Egentligen hade jag velat läsa något lättsamt efter Anna
Karenina, men så blev det inte. Istället blev det Carin Bergströms bok
Självständig prinsessa Sophia Albertina 1753-1829 som lade sig överst i att
läsa-högen. Sophia Albertina var syster till kungarna Gustaf III och Karl XIII
och hann under sina 75 år uppleva en hel del. Trots att en syster till en
regerande kung borde ha stått högt i kurs på den furstliga äktenskapsmarknaden
så förblev Sophia Albertina ogift, bland annat efter att hennes mamma drottning
Lovisa Ulrika nobbat vissa friare (det ska även ha varit hon som startade
ryktet om att det var stallmästaren Munck som var far till Gustaf IIIs son
Gustaf IV Adolf). Sophia Albertina var som titeln visar en självständig
prinsessa som både visste att roa sig i hovlivet och som även hade diplomatiska
talanger, hon hade till exempel sitt eget furstendöme, klosterstiftet Quedlingburg,
som hon regerade över tills det svaldes av Napoleons expanderade rike. Dessutom
hann Sophia Albertina vara med om kröningen av inte mindre än fyra svenska
kungar, brodern Gustaf III (som mördades 1792), brorsonen Gustaf IV Adolf (som
avsattes 1809), brodern Karl XIII och Karl XIV Johan från den nya dynastin
Bernadotte.
När jag av en slump hittade Carin Bergströms bok om Sophia
Albertina i bokaffären och läste baksidestexten så tyckte jag att det verkade
vara en intressant bok om en intressant person som jag inte visste så mycket
om. Min vana trogen så köpte jag inte boken, utan väntade tills jag kunde låna
den på biblioteket. Dessvärre så finns det vissa problem med boken, jag tycker
till exempel att språket är lite tråkigt och stolpigt och personerna känns
väldigt platta trots att en del av skulle kunna göras mer levande. En sak som
stör mig är att det finns ganska många citat i boken som är på tyska och
franska och som inte översätts eller förklaras. Det känns oförskämt mot läsarna
att exkludera dem från delar av texten på det här sättet. Även om jag kan tyska
så förstår jag inte den 1700-talstyskan som citeras. Annars så tycker jag att
det är bra att det skrivs böcker där kvinnor lyfts fram ur historien och
kungligheter är praktiska på så vis att de lämnat avtryck i arkiven på ett sätt
som vanliga människor inte kunde göra. Dessutom så hade de en ställning i
samhället som gjorde att de kunde agera friare än kvinnor i de lägre
samhällsklasserna (även om många satt fast i kärlekslösa resonemangsäktenskap).
Jag har svårt att tänka mig att det inte var så många andra än Sophia Albertina
som kunde skälla ut kungen Gustaf III på det sätt hon ska ha gjort (och som i
egenskap av syster inte riskerade några särskilda konsekvenser).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar