Framtidens arab 6

 

Den fransk-syriske serietecknaren Riad Sattouf har nu kommit till den sjätte och sista delen i sin självbiografiska serieroman Framtidens arab. Den här delen täcker åren 1994-2011 och börjar inleds när Riad är sexton och vi får följa honom när han tar steget ut i vuxenvärlden och inleder sin karriär som serietecknare. En stor del av berättelsen präglas av mammans desperation för att få hem den yngste sonen Fadi, som pappan tagit med till sitt hemland Syrien, och hur Riad hör pappans kritik i sitt huvud hela tiden. Den enda kontakten med pappan är de brev Riad får där pappan på allt sämre franska tycker att han ska komma till Syrien och läsa till läkare som sina kusiner istället för att satsa på konsten.
 
Jag har verkligen gillat att läsa om Riads uppväxt i Mellanöstern med en fot i Syrien och en fot i Frankrike (som kommer att bli hans hemland) och en känsla av att inte riktigt höra hemma i något av länderna. För mig har det varit gett en lite extra dimension att Riad och jag är jämnåriga, men har haft så olika uppväxter. Även om det känns lite vemodigt att jag inte kommer att få läsa fler delar, så känns det ändå som att den slutade på rätt ställe.

Framtidens arab 5

Den femte delen i Riad Sattoufs självbiografiska serieroman om sin uppväxt med ena foten i Syrien och den andra i Frankrike, och den här gången har vi kommit fram till åren 1992-1994. Den här delen präglas till stor del av att Riads pappa i slutet av den förra boken tog med sig den yngsta brodern, Fadi, till Syrien och mammans kamp för att få hem sin son igen. Samtidigt som Riad är en tonåring som försöker passa in i sin nya franska skola så präglas han ändå av åren i Syrien och de värderingar som släktingarna inpräntade i honom om vad som är rätt och fel. Jag vet inte vad jag ska säga om den här boken annat än att den är lika bra som de tidigare delarna och att jag längtar efter att få läsa den sjätte och avslutande delen när den kommer på svenska.

Wage slaves

 

Wage slaves är en serieroman som jag blev intresserad av när jag på lyssnade på ett samtal på Littfest om nutida arbetarlitteratur med bland andra Daria Bogdanska. Det här är en självbiografisk berättelse om när polska Daria flyttade till Sverige och för att läsa en serietecknarutbildning och som var tvungen att jobba svart för att försörja sig eftersom hon hade problem att få ett personnummer, som ju krävs för att man ska få en anställning. Hon får genom kontakter jobb som servitris på en indisk restaurang där det visar sig att alla i personalen jobbar svart och tjänar väldigt dåligt med pengar. Det visar sig även att de tjänar olika mycket per timme beroende på var de kommer ifrån och som är mest desperata och som är mest beroende av arbetsgivaren är de som tjänar minst. De flesta i personalen är från Bangladesh och de tjänar minst med pengar, Daria är från Polen och tjänar lite mer och de som är från Sverige tjänar mest (men ändå långt ifrån vad man ska tjäna enligt kollektivavtal). Daria tycker att det är orättvist och börjar efter ett tag förstå att även de som jobbar svart och utan anställningsavtal har rättigheter. Hon tar kontakt med ett fackförbund som hjälper henne att ta kampen mot arbetsgivaren.
 
Det är intressant att läsa om en del av den svenska arbetsmarknaden som jag personligen inte har någon erfarenhet av, men som jag är medveten om att den existerar. Det intressanta är att boken utspelar sig i Malmö och jag kommer att vara i Malmö under några veckor i vår för att jobba och kommer då att till största delen att äta ute (för ovanlighetens skull) och kommer nog inte att sluta tänka på om det är schyssta villkor på matställena.

Framtidens arab 4

Riad har nu hunnit bli nio år gammal och fortsätter att slitas mellan två kulturer. Han har flyttat till Frankrike tillsammans med mamman och de två yngre bröderna medan pappan jobbar i Saudiarabien för att tjäna pengar, samtidigt som religionen tar en allt större plats i hans liv. I Frankrike upptäcker Riad att han har en talang för att teckna och ju mer familjen kommer in i sin nya tillvaro så börjar han glömma både arabiskan och sin frånvarande fader. När pappan en dag dyker upp oannonserat dröjer det inte många veckor innan hela familjen är på väg tillbaka till Ter Maaleh i Syrien.

Framtidens arab 4 är den fjärde delen i den fransk-syriske serietecknaren Riad Sattoufs serie om sin uppväxt i omväxlande Frankrike och Syrien där det uppstår kulturkrockar både i de båda länderna och där föräldrarna inte kan komma överens om hur var barnen ska växa upp. Det är också en berättelse om att växa upp med en frånvarande pappa, som dessutom blir att mer religiös och som låter religionen styra hans liv allt mer. Nu hoppas jag att den femte delen snart kommer på svenska (den planerade sjätte och sista delen verkar inte ha kommit ut på franska än).

När vi var samer

 

Serietecknaren Mats Jonssons farfar pratade aldrig om sitt samiska liv med sina barn och det kom bara fram genom några dokument efter hans död. När Jonsson börjar undersöka sin släkts bakgrund visar det sig att de är skogssamer, en grupp som blivit undanskuffade kulturellt och har fått ge plats till nybyggare och skogsbolag. Samtidigt som Jonsson undersöker sin släkts historia berättar han om samernas historia i Sverige genom historien och hur de blivit undanskuffade och marginaliserade av den svenska staten. När vi var samer är både en självbiografi, en släktkrönika och en historiebok på en och samma gång och jag tycker att Jonsson får ihop alla delarna till en intressant och helt klart läsvärd helhet.

Återvändsgränder - Min uppväxt i Palma de Mallorca

 

Gabi är tonåring i 1980-talets Palma de Mallorca och det är en hård tillvaro som han och hans kompisar lever i med fattigdom, våld och alkohol. Många av fäderna är frånvarande på olika sätt och mammorna kämpar mot fattigdomen och en del av dem är prostituerade. Pojkarna röker, dricker, slåss och för att tjäna extra pengar guidar de soldater från den amerikanska flottan till bordellerna i stan.

Återvändsgränder – Min uppväxt i Palma de Mallorca av Gabi Beltrán och Barolomé Seguí är en uppväxtskildring från en del av det populära resmålet Mallorca som turisterna inte ser när de ägnar sig åt sol och bad på dagarna. Det är en stark berättelse om en uppväxt där fattigdom och hopplöshet ärvs mellan generationer och det kan kännas som att det inte finns någon väg ut. Det är också en berättelse om barn som tvingas växa upp alldeles för snabbt. Boken är skriven av Gabi Beltrán och illustrerad av Bartolomé Seguí, som båda är uppväxta i Palma. Att det är en serieroman tycker jag gör att berättelsen lyfter då man får en känsla för miljöerna.

Ordfront och Galago skickade boken

Framtidens arab 1-3

Framtidens arab är en självbiografisk serieroman, där tre av de fyra delarna finns på svenska, om den fransk-syriske serietecknaren Riad Sattoufs uppväxt i Mellanöstern. De tre böckerna som finns på svenska och som har läst sträcker sig över åren 1978-1987. Sattouf föddes i Frankrike med en fransk mamma och en syrisk pappa och växte upp i Khadaffis Libyen och Hafez al-Assads Syrien. Som barn i Mellanöstern stack Sattouf ut med sitt blonda hår. För mig ger det en liten extra dimension att det bra skiljer ett år mellan mig och Sattouf och att vi har växt upp i så olika miljöer. Efter ett par år i Libyen flyttar får pappa Abdel en tjänst på ett universitet i Syrien och familjen flyttar dit och bosätter i pappans hemby utanför Homs. Det är där Riad börjar skolan, och pedagogiken i Syrien skiljer sig minst sagt från den västerländska, det verkar finnas ett fokus på att lära sig sjunga nationalsången, lära sig surur ur koranen utantill och slå eleverna när de gör fel. 

