Halvtidsrapport

I likhet med många andra så har även jag sammanställt en topp 10-lista över de bästa böckerna som jag läst under årets första halva. Totalt har det blivit 52 böcker än så länge i år, vilket är mer än normalt, och de är listade i läsordning (nästan i alla fall, det blev lite omkastningar på slutet)

1. Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen av Jonas Gardell

2. Vi kom över havet av Julie Otsuka
3. En man som heter Ove av Fredrik Backman
4. Vass egg av Gillian Flynn
5. Nässlorna blomma av Harry Martinson
6. Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
7. Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson
8. I havet bor så många stora fiskar av Sara Lövestam
9. Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami
10. En välbevarad hemlighet av Kate Morton

E-böcker från Loka

Loka har nu i sommar en kampanj tillsammans med Dito där de delar ut e-böcker på en del av sina 1,5 liters flaskor för att få fler att läsa e-böcker. Det finns fyra svenska deckartitlar att välja mellan, vilket passar bra eftersom deckare passar extra bra att läsa på sommaren;

Drömmen förde dej vilse av Anna Jansson
Ett litet snedsprång av Denise Rudberg
Det fördålda av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt
Idealisten av Thomas Bodström

För att vara säker på att få rätt bok så kan man kolla på flasketiketten.

Hur main stream är jag?

Enligt O har frågat hur main stream vi är genom att se hur många böcker som vi läst på Bokus pockettopplista. Det visar sig att jag inte verkar vara särskilt folklig, då jag bara har läst fyra av tjugo böcker (och kommer troligtvis inte läsa fler av dem).

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman
2. Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald
4. Den sista akten av Mari Jungstedt
14. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg

Bokbloggsjerka 28 juni – 1 juli

Det är äntligen fredag och jag har överlevt den första arbetsveckan efter den första delen av semestern. Det har i vanlig ordning blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Vilken ”bad guy/girl” tycker du bäst om och varför?

Jag är väldigt förtjust i Harry Hole från Jo Nesbøs deckare. Jag gillar det mångbottnade hos Harry Hole som även om han kan vara brutal, våldsam och passerar ibland både moraliska och juridiska gränser, även har ett stort hjärta för dem som han älskar, som Rakel, Oleg och systern. Även om jag är fullt medveten om att Harry Hole är en fiktiv karaktär, så satt jag ändå och spanade efter honom när jag följde nyhetsbevakningen efter bomben i Oslo 2011 i hopp om att han skulle dyka upp och ställa allt till rätta.

Udda

 I Sara Lövestams debut Udda får vi möta tre karaktärer som inte riktigt passar in i samhällets normer och som känner sig udda. Martin är butikschef på systembolaget i Huddinge och skulle kunna få vilken tjej som helst, men han tänder bara på amputerade kvinnor. Något som han upptäckte på ett badhus i tidigare tonåren. Martins bästa vän är lesbiska Lelle, som arbetar som svensklärare på gymnasiet och som ofta byter flickvän. Via ett nätforum träffar Martin Paula, som har noll och ett halvt ben, ett ansikte där ansiktshalvorna sitter olika högt och som forskar kring löst och fast sammansatta partikelverb. Som ett skydd mot omvärlden har Paula skaffat sig en hård yta och släpper helst ingen för nära inpå sig. På något sätt verkar deras historier hänga ihop med de tre kvinnorna som arbetar på kemtvätten i Sveg.

Sara Lövestam vann 2009 Piratförlagets manustävling Bok-SM med Udda. Det är en stark och välskriven debutroman om några udda människors möten med varandra. Det finns en varm ton i berättelsen och jag bryr mig om de sympatiska karaktärerna, vilket gör att jag känner mig förlåtande mot att delar av berättelsen är ganska förutsägbar.



Hej, kulturkonsument!

Jag passar också på att göra kulturenkäten som Helena snott från DN.

Första skivan jag köpte: Lili & Sussie, den med Oh mama. Var cirka åtta och den låg på listorna.

Senast spelad låt: The masses against the classes med Manic Street Preachers

Första sajten jag kollar när jag vaknar: SMHI eller Facebook i mobilen

Spel jag spelar mest: Shoot Bubble i telefonen

VOD-tjänst: ?

SVT Play-tips:  Just nu "Ninties". Annars så finns det många guldkorn i Öppet arkiv

Favoritradioprogram: P3 Dokumentär

Söndagskulturkonsumtion: Böcker, musik, film

Dyraste kulturvana: Böcker och Spotify

Film jag sett flest gånger: Troligtvis Cry-Baby

Bok jag läst flest gånger: Kan vara Bröderna Lejonhjärta eller Ronja Rövardotter

Favorittidskrift:  Vi Läser

Konstart som är svårast att relatera till: Mimkonst. Viss abstrakt konst

Konstverk jag skulle vilja äga: Valfritt verk av Anna Ancher eller Peder Severin Krøyer

Verk som fått mig att gråta: Gråter sällan till böcker. Grät dock rejält när Dumbeldore dog i Harry Potter and the halfblood prince

Favoritsajt: Alla bokbloggar jag läser och My Milk Toof

Tematrio - Presenter

Den här veckans tematrio hos Lyran handlar om böcker som presenter. Berätta om tre bra bokpresenter du fått eller gett till någon!
Utvandrarna av Vilhelm Moberg - den nya vackra pocketutgåvan har jag både fått och gett bort (inte samma exemplar av böckerna). De kom ut så lägligt till min födelsedag i början av året, så jag önskade mig dem och fick dem. När mamma sedan började prata om att läsa om dem för första gången sedan tidiga tonåren, så köpte jag egna exemplar av böckerna till henne.

Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow - en bok som jag älskade som barn (och enligt uppgift reciterade jag den för alla vare sig de ville eller inte) och som blev en omedelbar favorit när jag gav ett exemplar till systerdottern A när hon fyllde två år.

Att föda ett barn av Kristina Sandsberg - som jag önskade mig i pocket, men fick som inbunden eftersom mamma ansåg att jag skulle tycka den var så bra att ville ha den inbunden. Hon hade rätt.

Bortom varje rimligt tvivel

För tretton år sedan våldtas och mördas den femtonåriga Katrin brutalt och en läkare döms för mordet. Läkaren Stig Ahlin döps i media till Professor Död och alla är överrens om att han är den skyldige. När advokaten Sophia Weber blir ombedd att titta på domen för en eventuell resningsansökan så börjar hon tvivla på hans skuld i mordfrågan och hon tar sig an en av landets mest hatade män.

 

För ett tag sedan blev jag tipsad om Malin Persson Giolitos senaste deckare Bortom varje rimligt tvivel, som skulle vara något så ovanligt som en trovärdig deckare som inte spårar ur mot slutet (en kombination som tyvärr är alltför sällsynt inom deckargenren). Det är en av de mest välskrivna deckare som jag läst på länge och jag håller med om att det är en trovärdig historia som mycket väl skulle kunna hända i verkligheten. Mot slutet kom även ett pillekvitt, som är en blinkning till pappa Leif GW Persson.

En ny chans

Jag har varit skeptisk till filmatiseringarna av böcker om DCI Alan Banks och har skrivit om det här. Igår tänkte jag i alla fall ge tv-serien en ny chans, även om jag egentligen tycker att ingen av skådespelarna ser ut som de gör i mitt huvud. Det tog inte många minuter innan jag kände för att ge upp, Annie Cabbot var höggravid (och ser för ung ut och har fel frisyr), vilket hon aldrig är i böckerna. Historien var bekant då jag läst boken och det var två saker som jag var säker på, att Banks bror Roy var död och att Banks får broderns bil på slutet. Övriga delar historien och vem som var mördaren var helt borta ur minnet. Jag lyckades se större delen av avsnittet, även om jag sappade till en repris Morden i Midsomer (som jag mot slutet insåg att jag sett förut, men hade ingen aning om vem som var mördaren) emellanåt. Jag får trösta mig med att det kommer en ny bok om Banks, Children of the revolution, i augusti.

Böcker i Kroatien

Att gå och titta i kroatiska bokhandlar och titta på skyltningen ger en smått bekant känsla. Precis som på många andra ställen i världen så fanns det många skandinaviska deckare, både i de kroatiska och engelska hyllorna fanns det många böcker av bland andra Camilla Läckberg och Jo Nesbø. På stranden såg jag även att det lästes böcker av Jo Nesbø, Henning Mankell och Karl Ove Knausgård, och det var inte se svenska utgåvorna som jag såg. Jag pratade lite böcker med svensktalande guiden som var med på utflykten till Dubrovnik och hon sa att det är de sista fem åren som de skandinaviska deckarna kommit till Kroatien och att det är Jo Nesbø och Stieg Larsson som är populärast.

Jag å andra sidan intresserad av bekanta mig med kroatiska författare, vilket inte går så bra då jag har svårt att hitta böcker av författare som finns översatta till svenska eller engelska, och som finns att få tag på. Av guiden fick jag tips på några äldre författare som inte är så lätta att få tag på. Den mest intressanta boken jag hittat är Café Europa av Slavenka Drakulić. Fausta Marianović är visserligen från Bosnien, men jag hoppas att hennes delvis självbiografiska roman Sista kulan sparar jag åt grannen ska ge mig lite insikt om inbördeskriget som skakade det forna Jugoslavien 1992-1995.

Bokbloggsjerka 21 – 24 juni

Det är fredag och det har blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Jag har absolut ingenting emot dialektala inslag i böcker så länge det tillför något och så länge det går att förstå även om man inte kommer från den delen av landet. Jag tyckte att Elin Olofssons Då tänker jag på Sigrid är ett bra exempel på när det gäller en bra nivå på användandet av dialekt, även om jag kanske är lite partisk eftersom det är min dialekt som används i boken. Dialkten bör enbart användas när någon pratar.

Kroatien i några bilder

 Jag hade tur eftersom min balkong var vänd mot havssidan. Dock så gjorde tallarna att jag mer hörde än såg havet, men det skymtar där mellan träden.

 Om jag vred på huvudet mot höger så såg jag en del av Biokovomassivet, ett massiv som jag har många bilder av visade det sig när jag gick igenom semsterbilderna .

Här i grönskan ligger mitt hotell, det bortre av dem.

Ibland kom maten med mer skal än jag räknat med

 

En utsiktsbild över Biokovomassivet och Makarska riviera på kvällen

Kvällsutsikten från hotellets uteservering/bar, där man i lugn och ro kan avnjuta en cappuccino som avslutning på dagen

 Den här stenen verkar vara en symbol för Brela eftersom den är avbildad lite överallt

I grottan vid den Blåa sjön bor älvorna som ser till att det finns vatten i sjön 

På vägen till Dubrovnik så stannar man till en stund i Bosnien-Hercegovina, som har en 6 kilometer lång del av den Kroatiska kusten (en rest från den ottomanska invasionen om jag fattade saken rätt)

En del av fästningen som går runt gamla staden i Dubrovnik, som bidrar till att det kändes som att vandra omkring i en varm, vindstilla stengryta. Att det var 30 grader i skuggan gjorde det hela inte mindre varmt.

 Den populäraste bänken längs strandpromenaden var nog den här som stod ute på en klipppa. Nästan varje gång som jag ville sitta på den en stund så var den upptagen.
 

En fördel med stranden i Brela var dels att den är lång och om man går en bit så kan man hitta sin egen lilla del av stranden mellan några klippor 

Från "min" lilla del av stranden hade jag den här utsikten. Det var skönt att svalka sig i det klara vattnet, även om det var lite kyligt så här pass tidigt på sommaren.

Fågelhuset

Liv lämnar hemstaden och den gamle pojkvännen bakom sig för att börja praktisera som obetald administratör inom kulturbranschen. För att klara sig har hon fördelat pengarna från sommarjobbet i fyra kuvert som ska räcka till hyra och mat under hösten, men förhoppningen om att vara anställd till våren. På kontoret får Liv göra en massa skitjobb som ingen annan vill göra och får hela tiden höra hur lycklig hon ska vara över sin obetalda praktikplats. Liv inleder även en slags relation med IT-redaktören som påminner om Lou Reed, och som kallar henne för Kanelbullen.

 

Det var inte så länge sedan som jag läste och uppskattade Ester Roxbergs debutroman Antiloper. Fågelhuset känns som en lite mer vuxen bok, även om den här också handlar om en ung kvinna, som den här gången håller på att ta det definitiva steget ut i vuxenvärlden. Språket är bra och medryckande och bitvis finns det fantastiska formuleringar som blixtrar till

Semesterläsning

Under min vecka i Kroatien så hann jag med en del läsande mellan utflykterna och övriga aktiviteter, som att titta på de oerhört vackra omgivningarna. Fyra romaner och två noveller blev det allt som allt.

Fågelhuset av Ester Roxberg

Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito
Udda av Sara Lövestam
Den enes död av Peter James
Nattsidan av Joyce Carol Oates (novell)
Måste av August Strindberg (novell)

Jag har under resan skrivit korta utkast till recensioner (för att inte glömma bort handlingen) som det är tänkt att jag nu ska renskriva i datorn och publicera på bloggen så småningom.

