Utan att ha planerat det så har det blivit så att jag läst
fler klassiker än vanligt och den här gången har turen kommit till Jane Austens
Emma från 1815. Emma är den fjärde av Jane Austens böcker som jag läser och det
är på tredje försöket som jag tar mig igenom den genom att lyssna på den som
ljudbok på jobbet. Då jag inte har haft några problem med de tre tidigare Jane
Austen-böckerna (Förnuft och känsla, Stolthet och fördom och Övertalning) så
vet jag inte varför jag har haft så svårt att ta mig igenom Emma. En anledning
skulle kunna vara att jag tycker att det, i alla fall till en början, är en
tråkig och långrandig bok där vissa karaktärer tillåts hålla väldigt långa
utläggningar för att visa att de är tråkiga.
Jag tänker inte gå in så mycket på handlingen som i korthet
går ut på att den bortskämda Emma Woodhouse, som bor med sin gnällige pappa,
gillar att smida äktenskapsplaner för sin bekantskapskrets. Allt går inte som
planerat och det uppstår en del pinsamma situationer, med i slutändan blir alla
inblandade lyckligt gifta. Jag har även en känsla av att Jane Austen i Emma har
tagit ut en del av sin frustration över hur sällskapslivet i en begränsad krets
i en liten ort på landsbygden. Ju längre jag lyssnar på boken desto bättre
tycker jag att den blir och det framgår allt tydligare att flera av karaktärerna
har fler bottnar än vad som det först verkar. Även om kvinnorna i Jane Austen
lever ett liv som på många sätt skiljer sig från hur vi lever idag (även om vi
fortfarande ägnar oss åt skvaller) så känns böckerna fräscha med en del starka
kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar