuld och driver på opinionen som anser att jag är den värste mördaren i modern tid. Det hela slutar med att Möller döms även för mordet på Rut Lind.

 

Efter att ha lyssnat på Mördaren i folkhemmet så är jag ganska säker på att Olle Möller inte var någon mördare. Han var en man förföljd av otur och som delvis satte krokben för sig själv när han försökte bevisa sin oskuld genom att ljuga om småsaker, blanda ihop händelser och med en förmåga att berätta fel typ av skämt vid fel tillfällen. Ända fram till sin död höll han fast vid att han var oskyldig till de två mord han dömdes för. Trots att Mördaren i folkhemmet är en väldigt bra och upprörande bok så störs jag lite av att det är en roman och inte en faktabok. Författaren förklarar sitt val i efterordet med att de genom romanformatet på ett bättre sätt kan förklara den snåriga berättelsen och ge liv åt personerna, men romanformatet gör att berättelsen inte samma tyngd som om det varit en ren faktabok (och som troligen varit tämligen oläsbar på grund av alla fakta). Läsvärd är den i alla fall.

Bokhög

Eftersom mormor nyligen flyttat till ett äldreboende så håller vi så smått på att tömma hennes lägenhet och när det visade sig att jag var den enda i släkten som var intresserad av innehållet i bokhyllorna så gick jag loss och plockade på mig en liten hög.

Fredrik Lindström Jordens smartaste ord

Hjalmar Bergman Vi Bookar, Krokar och Rothar

Chun-Chan Yeh En by i bergen

Graham Greene Den stillsamme amerikanen och Vår man i Havanna

Yuan-Tsung Chen Drakens by

Per Olov Enquist Livläkarens besök och Boken om Blanche och Marie

Henning Mankell Danslärarens återkomst

August Strindberg Skärkarlsliv

Doris Lessing Det femte barnet

Syster Wendy Beckett Bonniers stora bok om måleriets historia

Två av böckerna har jag redan läst, Fredrik Lindströms Jordens smartaste ord och Per Olov Enquists Livläkarens besök, men det var så fina exemplar att de fick följa med hem ändå. Högst upp på att läsalistan hamnar nog Per Olov Enquists Boken om Blanche och Marie.

Tema Torsdag #1: Litterär middag

Bokmärkt har dragit igång en torsdagsutmaning och den första var så rolig att jag hänger på.

Uppgiften: Första Tema Torsdag är inspirerad av SVT-programmet Go’kvälls programdel där en känd person får göra en middagsdukning och låtsas vara middagsvärd till några önskade gäster, levande som död, skillnaden blir att du ska bjuda till en litterär middag. Berätta vilka fyra litterära personer du vill bjuda in som gäst och gärna varför. Det får vara författare, litterär karaktär, producent av en filmatiserad bok, bokbloggare, vilken person eller varelse som helst, levande eller död, så länge det har en litterär koppling. Om du vill, berätta om vart du skulle vilja ha bjudningen samt vad som står på menyn.

Plats: Stugan, där man har utsikt över både fjäll och sjö (och ignorerar E14)

Tid: En klar sensommarkväll (när man kan gå ut och hälsa på fladdermusen i skymningen)

På menyn: Fjällrödingfilé med ugnsbakade rotsaker och messmörssås, till det serveras ett torrt vitt vin. Till efterrätt blir det en chokladmousse.

Gästerna: Alla fyra gästerna är författare som jag beundrar och som har skrivit böcker som betytt mycket för mig. Som den första gästen kunde jag inte motstå att bjuda in Jane Austen, som fortfarande är läst och älskad 200 år efter det att hon var aktiv. Självklart så vill jag även prata om mästerverket Pride and prejudice och så vill jag ställa frågor om hur det var att vara ogift kvinna i början av 1800-talet. Den andra gästen är en författare vars böcker jag har älskat sedan barndomen och som skriver om starka tjejer, nämligen den fantastiska Maria Gripe. Den tredje gästen är en av de största giganterna i svensk litteraturhistoria Vilhelm Moberg, som just nu är aktuell med den nya vackra pocketutgåvan av Utvandrar-eposet. Även om jag blev helt tagen av Utvandrarna när jag läste böcker i tvåan på gymnasiet så hade jag redan flera år tidigare läst och gillat Rid i natt (varför jag nu läste den på mellanstadiet, om jag inte missminner mig, förstår jag inte idag). Den fjärde och sista gästen är också den enda som lever, dansken Peter Høeg vars roman De kanske lämpade påverkade mig ganska mycket när jag läste den på gymnasiet. Jag tror att det kan bli ett spännande samtal om klass och kön genom historien.