Tag: Sommarläsning

Jag har blivit taggad av bokdamenblog om Sommarläsning och det tackar jag för! Visserligen är jag lite sen med att svara eftersom jag varit bortrest.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsa i sommar?

Jag försöker undvika måsten när det gäller läsning, utan går mer på inspiration.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Jag har ingen särskild bok som jag känner att det är dags att ta tag i, jag låter istället andra böcker gå före i prioriteringshögen. Fast å andra sidan så har Tornet av Uwe Tellkamp väntat på sin tur väldigt länge vid det här laget.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

Balkongen, soffan och stugan

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

Balkongen, soffan och stugan.

5. Vilken bok tror du kommer att bli sommarens bästa?

Det skulle kunna bli Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar 3: Döden. Eller kanske någon som jag inte har så höga förväntningar på i förhand.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

Utvandrar-sviten av Vilhelm Moberg, dels för att de är bra och dels för att de kommit i en ursnygg nyutgåva i Bonniers klassikerserie

7. Strand eller hängmatta?

Hängmatta

8. Deckare eller roman?

En blandning tack

9. Favoritgenre?

Jag tycker om att mixa olika genrer för att få omväxling i läsningen

10. Tagga 3 andra!

Eftersom jag inte har någon koll på vem som blivit taggad så taggar jag alla om känner sig manade

Tematrio - hembygdsläsning

När jag surfade runt efter att ha kommit hem från semestern så hittade jag Lyrans tematrio om hembygdsläsning, vilket väckte min nyfikenhet då det visade sig att jag inte kan komma på tre jämtländska författare utan att ta nätet till hjälp. Tillslut så lyckades jag få till en trio.

Elin Olofsson – debuterade i vår med den underbara boken Då tänker jag på Sigrid, som utspelar sig i Offerdal.

Allan Edvall – är mest känd som skådespelare, men skrev även fyra romaner (Protokoll, Ljuva läge, Engeln och Limpan), visor och filmmanus. Dessutom så kommer vi från samma ort.

Aksel Lindström – har enligt Wikipedia kallats för ”Jämtlands nationalförfattare” och är mest känd för den så kallade Frösötrilogin (Den leende guden, Österhus brinner och Husfröjornas nycklar) som utspelar sig under vikingatiden. Jag är dock tämligen osäker på om han lämnat några avtryck utanför Jämtland.

Hemma igen

Jag är nu hemma igen efter en veckas semester i Kroatien, i turistorten Brela på Makarska riviera för att vara helt korrekt. Vid hemkomsten möttes jag av 12 grader och regn, vilket kändes extra grått efter att ha tillbringat en vecka med sol och temperaturer på drygt 25 grader. Under veckan har jag varit nästan helt nerkopplad från nätet (kunde inte låta bli att koppla upp telefonen mot det trådlösa nätverket). Jag hittade en skön balans mellan aktivitet och vila under veckan, ätit gott, druckit många koppar cappuccino och har hunnit läsa några böcker, som jag kommer skriva om lite längre fram. Det kommer även lite bilder framöver.

Polis

När jag läste Jo Nesbøs förra bok Gengångare, den nionde, om Harry Hole så trodde jag att det var den sista boken då jag uppfattade slutet på boken som att Harry Hole var tämligen död. Jag har förstått att jag inte varit den enda som uppfattat det så, så jag blev ganska förvånad när det visade sig att en ny bok var på väg och att det på omslaget står att det är en ”Harry Hole-thriller”.

 

När en polis i Oslo hittas mördad på samma plats och dag som han en gång utredde ett olöst mord för många år sedan så känns det inte som en slump. När dessutom ytterligare två poliser går samma öde till mötes inom loppet av några månader så anar polisen ett skrämmande mönster. Att de saknar sin bästa utredare, Harry Hole, gör inte saken bättre. Samtidigt så ligger en svårt skadad patient isolerad i en sjukhussal och hans identitet är så hemlig att inte ens de poliser som bevakar honom vet vem det är.

 

Det känns som att Polis är en fortsättning på Gengångare och att det finns vissa öppningar för ytterligare en bok. När jag läser vad jag skrev om Gengångare så ser jag att en sak som jag störde mig på är det överdrivna spekulativa våldet där Nesbø letat reda på fasansfulla sätt att ta livet av människor. Det är en sak som inte är lika framträdande i Polis, även om människor dör på fasansfulla sätt även i den här boken. Jag gillar Nesbøs språk och han har en förmåga att fånga läsaren så att det svårt att lägga ifrån sig boken. Jag har dock ett par invändningar, en deckare blir inte bättre om de är tjocka (606 sidor i det här fallet) och liken staplas på varandra. Jag skulle önska att dagens deckarförfattare skulle våga gå tillbaka till det som Maj Sjöwall och Per Wahlöö gjorde så brilliant i sina första böcker om Martin Beck, skriva korta böcker med en bra mordgåta med minimalt med mord.

