Tematrio - Äventyr

Den här veckans tematrio hos Lyran har äventyrstema och uppgiften är att berätta om tre minnesvärda äventyrshistorier.

De tre musketörerna av Alexandre Dumas - en klassisk äventyrsberättelse som utspelar sig i Paris under 1600-talets första hälft. Här finns faror, vänner, fiender, romantik och förtroendeingivande pannor. Vad mer kan man önska sig.

Bilbo - en hobbits äventyr av JRR Tolkien - berättelsen som Tolkien skrev före själva Sagan om ringen handlar om hur Bilbo hittar ringen och vinner den i en gåttävling mot Gollum.

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren - bröderna Jonathan och Skorpans äventyr i Nangijala, där de lämnar Körsbärsdalen för att strida mot den onda Tengil som styr över Törnrosdalen.

Bokresan 2014

Nu har jag kommit hem från årets bokresa, den tredje i ordningen, och det har varit en väldigt trevlig helg med god mat, vin, böcker och trevligt sällskap. I vanlig ordning fick jag med mig ett gäng böcker hem, två av dem har jag redan hunnit läsa (Erlend Loe och Josefine Lindén). På lördagskvällen så hade Petra sitt traditionella bokquiz.

Trots att helgen bjöd på många intressanta programpunkter så fanns det även tid för läsning, både inne och ute.

På hemresan hängde jag först i loungen på centralen (ibland är det helt klart värt de extra kronorna att åka första klass), där satt jag i en bekväm fåtölj och läste Josefine Lindéns fantastiska Tiden går så långsamt när man tittar på den tills det var dags att sätta sig på tåget. Fördelen med en femtimmars tågresa hem är att man hinner läsa mycket i en väldigt bra bok. Nackdelen är att när man kommer hem så kan man inte fortsätta läsa den väldigt bra boken eftersom den tog slut.

Jag hoppas verkligen att det blir en bokresa även nästa år

Bokbloggsjerka 28 - 31 mars

Det har blivit fredag och dags för veckans bokbloggsjerka, men det är inte en vanlig fredag eftersom jag är på väg mot Bokresan.

Tatueringen på bilden kommer från Flyga drake av Khaled Hosseini, och det verkar bli allt mer populärt att pryda kroppen med citat från litteraturens värld.

Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Jag har en tatuering på vänster överarm som jag skaffade när jag nyss flyttat till Borås år 2000, men sen har det inte blivit några fler. Jag skulle kunna tänka mig en tatuering med ett litterärt citat om jag hittar det perfekta citatet och kommer på en bra placering. Dock inte just nu. 

Mot bokresan!

Efter många månaders väntan så har det äntligen blivit dags för den årliga Bokresan till Syninge kursgård, där jag kommer att tillbringa hela helgen tillsammans med ett helt gäng trevliga bokintresserade. Väskan är nu packad, tåget avgår klockan 07,27 och jag är riktigt laddad. Vis av erfarenhet från tidigare resor så är väskan just nu ganska tom och lätt att bära, den lär vara något tyngre på hemresan.

Fågelburen

Familjen Bird är en vanlig engelsk familj som bor i ett fint hus på landsbygden med en stor vindlande trädgård. I familjens centrum står den excentriska mamman Lorelai som älskar att samla på fina och glittriga saker och titta på regnbågar. Påsken är Lorelais favorithögtid på året då hon med stor energi samlar familjen omkring sig och organiserar äggjakt i trädgården. En påsk inträffar en katastrof som kommer att förändra familjen för alltid och som familjemedlemmarna hanterar på olika sätt. Lorelais förkärlek för att samla på saker och minnen (eller skräp enligt andra) fyller huset allt mer så att det till slut bara finns en smal gång genom huset som leder fram till den sunkiga fåtölj där hon levde den sista tiden.    

Jag har läst de flesta av Lisa Jewells böcker och tycker att hon tillsammans med Marian Keyes är de ledande inom chicklit-genren (och eftersom det känns som att Keyes tappat stinget med de senaste böckerna så har Jewell i mina ögon tagit över tronen). Dock så hade missat Jewells senaste bok på svenska, Fågelburen, tills det började dyka upp positiva recensioner på diverse bokbloggar. När hon sedan var med i säsongspremiären av Babel så skyndade jag mig att låna boken som e-bok från biblioteket. Efter att ha läst Åsne Seierstads En av oss, så kände jag för att läsa något lättsammare utan en massa bestialiska mord. Nu visade det sig att Fågelburen är den svartaste av Lisa Jewells romaner (i alla fall av dem som jag har läst) och en inte alls särskilt glad och livad berättelse. Trots att det här kanske inte är den lättsamma bok som jag kanske hade trott, så är det en väldigt bra bok som berör och som problematiserar det tvångsmässiga samlandet. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa Lisa Jewells böcker. 

Bokgeografi - Italien

När jag först såg att veckans bokgeografi hos enligt O går till Italien, så tänkte jag att det blir lätt den här veckan. Sedan gick det ganska snart upp för mig att jag har läst väldigt lite italienskt genom åren, men jag lyckades i alla fall få ihop ett svar.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.

 För ett antal år sedan läste jag boken Jag är inte rädd av Niccoló Ammaniti, som handlar om en pojke som blir vän med en annan pojke som sitter fastkedjad i en grop ute på ett kornfält. Jag minns mest att den var bra.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Italien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Den italienske författare som jag tror att jag läst mest av är Umberto Eco, som jag har läst två böcker av, Rosens namn och Foucaults pendel. Av dem så tyckte jag att Rosens namn var riktigt bra, medan Foucaults pendel var ganska seg. Jag kommer inte ihåg så mycket mer om böckerna.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.

Stål av Silvia Avallone är bok som jag har hört ska vara bra och som jag är lite nyfiken på.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Italien.

 När det kommer till andra kulturella inslag från Italien så blev jag väldigt förtjust i den ganska lilla staty av Michelangelo som står i Vinterpalatset i Sankt Petersburg.

Annars så har det de senaste åren mest blivit att jag konsumerat italiensk kultur genom direktsända operaföreställningar från Metropolitan i New York. Senast var i höstas då de visade Tosca av Giacomo Puccini, som var bland det bästa jag sett i operaväg (dessutom så spelade den underbare Roberto Alagana en av huvudrollerna). Även uppsättningen av Giuseppe Verdis Aida var imponerande, bland annat för att de till och med hade levande hästar på scenen.

ALMA-priset

Vanligtvis så brukar jag inte bry mig om ALMA-priset särskilt mycket, vilket beror på att jag inte är så insatt i barnlitteraturen och inte heller brukar känna till pristagarna. Idag blev jag i alla fall glatt överraskad när priset gick till den svenska barnbokslegendaren Barbro Lindgren, som är en författare som nog nästan alla svenskar läst någonting av. Själv så tycker jag bäst om böckerna om Max och Benny och Sagan om den lilla farbrorn. Böckerna om Loranga, Mazarin och Dartanjang vill jag minnas att jag inte var så väldigt förtjust i.

Vill man veta hur det gick för Max och hunden senare i livet finns det beskrivet i boken Titta Max grav! från 1991. Det är en pekbok för vuxna med samma språkliga uppbyggnad som i barnböckerna om Max.

En helt ok dag

Vissa dagar känns bättre än andra. Först blev jag fin i håret hos frissan och köpte Drömbokhandeln av Laurence Cossé till halva priset på bokrean.

Sedan hämtade jag ut paketet med min nya snygga läsfåtölj som IKEA skickat med postpaket, vilket i ärlighetens namn var i största och tyngsta laget att bära hem. Tur att det inte är så långt att gå.

När jag kom hade både det nya numret av Vi Läser och Allt om mat kommit.

Tematrio - Inledningar

Det har blivit dags för en ny tematrio hos Lyran och den här veckan beskrivs den få här:

Dags att kika på författare som fångar läsarens intresse omedelbart. Det finns vissa klassiska öppningsmeningar man aldrig glömmer. Och en del som kanske inte ännu blivit klassiska. Berätta om tre minnesvärda inledningar!

Stolthet och fördom av Jane Austen - "Det är en allmän vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru."

Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren - "Den natten då Ronja föddes gick åskan över, ja, det var en åsknatt då allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget."

Hemsöborna av August Strindberg - "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen."

Litto 2014

Parallellt med Melodifestivalen så har Litteraturmagazinet kört den litterära varianten Litto där läsare kunnat rösta på sina favoritböcker. Inspirerad av Bokdivisionen, som har gjort en sammanställning av vinnarlistan, har även jag fetmarkerat de böcker som jag har läst.

1.          Utvandrarna av Vilhelm Moberg

2.          Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

3.          Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (har gett upp på den två gånger hittills)

4.          Stolthet och fördom av Jane Austen

5.          Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

6.          Flyga drake av Khaled Hosseini (har den i pocket här hemma)

7.          Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

8.          Härskarringen av J.R.R. Tolkien

9.          Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (står oläst i hyllan)

10.      1984 av George Orwell

11.      Anne Franks dagbok av Anne Frank

12.      Jane Eyre av Charlotte Brontë

13.      Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

14.      Boktjuven av Markus Zusak

15.      Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren

16.      Processen av Franz Kafka

17.      Möss och människor av John Steinbeck

18.      Häxan och lejonet av C.S. Lewis

19.      Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov

20.      Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian

21.      Utrensning av Sofi Oksanen

22.      Harry Potter och de vises sten av J.K. Rowling

23.      Flugornas herre av William Golding

24.      Torka aldrig tårar utan handskar. 1, Kärleken av Jonas Gardell

25.      Simon och ekarna av Marianne Fredriksson

26.      Aprilhäxan av Majgull Axelsson

27.      Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

28.      Vredens druvor av John Steinbeck

29.      Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe

30.      Mig äger ingen av Åsa Linderborg

När jag räknat samman resultatet så visade det sig att jag har läst 22 av böckerna, vilket får räknas som ett bra resultat. Av de åtta böckerna som jag inte har läst så är det inte många av dem som jag kommer att läsa, jag kanske gör ett tredje försök med Brott och straff och Flyga drake (som står oläst i bokhyllan) verkar intressant.

Med Örnen mot polen

Sedan jag läste Bea Uusmas eminenta bok Expeditionen strax före jul så har mitt intresse för Andées polarexpedition väckts och jag kände att jag vill veta mer om vad som hände. Jag började ganska snart att undersöka hur jag bäst tar mig till Gränna på semestern för att besöka Andréeutställningen på Grenna museum (det krävs förvånansvärt många byten med tåg och buss har det visat sig). Jag har även kollat lite om det går att få tag på boken som väckte Bea Uusmas intresse, Med Örnen mot polen, utan att lägga ner någon större möda på det. När jag av en slump kollade vilka böcker som går att ladda ner gratis som Epub från Litteraturbanken så upptäckte jag att Med Örnen mot polen var en av de tillgängliga böckerna, så det var bara att ladda ner den till paddan och börja läsa.

Med Örnen mot polen sammanställdes och gav ut ganska snart efter att expeditionens kvarlevor återfunnits på Vitön 1930 och bygger stor del på de anteckningar som expeditionens medlemmar skrev under färdens gång (till så pass stor del att Svenska sällskapet för antropologi och geografi tyckte att det inte var mer än rätt att Andrée, Strindberg och Fraenkel står som författare). Boken redogör för hela expeditionen kronologiskt från planläggningen till återkomsten till Stockholm hösten 1930 (kvarlevorna togs emot som hjältar med tal av kungen och folkmassor på gatorna), plus att det finns kompletterande kapitel om ballongens konstruktion, drivisen och dess djurliv och väderleken under ballongfärden. Dessutom så har de två ledarna för de expeditioner som hittade lägret och bärgade resterna av det skrivit varsitt kapitel som deras upplevelser på Vitön. Själva ballongfärden, isvandringen och framkomsten till Vitön bygger på de anteckningar och dagböcker som hittades och som har sammanställts till en kronologisk berättelse, medan en del av böckerna redovisas i sin helhet i slutet av boken tillsammans med bilder och en redogörelse över den utrustning som hittades.

Det är några saker som slår mig medan jag läser Med Örnen mot polen. Det första är varför Andrée inte drog i nödbromsen när allt gick fel under starten från Danskön och hur de så kallt kunde räkna med att ballongen skulle flyga i över en månad, är den i verkligheten visade sig flyga i knappt tre dygn. Det andra är att expeditionens medlemmar beskriv på ett betydligt mer hjältemodigt sätt, både till karaktär och till gärning, än hur de beskrivs av Bea Uusma. I den här boken framstår de inte som de skrivbordsmänniskor som de egentligen var. I boken framläggs även en första förklaring till att deras orsakades av att de dukade under för kylan och helt enkelt frös ihjäl. Huvudargumentet för den teorin är att de som hittade dem ansåg att de inte hade lämpliga kläder för en polarvinter. Det är en teori som Uusma inte anser vara trolig som den primära dödsorsaken. Det var intressant att läsa en annan bok från en tid om samma expedition, även om det är samma händelser som behandlas så används olika perspektiv.

Bokbloggsjerka 21 – 24 mars

Veckan börjar åter närma sig sitt slut och det har blivit fredag igen, vilket betyder att det blivit dags för en ny bokbloggsjerka.

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?

Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se. 

Ja, genom åren så har det blivit att jag sett en del saker som jag helst inte velat se. Från skoltiden minns jag mest filmatiseringarna av Utvandrarna och Jerusalem som oerhört tråkiga. När jag senare läste Utvandrarna så älskade jag böckerna, men filmerna har jag aldrig sett om.

Varje vår och höst brukar jag läsa teaterföreningens program över vilka föreställningar som kommer till stan och om det är något som verkar vara intressant så brukar jag gå och se föreställningen. Då beskrivningarna är ganska korta (och kan innehålla ord som kritikerrosad) så har det blivit en del nitlotter genom åren. Som pjäsen där de skrek åt varandra om det sociala arvet. Som den moderna operaversionen av Fröken Julie där det inte fanns något melodiskt i musiken (hade det funnits en paus så hade jag gått hem i den). Jag var inte heller så överförtjust i Lars Noréns uppsättning av Hamlet och operan där tre män stod på varsin låda och sjöng i en timme. För att avsluta lite mer positivt så har jag även sett en del riktigt bra uppsättningar som Den girige med Johan Rabaeus och Vilhelm Mobergs komedi Änkeman Jarl.

En av oss: en berättelse om Norge

Jag minns fredagen den 22 juli 2011 tydligt, i alla fall så kommer jag ihåg den kvällen. Själva dagen hade varit en tämligen normal arbetsdag och eftersom det var en fredag i slutet av juli, så lär arbetsmoralen på kontoret inte varit den högsta bland de av oss som inte hade semester. När jag kom hem och slog på tvn så möttes jag av bilder från ett bombskadat Oslo, och sedan satt jag och tittade på den norska nyhetssändningen resten av kvällen. Jag minns även att jag satt och på sätt och vis hoppades att Harry Hole skulle dyka upp bland Oslopoliserna för att ordna upp allt, trots att jag vet att han är en påhittat karaktär. Innan jag gick och lade mig den kvällen hade det börjat komma rapporter om att en man klädd som polis sköt ungdomar på AUFs sommarläger på Utøya, men inte i vilken omfattning det skedde. När jag nästa morgon fick reda på hur många som dött, så var det en chock eftersom det kändes så overkligt. Det Anders Behring Breivik gjorde den där dagen var inte bara att brutalt mörda 77 oskyldiga människor, det kändes som att han även sköt på mitt tonårsjag. När jag som tonåring var aktiv i SSU och var på läger, så var det det tryggaste stället som man kunde vara på. Den känslan har försvunnit lite nu.

Det Åsne Seierstad har gjort med boken En av oss: en berättelse om Norge är att hon vänt blicken inåt mot det egna landet för att försöka förstå hur, vad som verkade vara, en helt vanligt ung norsk man kunde spränga regeringsbyggnaden och skjuta oskyldiga barn. Det Seierstad hittar är en ung man som inte haft den bästa starten i livet där mamman ömsom knytt honom till sig och ömsom stött bort honom och där den frånvarande pappan varit en kall. Även om det funnits psykiska problem i ett par generationer i släkten på mammans sida och Behring Breivik inte haft en helt harmonisk uppväxt så är det ingen ursäkt för att göra det han gjorde. I boken kommer det fram en bild av en ung man som saknar förmågan att tolka sociala koder och när han försöker hitta ett sammanhang där han passar in försöker för mycket och blir avvisad. Till slut börjar han isolera sig från omvärlden och tar sin tillflykt till nätet där han spelar våldsamma datorspel och kommer i kontakt med högerextrema krafter. Det här är även en berättelse om några av de ungdomar som var på Utøya och vi får följa hur Bano och Simon på olika sätt hamnar på lägret. Bano som föddes i den irakiska delen av Kurdistan och flydde som barn tillsammans med föräldrarna och småsyskonen till tryggheten i Norge och försökte bli så norsk som möjligt samtidigt som hon värnade om den kurdiska delen av sitt arv. I Nordnorge hade Simon en helt annan uppväxt tillsammans med föräldrarna och lillebrodern och av det killgäng som han åker till Utøya med så kommer inte alla hem igen.

Egentligen borde En av oss vara en hemsk och jobbig bok att läsa, och även om den till viss del är väldigt jobbig att läsa så är den framförallt väldigt bra. Åsne Seierstad visar åter att hon är en oerhört duktig berättare och här har hon gjort ett gediget arbete med att intervjua massor av människor, läst polisen utredningar och grävt fram alla källor hon kunnat hitta. Jag tyckte att den jobbigaste delen att läsa var den som behandlade efterspelet där föräldrar och syskon försöker ta in det som hänt och den oerhörda sorgen som kommer med att förlora ett barn. Även om ämnet är tungt så är det en väldigt läsvärd bok som verkligen rekommenderar och som är svår att lägga ifrån sig (förutom när det behövs paus för att torka tårar).

Grejen med verb

När jag gick i skolan så var grammatik inte min grej och jag var i ärlighetens namn helst kass på det, vilket gjorde att jag var ytterst nära att få IG i tyska, trots att jag till skillnad från andra i klassen inte hade några problem med att tala språket. Däremot så lyckades jag få ganska bra betyg i både svenska och engelska, vilket tyder på att jag kunde använda mig av grammatiken i praktiken, även om jag inte kunde namnen på de olika delarna i meningsuppbyggnaderna. Än idag kan jag inte riktigt skilja på verb och adjektiv, substantiv har jag i alla fall lärt mig känna igen (de skrivs dessutom med stor bokstav på tyska). Man kan fråga sig varför jag som varken är särskilt intresserad av eller bevandrad i grammatikens värld väljer att läsa en bok som Grejen med verb. Jag har inget bra svar på den frågan, förutom att Sara Lövestam seglat upp som en av mina favoritförfattare det senaste året och att Grejen med verb inte är en vanlig grammatikbok.

Grejen med verb är verkligen inte en vanlig grammatikbok och om jag hade fått läsa den i skolan så hade jag kanske fått ett större intresse för grammatiken. Det märks att Sara Lövestam har en stor passion för ämnet och att hon på ett pedagogiskt sätt kan förmedla sin kunskap genom lite annorlunda exempel. Här får vi veta vilka verb som skulle styra ett land om de vore medborgare, hur det skulle se ut om påven fick bestämma vilka verben skulle ligga med, transvett (både för människor och verb) och en hel del andra saker om verb. Trots att Sara Lövestam är duktigt på att förklara (och har till och med ritat fina illustrationer) så kan jag inte hjälpa att det bitvis går alldeles runt av alla termer som jag inte hört talas om innan (pga av mina bristande förkunskaper). Det känns i alla fall som att nu börjar få lite koll på vad ett verb är, något som tagit 35 år.

Piratförlaget skickade boken

Bokgeografi Ryssland

Ryssland är ett land som varit i fokus den senaste tiden, både genom OS och genom oroligheterna i Ukraina. Även om jag läst en del rysk litteratur, så har inte det inte blivit så mycket och definitivt inte något som är skrivet i mer modern tid.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Ryssland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Min första kontakt med rysk litteratur var på gymnasiet när vi fick välja mellan ett antal böcker från realismen och mitt val föll på Fjodor Dostojevskijs tegelsten Bröderna Karamazov. Jag kommer inte ihåg så mycket av boken, annat än att jag tyckte att den var bra och att läsningen flöt på. Sedan dess har jag gjort några misslyckade försök att läsa Brott och straff.

Jag har läst några böcker tillsammans med bokcirkeln i P1 och då gärna i efterhand så att jag läsa och lyssna på diskussionerna i den takt som passar mig. Det ledde till att jag för ett par år sedan läste Lev Tolstojs Anna Karenina, när det gäller tegelstenar på nästan 900 sidor så kan det behövas lite sällskap i läsningen. Tyckte att det var en bra bok, även om det ibland fanns en del långa utvikningar. Någon gång tänker jag även ge mig på Krig och fred.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Ryssland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

En av fjolårets bästa böcker tyckte jag var Besatta av Elif Batuman, en bok som har undertiteln Äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem. Det är en charmig och smått absurd bok om ryska författare, som Isaac Babel och Lev Tolstoj, och de ibland excentriska människorna som läser ryska böcker. Det är också en bok om pojkbenstävlingar, konferensplanering och uzbekisk poesi. Det verkar som att ryska författare lockar fram starka känslor, jag har tidigare skrivit om ryssarnas förhållande till poeten Pusjkin, som de anser vara poeternas poet och har även döpt en stad efter honom (vilket nog delvis beror på att staden tidigare hette Tsarskoje Selo, vilket betyder Tsarens by)

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Ryssland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har mycket positivt om Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033, som jag lite lösa funderingar på att läsa trots att den inte hör till de genrer som jag vanligtvis läser. Även Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte verkar vara väldigt intressant.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Ryssland.

För ungefär ett och ett halvt år sedan besökte jag Sankt Petersburg, vilket är en intressant stad med mycket kultur. De centrala delarna av Sankt Petersburg er i princip ut som de gjorde när staden grundades på 1700-talet eftersom man efter andra världskriget restaurerade de fasader som blivit förstörda under belägringen. Man har även valt att restaurera Vinterpalatset, Katarinapalatset och Peterhof till sitt forna gyllene utseende efter att även de förstördes under kriget. Jag tycker att det verkar vara lite märkligt att Sovjetledningen lade ner så mycket tid och pengar på att återställa tsartidens mest överdådiga symboler. I det stora komplexet av byggnader som Vinterpalatset ingår i, finns Eremitaget med sin konstsamling som innehåller många av de största namnen som Da Vinci, Raphael, Michelangelo, Rembrandt, Matisse, Gaugin, van Gogh, Rubens, Renoir och en del andra. Det kändes som att man skulle behöva en vecka för att hinna titta på allt i museet.  

Tematrio - Snyggingar

Den här veckans tematrio hos Lyran har det något ytliga ämnet snygga bokomslag, för även om det är innehållet som är viktigast så kan det vara svårt att motstå ett extra snyggt omslag.

Själv så är väldigt förtjust i de vackra broderade omslagen till pocketutgåvan av Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos som kom förra året. Som extra bonus så finns broderiets baksida på insidan av pärmen.

Jag gillar även hur omslagen till Ferdinand von Schirachs novellsamlingar Brott och Skuld kompletterar varandra. Dessutom så är de snygga.

Även om omslaget till Jonas Karlssons kortroman God Jul är snyggt på bilden så är det ännu snyggare i verkligheten där det guldiga kommer fram bättre. Det här omslaget är gjort av duktiga Lotta Kühlhorn, som ofta gör snygga omslag.

Lite blandat

Sedan jag bytte mobil strax före jul så har jag varit på jakt efter ett passande fodral till den, och nu har jag hittat ett riktigt snyggt.

I torsdags nåddes jag av nyheten att John Ajvide Lindqvist kommer med en ny bok i höst och idag har jag fått veta att det kommer en ny bok av Erlend Loe på svenska väldigt snart, något som jag lyckats missa helt. Fördelen är att jag i alla fall inte behöver vänta så länge på den.

I kväll är det dessutom säsongspremiär för Babel! Klockan 20,00 kommer jag att sitta i soffan med mugg te för att titta på programmet.

11 frågor och svar

Det är ju alltid trevligt med enkäter och här hittade jag en trevlig

1 Vilka är de fem författare du har flest böcker av i bokhyllan? Joyce Carol Oates, Peter Englund, Vilhelm Moberg, Haruki Murakami, Maria Gripe

2 Vilka fem författare av de du har i bokhyllan uppskattar du mest?

Maria Gripe, Jane Austen, Sara Lövestam, Peter Høeg, Haruki Murakami

3 Senast köpta inbundna bok? 

Expeditionen av Bea Uusma på bokrean

4 Senast köpta pocketbok?

Vredens druvor av John Steinbeck, fast den är inte till mig och jag kommer inte ihåg vilken pocketbok jag köpte innan dess

5 Favoritgenre?

Tycker om att blanda min läsning, men har en förkärlek för deckare

6 Ultimata längden på en bok?

349 sidor

7 Köpa eller låna böcker? 

Låna

8 Inbundet, pocket eller e-böcker? 

Jag blir allt mer förtjust i e-böcker, men tycker om alla format (med undantag för inbundna tegelstenar som ska bäras omkring i väskan)

9 När på dygnet läser du helst?

När helst det finns tid och ork. Har börjat läsa e-böcker i telefonen så fort det uppstår lite dötid i vardagen

10 Tre böcker du inte läst än men som du ser fram emot?

Sedan jag för ett par dagar sedan fick veta att det John Ajvide Lindqvist kommer med en ny bok i höst, så ser jag verkligen fram emot att läsa Himmelstrand. Sedan så är jag nyfiken på Lisa Jewells nya Fågelburen och Hans Falladas Ensam i Berlin.

11. Vilken bok har du läst flest gånger i ditt liv? 

Skulle gissa på Ronja Rövardotter eller Bröderna Lejonhjärta, två böcker som jag läste många gånger som barn. Nu läser jag sällan om böcker då jag har fullt upp med att läsa nya böcker.

Bokbloggsjerka 14 – 17 mars

Det är fredag, vilket betyder att det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka, som den här veckan även innehåller en utlottning av bokaskar.

Veckans jerka har hämtat inspirationen från BOTNS podcast: Do readers have to be collectors? (Ni behöver inte lyssna på podden för att kunna svara på denna fråga)

Nej, det tycker jag inte. Själv så har jag alltid varit en låntagare på biblioteket, vilket gjort att jag samlat på mig ganska lite böcker i förhållande till hur mycket jag läser, plus att min ekonomi inte tillåter så många bokinköp. Nu när jag börjat få lite recensionsex så föredrar jag att få dem som e-böcker för inte behöva samla på mig så många fysiska böcker som tar plats. Överlag så har jag blivit väldigt förtjust i e-böcker eftersom de är smidiga att hantera och tar ingen plats. Ibland stöter jag dock på böcker som är så bra att jag vill äga dem, men de brukar vara särskilt många per år.

I den här veckans bokbloggsjerka så lottas det ju även ut bokaskar och den bokask som jag vill vinna är den här. 

En trevlig nyhet!

Idag nåddes jag av den väldigt trevliga nyheten att den svenska skräckmästaren John Ajvide Lindqvist är på gång med en ny bok, Himmelstrand, som släpps lagom till Bokmässan i Göteborg. Till skillnad från mig, så kommer John Ajvide Lindqvist att vara på Bokmässan i september. Nedräkningen här börjat!

Läs vad John själv skriver om boken här

Brasilien berättar: Ljud av steg

Under vintern så har jag läst novellsamlingen Brasilien berättar: Ljud av steg i en bokcirkel på Facebook som organiserades av Anna på …och dagarna går. Vi har läst tre noveller i veckan och diskuterat dem i olika trådar där vi tagit del av varandras tankar kring novellerna. En del av novellerna har varit märkliga, andra har berört, några har mest varit konstiga, de flesta har varit bra och en var till och med ganska äcklig.

Även om det varit trevligt att möta nya författare från ett lite ovanligare litteraturland (i alla fall för mig), så börjar jag inse att det här med noveller kanske inte riktigt är något för mig då novellerna inte stannar kvar i mitt minne. Det har hänt mer än en gång att jag glömt vad novellen som jag nyss läst handlade om så fort jag vänt blad.

Jag var i Brasilien med Rosa Bussarna för ett antal år sedan, men den gången var det inte litteraturen som stod i fokus, utan mer turistiga aktiviteter i Rio de Janeiro som badande på stranden Copacabana, Sockertoppen och besök vid Kristusstatyn innan vi styrde söderut mot badorten Paraty, Iguaçufallen och sedan söderut genom Argentina (och upp genom Chile till Santiago). 

Tematrio - Naturen

Den här veckan har Lyran låtit naturen inspirera till tematrion,

Berätta om tre böcker där naturen (hav, skog, öppna landskap, slätter, öken, djungel osv) ges plats!

Livbåten av Charlotte Rogan - är en bok där naturen verkligen får ta plats i form av det öppna havet. När en grupp människor hamnar i en för liten livbåt efter att deras fartyg sjunkit så är de utlämnade både till varandra och till havet för att ha en chans att överleva tills räddningen kommer. 

Med Örnen mot polen av Andrée/Fraenkel/Strindberg - efter att läst Bea Uusmas Expeditionen så håller jag nu på och läser boken som bygger på de anteckningsböcker som hittades på Vitön 1930, där de skrev ner det som de var med om. Det här är berättelsen om tre oerfarna män som tänkte sig en enkel ballongfärd över Nordpolen, men som istället kom att vandra över den förrädiska polarisen i ett försök att komma tillbaka till civilisationen.

Harry Martinson var en författare som verkligen kunde skildra naturen, både i dikterna och i de självbiografiska romanerna Nässlorna blomma och Vägen ut (jag har inte läst hans andra böcker än, men misstänker att naturen är närvarande även i dem). Martinson var fenomenal på att fånga naturens väsen och årstidernas skiftningar med några få rader, som i dikten Blad från samlingen Passad;

Slåttern går

och alla som önskat sig vara blommor

förändra hastigt sina önskningar

Revolt

Revolt är den sista och avslutande delen i Suzanne Collins Hungerspels-trilogi och den tar vid där den andra delen, Fatta eld, slutade. Katniss har blivit räddad från arenan, medan Peeta är kvar i Huvudstadens våld. Distrikt 12 har blivit utplånat och de få som överlevde regimens attack har fått en fristad i det mytomspunna Distrikt 13, som enligt de officiella uppgifterna är utplånat sedan det förra upproret för drygt 75 år sedan. Nu är det Distrikt 13 som leder revolten mot Huvudstadens regim och som har till mål att störta president Snow. Kampen leds av Distrikt 13s president Coin, medan det är Katniss som är ansiktet utåt i sin roll som Härmskrikan. Katniss är plågad av den senaste tidens händelser och börjar undra huruvida revolten kommer att leda till en fredlig värld, eller om det bara är en annan sorts Hungerspel.

Jag är glad över att jag kunde börja lyssna på Revolt så fort jag var klar med Fatta eld efter den cliffhanger som lämnades i slutet på den andra boken. I den här boken så blir allting mörkare, våldsammare och gränsen mellan gott och ont börjar suddas ut. Trots allt det mörka så är det fortfarande en bra och spännande berättelse som Suzanne Collins lyckas knyta ihop på ett sätt på slutet.

Inside Llewyn Davis

Jag har tidigare sett några av bröderna Ethan och Joel Coens filmer som Fargo, O Brother, Where Art Thou? och till viss del Intolerable Cruelty när den går på tv. Deras senaste film Inside Llewyn Davis hade gått mig förbi ända tills jag fick ett sms från mamma med uppmaningen att kolla upp filmen och en fråga om jag ville följa med och se den på Bio Regina. Efter att kollat på en trailer så kände jag att det var en film som mycket väl kan passa mig och att ett spontant biobesök kan vara det bästa sättet att komma iväg och se en film (om inte annat för att jag då inte hinner funderar fram och tillbaka medan jag läser alla recensioner jag kan hitta och innan jag kommit fram till om jag vill se den på bio eller inte så brukar den ha slutat gå).

Året är 1961 och under en vecka får vi följa Llewyn Davis, en ung folksångare som försöker ta sig fram på musikscenen i Greenwich Village i New York. I väntan på att han ska slå igenom spelar han på små ställen och flyttar runt mellan sina vänner och bekanta och sover på deras soffor. Llewyn hade tidigare en sångarpartner, Mike som tagit livet av sig genom, och nu måste bestämma sig för att fortsätta satsa på musiken eller välja en annan väg i livet att försörja sig på.

Bröderna Coen har gjort en väldigt vacker och finstämd film som är lite lagom skruvad och som lockar till del skratt trots att det är en ganska mörk film. Miljöerna är underbara och fotot ger filmen en fin stämning. Jag tyckte om att man valt att i en film som innehåller så pass mycket musik nästan inte har någon bakgrundsmusik, vilket gör att när musiken och sångerna kommer så ger det en större effekt. För min del så tycker jag att den största behållningen med filmen är Oscar Isaac i huvudrollen Llewyn Davis, han står får både en fantastisk skådepelarinsats och en underbar sånginsats och filmen lyfter varje gång han greppar gitarren och börjar sjunga. Det är inget fel på de övriga skådespelarinsatserna från bland andra Justin Timberlake, John Goodman och Carey Mulligan, men det är Oscar Isaac som är den som i alla fall jag kommer ihåg. Musiken är för övrigt producerad av T Bone Burnett, som även producerade musiken till O Brother, Where Art Thou? och den fantastiska skivan Raising sand med Alison Krauss och Robert Plant från 2007.

