Tre på tre 2013

Ifjol var jag med i Pocketlovers Tre på tre-utmaning och lyckades läsa alla tre böckerna. Så nu när det blir en nu upplaga så tänkte jag hänga på även i år. Den här gången planerar jag att läsa 3x DCI Alan Banks och det blir de tre äldre titlarna som jag fortfarande har olästa

Wednesday’s child

Dry bones that dream
Innocent graves

Som bonus lär det även kunna bli den nya boken Children of the revolution

Past reason hated

Ett par dagar innan jul så hittas Caroline Hartley mördad i sitt hem av sin sambo Veronica Shildon och fallet hamnar på DCI Alan Banks bord. När polisen tittar närmare på offret så hittar de inga misstänkta som passar in, men det visar sig att det finns en del frågetecken kring Carolines liv innan hon flyttade till Eastvale.

 

Past reason hated är en hygglig deckare med en föredömligt enkel mordgåta, ett offer och en del misstänkta och ledtrådar som följs upp med skiftande resultat. Peter Robinson visar att han har en förmåga att skriva bra deckare, även om den del av böckerna som kom senare har en del onödiga utvikningar.

 

När jag för några veckor sedan läste The Hanging valley störde jag mig på att poliserna drack lite väl mycket i tjänsten, och det är inte bättre i den här boken. Till exempel så förhör Banks och en annan polis en kvinna som farit med osanning på en pub där alla tre dricker whiskey, och Banks som kör tar sedan en till. På julafton avlöser Eastvales poliser varandra så att alla hinner få i sig några pints innan det är dags att göra helg. När DCI Banks förhör vittnen och misstänkta i deras hem verkar han alltid tacka ja till det som bjuds, vare sig det är kaffe, te (oftast är det kvinnor som erbjuder sig att göra en kanna te, en gång bjöds det även på nybakat bröd), vin, portvin eller whiskey.

Tematrio - Historiskt

Så här skriver Lyran; Det pratas en hel del i bokbloggosfären om den kommande stora historiska romanen Wolf Hall, och historiskt kan väl vara ett passande tema så här i högsommarvärmen. Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om!

Även om jag har ett stort historieintresse så läser jag inte så många historiska romaner, bland annat för att jag vill ha fakta och inte spekulationer när det kommer till historia. Jag har i alla fall fått ihop en trio.

Svärdet och spiran av Ken Follett - en rejäl tegelsten (min pocketutgåva är 1064 sidor) om ett katedralsbygge i England och i katedralens skugga finns det berättelser om kärlek, svek, krig och maktkamper. Det intresse som jag har av gotiska katedraler blev inte direkt mindre av att läsa om bygget av en av de.

Upplösning av C J Sansom - den första boken om Matthew Shardlake, som är en puckelryggig advokat i 1500-talets London. Den här boken utspelar sig 1537 i dyningarna efter den engelska reformationen och kung Henrik VIII håller på att upplösa klostren och när ett av sändebuden hittas mördad skickas Shardlake dit med sin medhjälpare för att lösa mordgåtan.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg - den första delen i en planerad trilogi om Maj som utspelar sig under ett år i slutet av 1930-talet. Maj är arbetarflickan som gifter sig med en man från en av Örnsköldsviks finare familjer efter en oplanerad gradivitet och som bestämmer sig för att bli en oklanderlig hemmafru. Det är märkligt att en bok som handlar om hushållsbestyr kan vara så svår att lägga ifrån sig.

Bokbloggsjerka 26 – 29 juli

Det är fredag och endast åtta arbetstimmar kvar till del två av semestern och det är så klar även dags för en ny bokbloggsjerka.

Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Min nya faoritförfattare Sara Lövestam
Vilhelm Moberg har skapar många intressanta karaktärer (inte bara i utvandrarna)
Hanne-Vibeke Holst
Maria Gripe

Utvandrarna

Det känns som att jag tipsar om Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos i tid och otid och även om jag har den nya fina pocketutgåvan hemma i bokhyllan så kommer jag inte att läsa om dem på länge. Jag har läst böckerna en gång och lyssnat på ljudböckerna en gång (och lyssnat på skivan med musikalen hur många gånger som helst) så jag har en bra koll på historien. Däremot så har min mamma just läst om böckerna för första gången sedan tidiga tonåren i mitten av 1960-talet efter att jag gett dem till henne i födelsedagspresent (vi har nu varsin uppsättning som vi gett varandra i födelsedagspresent). Mamma har ägnat årets semester åt Utvandrarna och levt i Karl Oskars och Kristinas värld utan att ens titta på andra böcker. Det har de senaste veckorna trillat in rapporter om gråt (Anna dör efter att ha ätit korngrynsgröten) och sjösjuka (när det stormade på havet). Jag har frågat saker som om Karl Oskar slaktat oxen för att rädda Johan än (dit hade hon inte hunnit då). En intressant sak som jag upptäckt med episoden med oxen är att det är något som även de som inte läst böckerna och knappt sett filmerna har koll på.

 

Även den sista halvan av den fjärde boken, Sista brevet till Sverige, upplevdes som segare och inte fullt lika bra som de andra böckerna så har det varit en fantastisk läsupplevelse med ett underbart språk. En anledning till det är nog att Moberg själv hann ledsna på berättelsen medan han skrev den sista delen och det tog honom ändå tio år att skriva hela sviten. Karl Oskars och Kristinas äktenskap innehåller mycket kärlek, ömhet och respekt för varandra. Sedan så finns historien om Karl Oskars yngre bror Robert som är mer av en drömmare och som lämnar det hårda bondelivet för att söka lyckan på guldfälten tillsammans med vännen Arvid. Några som däremot tar en liten plats är barnen, de har knappt några repliker alls i böckerna. Något som skulle kunna bero på att om barnen fick ta en lika stor plats som de vuxna så skulle persongalleriet och berättelsen svälla ut över alla gränser och det skulle vara omöjligt att hålla reda på alla karaktärer och deras bihistorier.

 

Sammanfattnings vis så är det en svit med böcker som fortfarande är värda att läsa och som håller en genomgående hög kvalitet.

Begravda elefanter

 

 Den nyzeeländska stå upp-komikern Al Pitcher som numera bor i Sverige kom förra året ut med fotoboken Begravda elefanter. Boken består av lite mer än 100 bilder som fångar det komiska som finns runt omkring oss i vardagen och ger det en tvist med klockrena formuleringar. Al Pitcher har även en blogg där han lägger upp bilder varje dag. Det är en rolig liten bok att bläddra i och fnissa åt.

flickan

När vi först träffar flickan (vars namn inte nämns i boken) är hon 12 år gammal och kommer från en dysfunktionell familj. Mamman har ett häftigt humör och delar ut både fysiska och psykiska straff till höger och vänster medan pappan bara dyker upp periodvis. Flickan brukar leka med sin lillebror, men efter en olycka så blir han annorlunda. Flickan ägnar dagarna åt att skolka, snatta, ljuga och rymmer hemifrån, vilket till gör så att hon hamnar på ett barnhem.

Flickan är en ganska hemsk berättelse om en uppväxt i det forna DDR och om det sociala arvet som ärvs mellan generationerna. Det finns ett bra flyt både i språket och översättningen som gör att boken trots allt blir ganska lättläst.

Den finns att köpa här och här

Minifjällsemester

Den här helgen tillbringade jag i släktens stuga, vilket är en liten oas av lugn och ro, även om den inte är överdrivet modern (tänk fritidshusstandard anno 1966).

I stugan finns bland annat en av mina absoluta favoritläsplatser, vilken även råkar vara en av de ytterst få bekväma sittplatserna. Eftersom det inte är så mycket att göra på jobbet så här års, så kunde jag flexa ut lite tidigare i fredags vilket gjorde att helgen kändes extra lång. Vädret lämnade dock lite övrigt att önska, säga vad man vill men 10 grader, regn och blåst är inte vad man vill ha i juli. Helgen innehöll även en lyxig frukost och flera timmar i olika bassänger på en spaavdelning. Och så klart en del läsning och alfapetspelande.

Déjà vu

Eftersom jag läst nästan alla av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, så tänkte jag försöka läsa de fem som jag inte läst (eller det är fyra kvar sedan jag läste The Hanging Valley). Just nu håller jag på med Past reason hated och början av boken har kännts väldigt bekant, men utan att jag riktigt känner igen historien. Antingen är det så att jag börjat på boken en gång tidigare och gett upp, eller så beror det helt enkelt på att det är den sjuttonde boken om DCI Banks som jag läser (den tjugonde totalt av Peter Robinson) och att de till viss mån liknar varandra. Förutom de böcker som jag har olästa från första halvan av 1990-talet så ser jag även fram emot den nya boken, Children of the revolution, som kommer i augusti.

Bokbloggsjerka 19 – 22 juli (2 frågor)

Det är äntligen fredag och dags för en ny bokbloggsjerka, den här gången med två frågor.

Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?

Även om ett tilltalande bokomslag kan spelar en viss roll när det kommer till att titta närmare på en bok som jag inte känner till, så är omslaget inte avgörande för om jag kommer att läsa boken eller inte.

Den enda gång jag känt mig provocerad av ett fult och obegripligt bokomslag var när jag läste Bernhard Schlinks Högläsaren för några år sedan. Boken var helt underbar, men det blåa omslaget med den målade bilden av den svarta personen är helt obegriplig då det inte har någonting med boken att göra.

Bokomslag som jag däremot är väldigt förtjust i är de broderade omslagen till nyutgåvan av Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos, de är både vackra och säger en del om vad böckerna handlar om.



Oj då!

Jag råkade visst titta in på biblioteket på vägen till gymmet idag och fick med mig några böcker hem.
Adams arv av Astrid Rosenfeld, Begravda elefanter av Al Pitcher, Två eller tre saker som jag glömde berätta... av Joyce Carol Oates och Flickan av Angelika Klüssendorf.

Tematrio - Frankrike

Den här gången har tematrion hos Lyran franskt tema eftersom landet firar sin nationaldag den här veckan. Även om jag drömmer om att resa både till Paris och Carcassonne för insupa kulturen, äta fransk mat och dricka vin, men när jag började fundera på temat så så visade det sig att jag är inte är på bra på att läsa franska författare. Jag lyckades i alla fall få ihop en trio.

Pesten av Albert Camus - kom visserligen från Algeriet, men var franskspråkig. Camus bok Pesten är en intressant berättelse om vad som händer med invånarna i en stad som isoleras på grund av pesten.

Madame Bovary av Gustave Flaubert - den sedeslösa berättelsen om Emma Bovary som läser för många böcker, är otrogen mot sin man och som lever över sina tillgångar för att fly det trista småstadslivet.

De tre musketörerna av Alexandre Dumas d.ä. - den klassiska äventyrsberättelsen om den unge hetsporren d'Artagnan som slår sig ihop musketörerna Athos, Porthos och Aramis i kampen mot kardinal Richelieu. När man läser boken så inser man att de moderna filmatiseringarna bygger. tämligen löst på originalberättelsen. Historien fortsätter sedan i Myladys Son eller 20 år efteråt och Vicomte de Bragelonne.

Brott och straff – försök två

Det finns några böcker som det känns som att jag borde läsa, men det blir inte av. En av de böckerna är Brott och straff av Fjodor Michajlovitj Dostojevskij. Förra sommaren bestämde jag mig för att göra slag i saken och köpte pocketutgåvan, men efter att ha burit omkring på den ett par veckor utan komma längre än till sidan 187 gav jag upp. För att inte ge upp boken helt så lade jag undan den med bokmärket kvar, i fall jag skulle få för mig att läsa resten av den. När jag upptäckte att boken finns som ljudbok, med Per Myrberg som inläsare, tänkte jag att det kanske går lättare att lyssna på boken. Det visade sig att det inte gick så mycket bättre med ljudboken, någonstans under CD 9 (av 22) började jag inse att allt gick in genom ena örat och ut genom det andra och gav ännu en gång upp. Jag trodde att jag skulle få problem med att hålla isär alla ryska namn i när jag lyssnade på ljudboken, men det hade jag intressant nog inga problem med. Det återstår att se om jag någonsin kommer att ta mig igenom Brott och straff.

Bokbloggsjerka 12 – 15 juli

Det är fredag igen och den jämtländska sommaren visar sin rätta sida med 11 grader och mulet (visserligen är det varmare än gårdagen). Fredag betyder även att det är dags för en ny bokbloggsjerka.

Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Nej, inte vad jag kan komma på och då ser jag ändå en del film och filmatiseringar av böcker. Jag kan inte se någon bra anledning till varför man skulle byta namn på en karaktär till filmatiseringen.

The Hanging Valley

Efter att ha sett och irriterat mig på ett par avsnitt av DCI Banks på TV så kände jag för att läsa en av böckerna istället. Det är nämligen så att även om jag läst många böcker om Alan Banks, så har jag några av de lite äldre olästa. Det är intressant att gå tillbaka och läsa de äldre böckerna från tidigt 1990-tal, förutom att Alan fortfarande är ganska lyckligt gift med Sandra och barnen är ganska små så finns det en del tidsmarkörer som visar att utvecklingen gått framåt se senaste 25 åren. Bland annat så kör Banks sin privata bil eftersom den till skillnad från polisbilarna har kassettradio (och han tycker om att lyssna på musik medan han kör), polisen i Eastvale har en polis som gått datorkursen och som därför får göra den typen av sökningar och kollegor kontaktas genom polisradio eller rings från telefonkiosk.

I en lugn dalgång i närheten av Swainshead i Yorkshire hittar en vandrare ett illa åtgånget lik som är täckt av maggotar och fallet hamnar på DCI Alan Banks bord vid polisen i Eastvale. När polisen till slut lyckas identifiera liket så upptäcker de att det finns kopplingar till ett olöst mord för fem år sedan och till en kvinna som försvann spårlöst i samband med mordet.

The Hanging Valley är Peter Robinsons fjärde bok om DCI Alan Banks från 1989 och den har en ganska enkel och välkonstruerad deckargåta. Dessutom så får deckargåtan stå helt i centrum den här gången, då Banks privatliv lämnas nästan helt utanför historien (det är ju långt innan frun Sandra lämnar honom). En sak som slår mig är det verkar som att poliserna i boken dricker väldigt mycket öl i tjänsten och sedan kör bil. Sedan så röks det en hel del överallt, även på flygplan, vilket känns ganska daterat.

Förr eller senare exploderar jag

Hazel Grace är 16 år och har en obotlig cancer som delvis slagit ut hennes lungor så att hon är beroende av syrgas dygnet runt. På ett av stödgruppsmötena, som Hazels föräldrar tvingar henne att gå på, dyker det en dag upp en ny kille med ett speciellt leende, Augustus Waters som har förlorat ett ben till cancern, men som blivit cancerfri. De två hittar varandra genom sitt sätt att använda humorn som överlevnad, sin känsla att vara biverkningar av livet och boken Ett storslaget lidande, om en cancersjuk tjej och som slutar mitt i en mening. Det utvecklar sig till en stark kärlekshistoria.

 

Efter att ha läst många hyllningar om Förr eller senare exploderar jag så var jag lite rädd för att jag skruvar upp förväntningarna lite väl mycket, men det visade sig snart att det inte var något problem eftersom det är en väldigt bra bok. När jag började läsa boken så kunde jag inte lägga ifrån mig, utan sträckläste den under eftermiddagen och kvällen. Språket är bra och flödande och översättningen känns välgjord. Huvudkaraktärerna Hazel och Augustus känns trovärdiga, sympatiska och jag vill att allt ska gå bra för dem.