 

Recensionsexemplar från Piratförlaget

I havet finns så många stora fiskar

Sara Lövestam är en författare som jag hört talas om och som verkat lite intressant, men som jag av någon anledning aldrig kommit mig för att läsa. När en av hennes böcker dök upp på bokbytarbordet på bokresan i april så fick den följa med mig hem efter att jag läst första meningen i baksidestexten; Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Jag har nämligen förträngt att Sara Lövestam har lokala kopplingar.

 

I havet finns många stora fiskar handlar om Malte som är fem år gammal och som alldeles själv hittat en grön kotte och när han ser på den tänker han inte så mycket på det andra, mamma som mest är trött, pappan som bara hälsat på en gång och mannen med blonda håret som kanske är hans vän. Bakom ett fönster står Iakttagaren som tittar på barnen som leker på dagisgården. Det känns tryggt där bakom treglasfönstret, världen hålls på ett behagligt avstånd. I alla fall tills världen inte längre går att hålla på samma avstånd.

 

Jag är så glad över att jag följde impulsen och tog med mig I havet finns så många stora fiskar hem, det är en av de bästa böckerna som jag läst den på sistone. Det är en väldigt stark berättelse och den blir bara bättre av att den berättas ut Maltes perspektiv. Tyvärr så finns det bland oss alldeles för många Malte som ingen riktigt ser. Språket är helt underbart och jag kommer helt klart att läsa fler av Sara Lövestams böcker (debuten Udda ligger redan och väntar i Letton).

Bokbloggsjerka 7 – 11 juni

Det har blivit fredag och dags för en ny bokbloggsjerka och veckans fråga lyder

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoliserad i en viss genre?

Nja, så där skulle jag säga. Jag läser en ganska blandad mix av böcker och genrer och har i ärlighetens namn inte funderat så mycket på vad jag förväntar mig av en bok från en viss genre. Visserligen så förväntar jag mig mord när jag läser en deckare, men eftersom jag anser att en deckare inte blir bättre för att liken staplas på hög så kan jag bli lyrisk över en välskriven deckare utan mord. Sedan är det klart att jag förväntar mig lite spänning i thrillers och när det gäller historiska romaner så vill jag att de hyffsat historiskt korrekta.

TemaTorsdag #17: Du gamla, Du fria

Bokmärkts tematorsdag har dagen till ära ett svenskt tema och eftersom jag läser mycket svenskt så är det inte större problem att knopa ihop en kvartett.

Sara Lövestam – jag har precis läst ut hennes andra bok I havet finns så många stora fiskar och är helt tagen av språket, karaktärerna och handlingen, allt helt enkelt. Att den utspelar sig i min hemstad är bara en liten bonus.

Jonas Gardell – en av de bästa nu levande svenska författarna om man frågar mig, ingen av hans romaner har är dålig (även om jag nog var i yngsta laget när jag läste de tidigaste som är ganska mörka). Utöver den brillianta trilogin Torka aldrig tårar utan handskar, så rekommenderas även En komikers uppväxt, Vill gå hem och Fru Björks öden och äventyr.

Vilhelm Moberg – är en författare som brukar dyka upp när jag ska tipsa om bra böcker och författare, vanligtvis brukar det handla om Utvandrarna, som även om det är en underbar boksvit så har Moberg skrivit så många andra bra böcker som Rid i natt!, Soldat med brutet gevär, Din stund på jorden, Brudarnas källa, Mans kvinna och Raskens.

 
David Lagercrantz – en författare som är så mycket mer än boken om den där fotbollsspelaren. I Himmel över Everest så känns det verkligen som att man än fast på berget med klättrarna. De tidiga deckarna Stjärnfall, Där gräset aldrig växer mer och Underbarnet gåta är bättre än många andra deckare och Lagercrantz har även skrivit böcker om Göran Kropp, Håkan Lans och Åmselemorden.