Bokbloggsjerka 7 – 10 mars

Ännu en vecka lider mot sitt slut och det betyder att det blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

Inspirationen till veckans jerka är hämtad från The Guardianas artikel Which book will never be find on your shelves?

I mina bokhyllor så finns det ett ganska vitt spektrum av böcker och trots att jag tycker om att läsa böcker från olika genrer och om olika ämnen så finns det några kategorier som aldrig kommer att finnas i mina bokhyllor. Dit hör sci-fi, Harlequin, böcker om drömtydning och självhjälpsböcker av typen hitta din inre styrka/kraft/lycka. Sedan så har jag inte heller några planer på att utöka min lilla fantasysamling.

Svensk husmanskost

Egentligen så har jag belagt mig själv med starka restriktioner när det kommer till inköp av kokböcker, eftersom jag fler kok- och bakböcker än jag behöver. Mina restriktioner går ut på att jag måste laga minst ett recept ur varje bok och att det ska vara en bok in, en bok ut som gäller. Nu på bokrean kunde jag dock inte motstå att köpa Tore Wretmans Svensk husmanskost, en bok som jag varit sugen på att köpa tidigare. Jag tycker att det är intressant med husmanskost och vad kan då passa bättre än en kokbok av husmanskostens förnyare, Tore Wretman (1916-2003). Vanligtvis så brukar kokböcker innehålla en massa aptitretande bilder på diverse olika rätter (som inte alls brukar se ut som mina egna försök att laga samma rätt), men den här kokboken har istället charmiga illustrationer av Stig Slas Claesson, vilket gör att den inte känns lika daterad som kokböcker med 47 år på nacken har en tendens att göra.

Svensk husmanskost kom ut första gången 1967, vilket gör Wretmans förord till boken extra intressant eftersom det ger en historisk aspekt. Enligt Wretman så uppskattas husmanskost mest av herrar som förätit sig på fest- och representationsmat och längtar efter barndomens rustika maträtter. Förordet känns mer som ett tidsdokument när Wretman för en diskussion om vilken roll husmanskosten har i dagens samhälle och vem som kommer att föra traditionen vidare, att det är mat som ofta tar till att tillaga och som ofta är fet gör att den kanske inte passar in i ett modernare samhälle där allt färre har fysiskt tunga arbeten. Wretman frågar sig även om den rymdåldern kommer att leda till att utvecklingen går skapande av pillermat och intravenösa näringsvätskor, samt om influenserna från andra matkulturer kommer att leda till att den svenska husmanskosten kommer att se annorlunda ut om några decennier (vilket den med facit i hand gör).

Vad är det då för recept som finns i kokboken? Ja, precis som namnet antyder så finns här en gedigen samling med rejäl husmanskost. En del recept känns intressanta och jag kommer helt klart att provlaga en del av dem, som till exempel dillkött på lamm. Jag har redan provat att göra råstuvad potatis, men hade problem med att mjölken brändes och att jag fick reda stuvningen eftersom den inte tjocknade som den skulle. Det finns även en rad med recept i boken som jag aldrig kommer att prova som;

Aladåb – finns i många olika varianter som fläsk, höns och ål

Grisfötter – varken griljerade eller kokta

Grishuvud – rökt kokt

Grisaknorr – griljerad

Grisöron – färserade eller griljerade

Laxfenor – inkokta eller stekta

Lungmos – här kan jag skylla på att ICA inte säljer färska hjärtslag (lungor och hjärta, stupen ska skäras bort). Det låter inte som en tilltalande rätt.

Paltbröd – det är helt enkelt inte gott, dessutom verkar det vara ganska omständligt att göra (till och Wretman skriver att det kan man lika gärna köpa färdigt)

Ål – trots att det finns tolv recept (färsk halmad, griljerad, inkokt, kokt marinerad, luad, rimmad, rimmad halstrad, rimmad kokt, rökt, salviaångkokt, aladåb, soppa) på hur man kan tillaga den så är jag inte så sugen på att prova.

Främlingsleguanen

Barnet är fem år gammalt och en meter och en decimeter långt och det är för några månader sedan sagt upp sig från dagiset efter att ha gjort några ämbetsmannaår där. Det krävdes inte mycket för att sluta på dagis, det var inga papper att fylla i utan det räckte med att lyfta på haspen på grinden och gå ut. Barnets upphovsmän är sedan en tid tillbaka på annan ort, så nu tillhör alla rummen i lägenheten barnet. Det finns lite pengar här och där i lägenheten som barnet kan handla lite mat för. Annars så försöker barnet undvika att dra åt sig vuxnas uppmärksamhet, då det är rädd för vad som kan komma att hända om de upptäcker att barnet inte har någon vårdnadshavare. Som sällskap har barnet sin bästa vän, en tysktalande (och inte helt frisk leguan).

Främlingsleguanen är den märkligaste bok jag läst på ett bra tag. Det är en märklig berättelse om ett mycket märkligt barn och en märklig leguan, som förutom att vara tysktalande även är förtjust i dubbelnougat. Det uppstår en lätt störande skevhet när ett ganska litet barn tänker och resonerar som en vuxen. Lite som när barnporträtt målades förr och barnen fick vuxna ansikten till barnkropparna. Jag ser framemot att bokcirkla om boken under Bokresan, då kanske jag hittar nya perspektiv.

Bokgeografi Tyskland

Den veckans bokgeografi hos enligt O har fokus på Tyskland, vilket är ett litteraturland som de senaste kommit att ligga mig ganska varmt om hjärtat. Jag har dock varit dålig på att läsa tyska klassiker, utan har mest hållit mig till nyare litteratur (tja, deckare om jag ska vara helt ärlig).

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

En bok som jag läste på resan hem efter mitt första (och hittills enda besök) i Berlin var Inre säkerhet av Christa von Bernuth, vilket gav en extra dimension till en bok som utspelar sig i det forna Östtyskland. Det är en stark berättelse om börja ifrågasätta det man tagit som sanning, om Östtysklands mörka sidor med en ständig varubrist, förföljelse av oliktänkande och när flykt är den enda utvägen. Efter att ha besökt Stasimuseet så behövde jag ingen fantasi för att föreställa mig bilarna som användes till fångtrasporter eller hur cellerna i häktena såg ut. Det finns även några andra deckare av Christa von Bernuth översatta till svenska och de är alla läsvärda, Rösterna, Otro, Då blev du tyst och En känsla av skuld.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Uwe Timm har bland annat skrivit den charmiga Upptäckten av currywursten, en berättelse om kärlek och hur en av Berlins specialrätter kom till, och I skuggan av min bror, en bok där han försöker förstå sin betydligt äldre bror som under andra världskriget gick med i Waffen SS och som nittonåring stupade i kriget.

Högläsaren av Bernhard Schlink är en annorlunda och finstämd kärleksberättelse om en ung pojkes möte med en äldre kvinna. Finns som film, The Reader, med Kate Winslet och Ralph Fiennes i huvudrollerna.

Advokaten Ferdinand von Schirach fick jag upp ögonen för genom de två novellsamlingarna Brott och Skuld, där han låtit verkliga fall inspirera till novellerna. Jag var även förtjust i hans roman Fallet Collini som kom förra året.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Ända sedan Uwe Tellkamps Tornet släpptes på svenska 2011 har jag tänkt att jag ska läsa den. Först så bar jag hem den från biblioteket några gånger utan att jag kom mig för att läsa den. Sedan förra årets bokrea så ligger den här hemma som ett 971 sidor tjockt dåligt samvete och väntar på sin tur.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Tyskland.

En film som jag är väldigt förtjust i är den oerhört Goodbye Lenin från 2003 och handlar om en son som försöker upprätthålla Östtysklands existens efter berlinmurens fall för att mamman som legat i koma efter ett slaganfall inte ska få en chock när vaknar upp.

När det kommer till annan tysk populärkultur så har det mest för min del inskränkts sig till att lyssna på Rammstein.

Tematrio - Bokrea

Så här veckan efter bokrean så är det passande att Lyrans tematrio handlar om just bokrean;

Berätta om tre reafynd från årets eller något tidigare års rea!

Även om jag tycker att bokrean känns allt mindre angelägen så har jag ändå gjort en del fynd där under åren.

Kokböcker - det finns alltid kokböcker som är intressanta på bokrean och genom åren har jag burit hem så många att jag fått införa begränsningar för mig själv för att de ska få plats i hyllan i köket. I år kom jag hem med Tore Wretmans Svensk husmanskost, men tidigare år har jag nog lyckats bära hem böcker som täcker nästan alla världens kulinariska kulinariska hörn.

Faktaböcker - bokrean är även ett ypperligt tillfälle att fynda faktaböcker på, det brukar dyka upp en del intressanta titlar till bra pris som kan vara svåra att få tag på under resten av året. För några år sedan så lyckades jag lägga vantarna på Lars-Olof Larssons Kalmarunionens tid, som är den enda bok man egentligen behöver om just Kalmarunionen (om man nu som jag har sådana böjelser). Ett annat faktaboksfynd som jag gjort tidigare är Robert Capas Krigsfotografen - Från Nordafrika till Berlin, där den legendariske krigsfotografen Capa själv berättar om hur han upplevde andra världskriget och den är rikligt illustrerad med hans fotografier. I år kom jag ju förresten hem med Bea Uusmas Expeditionen, vilket jag inte var ensam om i bokbloggarvärlden.

Skönlitteratur - det är mer sällan som jag fyndar skönlitteratur på bokrean eftersom jag redan brukar ha läst de mest intressanta titlarna, och dessutom så brukar de flesta böckerna redan finnas i pocket till ett billigare pris. Det finns så klart undantag, ifjol köpte jag Uwe Tellkamps tegelsten Tornet, som jag tänkt läsa sedan den kom ut för några år sedan och som inte finns att köpa längre, men den ligger fortfarande oläst och väntar på sin tur (eftersom den är drygt 900 sidor så är den inte så lätt att bära omkring på). 

Fatta eld

Efter vinsten i Hungerspelen så har Katniss återvänt till Distrikt 12 för vad som borde vara ett liv i lyx tillsammans med sin mamma och lillasyster Prim i Vinnarbyn. Även om de fått en bättre levnadsstandard med ett betydligt bättre hus än de som de bodde i tidigare i Sömmen och med mer pengar och mat än de kan göra av med, och så är det tänkt att Katniss kommer att leva resten av livet. Det blir inte riktigt som Katniss tänkt sig, förutom att hon lider av mardrömmar om det som hände inne på arenan, så har hon blivit en symbol för rebellerna ute i distrikten som tröttnat på Huvudstadens styre. De ledande i Huvudstaden är inte så förtjusta i det som Katniss gjorde under spelen och det visar sig att de är beredda att gå ganska långt för att röja henne ur vägen.

Jag kan tycka att den här andra boken i trilogin, Fatta eld, kanske inte är fullt lika bra som den första delen, men den är fortfarande bra och spännande (även om jag även den här gången tycker att spänningen förtas lite av att jan vet att det finns en fortsättning). Jag tycker fortfarande att Katniss är en häftig huvudkaraktär som stark och inte låter sig trampas på. I den här boken får man även veta lite mer om vad den alkoholiserade handledaren Haymitch gått igenom för att bli den han är idag.