Helgfrågan v. 35

Äntligen börjar veckan gå mot sitt slut och helgen är nu bara en arbetsdag bort. Det innebär att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Hur går det med läsningen/bloggandet?

Det går helt ok med både läsningen och bloggandet, trots att jag jobbar och bitvis är trött på kvällarna. Bloggandet syns inte så mycket just nu eftersom jag har kommit in i period med många recensionsex och måste vänta in recensionsdagarna.

Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen?

Jag har inga konkreta planer för helgen. Jag har lite funderingar på att se Sofia Coppolas nya film De bedragna, men det återstår att se om jag tar mig iväg. 

Veckoutmaning om kulturella covers och återbruk

Den här veckan handlar det om kulturellt återbruk hos Kulturkollo och veckans utmaning består av två frågor,

Berätta om en låt, en bok, en film, en tv-serie och/eller en teateruppsättning som är en ny version av något gammalt. Är originalet alltid bäst, eller finns det exempel på lyckade covers?

Det finns helt klart de fall där jag tycker att en cover är lika bra eller till och med bättre än originalet. Oftast brukar det handla om låtar, där en ny tolkning kan ge en annan tyngd och innebörd till låten.

Det finns också en covers av låtar som blivit betydligt mer kända än originalet, som t ex I will always love you, som de flesta förknippar med Whitney Houston och inte Dolly Parton (som både skrev och sjöng in den). Eftersom de de flesta känner till Whitney Houstons version valde jag originalet här.

Sedan finns det andra låtar som Working class hero, en låt som jag vetat varit en cover, men där jag relativt nyligen fick veta är gjord av John Lennon. Jag förknippar den mest med Manic Street Preachers, men har även hört versioner med Jerry Williams och Green Day.

En annan favoritcover är Lalehs version av E-types Here I go again från Så mycket bättre, det är en version som lyfter fram en helt annan sida av både låten och dess kompositör.

Vilken del har återbruk i ditt liv? Brukar du köpa mycket på second hand? Vilka gamla saker föredrar du framför nyproducerade?

Jag försöker återbruka en del genom att använda arvegods och att handla en del begagnade saker, framförallt har det blivit på Tradera. Nu senast en figur av Lisa Larson och ett par solglasögon från Chanel (som jag knappt använt än pga brist på soliga dagar). Genom åren har jag köpt en hel del porslin och glas begagnat, en del har jag kvar och annat har jag lämnat vidare igen. 

Nya Norrland

I sin nya serieroman Nya Norrland berättar serietecknaren Mats Jonsson om klyftan mellan stad och landsbygd som växer sig allt större. Jonsson utgår från Bollstabruk, som när han växte upp var en sågverksort med 3600 invånare, full sysselsättning och ett rikt affärsliv. Fyrtio år senare går Mats Jonsson omkring i en helt förvandlad ort där husen är förfallna, affärerna har stängt och hälften av invånarna har flyttat. Detta trots att sågverket är ett av de största i Europa och omsätter en miljard om året. Nu för tiden bor Mats i Stockholm med fru och barn i en dyr bostadsrätt som möjliggjorts genom en lyckad bostadskarriär på Stockholms allt dyrare bostadsmarknad. Han berättar både om tillvaron på det trendkänsliga Telefonplan och är på jakt efter en strimma hopp för Bollstabruk genom att prata med nationalekonomer, gamla klasskamrater, ortens eldsjälar, politiker, ungdomar och de nyanlända som kommit de senaste åren. Även om jag aldrig flyttade till Stockholm (som jag i likhet med många andra uppvuxna i Norrland drömde om som ung) känner jag igen mig i hur Norrland förändrats genom åren när allt fler samhällsfunktioner försvinner från de mindre orterna. Det här den första bok som jag läser av Mats Jonsson och jag är sugen på att läsa hans tidigare böcker så småningom. Det här är en viktig bok som berättar om vår samtid som jag hoppas att många läser och tar till sig.  

Galago och Ordfront skickade boken

Tematrio - Ljus

Förra veckan handlade det om mörker i Lyrans tematrio, så för att väga upp det handlar tematrion den här gången om ljus.

Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning…

Att hela de levande av Maylis de Kerangal kan verka som en dyster bok då den handlar om organdonation och en ung kille som dör, men det finns också mycket ljus när man får följa organen till de som väntar på en donation och som kommer att få ett bättre liv.

En av mina favoritpoeter är Harry Martinson och i hans diktsamling Cikada finns den vackra dikten Juninatten, om de ljusa nätterna i juni

Nu går solen knappast ner,

bländar bara av sitt sken.

Skymningsbård blir gryningstimme

varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de har mörknat

spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,

liknar mest en daggig dag.

Slöjlikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort mot ljusa hav.

Allt blev klart igen.

Aporna flätade in

den stigande månen

i en gles korg av lianer.

Den flydde där ur

med tappade glöder

på den vrålande carayan och på mohraträdens grenar.

Så skapades eldflugorna.

Där det handlar om ljus är det svårt att inte tänka på Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och den klassiska repliken,

- Jag ser ljuset! Jonathan, jag ser ljuset!

Viskaren

Ragna Riegel är en kvinna som inte tar någon plats, hon är liten och tunn och efter en misslyckad operation som skadade hennes stämband kan hon bara viska. Efter föräldrarnas död bor Ragna ensam i sitt föräldrahem, sonen flyttade till Berlin för många år sedan och de hörs bara genom enstaka jul- och födelsedagskort. Hon jobbar på Europris, en lågprisaffär där vanliga människor handlar vanliga saker. Ragnas liv följer sina fasta rutiner, hon sitter på samma säte på bussen varje dag och handlar på samma närköp och det är så hon vill ha det. Tills den dag hon hittar ett hotbrev i brevlådan, ett brev som förvandlade de vanliga rutinerna till skräck och förvirring. Det är anledningen till att hon nu sitter anhållen för ett allvarligt brott.

Viskaren är den senaste av den norske deckarförfattaren Karin Fossums böcker om den sympatiske kommissarien Konrad Sejer. Den här boken har ett annorlunda upplägg än de flesta andra deckare, där det sker ett mord och sedan får man jakten på mördaren. Den hår gången vet vi från början att Ragna sitter anhåller för ett fruktansvärt brott och genom hennes berättelse i förhören med Konrad Sejer får vi allteftersom veta vad det är som har hänt. I vanlig ordning när det gäller Fossums böcker är det en skickligt uppbyggd historia som känns som att den skulle kunna hända i verkligheten.

Helgfrågan v. 34

Det har blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna

Vilken är din bästa bok tv-serie?

Jag tycker att de bästa tv-serierna som bygger på böcker är de som görs som miniserier och jag hör till de som tyckte att BBCs filmatisering av Lev Tolstojs Krig och fred, som visades i början av året, var helt fantastisk. Annars gillar jag Morden i Midsomer som ursprungligen faktiskt bygger på böcker av Caroline Graham, som skrivit sju böcker om kommissarie Barnaby (jämfört med 114 tv-avsnitt)

Vilken är din bästa bok film?

Ofta tycker jag att försvinner för mycket från boken när den görs till en långfilm och alltid är bättre. Det finns dock några filmatiseringar som blivit riktigt lyckade, som t ex En man som heter Ove. En annan film som jag gillar är filmatiseringen av Jane Austens Förnuft och känsla från 1995, där Emma Thompson skrev manuset och Ang Lee regisserade.

Mina drömmars stad

Det är år 1860 när den femtonårige Henning Nilsson kommer vandrande in till Stockholm för att söka sig en ny och förhoppningsvis bättre tillvaro. Det är en hård tillvaro som väntar Henning i den nya staden där det både råder brist på arbete och bostäder. På sitt första arbete som snickare på Liljeholmens ljusfabrik lär han känna Tummen, en politiskt intresserad arbetare som väntar på att det ska bli en revolution där arbetarna tar makten. Tillsammans tar de båda vännerna sig fram genom arbeten som sumprunkare och hamnsjåare. Som bostad hyr Henning en madrass hos kolbäraren Storsäcken, där även Storsäckens dotter Annika bor, hon som drömmer om att träffa en man som kan ge henne en bättre tillvaro i livet. Så småningom träffar Henning sin stora kärlek Lotten och de bildar en familj, vars ättlingar vi kommer att följa i de kommande böckerna.

Det här är andra gången som jag läser Per Anders Fogelströms klassiker Mina drömmars stad och har i ärlighetens namn lite svårt att se storheten i berättelsen. Det är dock inte den här bokens fel att jag redan är retar mig på hur Henning och Lottens dotter Emelie och hur präktig hon kommer att bli i de senare böckerna. Även om det är en bra och bitvis gripande skildring av hur livet kunde se ut för Stockholms fattiga för drygt 100 år sedan, så är det något som gör att jag inte riktigt kommer in i berättelsen. En sak som jag stör mig på är bokens huvudkaraktärer Henning och Lotten som i mina ögon är så perfekta och goda att de blir provocerande tråkiga. Fogelström beskriver dem som att de är de enda som inte dricker och som har det ordentligt rent hemma. Sist läste jag även de övriga delarna (Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen), men den här gången nöjer jag mig med den första boken eftersom den diskuteras hos Kulturkollo på Facebook med anledning av att det i dagarna är 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes. Jag kommer nog inte heller att läsa boken någon fler gång.

Veckans utmaning: Sakta vi gå genom stan

Den här veckan drar Kulturkollo igång med sina temaveckor efter sommar uppehållet och eftersom det idag är 100 år sedan författaren Per Anders Fogelström föddes och vi ska diskutera Mina drömmars stad på Facebook, så handlar den här veckan om Stockholm i veckans utmaning.

Ge oss ditt bästa Stockholmstips!

Jag är inte så väldigt bevandrad i Stockholm eftersom jag mest åker dit på korta besök då det är någon konsert eller liknande som jag vill gå på och brukar då passa på att besöka något museum eller utställning när jag ändå är där. Mitt bästa tips är nog Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården, ett vackert hus med en fantastisk trädgård som även är ett konstmuseum (och som har ett bra café).

Vilken är den bästa Stockholmsskildringen?

Eftersom jag som sagt inte är så hemmastadd i Stockholm så tycker jag att det kan vara svårt att veta vilka det är som har skildrat staden bäst. Det känns som att Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström ger hyfsat realistisk skildring av hur livet kunde se ut för fattiga arbetare under den senare delen av 1800-talet.

Efter sommar-enkät

Eftersom sommaren nu är (typ) över och eftersom jag gillar enkäter så hänger jag på efter sommaren-enkäten som jag hittade hos Sofies bokblogg.

Hur blev din lässommar?

Oväntat bra faktiskt eftersom jag jobbar heltid hela sommaren. Tyvärr har det inte blivit så många långa lässtunder på balkongen som jag önskat eftersom vädret inte visat sig från sin bästa och varmaste sida.

Läste du det du hade tänkt? Mer eller mindre?

Jag har nog läst mer än jag trott, fast kanske inte riktigt de böckerna som jag trodde.

Vilken var den bästa boken du läste?

Helt klart Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Någon bok som blev en besvikelse?

Nej, jag hade turen att inte råka ut för någon större besvikelse

Någon bok du inte hann läsa, som du tänker ta tag i snart?

Ja, flera stycken. Typ hela högen med olästa böcker om jag ska vara ärlig.

Har du införskaffat några böcker inför hösten?

Ja, jag har köpt några pocketböcker som jag tänker läsa på min i inplanerade resa september, bland annat Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

Vad ser du fram emot i bokväg i höst?

Jag ser främst fram emot Elin Olofssons nya roman Krokas och John Ajvide Lindqvists X – den sista platsen, som är den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.

Något annat du ser fram emot i höst?

Ja, att även jag får vara ledig lite grann då jag åker till Mallorca en vecka i september och att jag börjar på ett nytt jobb (tillsvidare tjänst så att även jag får vara ledig nästa sommar).

Tematrio - Mörker

Nu när hösten börjar närma sig (även om det rent vädermässigt känts som höst sedan slutet på juni) och skolorna drar igång så är Lyrans tematrio tillbaka efter sommaruppehållet och veckan tema är mörker;

Kanske känns det lite onödigt dystert att börja terminens tematrio med ett tema som mörker. Men det var det temat som kom för mig. Och det kan ju tolkas som mysigt mörker om man vill. Berätta alltså om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form.

Den första boken som jag kom att tänka på var Ett eget liv av Hanya Yanagihara, där huvudkaraktären Jude levt ett liv med väldigt mycket mörker och smärta.

I novellsamlingen Berättelser om natten av Peter Høeg utspelar sig alla nio berättelserna natten den 19 mars 1929 och alla handlar om kärleken och dess villkor på olika platser i världen.

Medan mörkret faller av Anna Lihammer utspelar sig 1934 när mörkret börjat falla över Europa när Hitler tagit makten i Tyskland och det är den första boken om den egensinnige polisen Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson.

Uppdaterade bokhyllor

Som den bokälskare som jag är verkar det som att min boksamling har en tendens att växa hela tiden trots att jag inte tycker att jag köper särskilt många böcker och får inte så många recensionsex. Även om jag försöker hålla inflödet av böcker nere så blir det nu och då väldigt trångt i bokhyllorna. Jag har känt ganska länge att jag skulle behöva en till bokhylla, men har inte vetat vart den skulle få plats. När jag genom en mindre ommöblering lyckades hitta en plats för en till Billy-hylla passade jag på att köpa en när jag var på IKEA förra helgen. Min tanke om att det vore smidigt att montera hyllan i rummet där den ska stå fungerade tills jag insåg det mindre praktiska att montera en 2 meter hög hylla i ett rum som är cirka 2,5 meter brett när baksidan ska skjutas in i en skåra.

Med lite lirkande fick jag både baksidan och själva hyllan på plats.

När den nya bokhyllan var på plats började jag arbetet med att omorganisera alla böcker och jag kan svära på att böckerna tillfälligt förökar sig när de ska flyttas.

Resultatet blev bra och än så länge är det hyfsat luftigt i hyllorna

Framtiden får utvisa hur praktiskt det är att ha en hylla alldeles innanför balkongdörren.

En liten bokhylla passar bra för att samla de olästa böckerna (eller i alla fall de flesta av dem) på ett ställe.

Eftersom jag bor i en tvåa så finns det ett begränsat utrymme och nästa gång jag behöver fler bokhyllor behöver jag flytta till en större lägenhet. Alternativt bli hårdare på att rensa ut böcker.

Miraklet

Anna är elva år gammal och lever i en djupt religiös familj på den irländska landsbygden i mitten av 1800-talet. För fyra månader sedan slutade Anna helt att äta och verkar mirakulöst nog må bra. Hennes familj tror att Anna är utvald av gud och att hon kan bli Irlands första helgon på mer än 500 år. Fallet väcker en stor uppmärksamhet i hela landet och folk från hela världen kommer för att träffa den märkliga flickan. För att säkerställa att Anna verkligen inte äter i smyg anställs två sjuksköterskor som turas om att vakta henne dygnet runt. En av sjuksköterskorna är engelska Lib, som kommer med övertygelsen om att avslöja bluffen. Men det verkar som att Anna verkligen inte äter någonting och lever endast på några skedar vatten om dagen. De två utvecklar en slags vänskap under alla timmar de tillbringar tillsammans och när Anna börjar få en rad diffusa och skrämmande symptom blir Lib allt mer orolig.

Miraklet av Emma Donoghue är en bok som jag inte hade hört talas om förrän den landade på mitt hallgolv, men den väckte snart ett intresse hos mig, både genom det vackra omslaget och genom baksidestexten. På ytan kan det verka som att det handlar om en sjuksköterska som blir satt att vakta en elvaårig flicka som verkar klara sig utan mat. Men det finns så mycket mer i berättelsen, som en önskan om ett mirakel som kan ge Irland ett nytt helgon, familjelojalitet, religiös övertygelse, skuggorna som den stora svälten som orsakades av potatispesten och en stark önskan om att rädda ett liv. Det är fantastisk berättelse som verkligen tog tag i mig och som väckte en massa känslor.

Louise Bäckelin Förlag skickade boken

Helgfrågan v.33

Det är äntligen torsdag och det betyder att det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Vad tycker du om ljudböcker?

Jag har provat att lyssna på ljudböcker och hade en period då jag lyssnade på ganska många, men det höll inte i sig så länge. Det passar helt enkelt inte mig att lyssna på böcker, bland annat för att jag har en tendens att tappa koncentrationen och tappar bort mig i handlingen. En gång hamnade skivorna i fel ordning när jag förde över dem till mobilen och märkte det inte förrän efter ett par timmars ytterligare lyssnande. Förutom att jag tappar bort mig, så tyckte jag att det var svårt att hitta kombinationen av en bra bok med en bra uppläsare. Jag håller mig till att läsa böckerna i framtiden.

Bonusfråga: Vad jobbar du med?

Just nu har jag en visstidsanställning som handläggare på en statlig myndighet, men den 1 oktober börjar jag en tillsvidareanställning som handläggare på en annan statlig myndighet. 

Lisa Larson

Jag har en förkärlek för den legendariska formgivaren Lisa Larson figurer och de senaste åren har några stycken flyttat in här hos mig. När jag nyligen kollade runt på internet om det fanns någon sammanställning av Lisa Larsons produktion upptäckte jag att det går att beställa tidningen Scandinavian Retros nummer om Larson från 2014. Nu har tidningen kommit och den innehåller 132 sidor med bara Lisa Larson, förutom att det är den (enligt egen uppgift) mest detaljerade och omfångsrika kartläggningen av hennes serieproduktion som gjorts så innehåller tidningen även intervjuer och reportage. Det är perfekt för mig som gillar hennes saker, men som inte känner att jag måste äga en massa figurer. Mina favoriter är människorna, särskilt barnen, medan jag inte alls är särskilt förtjust i en del av djuren. Larson har hunnit producera väldigt mycket sedan karriären inleddes på 1950-talet och hon är fortfarande aktiv.

Min samling är ganska liten och innehåller för tillfället fyra figurer, Nord och Nils från serien Världens barn, Skolpojken (det senaste tillskottet) och en tax som har en viss charm trots att den är ganska ful. Det kan mycket väl bli så att samlingen kommer att utökas framöver, men inte med så många figurer.

Jag har så klart även det klassiska luciatåget Advent (här på bild i tidningen eftersom mina figurer just nu befinner i en kartong med julsaker i källarförrådet). De här figurerna fick jag av mormor och morfar under uppväxten, först hade jag och syrran två figurer var och sedan fick vi de resterande figurerna så vi skulle ha varsitt komplett luciatåg. Min favorit är tomten, som jag fick min första jul (som även råkar vara det första året som de fanns i produktion).

Vill man köpa ett eget exemplar kan man göra det här

Helgfrågan v. 32

Ännu en arbetsvecka närmar sig slutet och det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Vad ser ni framemot att göra i höst?

Jag har inte så jättemycket inplanerat i höst, men jag har i alla fall en resa bokad till Mallorca i mitten av september. Det ska bli väldigt skönt med en veckas sol, bad och läsning efter en sommar som mest bestått av jobb och höstliknande väder. Hösten stora händelse är annars att börjar på ett nytt jobb 1 oktober, vilket jag ser fram emot även om det alltid är lite nervöst att börja på ett helt nytt jobb.

Den svavelgula himlen

I 1960-talets Helsingfors växer en ung pojke upp och när han lär känna sonen Alex i den mäktiga och välbärgade familjen Rabell leder det till att han kommer att växa upp i deras skugga. Skillnaden mellan hans egna familjs enkla sommarstuga och familjen Rabells ståtliga gård är milsvid, men genom den nära vänskapen med sonen Alex kommer han nära familjen och får även ta del av deras hemligheter. Det är en vänskap som kommer att vara under flera decennier fram till våra mer oroliga tider. När han förälskar sig i Alex lillasyster Stella blir det inledning på en relation som skapar ett starkt band mellan dem och som gör att de genom åren cirklar runt varandra eftersom de har svårt att välja eller välja bort den varandra.

Den svavelgula himlen är den senaste boken från den finlandssvenske författaren Kjell Westö och den första sedan rosade och prisade romanen Hägring 38 från 2013, en bok som bland annat vann Nordiska rådets litteraturpris. Det här är en storslagen berättelse som sträcker sig över flera decennier och som handlar om vänskap, familjeband och kärlek samtidigt som världen omkring oss förändras. Det handlar även om klass, kön och hur det färgar våra minnen. Det hela berättas genom huvudpersonen vars namn vi aldrig får reda på, han drömmer om att bli en framgångsrik författare. Det är en väldigt bra och stark berättelse som tar tag i läsaren och som är svår att lägga ifrån sig. Jag har de senaste åren upptäckt Westö och är väldigt förtjust i hans sätt att berätta sina ganska komplicerade historien. En sak med Westös böcker som jag är lite extra förtjust i är att det dyker upp finlandssvenska ord, som t ex min favorit morgonnatten. Den här boken får även ett extra plus eftersom det dyker upp referenser till mitt favoritband Manic Street Preachers, vilket inte är så vanligt i litteraturen.

Anteckningar från Jerusalem

Anteckningar från Jerusalem är det fjärde seriealbumet av Guy Delisle som jag läser på kort tid, det är också det sista på ett tag eftersom jag nu läst alla hans titlar som biblioteket har. Den här gången ska Delisles fru Nadége jobba åt Läkare utan gränser i Gaza under ett år och han följer med för att ta hand om de två barnen. Familjen bor i en lägenhet i det annekterade Östra Jerusalem, ett område som är skitigt (bl a för att sophämtningen fungerar så där). Delisle tar ingen ställning i konflikten som pågår i Mellanöstern, men genom en rad olika anekdoter berättar han hur vardagen ser ut i ett land präglat av djupa religiösa konflikter (även olika grupper inom de olika religionerna bråkar med varandra). Han träffar rättslösa beduiner och palestinier som är inspärrade bakom Israels mur på Västbanken, hör berättas om palestinska självmordsattacker, om judisk bosättarterror och om hatisk religiös fanatism. Det är också en historia om att komma till ett väldigt komplicerat land och försöka få vardagen att fungera för hela familjen. 

Helgfrågan v. 31

Det är torsdag och helgen börjar äntligen närma sig, dessutom har det blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Finns det någon bok du sett på bloggar eller Instagram på sista tiden som du blivit nyfiken på?

Den senaste boken som jag blev extra nyfiken på när den plötsligt dök upp överallt på Instagram var Ett litet liv av Hanya Yanagihara och det var en bidragande faktor till att jag tog mig an tegelstenen och fick en helt fantastisk läsupplevelse.

Bonusfråga: Har du någon ägodel som du håller extra kärt?

Jag har några ägodelar som jag håller lite kärare andra, men jag är inte någon särskilt materialistisk person. Det är främst en del arvegods som kanske inte har något större ekonomiskt värde, men som är oersättliga för mig. Det är dels en del saker som min morfar gjort, men även ett par ekskåp som min farfars föräldrar fick av en släkting i bröllopsgåva på 1920-talet.

Utlottning

I sitt inlägg om veckans helgfråga lottar Mias bokhörna även ut två exemplar av boken Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén.

Tordyveln flyger i skymningen

Det är en sommar i slutet av 1970-talet och i den lilla byn Ringaryd i Småland leder en rad små omständigheter till att de tre ungdomarna David, Annika och Jonas dras in i en historia från 1700-talet och jakten på en försvunnen egyptisk staty som en lärjunge till Carl von Linné ska ha tagit med sig hem från sin resa. Vem är den gamla kvinnan som ringer för att spela schack över telefonen? Kan den märkliga blåa blomman verkligen kommunicera?

Det här är inte första gången som jag läser Maria Gripes klassiska ungdomsroman Tordyveln flyger i skymningen, jag har faktiskt ingen koll på vilken gång i ordningen som jag läser boken. Den här gången har läsningen varit annorlunda jämfört med tidigare då jag har läst den i realtid i en grupp på facebook eftersom boken börjar tisdagen 27 juni och i år inföll 27 juni på en tisdag. Eftersom jag den här gången bara läst lite i taget och sedan diskuterat det gör att jag fått stanna upp och tänka på handlingen på ett annat sätt. En sak som slagit mig är att det kommer fram väldigt mycket information i bokens början som inte plockas upp igen förrän på slutet (eller jag förstår det eftersom jag kommer ihåg hela berättelsen). En nackdel med att läsa boken i realtid är att det känts som att boken aldrig tar slut trots att den inte är särskilt tjock. Det är dock fortfarande en bok som fortfarande håller att läsa i vuxen ålder. 

Anteckningar från Burma

Anteckningar från Burma är det tredje seriealbumet som jag läser av den kanadensiska serietecknaren Guy Delisle. I de två tidigare böckerna, Pyongyang och Shenzhen – a travelogue, har Delisle varit ensamstående man som jobbat med att övervaka kvaliteten på animationer, vars produktion flyttats till länder med lägre lön, under några månader. Den här gången följer han med sig fru Nadège, som arbetar för Läkare utan gränser, och tar hans om deras son under ett års tid. Det är en skildring av ett korrupt land som släpper in väldigt få utlänningar och där militären bestämmer allt och som fängslar alla som inte lyder. Precis som i de tidigare böckerna är Delisle duktig på att sätta fingret på hur det är att försöka ta sig fram som utlänning i en stängd diktatur. Det här gången blir det annorlunda eftersom han bor där under en längre period och livet som hemmaman skiljer sig från hans vanliga yrkesliv.