Bokbloggsjerka 8 – 11 februari

Det har äntligen blivit fredag igen och det innebär att det är dags för ännu en bokbloggsjerka.

Följer du någon utländsk blogg? I så fall vilken/vilka?

Det korta och tråkiga svaret är nej, det har inte blivit så.

E-bokstankar

Häromdagen utvecklade jag ett kraftigt behov av en e-boksläsare, typ Letto som AdLibris säjer (och som nästan alltid finns till specialpris). Efter mycket funderande fram och tillbaka och sökande på nätet och en ovilja att betala ganska mycket pengar för något som jag aldrig sett i verkligheten, så gjorde jag ett nytt försök att ladda ner e-böcker till telefonen. När jag köpte min telefon för cirka 1,5 år sedan så gjorde jag några försök att låna e-böcker till telefonen utan att lyckas då det inte fungerade trots att jag följde instruktionerna på hemsidan. Den här gången laddade jag hem boken direkt från katalogposten istället för via E-Libs sida och då fungerade det bättre.

När jag nu har en e-bok i telefonen så känns det inte riktigt som att det är min grej. Det känns som att jag läser i ett vakuum där jag inte vet hur många sidor som boken är, på vilket sida jag befinner mig, hur många kapitel och delar som boken innehåller och hur långa kapitlen är. Det är saker som jag tycker om att veta när jag läser och jag tycker även om att se hur bokmärket flyttar sig framåt under läsningens gång. När jag inte riktigt vet vilken bok som står på tur så tycker jag om att ta fram de jag funderar på så att jag kan klappa lite på dem och bläddra i dem för att se vilken bok som säger ”läs mig, jag är bra”. Det känns inte riktigt som att det är lika lätt att klappa på e-böcker. För tillfället så kommer jag att hålla mig till pappersböcker, men har tryggheten i att det går att låna e-böcker i telefonen om det skulle krisa.

Nu räcker det

Jag vill verkligen kunna säga att den första delen i Haruki Murakamis 1Q84-trilogi är helt underbar och att jag verkligen längtar efter att få ge mig i kast med del två och tre som står och väntar i bokhyllan. Dessvärre så kan jag inte göra det eftersom jag efter åtta kapitel och 155 sidor ger upp och ställer in den i hyllan igen. Istället för att försvinna in i berättelsen så kommer jag på mig själv med att fundera på något helt annat medan jag läser, vilket aldrig är ett bra tecken. När jag först upptäckte Murakami genom Fågeln som vrider upp världen så var det kärlek vid första sidan och jag älskade även Kafka på stranden och Norwegian Wood. Däremot så var jag inte lika förtjust i Sputnikälskling och Efter mörkrets inbrott. Det känns som att någonting har hänt som gjort att magin försvunnit för mig. Det verkar som att brytpunkten är när Eiko och Yukiko Duke lämnat över översättningspinnen till Vibeke Emond. Det är inget fel på Emonds översättningar, men för mig känns det som att den sista lilla magin saknas. För säkerhets skull så lämnar jag kvar bokmärket i 1Q84, så jag vet var jag ska börja nästa gång jag plockar fram den.

Kvinnogatan

I den andra delen i Agnes von Krusenstjernas svit om Fröknarna von Pahlen, Kvinnogatan, är det fortfarande fokus på kvinnorna. Dock så får kvinnoläkaren Jacob Levin ett visst utrymme, men han är undantaget som den ende mannen som inte är med som lite utfyllning i bakgrunden. Levins fru Sally får däremot inte någon större plats och hon beskrivs som hans ”stora präktiga kossa till hustru” som vartannat år föder honom ett barn. En del saker har förändrats sedan Den blå rullgardinen, Petra och Angela har lämnat Eka herrgård för att den nu sjuttonåriga Angela ska kunna gå i skola i Stockholm. Efter att hon gått ut skolan så börjar Angela på en hushållsskola i Strängnäs. Petra har en väldigt liten roll i den här boken, men man förstår att hon får det ensamt när Angela åker iväg till skolan. Utöver Angela (och doktor Levin) så är det andra kvinnor på skolan som får ta plats som fröknarna Strussenhielm som driver hushållsskolan, underlärarinnan Bell von Wanden och Angelas nya kamrater Stanny och Linnéa (som lämnat sitt barn hos föräldrarna medan hon är på skolan). I denna kvinnliga miljö uppstår en del lesbiska tendenser, dels i vänskapen mellan Angela och Stanny och dels genom Bell, som är förtjust i unga flickor, förälskar sig i Angela.

