Under vintern så har jag läst novellsamlingen Brasilien berättar: Ljud av steg i en
bokcirkel på Facebook som organiserades av Anna på …och dagarna går. Vi har
läst tre noveller i veckan och diskuterat dem i olika trådar där vi tagit del
av varandras tankar kring novellerna. En del av novellerna har varit märkliga,
andra har berört, några har mest varit konstiga, de flesta har varit bra och en
var till och med ganska äcklig.
Även om det varit trevligt att möta nya författare från ett
lite ovanligare litteraturland (i alla fall för mig), så börjar jag inse att
det här med noveller kanske inte riktigt är något för mig då novellerna inte
stannar kvar i mitt minne. Det har hänt mer än en gång att jag glömt vad
novellen som jag nyss läst handlade om så fort jag vänt blad.
Jag var i Brasilien med Rosa Bussarna för ett antal år
sedan, men den gången var det inte litteraturen som stod i fokus, utan mer
turistiga aktiviteter i Rio de Janeiro som badande på stranden Copacabana, Sockertoppen
och besök vid Kristusstatyn innan vi styrde söderut mot badorten Paraty, Iguaçufallen och sedan söderut genom Argentina (och upp genom Chile till Santiago).