Det är inte bara en berättelse om en annorlunda uppväxt utan även en berättelse om en pappas önskan att sonen ska bli en modern och välutbildad arab, även om han blivit desillusionerad hur saker utvecklas. Pappan slits mellan att han vill uppfostra sina barn utan alla muslimska riter och hur hans familj ser på de gamla traditionerna. Mamma Clementine vill helst av allt bo i den lilla byn med alla strömavbrott, bristen på varor och dålig standard och i ett land där hon inte förstår språket. Får hon inte flytta tillbaka till Frankrike, försöker hon övertala mannen att de i alla fall ska flytta till en större stad som Homs, Aleppo eller Damaskus.

Det har varit väldigt intressant att läsa de här tre delarna och det känns verkligen som att jag har lärt mig något nytt och fått en annan förståelse för en del av världen som jag inte vet så mycket om. Jag hoppas verkligen att den fjärde delen kommer på svenska snart så att jag kan fortsätta följa Riads uppväxt.

Min vän Dahmer

Derf Backderf växte upp i en liten stad i Ohio, USA och i samma årskull på high school som honom gick även en udda kille, Jeff Dahmer, som senare skulle visa sig vara en av de värsta seriemördarna sedan Jack the Ripper. Backderf berättar historien om Dahmers uppväxt genom sina egna minnen, kompisarnas minnen och de intervjuer och förhör med FBI som Dahmer gjorde efter att han gripits. Det porträtt som träder fram är ett av en udda kille som är väldigt ensam och där ingen vuxen i hans närhet verkar ha sett hur han mådde. I skolan var han i princip osynligt och hade inga nära vänner och hemma var hans föräldrar mest upptagna med att bråka och senare med en svår skilsmässa. Ingen verkar ha märkt att den unge Dahmer ägnade sig åt att samla på döda djur som han dissekerade och att han söp hårt för att bedöva sig. Backderf och hans vänner umgicks en del med Dahmer och hade honom som en slags maskot under de sista åren av high school.

Min vän Dahmer har ett intressant perspektiv på hur en ung, blyg kille utvecklas till en sinnessjuk, sadistisk mördare eftersom det till stor del berättas utifrån någon som kände honom då. Det är lätt att känna sympati för den unge Dahmer som är blyg, går nästan osynlig genom tillvaron och sviks av alla vuxna i sin närhet, de som borde ha sett att något inte stod rätt till med honom. Det ursäktar inte på något vis att han mördade och styckade 17 personer.

Nya Norrland

I sin nya serieroman Nya Norrland berättar serietecknaren Mats Jonsson om klyftan mellan stad och landsbygd som växer sig allt större. Jonsson utgår från Bollstabruk, som när han växte upp var en sågverksort med 3600 invånare, full sysselsättning och ett rikt affärsliv. Fyrtio år senare går Mats Jonsson omkring i en helt förvandlad ort där husen är förfallna, affärerna har stängt och hälften av invånarna har flyttat. Detta trots att sågverket är ett av de största i Europa och omsätter en miljard om året. Nu för tiden bor Mats i Stockholm med fru och barn i en dyr bostadsrätt som möjliggjorts genom en lyckad bostadskarriär på Stockholms allt dyrare bostadsmarknad. Han berättar både om tillvaron på det trendkänsliga Telefonplan och är på jakt efter en strimma hopp för Bollstabruk genom att prata med nationalekonomer, gamla klasskamrater, ortens eldsjälar, politiker, ungdomar och de nyanlända som kommit de senaste åren. Även om jag aldrig flyttade till Stockholm (som jag i likhet med många andra uppvuxna i Norrland drömde om som ung) känner jag igen mig i hur Norrland förändrats genom åren när allt fler samhällsfunktioner försvinner från de mindre orterna. Det här den första bok som jag läser av Mats Jonsson och jag är sugen på att läsa hans tidigare böcker så småningom. Det här är en viktig bok som berättar om vår samtid som jag hoppas att många läser och tar till sig.  

Galago och Ordfront skickade boken