Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette

Romansen mellan den svenske greven Axel von Fersen och den franska drottningen Marie-Antoinette är en historia som har fascinerat sedan 1700-talet. Det finns rykten om att von Fersen även skulle ha varit pappa till ett av Marie-Antoinettes barn, men det finns inga bevis för det. Det är en historia om en ung kvinna som kommer till Frankrike från Österrike som femtonåring för att gifta sig med den franske kronprinsen i ett äktenskap som var tänkt att föra de båda länderna närmare varandra politiskt och diplomatiskt (i likhet med alla andra kungliga äktenskap på den tiden). På en maskerad träffar hon den stilige svenske greven Axel von Fersen (enligt samtida källor var han väldigt snygg och stilig), och de finner varandra och de utvecklar en relation som kommer att vara till Marie-Antoinette avrättas under den franska revolutionen.

Jag köpte Margareta Beckmans bok Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette när jag besökte Livrustkammaren i höstas för att de hade en utställning om deras historia (en utställning som i ärlighetens namn inte gav mig särskilt mycket). Egentligen så kunde jag redan en hel del om den historien och tyckte inte att boken tillförde så mycket nytt. En av anledningarna till att jag köpte boken var uppgiften om att författaren är en av de få som fått läsa Marie-Antoinettes kärleksbrev i original på det franska riksarkivet. Jag vet inte om breven tillförde något nytt eftersom de censurerades redan när det begavs sig och ingen har ännu lyckats få fram vad som står under överstrykningarna. Boken är i alla fall lättläst och vänder sig främst till de som inte har så mycket förkunskaper om ämnet.

Förlåten

När Ellens och Marias pappa går bort bestämmer sig de båda systrarna för att tillbringa sommaren tillsammans i pappans hus i skärgården för att ta reda på dödsboet innan huset ska säljas. Deras liv har genom åren utvecklats åt olika håll och de har inte umgåtts särskilt mycket på flera år. När de tillsammans med Marias son Dag bor i pappans hus väcks minnen till liv av farmodern som bodde där tidigare och som de tillbringade somrarna hos under uppväxten. Även minnen av halvbrodern Jakob, som tog livet av sig på ön, kommer upp till ytan.

Förlåten är Agnes Lidbecks andra roman och är uppföljaren till den starka debuten Finns sig, som kom förra året. Det är en berättelse om syskon och hur det förflutna kan vara svårt att lägga bakom sig när det hela tiden finns saker som väcker minnen till liv. Lidbeck visar med den här boken att hon är en författare som kan få väldigt mycket sagt på ganska få sidor.

Helgfrågan 13

Idag är det skärtorsdagen och eftersom det är torsdag har det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Men jag undrar lite vad ni har hemma i hyllorna, har ni någon gammal bokskatt?

Jag har faktiskt en liten samling med äldre böcker som jag har ärvt (tagit hand om) genom åren. Det är mest biblar i olika varianter faktiskt.

Konst- och hushållsmagasin från 1851 är en intressant liten skrift som innehåller instruktioner för hur man tillverkar lite allt möjligt som till exempel eldtyg, krut, bläck, förgyllningar, diverse fernissor och eau de cologne.

Även Läsebok för folkskolan från 1878 (åttonde, omarbetade upplagan) är en intressant bok där man får lära sig lite allt möjligt samtidigt som man övar sig på att läsa. En sak som står ut upplysningen om är det enda sättet att ta sig fram i London är genom att följa med folkströmmen på trottoarerna.

Hur firar du påsk?

I år är den största behållningen med påsken att jag är ledig i fem dagar och det ska blir skönt att få lite tid för återhämtning. På påskafton ska jag umgås med släkten hemma hos mamma och pappa och vi kommer att äta någon typ av påskmiddag.

Olikhetsutmaningen: gult och grönt

Den veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om orden gult och grönt, två ord som inte är så lätta att associera till visade det sig.

Gult får representeras av en bok som jag tänker att jag ska läsa någon gång, nämligen En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie.

Grönt får representeras av en film som jag gillade i tonåren, Legenden om den gröne riddaren, och som egentligen var ganska dålig redan då (alternativt så dålig att den var bra). Det är en märklig historia som utspelar sig på kung Arthurs tid och där det enda namn som jag känner igen i rollistan är Sean Connery.

Veckoutmaning: Fem snabba om påsken

Den här veckan är det som sagt påsk och veckoutmaningen hos Kulturkollo är en mini-enkät med påsktema.

långfredagslugn eller påskaftonsfest

Det jag ser mest fram emot den här påsken är att få vara ledig i fem dagar

dragé-ägg eller mandelägg

Det enda påskgodis jag behöver

påskhare eller påskkärring

Eller kanske en påskkanin som läser

picka ägg eller rulla ägg

Man ska inte leka med maten

påskmust eller påsköl

Inget, föredrar vitt vin till påskmaten

Tematrio - Påskekrim

Den börjar dra ihop sig till påsk och då handlar Lyrans tematrio passande nog om påskekrim.

Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.

Jag gillar Karin Fossums böcker om kommissarie Konrad Sejer, de är välskrivna och där fokus oftare ligger på den psykologiska aspekten än på det våldsamma. Dessutom känns böckerna trovärdiga och att det är något som skulle kunna hända i verkligheten.

Maj Sjöwalls och Per Wahlöös tio böcker om Martin Beck och hans kollegor vid Stockholmspolisen är riktiga klassiker i deckargenren. De flesta av böcker står sig bra än i dag, även om vissa delar av dem har åldrats (som när en av poliserna är barnvakt åt sitt eget barn). Jag gillar även de enkla deckarhistorierna som inte innehåller så många sidospår.

Jag är väldigt förtjust i Anna Lihammers historiska deckare om kriminalkommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson. Böckerna utspelar sig på 1930-talet, en period som ibland påminner lite väl mycket om vår samtid.  

En annan Alice

En dag vaknar Alice och ligger på golvet på gymmet efter att ha slagit i huvudet. Det är märkliga att hon är på gymmet eftersom hon hatar att träna. Alice är gravid med sitt första barn och är störtförälskad i sin man Nick. På sjukhuset visat det sig att Alice har tappat alla minnen från de sista tio åren. Långsamt går det upp för henne att hon inte är 29 år, hon är 39 år, har tre barn och ligger i en bitter skilsmässa. Att så mycket i livet kan ändras på tio år.

En annan Alice är den senaste av den australiensiska författaren Liane Moriarty som kommer på svenska, även om det är en av hennes tidigare böcker som gavs ut på engelska 2010. Jag har läst alla Moriartys böcker som finns översatta till svenska och det här är långt ifrån min favorit. Det är egentligen inget större fel på själva historien, men den känns ganska förutsägbar och slutet är ganska väntat.

Plågsam kärlek

Delias mamma, Amalia, drunknar på hennes födelsedag och det gör att hon måste återvända till barndomskvarteren i Neapel för att ordna med begravningen. Delias tankar är dock upptagna med frågan om vad det egentligen var som hände mamman och vad ville hon ha sagt med de märkliga telefonsamtalen kvällen innan hon dog. Delia försöker rekonstruera mammans sista tid och upptäcker att de är mer lika än hon trodde.

Plågsam kärlek är den italienska författaren Elena Ferrantes debutroman och utgör tillsammans med Dagar av ensamhet och Skuggan av en dotter en löst sammanhållen trilogi om kärlekens baksida. Jag tycker att det här är den av Ferrantes böcker om jag tyckt minst bra om. Det är ingen dålig bok, men det kändes inte som att den hade samma flyt som de andra böckerna som jag har läst. En anledning kan mycket väl vara att det här är Ferrantes debutroman och att hon har utvecklats som författare sedan dess. Plus att jag förväntar mig att allt hon skrivit är mästerverk, vilket gör att mina förväntningar kan vara orimligt höga.

Olikhetsutmaningen: feg och modig

Den här veckan handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om ordparet feg och modig.

Det finns flera karaktärer som tror sig vara fega, men som egentligen är ganska modiga, som Nasse i Nalle Puh som säger ”det är svårt att vara modig när du bara är ett mycket litet djur”, men som ändå följer med Nalle Puh på diverse äventyr. Jag tänker även på Lille Skutt i Bamse som alltid följer med Bamse och Skalman på äventyr, trots att han ganska ofta svimmar av rädsla.

En karaktär som lockar fram det modiga i andra är Jonathan i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, bland annat får han sin lillebror Skorpan att inse att han inte är så feg som han tror. En sak som Jonathan säger i boken och som jag försöker leva efter är ”ibland måste man göra saker man inte vågar, annars är man ingen människa utan bara en liten lort”. Det är ett motto som fungerar även i mer vardagliga situationer än när man ska besegra Tengil och Katla.

Ett par som var modiga på ett lågmält och vardagligt sätt är Otto och Anna Quangel i Hans Falladas klassiker Ensam i Berlin. Under andra världskriget protesterade de mot nazismen genom att sprida handtextade brevkort med regimkritiska meddelanden trots att de visste att de skulle dömas till döden om de blev påkomna. Historien är inspirerad av det verkliga paret Otto och Elise Hampel öde.

Helgfrågan v. 12

Det har äntligen blivit torsdag och det betyder att det har blivit dags för helgfråganhos Mias bokhörna.

Vilken är din bästa deckare?

En deckare som jag läste och blev väldigt förtjust i förra året var Kolibri av den finska författaren Kati Hiekkapelto. Nu ser jag fram emot att läsa hennes andra bok, De försvarslösa, som kommer på svenska nu i vår.

Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra?

Det är mest på sommaren som jag brukar göra kalla rätter och helst vill jag kunna äta dem på balkongen. Det blir mest att jag gör sallader. Annars så gillar jag även sushi, men det gör jag inte själv.

Veckoutmaning: Fångad, fängslad och fjättrad

Den här veckans tema hos Kulturkollo är ”Fångad, fängslad och fjättrad” och veckans utmaning lyder:

Veckans utmaning går ut på att lista tre böcker, filmer, TV-serier, teater eller konst som berättar om att vara fångad, fängslad och fjättrad.

Jag har nyligen läst två böcker av Roxane Gay, som båda passar in på veckans tema. I vilt tillstånd handlar om en kvinna som tillsammans med sin man och son åkt för att hälsa på sina föräldrar som flyttat tillbaka till sitt hemland Haiti och som på väg till stranden blir kidnappad av ett gäng okända män. I tretton dagar hölls hon fångad innan familjen betalade hennes lösensumma. Hunger handlar om en annan sorts fångenskap, nämligen den där man är fången i sin egen kropp och där vardagliga saker blir svåra att genomföra.

En av mina favoritfilmer är Nyckeln till frihet, om bankmannen Andy Dufrense som blir oskyldigt dömd för mordet på sin fru och hennes älskare. Det tar honom 18 år att fly.

Coal Black Mornings

Jag har läst en del rockbiografier genom åren och de brukar som regel följa samma mall med en sammanfattning av barndomen (eller barndomarna om det handlar om ett band) och fortsätter sedan med karriären, gärna med en massa uppgifter om listplaceringar, framträdanden och andra ganska uppgifter som inte är så dramaturgiskt roliga. När Brett Anderson, sångare, låtskrivare och grundare i bandet Suede, bestämde sig för att skriva sin historia ville han inte skriva en vanlig biografi och boken slutar med att bandet skrivet på sitt första skivkontrakt. I förordet skriver Anderson att hans främsta syfte med boken är att förklara för sin son vem hans pappa är kommer ifrån och att han skrev boken utan att veta om den någonsin skulle komma att bli publicerad.

Anderson berättar om en uppväxt i Haywards Heath, en pendlarstad längs tåglinjen mellan London och Brighton, som präglades av familjens fattigdom och smått excentriska föräldrar i ett hus som saknade centralvärme. Mamman var en konstnär som var hemmafru och drygade ut hushållskassan genom att sy kläder. Pappan hade en rad olika jobb med dålig lön, var besatt av kompositören Franz Liszt och verkar ha varit en riktigt karaktär. Anderson skriver att han som barn inte reflekterade över att de var fattiga, att alla saker de hade antingen var hemmagjorda eller begagnade och att alla barn hjälpte till att plocka döda fåglar innan de hamnade i grytan. Anderson beskriver hur hans intresse för musiken väcktes och hur han började spela gitarr och skriva egna låtar och hur bandet Suede bildades. Ibland lämnar han berättelsen och plockar upp senare låtar som inspirerats av vissa händelser.

Coal Black Mornings är definitivt en annorlunda rockbiografi, både för att den inte alls handlar om framgångarna på 1990-talet och att den faktiskt är skriven av huvudpersonen själv, men det betyder inte att det är något negativt. Tvärtom så är det en av de absolut bästa biografierna som jag läst och det är uppenbart att Anderson är en skicklig skribent, både när det gäller låttexter och böcker. Dessutom så tycker jag att det är ganska tråkigt att läsa långa uppradningar av försäljningssiffror och listplaceringar. Skulle Anderson bestämma sig för att skriva en fortsättning om bandets framgångar så kommer jag definitivt att läsa även den.

Pantomine Horse, en av Suedes tidigaste låtar och även en av mina favoritlåtar

Och sen var hon borta

Hela Laurels liv slogs i spillror när hennes femtonåriga dotter Ellie spårlöst försvann för tio år sedan. Laurel har aldrig gett upp hoppet om att få veta vad det var som hände Ellie den där dagen. En dag när Laurel sitter på ett kafé träffar hon en karismatisk man hon handlöst förälskar sig i. När hon träffar mannens nioåriga dotter får hon en chock eftersom flickan är oroväckande lik Ellie.

Och sen var hon borta är den senaste boken från den brittiska författaren Lisa Jewell, som blev känd för att skriva chicklit, men som du börjar röra sig mot thrillergenren. Det är en historia som håller spänningen vid liv och där ledtrådarna långsamt nystar upp det som hände för tio sedan och hur det påverkat hela Laurels liv och relationen till hennes familj. Jag tycker att historien håller nästan hela vägen, men att det blir lite väl mycket på slutet.

Helgfrågan v. 11

Det har blivit torsdag igen och just den här torsdagskvällen är jag lite extra trött efter att ha haft två ganska intensiva planeringsdagar med jobbet. Det har i alla fall blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad ogillar du i böcker?

Det finns vissa saker i böcker som jag inte är särskilt förtjust i, som till exempel när det förekommer alldeles för många brutala mord som beskrivs detaljerat. Visserligen tycker jag ibland att den gränsen nås vid 2 mord. Jag ogillar även när böcker som är ganska trovärdiga på slutet spårar ur och blir något som mest påminner om en dålig actionfilm från Hollywood.

Tematrio - valfritt landskap

I den veckans något försenade tematrio hos Lyran handlar om landskap,

Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag gör det enkelt för mig och väljer min hembygd Jämtland

Elin Olofsson har skrivit fyra romaner som utspelar sig på den jämtländska landsbygden (Då tänker jag på Sigrid, Till flickorna i sjön, Gånglåt och Krokas). Olofsson inte bara skriver om den jämtländska landsbygden, hon kommer även från Offerdal (och som förövrigt ligger i samma del av Jämtland som jag kommer ifrån).

Anneli Jordahl är både född i Östersund och har skrivit romanen Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona om Mona som i slutet av 1950-talet kommer till Östersund från en liten ort i Dalarna för att ta tjänst som barnflicka hos en familj. I Monas huvud påminner Östersund om New York, en stor stad med konditorier, biografer, danspalats och stiliga militärer.

Även författaren Malin Nord kommer från Östersund och gav förra året ut romanen Barmark som handlar om en önskan att få barn och hur man skyddar barnen. Berättelsen utspelar sig både i nutid där Anja och hennes dotter Hanna tvingas lämna barndomshemmet vid älven och under andra världskriget där Anjas mamma Signe tvingades fly över fjället.

Veckans utmaning: Vilken kultur förknippar du med Paris?

Den här veckan handlar det om att möta våren i Paris hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,

Er uppgift är att berätta om kultur som ni förknippar med Paris. Det kan vara böcker, film, konst, musik eller kanske någon person som du tycker hör ihop med staden. Du får också gärna ge tips på saker att göra om man själv reser dit.

Paris är en stad som velat åka tillbaka till i många år nu, gärna på våren, men det verkar vara svårt att få till resan. Däremot så har jag läst desto fler böcker som utspelar sig i Paris.

I Underjordiska timmar av Delphine de Vigan korsas Mathildes och Thibaults vägar när de driver omkring på Paris gator.

Tillsammans är man tillsammans mindre ensam av Anna Gavalda handlar om några udda människor som på olika sätt hamnar i samma lägenhet i Paris.

En stor favorit bland deckare är Fred Vargas böckerna om den excentriske kommissarie Jean Baptiste Adamsberg som bland annat löser brott genom att vandra omkring på Paris gator.

En film som utspelar sig i Paris och som jag tycker är väldigt mysig är Midnatt i Paris där en nutida amerikansk författare spelad av Owen Wilson hamnar i 1920-talets Paris på nätterna och får hänga med alla de stora namnen som Ernest Hemingway, Gertrud Stein och F Scott Fitzgerald.

Hunger

I sin nya bok Hunger har den amerikanska författaren Roxane Gay skrivit en memoar över sin kropp och den har fått undertiteln Historien om (min) kropp. Gay skriver om sin kropp med ett stort mod och med en brutal ärlighet. Det är historien om en kropp som är väldigt stor, som tar plats när omgivningen tycker att den inte borde ta plats. Gay berättar om övergreppet som gjorde att hon bestämde sig för att bygga en skyddsmur av fett för göra sig oattraktiv. Det handlar också om känslan av att vara instängd i bur av fett som gör att vardagliga saker blir svåra att utföra. Utöver att berätta om sina egna erfarenheter diskuterar Gay även mer allmängiltiga ämnen som konsumtion, njutning, utseende och hälsa. Frågan är om det går att tycka om en kropp som omvärlden föraktar.

Hunger är en väldigt stark bok som väcker många känslor och tankar om hur vi ser på överviktiga. Även om jag är långt ifrån lika överviktig som Gay finns det ändå saker i boken som jag känner igen mig i. Det här är definitivt en bok som jag kommer att återvända till.

I vilt tillstånd

Mireille Jameson lever ett bra liv med allt hon kan önska sig, hon bor i Miami med man och barn och jobbar som jurist. Under ett besök hos hennes förmögna föräldrar som har återvänt till Port-au-Prince i sitt hemland Haiti kommer allt att förändras. När Mireille är på väg till stranden för att bada tillsammans med mannen Michael och sonen Christophe blir hon kidnappad av ett gäng beväpnade män som kräver en miljon dollar i lösensumma. I tretton dagar hålls hon i fångenskap medan fadern vägrar att betala och maken gör allt han kan för få henne fri.

I vilt tillstånd är den amerikanska författaren Roxane Gays debutroman, tidigare har hennes essäsamling Bad Feminist getts ut på svenska. Det är en stark berättelse om en kvinnas kamp för överlevnad, både under fångenskapen och i försöket att läka efteråt. Det är också en berättelse om kön, klass, etnicitet och kärlek. 

Mördarens mamma

En kvinna lever ett stillsamt och ensamt liv tillsammans med sin son, som hon försöker göra redo för livet. En dag slås hela hennes liv i spillror när två män knackar på hennes dörr och berättar att hennes son har dödat en ung man. Hon fortsätter att älska sin son och besöker honom på anstalten. På anstalten finns även en annan mamma som är där för att besöka sin son och de två mödrarna börjar trevande att söka kontakt med varandra.

Mördarens mamma av Ida Linde är en psykologisk berättelse om en mammas ovillkorliga kärlek till sitt barn, även om han har dödat en annan människa. Det handlar också om att bli en människa som inte får någon sympati från omgivningen. Det är en stark berättelse om kärlek, både till ett barn och till den oväntade som dyker upp.

Veckoutmaning: Vi skapar en chicklit-kanon!

Den här veckan handlar det om chicklit hos Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om att skapa en chicklit-kanon.

Vilka chicklit-titlar bör man ha läst? Ge förslag på en eller ett par titlar som borde finnas med på en sådan här lista.

Jag har perioder läst ganska mycket chicklit, en del har varit bra och andra har varit mindre bra.

Marian Keyes är drottningen av chicklit och jag har läst alla hennes böcker utom de allra senaste. Keyes har en förmåga att väva in allvarliga ämnen i vad som verkar vara lättsamma berättelser.

Helen Fieldings första bok om Bridget Jones, Bridget Jones dagbok, är en klassiker bland chicklitten och även om man kan störa sig på Bridgets besatthet av sin vikt. Jag gillar även den andra boken, På spaning med Bridget Jones, som är väldigt rolig (och som man inte ska blanda ihop med den andra filmen).

Lucy Dillon är en författare som jag har upptäckt på senare år och som skriver mysiga böcker som utspelar sig den fiktiva staden Longhampton och där det alltid finns minst en hund med en central roll i berättelsen. Min favoritbok av Dillon är Hundra omistliga ting.

Lisa Jewell är också en författare som läst väldigt mycket av, även om jag inte tyckt att alla böcker varit lika bra. Jag gillade hennes tidiga böcker som Ralphs party, Typ trettio och Stjärna för en natt, men även senare böcker som Fågelburen och Den tredje hustrun.

Tematrio - Sorg

Den veckan handlar det om sorg i Lyrans tematrio;

Idag är det två år sedan min mamma dog och trots att jag verkligen försökt kan jag inte komma på något annat tema än sorg.  Sorgen förändras, tack och lov, över tid, men den finns ändå alltid där. Berätta om tre texter som gestaltar sorg!

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter handlar om sorgen efter en mamma och en maka där Kråkan flyttar in hos familjen och blir deras terapeut.

Mördarens mamma av Ida Linde handlar om sorgen som uppstår hos en kvinna när hon får reda på att hennes son har dödat en annan människa. Vem har sympati med en mördares mamma?

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò handlar om en kvinnas sorg över att inte kunna föda ett barn och därmed bli en riktig kvinna och hustru i släktens ögon.

En ny tid

I januari 1904 börjat Lilly Høy skriva i sin dagbok när hon är på väg att börja sin första lärartjänst i det lilla samhället Thyregod på Jylland. Hon hinner inte skriva så många noteringar i dagboken innan hon lägger bort den för att inte plocka upp den igen förrän många år senare när hennes make ligger för döden. Efter att i många år varit en hustru som följt sin man läkaren genom livet står hon nu som änka inför en ny tid där hon får en chans att upptäcka sig själv igen.

En ny tid är en fin berättelse om hur det är att ställas inför ett nytt skede i livet och om att hitta tillbaka till den man en gång var. Det handlar även om att leva på en liten ort där alla har koll på varandra.

Min vän Dahmer

Derf Backderf växte upp i en liten stad i Ohio, USA och i samma årskull på high school som honom gick även en udda kille, Jeff Dahmer, som senare skulle visa sig vara en av de värsta seriemördarna sedan Jack the Ripper. Backderf berättar historien om Dahmers uppväxt genom sina egna minnen, kompisarnas minnen och de intervjuer och förhör med FBI som Dahmer gjorde efter att han gripits. Det porträtt som träder fram är ett av en udda kille som är väldigt ensam och där ingen vuxen i hans närhet verkar ha sett hur han mådde. I skolan var han i princip osynligt och hade inga nära vänner och hemma var hans föräldrar mest upptagna med att bråka och senare med en svår skilsmässa. Ingen verkar ha märkt att den unge Dahmer ägnade sig åt att samla på döda djur som han dissekerade och att han söp hårt för att bedöva sig. Backderf och hans vänner umgicks en del med Dahmer och hade honom som en slags maskot under de sista åren av high school.

Min vän Dahmer har ett intressant perspektiv på hur en ung, blyg kille utvecklas till en sinnessjuk, sadistisk mördare eftersom det till stor del berättas utifrån någon som kände honom då. Det är lätt att känna sympati för den unge Dahmer som är blyg, går nästan osynlig genom tillvaron och sviks av alla vuxna i sin närhet, de som borde ha sett att något inte stod rätt till med honom. Det ursäktar inte på något vis att han mördade och styckade 17 personer.

Inlandet

En ung kvinna från Stockholm bestämmer sig för att flytta till pojkvännen som bor i ett litet samhälle i Norrlands inland. Även fast deras relation är över innan hon hinner dit väljer hon att stanna där och skaffar sig ett jobb på ortens mataffär. Sakta börjar hon hitta sin plats, hon festar på Hotellet på lördagar och kör bil på isen.

Inlandet är en väldigt stark debutroman av Elin Willows och som plötsligt fanns överallt i mitt flöde på Instagram. Jag har alltid varit svag för böcker som utspelar sig i Norrlands inland, eftersom det är en miljö som jag känner mig hemma i (även om jag bor i en sydligare del av Norrland). Jag tycker att Willows har fångat känslan av att bo på en mindre ort där alla känner alla, eller i alla fall vet vem alla är. En annan sak som jag verkligen känner igen är känslan av sommarens eviga ljus och vinterns eviga mörker.

Helgfrågan v. 9

Det är torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vilken bok som blir film 2018 ser du framemot?

Jag har ingen jättebra koll på vilka filmer som kommer under 2018 och ännu sämre koll på vilka filmer som kommer och som bygger på böcker. En film, som visserligen inte bygger på en bok så vitt jag vet, men som jag tycker ser väldigt intressant ut är Ocean´s 8 med bland andra Sandra Bullock, Cate Blanchett, Mindy Kaling, Helena Bonham Carter och Anne Hathaway i rollistan.

 Jag ser även fram emot Avengers: Infinity war, en film som i alla fall till viss del bygger på serietidningar.

Bonusfråga:

Hur ser ditt skrivbord ut, eller där du sitter och bloggar?

Även om jag med jämna mellanrum brukar komma på att det är ganska praktiskt att sitta vid ett bord och skriva på datorn brukar det ändå bli så att jag för det mesta sitter med datorn i knä i soffan och skriver samtidigt som jag tittar på tv. Jag har i alla fall en platta som datorn står på så att den inte är direkt i knät.

Olikhetsutmaningen: kyla och värme

Den här gången handlar olikhetsutmaningen hos enligt O om det just nu aktuella ordparet kyla och värme.

Jag läste nyligen Elin Willows fina debutroman Inlandet, som utspelar sig på en icke namngiven ort i Norrlands inland. En sak som jag tycker att Willows fångade bra var beskrivningen av kyla, där man helt enkelt klär på sig lite extra när det är -25 grader och så är det inte mycket mer med det. Personligen tycker jag mest att det är lite opraktiskt när temperaturen ligger runt 20-25 minusgrader så pass länge som det gjort nu eftersom tar lite längre tid att klä på sig.

I februari läste jag även Roland Butis Torkans år som utspelar sig under den extremt varma sommaren 1976, då både människor, djur och växter förtvinade i värmen.