Pennskaftet

När jag läste Sara Lövestams roman Tillbaka till henne så bestämde jag mig för att läsa Elin Wägners Pennskaftet direkt efter som ett slags minitema. Båda romanerna handlar om kampen för kvinnlig rösträtt och valbarhet och utspelar sig till viss del under samma tid, men är skriva ut lite olika perspektiv eftersom det skiljer lite drygt hundra år mellan böckerna. Medan Elin Wägner skrev Pennskaftet 1910 mitt uppe i rösträttskampen, så är Sara Lövestams Tillbaka till henne en historisk roman som sitter med facit i hand och med en annan överblick över det som hände.

 

Pennskaftet kom ut hösten 1910 och utspelar sig mellan hösten 1908 och hösten 1909, då rösträttskampen vann en delseger genom att kvinnor blev valbara till kommunala förtroendeuppdrag. I boken möter vi två kvinnor, Pennskaftet (som egentligen heter Barbro Magnus, men det är det ingen som kallar henne) och som är journalist på den Frisinnade Morgontidningen och lärarinnan Cecilia Bech, som har haft en historia och överlevt socialt. Pennskaftet hjälper Cecilia att skaffa att eget boende och piga (varje självförsörjande kvinnas rätt) och uppmuntrar henne att engagera sig i rösträttskampen. Det är en berättelse om kvinnlig vänskap och även samhällets syn på kvinnor som tar plats och utmanar männen.

 

Pennskaftet är en bra och välskriven bok med ett språk som känns levande och friskt trots sin ålder. Det är även bra med en påminnelse om hur mycket som har hänt för kvinnor under det senaste seklet, och även om det fortfarande finns saker att jobba på så är det en väsentlig skillnad. En sak som blivit klar för mig under min lilla temaläsning är att det var de bildade självförsörjande kvinnorna i borgarklassen som var de drivande i kampen för den kvinnliga rösträtten, det var de som hade tid och ork att engagera sig. Min känsla är att arbetarkvinnorna hade fullt upp med att ta hand om barn, sköta hushållet och vara med att dra in de pengar som behövdes för familjens överlevnad och överklassens konservativa kvinnor tyckte att de hade det bra som det var.

Bokbloggsjerka 5 – 8 juli

Fredag och dags för veckans bokbloggsjerka.

Brukar du läsa noveller och/eller andra ”short stories”, vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall.

Det händer, men det är inte någon favoritläsning för mig. Jag har ibland lite svårt för novellsamlingar då det lätt blir lite för många olika historier på för kort tid, vilket leder till att jag inte kommer ihåg någon av dem. Jag har både läst och lyssnat på novellsamlingar som jag tyck om av författare som John Ajvide Lindqvist, Haruki Murakami och Jonas Karlsson, men att de var bra är också det enda jag kommer ihåg. Jag kan tycka att det är bättre att läsa en enstaka novell och en sådan om stannat kvar hos mig är Jonas Hassen Khemiris Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi lärt känna varandra.

Den enes död

Den enes död verkar vara den femte boken på svenska om Brighton-polisen Roy Grace och hans kollegor, och i vanlig ordning när man börjar med en bok mitt i serie så finns det en hel del referenser till fall i tidigare böcker i serien. Handlingen börjar med att tre ungdomar fiskas upp ur Engelska kanalen och de saknar alla viktiga inre organ. Spåren leder polisen bland annat till Rumänien och gatubarn i Bukarest. Samtidigt får vi följa Lynn som vårdar sin svårt leversjuka dotter Caitlin och som är beredd att göra nästan vad som helst sin dotters skull.

 

Jag hade helt missat att Peter James böcker utspelar sig i Brighton, en stad som jag bodde och arbetade i under två och halvt år. Boken utspelar sig i en för mig ganska bekant miljö, även om jag inte alltid kan se vägarna och platserna framför mig. Jag tycker att Den enes död känns som en dussindeckare som jag kommer att glömma lika snabbt som jag läste den. Handlingen var förutsägbar och det var lätt att förutse vad som skulle hända. Dock så har den sina berättartekniska fördelar då det höga tempot, de korta kapitlen och bytena av person i varje kapitel gjorde boken snabbläst och svår att lägga ifrån sig. Jag är osäker på om jag kommer att försöka lära känna Roy Grace och kollegor närmare.

En mening.

Varför försvann hon?

(Regler: plocka upp närmsta bok, bläddra fram till sidan 52 och skriv ned den 5:e meningen. Berätta inte titeln. Kopiera reglerna till ditt inlägg.)

Hittade denna lilla roliga utmaning hos Pocketlover

Tillbaka till henne

Av en slump så hamnar fyra föremål hos den desillusionerade Hanna, ett par skor, en trälinjal, ett par gamla stålbågade glasögon och en brosch. Hanna har egentligen fullt upp med sin meningslösa pojkvän, det tråkiga jobbet på arbetsförmedlingen och sin mamma som aldrig är nöjd med sin dotter, så hon gömmer föremålen under soffan. Men allteftersom börjar föremålen ta en allt större plats i Hannas medvetna och de börjar påverka henne. År 1906 är folkskollärarinnan Signe i Tierp förbannad över att den nya demokratitanken inte gäller för alla och när talarinnan Brita Löfstedt rullar in i Tierp i sin bil börjar Signes liv ta en annan riktning. Signe börjar engagera sig i rösträttskampen och genom den kommer även passionen till henne genom en komplicerad kärlekshistoria.

 

Det kanske inte är jättesmart att upptäckta en ny författare och sedan läsa hela författarens produktion på mindre än en månad, men när det gäller Sara Lövestam så kunde jag inte låta bli. Tillbaka till henne är Lövestams tredje roman och den tredje som jag läser av henne. Det är en helt fantastisk berättelse som är svår att lägga ifrån sig och de 600 sidorna flyger förbi. Att vartannat kapitel handlar Hanna och Signe gjorde att jag hela tiden ville läsa ett kapitel till för att få reda på vad som händer, även om boken saknar egentliga cliffhangers som man brukar kunna hitta i deckare. Nu får jag ge mig till tåls till augusti då Sara Lövestams fjärde roman, Hjärta av jazz, släpps.

Juni - en sammanfattning

Juni har varit en bra månad med många lästa böcker och en genomgående hög kvalitet på böckerna. Månadens författare är helt klart Sara Lövestam, vars författarskap jag föll så mycket för att jag i rask takt läste alla tre böcker som hon gett ut. Det visade sig även att en veckas charter var läsfrämjande då fyra av böckerna samt de två novellerna lästes där.

Vägen ut av Harry Martinson

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam
Fågelhuset av Ester Roxberg
Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito
Nattsidan av Joyce Carol Oates (novell)
Måste av August Strindberg (novell)
Udda av Sara Lövestam
Den enes död av Peter James
Tillbaka till henne av Sara Lövestam
Pennskaftet av Elin Wägner
Förr eller senare exploderar jag av John Green

Antal lästa böcker: 11 (varav 2 noveller)

Antal pappersböcker (inkl e.böcker): 11

Antal klassiker: 2
Antal deckare: 2

Antal böcker utgivna 2013: 2
Antal kvinnliga författare: 7
Antal manliga författare: 4
Antal böcker lästa på originalspråk: 8
Antal lästa böcker som lånats: 2
Antal länder: 3 (Sverige, England, USA)

Tematrio - USA

Den här veckans tematrio hos Lyran har USA som tema, vilket visade sig vara lite svårare än jag först trodde då det visade sig att de flesta av de engelskspråkiga författare som jag läser kommer från andra länder än just USA. Men fick efter lite funderande i alla fall ihop en trio.

Vredens druvor av John Steinbeck - en bok som jag tipsat om många gånger här på bloggen, men som får vara med ännu en gång eftersom det är en fantastiskt bra bok.

Blonde av Joyce Carol Oates - en av Oates bästa böcker är tegelstenen om Marilyn Monrore

Vagg egg av Gillian Flynn - den bästa av de två böcker av Flynn som jag läst hittills och en av de absolut bästa deckare jag läst på väldigt länge