Vägen ut

Ett år efter att Harry Martinsons självbiografiska roman Nässlorna blomma kom ut, släpptes den fortsättningen Vägen ut, som inte blivit lika känd och läst. Vägen ut börjar någon månad efter Nässlorna blomma och Martinsons alter ego Martin Tomasson har lämnat ålderdomshemmet och bor åter i en familj som sockenbarn, den här gången på Ekevik. Livet är fortfarande tufft för Martin och han använder sig av fantasin för fly verkligheten, bland annat genom att ljuga om den rikedom han kom ifrån när familjen bodde i Nite innan fadern dog och modern for till Amerika. Efter att ha slutat skolan så försörjer sig Martin på diverse småjobb och istället för att läsa fram så rymmer han och går på luffen. Det Martin drömmer om är få gå till sjöss, vilket han gör vid 16 års ålder trots en snöplig sorti från skeppsgossekåren.

 

Jag har lite svårt att förstå varför Vägen ut inte blivit läst i samma utsträckning som Nässlorna blomma, då båda böckerna är väldigt bra. En anledning skulle kunna vara att en del läsare kanske drar sig för att läsa en andra bok om en svår och olycklig barndom. Även om det inte är fullt lika illa som i Nässlorna blomma, så är det fortfarande ingen lycklig barndom som beskrivs i Vägen ut. Vad som däremot är bra är språket, som känns levande och fräscht. Efter att ha läst några böcker av Harry Martinson under våren så verkar det som att han hanterade både prosa och lyrik på ett ypperligt sätt.

Tematio - svenska favoriter

Den här veckan har Lyrans tematrio svenska favoriter som tema eftersom det den här veckan är nationaldagen. Utmaningen den här gången lyder;

Berätta om tre svenska favoritförfattare!

Harry Martinson – en gammal författare som är ny för mig och som jag förälskade mig i när jag läste Nässlorna blomma tidigare i år. Martinson har ett underbart språk både när han skriver lyrik och prosa och han skriver underbara naturskildringar.

Åsa Larsson – min absoluta favorit bland deckarförfattaren som skriver fantastiska deckare som utspelar sig i Kirunatrakten, vilket känns extra hemtamt när de utspelar sig på vintern (jag är svag för norrländska vintrar i böcker).

Maria Gripe – en favorit från ungdomen som håller än idag när jag läser om böckerna. Jag gillar att Gripes böcker rör sig i gränslandet mellan verkligheten och något annat, ofta spelar skuggorna en viktig roll.

Semsterbokhög

Det börjar dra ihop sig till min semesterresa och det börjar bli hög tid att ta i tu med den viktigaste delen av packningen, böckerna. Just nu består högen av åtta böcker och en Letto innehållande minst lika många böcker som den fysiska högen. Just nu är följande böcker kandidater till att få följa med;

Pennskaftet av Elin Wägner
I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam
Citadel av Kate Mosse
Den enes död av Peter James
Aagat av Marlene van Niekerk
Dikter 1958-1973 av Harry Martinson
Fågelhuset av Ester Roxberg
Cocktails för tre av Sophie Kinsell (som Madeleine Wickham)

Eftersom verkligheten är att jag bara kommer att vara borta i vecka och faktiskt inte planerar att läsa dygnet runt så kommer inte alla böckerna att få följa med. Det kan även hända att jag kommer att låna ytterligare någon e-bok från biblioteket.

Maj - en sammanfattning

Det har blivit dags att summera läsningen i maj och det blev ganska normal månad med sju lästa böcker. Kvalitetsmässigt har det varit en ganska jämn månad utan några större dalar eller toppar. Månadens stor nyhet har varit inköpet av en Letto, även om jag redan ser fördelar med e-böcker så återstår det att se om jag blir en inbiten e-boksläsare. Jag har även fått och läst mitt första recensionsex, Jo Nesbøs Polis.

Dikter 1929-1953 av Harry Martinsson

En välbevarad hemlighet av Kate Morton
God natt, oktober av Valle Wigers
Fjärilseffekten av Karin Alvtegen
Polis av Jo Nesbø
Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling
Antiloper av Ester Roxberg

Antal lästa böcker: 7

Antal pappersböcker: 6

Antal e-böcker: 1
Antal ljudböcker: 0 (har tappat inspirationen för tillfället)
Antal klassiker: 1
Antal deckare: 1

Antal faktaböcker: 1
Antal diktsamlingar: 1
Antal böcker utgivna 2013: 4
Antal kvinnliga författare: 3
Antal manliga författare: 4
Antal böcker lästa på originalspråk: 5
Antal lästa böcker som lånats: 1
Antal länder: 3 (Sverige, Norge och Australien)