 

I likhet med den första boken, Den blå rullgardinen, så är Kvinnogatan en väldigt bra bok skriven med ett språk som har ett flyt, trots de gamla böjningsformerna som jag vanligtvis brukar ha problem med. Att boken dessutom inte är längre än 163 sidor känns väldigt sympatiskt. Jag längtar efter att läsa de resterande fem delarna i sviten och kanske ytterligare några böcker av denna utomordentliga författare.

Tematrio - crossover

Den här gången så handlar Lyrans tematrio om crossover-litteratur, dvs böcker som passar lika bra för barn/ungdomar och vuxna. Jag läser inte så jättemånga crossover-böcker, men det brukar bli några per år i alla fall. Det gick i alla fall väldigt snabbt att komma på trion. Berätta således om tre bra böcker som passar både för ungdomar och vuxna (och alla däremellan) oavsett vilken etikettering boken har.

 

1. Skuggserien (Skuggan över stenbänken, …och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman) av Maria Gripe. Maria Gripe är en av mina absoluta sedan barndomen och jag läser hennes böcker med lika stor behållning nu som då. Trots att jag verkligen älskade både Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia så läste jag Skuggserien först som vuxen och då sträckläste jag de tre första delarna medan den fjärde och mer fristående delen dröjde det ytterligare några år innan jag läste.

2. Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Engelsfors-trilogi är verkligen böcker som passar för alla åldrar. De två första delarna Cirkeln och Eld kunde jag inte lägga ifrån mig när jag väl öppnat dem, och jag ser verkligen fram emot den avslutande delen Nyckeln som är planerad att komma under året. Jag tycker att Mats och Sara har lyckats bra med balansgången mellan den verkliga världen och det magiska, något som inte alla lyckas med.
 

3. Harry Potter av J K Rowling. Jag upptäckte inte Harry Potter förrän den fjärde boken kom på engelska (sommaren 2001 om jag inte minns fel) och då sträckläste jag de fyra böckerna i ett svep under några dagar och har sedan varit fast i den magiska världen och har både läst alla böckerna och sett alla filmer.

Hipp hipp hurra

Då jag hintat om att Bonniers klassikerserie ger ut Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos i nya och fräscha pocket lagomt till min födelsedag, så blev jag glad när öppnade paketen som innehöll de fyra böckerna. Nu ska de gamla, udda och illalukatande exemplaren bort. Visserligen var det par veckor sedan jag fyllde, men det var först igår som jag och syrran (som fyller år till veckan) hade vårat gemensamma firande. Omslagen är inte bara vackra att se på, de är även gjorda så att de känns som broderier, plus att insidan av pärmen ser ut som baksidan av broderiet.

Syrran har tagit fasta på mitt tedrickande och tekanneörhängena som jag fick i julklapp kompletterades nu med tekoppsörhängen.

Bokbloggsjerka 1 – 4 februari

Då har det blivit dags för ännu en bokbloggsjerka och veckans fråga är av det lite klurigare slaget.

Är du en ”samlare” av saker som kan kopplas till litteraturen (böcker, bokmärken, muggar med litteraturmotiv, etc)?

Jag skulle nog säga att svaret är nja. Förutom att jag genom åren köpt på mig ett lager med anteckningsböcker som mest ligger lite överallt i lägenheten så har jag ingen samling, bara några udda föremål. En bibliotekarieaktionfigur som står i bokhyllan och en Penguinmugg som bor på jobbet utgör knappst en samling. Dock så har jag en liten och väldigt långsamt växande samling med udda böcker, som bland annat innehåller Läsebok för folkskolan från 1878 (där man bland annat får veta att London är ett hemskt ställe där man bara kan röra sig om man följer med folkströmmen) och Che Guevaras Gerillakrig - taktik och strategi (allt du behöver veta för att starta ett gerillakrig).